![]() |
Wasted from Finland blev den första
intervjun 2023 och det är en grupp som jag har
velat intervjuat tidigare. Riktigt bra grupp och
en av Finlands mest intressanta grupper. Ville
har svarat på frågorna
Varför tog det 13 år mellan de två
senaste fullängdarna? -Det var faktiskt 9 år sedan vår förra fullängdare Here Comes The Darkness som kom ut 2013. Men vi spelade spelningar hela tiden och gav ut The Truth Will Not Be Televised 12" EP 2016. Förmodligen den främsta anledningen till att det tog så lång tid är att jag flyttade till Berlin i slutet av 2012 och jag är den främsta låtskrivaren, så saker och ting saktade ner när det gäller att öva in nya låtar. Jag hade också två band i Berlin, ett hardcoreprojekt och Beginnings och jag skrev alla låtar för dessa band också plus att jag spelade spelningar med dem. Vi spelade in en demo och ett fullängdsalbum med Beginnings 2018. Så för mig som låtskrivare har det aldrig varit en paus, jag har skrivit grejer nästan varje dag.
– Ja, vi har spelat mycket spelningar i
Finland och turnerat i Europa nästan varje år.
Vi har aldrig haft ett år utan spelning sedan
1996 då vi startade bandet. Mellan 2005-2010
spelade vi mindre eftersom vi var så upptagna
med våra andra band.
Har du några andra grupper på sidan av Wasted? – Vår basist Jamppa har ett band som heter Suosikki och han brukade spela i Abduktio. Trummisen Miikka sjunger i Korkkivika. Jag och Antti hade ett band som hette I Walk The Line och vi var riktigt aktiva mellan 2003-2010, vi gav ut 2 eps och 4 album och spelade runt 400 spelningar så det var också anledningen till att Wasted inte var så aktiva under de åren. Berätta lite om varje medlem, ålder, arbete och något roligt om var och en?
-Jag är Ville sångaren, 48 år gammal,
bor i Berlin i 10 år med min fru och en hund,
jag skriver låtar och arbetar deltid i snickeri
/ deltid författtare.
Gitarristen Antti, som också är min bror
är 45 år, jobbar som tatuerare i Tammerfors.
Basisten Jamppa, 40 år, bor i Tammerfors,
han äger en bistrobar och är pappa till två
barn. Trummisen Miikka, 45 år, bosatt i
Helsingfors, jobbar som vitvarumontör och är
pappa till en son.
Roligt hmm, vi gillar att skämta men
inget jag kan komma på så där direkt, förlåt.
Har det varit många lineupändringar?
-Bara en gång 2003. Originalbasisten Kalle lämnade bandet, så ett tag spelade jag bas och sjöng och sedan fyllde Jani från Manifesto Jukebox på med bas ett tag. Till slut hittade vi Jamppa från ett hardcoreband som heter Abduktio, han är fortfarande med i bandet. Jag tycker att trumljudet är lite speciellt, är det något ni har jobbat med speciellt eller blev det bara så här? – Äh, jag tycker inte det är så speciellt haha. Men ja det är något vi arbetade med, vi ville inte ha ett typiskt överproducerat utlöst trumljud, utan något råare, råare, mer organiskt, mer garageaktigt ljud. Jag är inget fan av överproducerat ljud, varje träff på samma volym, spelas till ett klick, sedan korrigeras träffarna, kan lika gärna programmera trumspåret då. Ni firade 25 år som band förra året, var det något som ni firade med en stor fest eller något sådant?
-Ja,
vi spelade en speciell jubileumsturné i Finland
med våra vänner Manifesto Jukebox (som upplöstes
2010) vi spelade en speciell uppsättning med
bara låtar från 1996-2000, det var fantastiskt,
3 av showerna var slutsålda. Hela
Helsingforsshowen finns på YouTube, du hittar
den om du söker efter Wasted
25-årsjubileumskonsert.
Hur är det att spela den här typen av
musik i Finland i dag?
– Vi tänkte aldrig på vad som är
trendigt eller populärt, vi gjorde bara alltid
vår egen grej, som tur är vissa fortfarande inne
på det vi gör. Det finns inte många band som har
den här stilen, om någon. Och vi är ett av få
punkband som sjunger på engelska, de flesta
finska band sjunger på finska.
-Jo, vintrarna
är riktigt
långa, kalla
och mörka,
sommaren är
riktigt kort men
solen är
uppe nästan
hela tiden
haha. Det jag
gillar mest
med Finland är
naturen. Det
är riktigt rent
och vackert
och det
finns nästan
200 000 sjöar. I Finland
är allt
ganska dyrt,
speciellt
alkohol haha. Å
andra sidan
är utbildning
och hälsovård gratis,
det finns
ett
socialförsäkringssystem, allt
låter bra men
det har
naturligtvis många
brister. Finland har
fortfarande
obligatorisk värnplikt men
alla vi i
bandet vägrade
göra det, vi
gjorde
civiltjänst istället. Om du
vägrar
offentlig tjänst
kommer du i
fängelse, Finland måste
verkligen
sluta med den skiten.
Så visst
är vi inte fans
av Nato men
jag antar att
majoriteten av
finländarna
ville gå med i
Nato eftersom
vi är grannar
med Ryssland. I en ideal
värld skulle
man såklart
inte behöva
och vilja ha
saker som Nato,
gränser etc. men man
kan inte
lita på
alla psykoledare.
Det finns
ingen rätt
lösning här
antar jag,
kanske en dag kommer folk
att inse
att krig
är fel
och värdelöst
men jag tvivlar
på det ...
Är det bra eller dåligt att lägga in
politik i texterna? Vilken är ern mest politiska
låt?
– Det är bra helt klart! Vi har alltid
varit politiska och öppet antifascistiska. Det
finns aldrig för många politiska låtar, världen
är redan full av kärlekssånger. Jag har alltid
varit inne på texter som tar ställning och har
något meningsfullt att säga, just nu känner jag
att det inte händer så mycket av punken i punken,
så jag har inspirerats av hiphoptexter mer, rakt
på sak, inga metaforer, inget behov av att
lyssna på en låt 10 gånger för att veta vad det
handlar om haha. Och världen är verkligen fucked
up just nu och det gör dig förbannad så du måste
skriva om det. Jag skulle nog vara på
mentalsjukhus om jag inte hade det här utloppet
för att skrika ut lungorna om all den här skiten.
Svårt att säga vilken som är den mest politiska
låten, det finns så många men till exempel
"These Streets" på nya albumet är en rätt i
ansiktet antinazistisk hymn.
Vad betyder punken för dig om du jämför
när ni startade bandet?
– Det har egentligen inte förändrats.
Även om vi är äldre känner vi fortfarande på
samma sätt om saker och ting, ännu starkare. Det
är inte bara musik, för mig har punken alltid
varit den övergripande inställningen till livet
och det är bra att vara en del av den
världsomspännande punkgemenskapen. Spelar
ingen roll vart i världen du är, du hittar band
och vänner, spelar ingen roll om du talar samma
språk. Vi turnerade i Japan med vårt andra band,
vi förstod inte vad folk sa men vi var
fortfarande som samma familj, fick fortfarande
några nya vänner genom att bara se ett bandnamn
på en t-shirt eller något så vet du att du delar
samma värderingar och kommer överens och dricker
några öl tillsammans. När vi startade bandet
brukade jag lyssna på i stort sett bara punk,
hardcore och hiphop men numera lyssnar jag på
all slags bra musik. Punken är mer i hur du gör
saker snarare än att faktiskt lyssna på punk.
Vilka andra saker är annorlunda om du
jämför när ni började som band 1996?
– Jo, en sak är säkert annorlunda att folk i "scenen" är äldre. 1996 var folk riktigt unga. Numera är det en bra blandning av yngre och äldre. På våra spelningar består publiken av alla typer av människor mellan 18 och 60 år. Allt har också blivit lite mer professionellt och organiserat. Det kan vara bra i vissa fall men på ett sätt kan det också vara dåligt, bara urvattnar det, ibland känns det som att det inte skiljer sig från någon annan musikscen. För mig har punken aldrig handlat om en viss musikstil eller look, det har alltid handlat om diy, att ha ett öppet sinne, göra saker på sitt sätt och stå upp mot alla fel i världen. Punken talar om enhet men i verkligheten är den ganska elitistisk och uppdelad i små klick och scener. Vi kommer från en liten stad där det inte spelade någon roll vilken musik du håller på med eller hur du ser ut, så länge du är emot nazister var vi alla tillsammans. Vi har alltid gillat att spela alla typer av spelningar, ibland är det hardcore, punkrock, ska och hiphop på samma räkning. Finns det något bra band i Finland just nu?
– Det finns gott om bra band men till
exempel Lapsuus och Custody som är ganska bra
melodisk punkrock, sedan för bra postpunk
Dragsvik. Sedan lite bra hardcore Foreseen,
Kohti Tuhoa. Melodic hardcore: One Hidden Frame,
Tryer
Har ni spelat i många andra länder än
Finland, var är bäst?
– Vi har spelat i runt 16-18 länder. Den
galnaste och mest välkomnande publiken är
vanligtvis i mindre städer eller länder där inte
så många band spelar, som Polen, Tjeckien,
Vitryssland. Vi spelar mest i Finland nuförtiden,
så visst är publiken stor där också, det är där
har vi nog den största publiken. -Abba och Herreys såklart haha! Vi turnerade i Finland med Rotten Mind, de är fantastiska och trevliga killar. Vi spelade också några shower med Vånna Inget, jag gillar dem också. Masshysteri och Hurula är riktigt bra. True Moon är också häftiga, med folk från Vånna inget. Sedan såklart Ebba Grön och Anti-Cimex. Ni har aldrig tänkt på att sjunga på finska, eller har ni gjort det någon gång?
– Jag har alltid skrivit låtar på
engelska, till och med med mitt första band 1993
hade bara engelska låtar. Jag har dock spelat
trummor i band som sjungit på finska. Egentligen
var den enda gången jag har spelat in sång på
finska en låt på ett Berlinband Gulag Beachs
skiva, det var ett samarbete mellan många
sångare från olika länder som sjöng på sitt
modersmål, låten var en cover på Nick Caves
Death is not the end.
Kan ni tänka er att göra en låt till
något speciellt, som något politiskt, hockeylag
eller något liknande? – Vi har haft låtar i snowboard- och skateboardfilmer. Vi var glada för dem använde våra låtar eftersom 3 av oss har åkt skateboard aktivt under väldigt lång tid. Det skulle inte vara Wasted utan skateboard, i slutet av 80-talet fick jag reda på alla de bästa banden i skatevideor och i tidningen Thrasher. Ett finskt skateföretag gjorde till och med ett Wasted skateboardbräda. En gång skrev jag en låt till en snowboardvideo. Men jag kan inte tänka mig att skriva en låt för några andra "sport" -videos. Jag läste någonstans att ni bor i Tammerfors/Helsingfors och Berlin, är det så och hur gör man när man repeterar och gör nya låtar?
– Jag sjunger bara så killarna kan repa
utan mig och innan spelningar brukar jag flyga
in en dag tidigare och vi repar då. När det
gäller nya låtar skickar jag några demos, Antti
skickar några riff
och sedan väljer vi de
bästa och pratar om arrangemangen och sånt, så
det är mycket att skicka filer och videosamtal.
Sedan när vi spelar in ett album flyger jag över
några gånger för några intensiva övningsrep.
Berätta gärna lite om följande låtar
a.Rich mans war
Låten skrevs ett år före kriget i
Ukraina så det handlar inte om det, bara
meningslösheten och grymheten i krig i allmänhet.
Rik mans krig, fattigmans blod.
b.Gentrifucked
Jag skrev den här låten om vad jag har
bevittnat i Berlin under de senaste 10 åren jag
har bott här. Det har förändrats mycket till det
sämre, gentrifieringen är på full kraft nu.
Squats som blir vräkta, gamla spelställenoch
barer likaså. Människor som bott här hela sitt
liv måste flytta ut eftersom de inte har råd med
hyran. Självklart gäller samma skit i vilken
större stad som helst i världen också.
c.True colors
Den här låten handlar om
konspirationsteoretiker, covid/vax-förnekare,
fake news och desinformation. Jag antar att
människors sanna färger kom ut under pandemin,
deras själviska okunniga attityder.
d. Abuser
Den här låten handlar om #metoo / #punkstoo
fall av sexuella övergrepp som kom ut 2020 i den
finska punkscenen. Det var chockerande att se
hur många kvinnor som hade misshandlats i
punkscenen, också av människor vi trodde att vi
kände väl. Tro på offren snarare än någon
rövhålsförövare som bagatelliserar någons
traumatiska upplevelse.
Ni kallar nya albumet Modern Lie, är det
något speciellt ni tänker på? – Nästan alla låtar på nya albumet handlar om vad som händer i världen just nu, det moderna livet. I en låt som heter No Time finns det en rad: "är detta vad vi kallar evolution eller är det bara en modern lögn " Är det möjligt för er att bara ge ut en skiva digitalt eller måste det vara en fysisk release(hoppas jag). Kan du känna att ni har släppt något om det bara är digitalt? – Vi har alltid släppt en vinylversion av allt vi har gjort. Svårt att tänka sig bara digitalt. Även om det också blir riktigt irriterande att släppa en LP nuförtiden, du måste vänta i 9 månader till ett år för att få dina LP-skivor från pressanläggningen.
-Ja,
det finns massor av outgivna låtar, för varje
album brukar jag göra runt 20-30 demos och vi
väljer 10-12 bästa. Eller inte
nödvändigtvis eller alltid de bästa låtarna utan
de som passar bra ihop. För förra albumet fanns
det nog 10 ganska melodiska skate punklåtar men
de passade inte på det här albumet.
– Det nya albumet kom ut i april, vi spelade en releaseturné i år i Finland och Tyskland. Främst Finland även om och att turnerarutomlands är för dyrt just nu... flygpriserna fördubblades eller tredubblades och andra kostnader också. Planerar ni för en ny skiva snart?
– Jag har spelat in några demos men vi
har inte övat på några än. Förhoppningsvis någon
dag! Vi planerar inte de här sakerna, vi går
bara med flödet, när det finns en massa bra
låtar och tycker vi fortfarande att de är
relevanta och fortfarande har något att säga, då
spelar vi in dem. Vi har hållit på i 26 år nu,
det skulle vara coolt att ge ut ett album och
fira 30 år Wasted :)
Vilken är din egen favoritlåt bland era
egna låtar? Och vilken låt är folkets val?
-Det
är alltid coolt att spela några favoriter som
Fuel, Disconnected, Shopping Cart. Nyare kanske
Here Comes the darkness, Concrete Wasteland.
Från nya albumet är min favorit Break You.
-Ingen musik i skåpbilen. Vi träffar inte varandra så ofta så vi bara pratar och kommer ikapp.
– Jag streamar mest musik med hörlurar
eftersom jag lyssnar mest på musik på jobbet,
hemma spelar jag gitarr eller trummor, och när
jag till exempel lagar mat snurrar en 70-tals
soulskiva eller något. Jag köper och lyssnar
fortfarande på LP-skivor men mindre än tidigare.
Static Shock är en bra skivaffär i Berlin. I
Tammerfors Sammakka-pop och Swamp Music. I
Helsingfors hade vårt skivbolag Combat Rock
Industry en skivaffär men de slutade 2016.
Vilken var din första skiva, den senaste
du köpte och den dyraste du har köpt?
– Det första albumet jag köpte var Kiss: Destroyer. Senaste albumet som köptes var Iconaclass – Changing culture with revolvers. På senare tid har jag hållit på med hiphop mer och mer. Jag har aldrig köpt några dyra skivor. Jag är ingen vinylsamlare och specialutgåvor intresserar mig inte, skivorna är tänkta att lyssnas på, inte läggas på hyllan med omslagen på och sedan säljas för vinst. Bryr du dig om recensioner? Vilket är det mest märkliga ni någonsin haft, med det här bandet eller något annat band du har varit med i?
– Jag läser recensionerna, det är
intressant att läsa hur andra hör låtarna.
Åtminstone de som faktiskt gräver i och inte
bara kopierar den info/promotext vi skrivit haha.
Kan inte komma på några konstiga recensioner. På
några av recensionerna av det nya albumet skrev
någon hur de 2 gitarrerna fungerar fint
tillsammans och keyboardmelodierna är coola
trots att det bara finns en gitarr inspelad och
knappt några keyboards, kanske i 2 låtar tyst i
bakgrunden men man kan inte riktigt höra det.
Om ni kunde välja fem band från förr och
nutida band och både döda och levande band för
att ha en konsert tillsammans med ert band.
Vilka fem hade du valt? – Om jag fick ta tidsmaskinen och gå tillbaka till början av 80-talet hade det varit ganska häftigt att spela med de här banden: Agent Orange, Black Flag (pre-Rollins), Descendents, Wipers, The Clash. Framtidsplaner för bandet? -Försöker fylla 30 år som band! Så det är bara att fortsätta spela och ha kul. Förhoppningsvis ett nytt album någon dag.
-Knulla nazister, avsluta krig. Var inte en skitstövel och döda ditt ego.
– Jag tror att det är allt. Tack för
intervjun!
|