LARS WINNERBÄCK & HOVET

tillsammans med Mikael Wiehe på

TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN 22/7-2005

Att Mikael Wiehe skulle agera förband till Lars Winnerbäck, det är väl inget man trodde för några sedan men han verkar ta det bra. "Där Mikael Wiehe spelar finns alltid solen" avslutar han med att säga innan han går av scenen. Dessförinnan har han spelat några låtar akustiskt och det är kanske så han är bäst, bland annat har han spelat Vem kan man lita på, Keops Pyramid och Flickan och Kråkan, Han hinner även med att spela en Dylan-låt och en Winnerbäck-cover. Jag tycker han gör en klart godkänd spelning men det känns som sagt lite konstigt satt se han ensam och som förband till en mycket yngre artist.

När Lars Winnerbäck och hans Hov  äntrar scenen stiger jublet mot skyn och tjejerna i publiken skriker likt en Beatles-konsert när han kommer in på scen. När han pratar har han blivit mer och mer lik Ulf Lundell med sin hesa röst och man hör ganska snabbt var hans influenser finnes. Men han låter vitalare än Lundell och han ligger i lä när det gäller antalet spelade minuter. Men han klarar av lite över två timmar och detta efter några trevliga extranummer. Lite besviken är jag för jag trodde jag skulle få höra en Wiehe-cover som tack för att han spelade en Winnerbäck-cover. Men låtar som Elegi, Stort liv, Dunkla rum, Kom ihåg mig och min favorit Hugger i sten där allsången stod högt i tak. och den stora överraskningen var väl Katt över taken och jag saknar som vanligt Rusningstrafik men den får jag nog aldrig höra live mer. Bandet ger mycket av sig själva på scen och publiken är en salig blandning av folk, allt från vanliga folk till rockare och punkare och däremellan barnfamiljer (likt oss själva) med picknickkorgar. Det mest roliga är att man förstår att denne kille kommer att underhålla oss många år mer.

That Mikael Wiehe should be support act to Mikael Wiehe was nothing you should think some years ago but he seems to take it really well. "There Mikael Wiehe plays there is the sun" hesays in the end of the concert. But before that he have played som songs acoustic and it´s maybe that way he´s best, among the songs he played is Vem kan man lita på, Keops Pyramid and Flickan och Kråkan. He even plays a Dylan-song and a Winnerbäck-cover. I think he´s doing a really good gig but it feels a  little bit odd to see him alone and as a support act to a much younger artist.

When Lar Winnerbcäk and his Hov comes into the stage the people shout and the girls are acting like if it is a Beatles-concert in the 60´s. When he talks is more and more like Ulf Lundell with his voice and you can really fast hear where the influences comes from. But he sounds more vital than Lundell but he´s not playing as long concertsas Lundell. But he makes over two hours of fine music after some nice extra songs. A little bit disappointed I am because I thought he should do a Wiehe-cover as a thank you to Mikael because of the fact that he played a Winnerbäck-song. But songs like  Elegi, Stort liv, Dunkla rum, Kom ihåg mig and my favourite Hugger i sten where the allsinging is high on the roof and the surprise Katt över Taken is the songs here among other and I miss as usual the song Rusningstrafik but I will never hear that song live more I think. The band is giving us much of theirselves on stage I think and the audince are very mixed, everything from common people to rockers and punks and families(as ourselves) with food to eat. The most fun is to know that this artist will entertain us many years ahead also.