Jag fick nya skivan från Våldsamt Motstånd. Det kan vare en avskedskiva från denna hardcoregrupp men det får framtiden utvisa. Maj-2017

Lite historia om gruppen? 

-Våldsamt Motstånd startades 2010 av Martin Abraham, Micke Larsson, Emil Edman och Nils Rådström. Nils lämnade bandet efter ett par månader p.g.a. flytt. Som ny basist rekryterades David ”Devan” Jansson, och sättning har sedan varit densamma fram till att Emil lämnade bandet i början av 2016. På senaste skivan är det därför Micke Jörstad som spelar trummor. Våldsamt Motstånd har släppt tre album varav det första var de tre första demosarna (Heter det så? Förmodligen inte.) samlade och utgivna som kassett, sen släpptes ett första riktigt album på CD 2013, och det senaste albumet The Great Equalizer släpptes nu i år som CD digipack. Förutom det så har bandet också släppt två EP-skivor varav en på vinyl 2014. Våldsamt Motstånd medverkar också på Turist i tillvaron vol. 4. Allt som släppts finns också på iTunes och Spotify och de flesta andra nedladdnings- och streamingtjänster.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid?? 

-Martin Abraham är bandets sångare. Han jobbar som socialarbetare och spelar även i banden Socialstyrelsen och Slôdder. 

Micke Larsson som spelar gitarr är arbetslös, bor med sin sambo och har vuxna barn. Han har tidigare sjungit i E.A.T.E.R.

David ”Devan” Jansson basist, är 34, kör färdtjänstbuss och spelar även gitarr i Socialstyrelsen. På fritiden dricker han folköl. 

Jag kan höra mycket gammal käng , hör jag rätt? Var det bättre förr? 

-Martin: Det var inte bättre förr, men det är sämre nu. 

Micke: En del av låtarna innehåller partier som influerats av gammal kängpunk, ja, så är det. Inte för att den musiken på något vis är bättre än det som släpps idag, utan för att vi tyckte att det passade in just där när vi skrev låtarna. Vår musik innehåller influenser och intryck från en hel mängd olika stilar utan att vi egentligen försöker spela i en viss genre.

Devan: Jag gillar både gammal och ny käng. Överlag var det inte bättre förr, men det är sämre nu. 

Våldsamt Motstånd, är ni nöjda med namnet.? Om inte det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet? 

-Martin: Det funkade bra när vi spelade käng. Sen kunde vi inte gärna byta. Bästa bandnamnet... Martyrdöd? 

Micke: För mig är det med bandnamn som med egennamn, man vänjer sig vid det och det förlorar sin ursprungsbetydelse och blir bara ett namn.

Devan: Våldsamt Motstånd är ett helt okej bandnamn. Det bästa bandnamnet torde vara The D-Beatles. 

Vad är det bästa med att spela live? 

-Micke: Det är svårt att svara på, men jag gillar känslan av att ha skapat något som vi sedan presenterar för andra vilkas totala uppmärksamhet är riktad mot oss i det ögonblicket. Någon sorts direkt förmedling av ett konstuttryck skulle man väl kunna kalla det, eller också är det ett uttryck för min egen narcissism.

Devan: Det är gött att spela live och träffa likasinnade, få lira punk och få sig en rejäl urladdning. 

Var är bäst att spela, var är sämst? 

-Micke: De bästa giggen med Våldsamt Motstånd tycker jag att vi har haft i Karlstad. Helsingfors och Berlin var också bra. Jag har haft förmånen att få turnera i Japan med ett annat band och det var riktigt jävla bra i alla avseenden. Dåliga spelningar kan det väl bli överallt egentligen, så det är väl inte bundet till någon speciell plats. Om en spelning ska bli bra eller kass är beroende av så många faktorer som t.ex. arrangör, publik, lokal, ljud och inte minst bandet själva.

Devan: Det där kan variera från gång till gång, men att spela på hemmaplan är alltid gött. På nåt litet, trångt och svettigt ställe. Publikkontakt och allt sånt där, vi är inget band för stora scener. 

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord?? 

-Micke: Arg, tung och hård. (Freud skulle förmodligen haft åsikter om den beskrivningen.)

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil? 

-Micke: För mig är det främst förknippat med DIY. Att man skapar det man vill utifrån sina egna förutsättningar. Det är ju knappast något som är unikt för punk, men för mig är det liksom kärnan i det man kallar punk. Sen måste ju sägas att jag väl egentligen aldrig haft för avsikt att Våldsamt Motstånd ska passa in i någon sort genre-mall som ju punk oftast är. Jag är intresserad av att göra musik som jag själv gillar oavsett vad den kan tänkas bli benämnd som.

Devan: Punk för mig är definitivt mer än musiken, men sen är ju ordet jävligt urvattnat också. Sen kan ju saker vara bra utan att vara "punk". 

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande? 

-Martin: Det är bra. Vanligt folk har inte pengar nog att konsumera den kultur de behöver för att orka mer vardagen. 

Micke: Den tekniska utvecklingen har gjort det lättare och billigare att spela in och ge ut musik, samt har gjort all musik mer tillgänglig. Det är en utveckling som jag tycker är bra. 

Devan: Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Jag laddar själv väldigt sällan ner musik, men jag är fine med att andra gör det. 

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt? 

-Martin: Allt går utför. Liberalismen vann på 80talet, det har gått utför rätt ordentligt sedan dess. 

Micke: I Sverige har vi det vi behöver. Vi slipper svälta. Vi slipper bli inburade p.g.a. våra åsikter. Vi slipper fly från krig. Därmed inte sagt jag tycker att allt är perfekt i Sverige. Jag har åsikter om det mesta och invändningar mot mycket, men såväl materiellt som politiskt är svenskarna jämförelsevis priviligierade. 

Finns det några band i Sverige idag? I er hemstad? 

-Micke: Jag antar att du menar om det finns några band som jag speciellt vill nämna, eller? Sverige är väl en av världens bandtätaste länder. Här finns oerhört många bra band och musiker. Karlstad som jag bor i är knappast något undantag, för här finns också mängder av bra band i alla tänkbara stilar och genrer.

Spelar ni något utanför Sverige? 

-Vi har också spelat i Norge, Finland och Tyskland.

Andra bra band från utlandet? 

-Micke: Jag lyssnar på all möjlig musik, så det är knappast meningsfullt att jag skriver ner en lista på allt jag tycker är bra. Det blir helt enkelt inte intressant att läsa. Jag gillar att upptäcka ny musik, så jag brukar surfa runt på youtube och leta efter sånt som är nytt för mig. 

Era texter, vad influeras ni av? Aldrig på annan språk än engelska? Varför svenskt namn och engelska texter? 

-Martin: Jag skrev bara på svenska när det var käng, sen passade inte svenska när det blev mer metal. Svenska är mer personligt eftersom det är mitt modersmål, engelska är väl mer gångbart utomlands antar jag... Jag vill dock minnas att vi faktiskt haft en text på hebreiska och en på någon gammal version av gaeliska, så lite experiment har vi ändå företagit oss.. 

Finns det något ni aldrig kommer att skriva om? 

-Martin: Nu har vi ju lagt ner, men om det fanns något jag aldrig skulle skrivit om? Nej, det tror jag inte. Jag hade ju aldrig skrivit något rasistiskt, exempelvis, men om rasism har jag ju skrivit.

Politik och musik, hör det alltid ihop?? 

-Martin: Ja, det mesta kan vara politiskt. Ibland bör det kanske inte vara det, men det kan. 

Micke: Allt är väl i någon mening politiskt, så i en vid betydelse så hör politik och musik ihop. Det går liksom inte att ställa musik (eller något annat heller för den delen) vid sidan av övriga världen och samtiden och säga att den är opolitisk. Musik är konst och därmed ett uttrycksmedel, och när något uttrycks är det per definition alltid politiskt.

Devan: Musik och politik måste inte höra ihop, men jag drar automatiskt öronen åt mig om någon påstår sig spela något "opolitiskt". 

Bästa politiska band/artist? 

-Micke: Jag vet inte om de är bäst, men Crass är definitivt det mest politiska och politiskt mest trovärdiga bandet som jag hört. Rage Against the Machine är väl det bästa uttalat politiska band jag hört. Refused kan vara jävligt övertygande också.

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc? 

-Martin: Ja, frågan är bara hur mycket. Kultur kan givetvis förändra någons liv, ge nya vinklar på livet, döda eller skänka hopp osv. 

Micke: Musik/texter kan kanske få någon att vilja ändra sitt liv eller att ändra på samhället, och det är ju i så fall ett första steg till en förändring.

Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla tider?… 

-Micke: Tack, kul att du gillar omslaget. Det bör sägas här att Emil har gjort all artwork till det här omslaget och till alla tidigare släpp. Det är visserligen jag som knåpat ihop själva omslaget till den senaste skivan, men jag har använt bilder som Emil har gjort. Favoritkonvolut: Nazareth – Expect No Mercy, tror jag det får bli om jag måste nämna ett.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och? Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar? 

-Micke: När man giggar så är det viktigt att man har med fysiska skivor, och även t-shirts och annan merch. I Karlstad har vi förmånen att ha skivaffären Knastret som egentligen köper och säljer begagnat, men som kostnadsfritt låter lokala band sälja sin skivor i butiken. 

Devan: Jag gillar fysiska skivor, såväl vinyl som cd. Det är så jag lyssnar på musik, oftast vinyl hemma och cd i bilen. 

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc? 

-Martin: När vi spelade i Jönköping fanns det en hel låda med hundvalpar. Det var det bästa någonsin. Och en gång fick Devan spel och slog sönder en te-termos, det var vackert.

Micke: Första gången vi spelade på Tjurruset, som är en terränglöpningstävling, var roligt i bemärkelsen bisarrt. Att spela med stort jävla PA och rökmaskiner och skit för leriga människor som kommer och springer förbi är bland det märkligaste jag gjort i spelningsväg. Mycket som man upplever som jobbigt när man är på en turné eller spelar ett gig är sånt som man skrattar åt efteråt. När jag en gång råkade slå Martin i ansiktet med gitarrhalsen för att det var så trångt på scenen, är en typisk sån grej. 

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk? 

-Micke: Jag har den bestämda uppfattningen att vår publik i huvudsak är yngre vuxna. Jag vill naturligtvis att alla som gillar vår musik går och ser oss spela och köper det vi släpper, alldeles oavsett vilka de är. 

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter? 

-Micke: Eftersom du ber snällt så ska jag göra något som jag egentligen tycker är omöjligt, men ok, här kommer mina fem favvoplattor: Slipknot – Iowa, Flux of Pink Indians – Strive to Survive..., Pink Floyd – Wish You Were Here, The Stooges – Funhouse, Coltrane – A Love Supreme. Jag orkar inte lista konserter, men Billy Bragg på Roskilde 1986 var jävligt maxat.

Devan: Totalitär - Sin egen motståndare. Totalt jävla mörker - S/T. Trap Them - Darker handcraft. Strebers - I fädrens spår. Pink Floyd - alla jävla skivor med Pink Floyd. Har varit på många spelningar men kan faktiskt omöjligt lista en topp 5, sorry. 

Är det tråkigt med intervjuer?? 

-Martin: Ja.

Micke: Inte tråkigt, men svårt ibland. Det är egentligen ett privilegium att man ges möjligheten att prata om sin musik. 

Devan: Det beror på hur intervjufrågorna ser ut. Det här var ganska trevligt, faktiskt. Ärligt talat är det inte ofta man blir intervjuad. 

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert band, vilka är drömbanden då? 

-Micke: Jag skulle i så fall vilja spela på en festival tillsammans med alla artister som jag name-droppat under den här intervjun.

Devan: Jimi Hendrix, The Doors, Nirvana, Black Sabbath och Pink Floyd skulle väl kunna få vara förband åt oss då. 

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var unga punkare? 

-Martin: Ja, det finns någon slags katarsis i att spela arg musik. 

Micke: Musik är ett fantastiskt sätt att förmedla känslor på överhuvudtaget. 

Devan: Musik kan vara jävligt bra för att få ur sig både frustration och aggression, en slags säkerhetsventil. På det sättet tror jag inte att jag har ändrats så mycket sen jag var 14 till nu, tjugo år senare. 

Vilken är den konstigaste frågan ni fått I en intervju? 

-Micke: Den du just ställde.

Framtidsplaner för bandet? 

-Martin: Sälja av sista skivorna.

Micke: Just nu har vi i egenskap av Våldsamt Motstånd inga planer och det är osäkert om det blir något mer. Man vet dock aldrig.

Devan: Det här är ju egentligen nån slags farväl-skiva. Ett gäng låtar vi hade liggandes som vi tyckte var lite för bra för att inte spelas in. 

För dig själv? 

-Martin: Orka med. 

Micke: Jag spelar för närvarande gitarr i en konstellation med Devan och en kille till. Vi har spelat in en demo med 10 låtar som vi ska mixa och försöka få upp lite intresse för. Jag spelar också bas i ett lite poppigare band.

Visdomsord? 

-Martin: Läs Marx, var snäll, drick Tingsryd 2.8. 

Micke: Sköt munhygienen, stretcha regelbundet, drick bara vatten.

Nåt att tillägga? 

-Tack för intervjun Peter.