Våghals är ett riktigt bra norskt band som spelar punk som det ska spelas. Intervjun gjordes i juni 2026

 

Berätta lite hur ni kom ihop och hur länge ni spelat tillsammans och när det var och varför det blev den här typen av musik?

-Vi spelade första gången på Arilds son Jakobs 30-årsfest. Siggy hade några låtar liggande som övades några gånger. Efter detta spelade vi inte igen förrän Jakob fyllde 35. Den här gången lät det bättre och vi bestämde oss för att spela några spelningar gratis i Oslo. Vi blev ombedda att värma upp för vänner i Häxer och You Know Who. Och nu spelar vi fler spelningar än vi trodde. Fortfarande tillräckligt få för att det ska vara roligt varje gång!  Vi spelar punk för att vi gillar punk 

 

Berätta lite om varje medlem i gruppen, ålder, arbete, instrument, band vid sidan av och band innan och något riktigt dåligt med alla?

 -Siggy, sång 38 jobbar som tatuerare. Har varit med i några usla band som aldrig blev något. Han startade ett enmanspunkband med svenska texter på sin dator som hette "Mej och Grabbarna" i tonåren. Har sångförmågan som hos en berusad sjöman. Gillar att kissa på sig i munnen.

John Henry, trummor 65 var en arg, pessimistisk ungdom som fann utlopp i punkens anti-etablissemangsscen. Lärde mig spela trummor själv. Han skulle dö barnlös före 30, blev full på en fest i Paris katakomber 82, vaknade helt ensam, fick panik och ändrade sig. Nu far, farfar, lyckligt gift och återigen i ett punkband med sina gamla bandkamrater och ett par barn. Band: Men of Courage, Lost at Sea, Pauls Formula, SIC och Permafrost.

Nils, gitarristen, är för gammal och gör vanligt tråkigt vuxenarbete (har jobbat med Arild i många år). Är hjärnan bakom de flesta riff och allt melodiskt i våra låtar. Han har varit med i Men of Courage, Lost at Sea, Scweinhund, Yeahlove Swans. Och finns för närvarande i Paul's Formula utöver Våghals. 

Arild, bass 66 är självutnämnd till förmodligen den bästa snickaren i Oslo (kanske Norge). Spelade i The Leftovers med Harrald Fossberg på vad som är känt som Oslos första punkkonsert. Hippies som ägde en plats där de spelade drog i strömmen för att de tyckte det lät så hemskt. Spelade också bas i Men of Courage med de andra!

Jonas, gitarr 29, är en evig student. Snart för gammal för att vara vårt unga alibi. Spelade trummor i ett coverband som aldrig blev något och spelade trummor i ett överambitiöst jrockband som aldrig blev något. Att vara son till John Henry är den enda anledningen till att han är med i bandet (enligt honom själv).

 

Våghals, var kom namnet ifrån, och några andra namn när ni namngav bandet?

-Namnet är en ordlek på Vågsbygd, det är en av Kristiansands förorter. Alla texter är på något sätt kopplade till Vågsbygd. Inga andra namn har någonsin diskuterats 

 

Laga helt Selv, någon tanke bakom titeln på ditt LP?

-Det är en rad från en av låtarna om att vara en privilegierad artist som är stolt över att utföra de enklaste uppgifterna. D.I.Y på norska. 

 

Är detta er första fysiska skiva eller har du några släpp?

-Ja, det här är vår enda fysiska utgåva hittills. En till kan komma inshallah. 

 

Ni gillar inte politik i musiken eller?

-Vi gillar politik i musiken. Vår musik handlar dock om de enklare sakerna i livet. Jag antar att det normala livet för en medelklassman med kristen uppväxt och dryckesvanor också kan uppfattas som politiskt?  Vi har en replik om att skjuta Benjamin Netanyahu. I samma låt sjunger vi också om att skjuta folk som inte gillar frysta räkor. Så det är lite svårt att veta när vi är seriösa eller inte, antar jag. 

 

Vem skriver texterna och vad inspirerar?

-Alla texter är skrivna av Siggy. Hittills har det handlat om hans uppväxt i Vågsbygd. Vissa historier är sanna, vissa är starkt överdrivna och vissa är rena lögner. 

 

Berätta gärna lite om följande texter

Lönningspils, piss och blod

-Det är en låt om att jobba på nickelfabriken i Vågsbygd, tröttna på arbetsledaren, få lön och spendera allt på öl, och sedan hamna i slagsmål på vägen hem. 

Hippie med Spenn

-Låten jag nämnde tidigare. Om att vara en bortskämd norrman som tror att din konst betyder något. På vissa sätt handlar det om oss själva. På vissa sätt handlar det absolut inte om oss. 

Blaudis och Brus

-I den här texten har vi stulit många rader från gamla folksånger från Kristiansand och satt ihop dem för att skildra en hög och berusad dag i stan. Även några av våra stadsoriginal hyllas genom hela låten.

 

Hur är det att leva i Norge idag, rasism, dyra priser osv, och att ni inte är med i EU?

-Stor fråga. Vi har alla ett jobb och någonstans att bo så vi kan egentligen inte klaga. Och som vita män har vi egentligen inte heller varit ett mål för rasism. Men det finns definitivt också människor som har det svårt. Och rasism är verkligt i Norge. FRP är det största politiska partiet och de växer.  Vi bryr oss inte särskilt mycket om misogyni, sexism, homofober, tradwife-rörelsen och transfobi heller. EU är ett komplicerat område, vi älskar alla Europa! 

 

Om du hade fått chansen att styra Norge i två veckor, vad är det första du skulle ha ändrat?

-Det är nog bäst att undvika den här typen av position. Vi har intrycket att den här typen av makt snabbt kan stiga dig åt huvudet. Men om vi tvingades antar jag att vi skulle kunna: Ge ett ekonomiskt stöd till alla familjer som lever under fattigdomsgränsen, gratis tandvård, legalisera droger och antyda drogreformen, avskaffa monarkin, gratis offentliga transporter, neka de norska stinkande rika gnällisarna i Schweiz att någonsin återvända, låt dem ruttna där, vi behöver dem inte!

 

Norge har en god tradition av gamla bra punkband, några favoriter bland dem?

-Turbonegro, Anal Babes, Flying Crap, Wannskrækk, Per Bergersen, Jokke, Kjøtt, Svart Framtid, Hærverk, Betong Hysteria är gamla norska punkartister/band/legender värda att nämna. 

 

Några nya favoriter från Norge?

-GBZ, Jimbo Jones, Svarte Peeng, Loose Teeth, You Know Who, Sunny Bleach, Stabber, Chemtrails Oslo, Slug Boys, Sloss, Sklitakling, Fights, Slomosa, Pjolterguys, Polyfrenetics, FeralNature, Håndgemeng, Häxer och Hayeminol är bland de "nya" norska banden vi rekommenderar att kolla in!

 

Finns det några riktigt bra svenska band du gillar?

-Några av oss är riktigt jävla gamla, vi har förstås en svag punkt för Ebba Grön och KSMB. Andra svenska band vi gillar: Trubbel, Bäddat för Trubbel, Hellacopters, Gatans Lag, Viagra Boys, Perkele, Refused och Bob Hund

 

Ni släpper e musik på jävla North Pole Records, är det bra?

 -Det är väldigt bra! Robert Dyrnes som driver bolaget är en så entusiastisk kille. Han har släppt en massa okända band bara för passionens skull! Om du vill veta mer om honom och hans skivbolag gästar han i ett avsnitt av podcasten Feedback med Egon Holstad.

 

Är det svårt att sälja fysiska skivor?

-Jag vet inte. Vi säljer några varje gång vi spelar en spelning, tror jag. Vi har ingen särskilt strategisk affärsplan eller något sådant.

 

Köper ni många skivor själva?

-Ja, jag kan säga om mig själv (Siggy) att jag köper en skiva varje gång jag ser ett band jag gillar om de säljer skivor i merch. 

 

Tio favoritskivor alltime?

-Vi är fem i bandet så här har alla valt två var:

Operation Ivy - Operation Ivy

Buzzcocks - Love Bites

The Jam - In the City

Joy Division - Unknown Pleasure

Devo - Are we not men we are devo 

Dead boys - Young, Loud and Snotty 

Damned - Damned, Damned, Damned

Patti Smith - Easter

Velvet Underground and Nico - Velvet Underground and Nico

David Bowie - Rise and fall of Ziggy Stardust and The Spiders from Mars

 

Vilket är det största bandet ni har delat scen med? Finns det något drömband att dela scen med?

-Vi ska spela på Løddepønk i sommar där The Good, the Bad and the Zugly ska vara huvudakt, så det blir det. Och vi har spelat mycket med You Know Who. De kommer snart att bli stora!  Det stora blöta drömbandet skulle nog vara Cosmic Psychos. 

 

Vad är bäst med att spela live? Och det värsta?

-Det bästa är kalla öl och glada folkmassor. Varje publik, stor som liten, är fantastisk. Vi gillar att knyta an till vår publik under och efter våra konserter.  Det värsta vore om lokalen säger åt dig att gå på en halvtimme för tidigt innan någon har dykt upp eller något sånt skitsnack. Men vi försöker hålla det positivt. 

 

Det galnaste som hänt under en konsert med er?

-Vi hade en spelning hemma i Kristiansand när den här killen blödde på precis alla och allt i den 50-personers lokalen. Det såg ganska bra ut dock. 

 

Vilken typ av människor kommer på era konserter? Saknar ni någon typ?

-Vanligtvis kommer en kille som heter Børge, några turbojungender, punkare, gamla damer, lokalbor, vänner och familj. Vi önskar alltid att Siggys vän Øl Axel från Vennesla ska komma och hälsa på oss, så ibland saknar vi honom. 

 

Många band gör sin egen öl, om ni skulle göra det, vilken sorts öl skulle det ha varit och vad skulle ni kalla det?

-En enkel pilsner. Vi skulle kalla den Christen Vann!

 

Jag tänker på låten Selvemål, är det något ni själva har blivit involverade i? Vad tror ni om Norges chanser i VM?

-Ja, det handlar om självupplevelse. Vår ärligaste låt faktiskt. Det handlar om att börja som en ung och hoppfull fotbollsspelare. Men slutade med att använda fotbollsplanen som arena för rökning och drickande på kvällarna.  Norge kommer att krossa alla!

 

Vilka band jämförs ni med och vilka band vill ni bli jämförda med om ni måste säga några?

-Jag tror vi bara har varit jämförda med ett band om jag minns rätt. Kristopher Schau sa till mig efter en ljudkontroll att vi lät som The Macc Lads.  Ett band vi hämtade mycket inspiration från för de första låtarna är Ebba Grön. Jag antar att vi vill låta som dem på de mest pist-off-låtarna som 'Mona Tumbas Slim Club'.

 

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord för någon som aldrig har hört dig?

-Varm, inkluderande och full!

 

Framtidsplaner för bandet?

-Spela spelningar, dricka öl, kolla prostata, och förhoppningsvis göra en ny skiva.

 

För dig själv? -Drick öl och kolla prostata. 

 

Visdomsord?

-Det viktigaste är inte att vinna slagsmålet utan att delta. 

 

Finns det något mer att lägga till i intervjun?

-Kan inte komma på något. Vi har aldrig pratat så här mycket om oss själva förut, så jag tror att det nog räcker för nu. Tack för att vi får vara med!