Urrke har varit med i punken väldigt länge och är en riktigt trevlig prick. Han har spelat runt i olika musikstilar genom åren men har egentligen alltid varit punken trogen. Denna långa intervju släpptes ut i oktober-2018

Berätta en kortis om dig , var du är född och när, familj etc?

Urrke: Jag är född i Kiruna, våren 1967 (67, var har du tagit vägen nu?). 1969 fick jag en lillasyster. Min pappa dog för några år sedan. Mamma lever med sin man, som hon varit gift med i 35 år. Syrran har idag tre vuxna barn. Alla i min närmaste familj bor i Gävle, dit vi flyttade 1976. Jag har även kusiner och släkt kvar i Kiruna. Jag själv har nu bott i södra Halland med mina katter i 11 år. Innan det bodde jag i Stockholm i ca 10 år. 

Hur kom du in i punken från början?

Urrke: Jag intresserade mig för musik tidigt. Som barn. Redan som 8-9-åring 75-76 hade jag skivor med Rod Stewart, Kiss, Sweet.. osv. Sen hörde jag Sex Pistols "God Save The Queen" i radion sommaren 1977. Det gjorde att det mesta i mitt liv successivt tog en ny vändning. Speciellt när jag i rask takt efter det även hörde Clash, Ramones, The Damned, med flera. Kiss-plattorna åkte in i garderoben och Kiss-affischerna i pojkrummet byttes ut mot Pistols & co. Sen kom ju de svenska banden. De första jag hörde och gillade var Kriminella Gitarrer, Ebba Grön, Noise (Skånska), PF Commando och Massmedia. Jag drogs med i hela grejen. Stubbade håret, sydde lila byxor i syslöjden i plugget och tog hål i örat med en säkerhetsnål. Dessa tre grejor var extremt radikala DÅ. Idag kan man ju skratta åt det hela, eftersom det inte är ens i närheten av "konstigt" att t.ex. ha stubbat hår, lila byxor och hål i örat nu för tiden. 40 år senare, ha ha. Då däremot blev folk så förbannade att dom ville ge en stryk i vartenda gathörn. Speciellt raggare. Jag har hur som helst alltid varit en upprorisk liten fan som inte velat följa normer och regler och konventioner över huvud taget, om dom inte stämmer överens med mina känslor och åsikter. Vilket dom ju inte gör speciellt ofta. Så fort Punken kom så blev den som en slags fuelinjection i mitt redan upproriska unga blod. Morsan fick problem med mig från och med den tiden, ha ha.

Du kanske har varit punken trogen hela tiden men du har gjort några avstickare till andra stilar…vilka stilar har detta varit?

Urrke: Jag har musikaliskt varit ute och lirat med alla möjliga band och stilar. Det har varit Heavy Metal, Glamrock, Sleazerock, Bluesrock, osv. Men allt jag gjort har alltid varit och är med något slags Punk-attityd. Och jag gillar inte när Punken blir till ännu ett upphov till konventioner och regler. Folk som ska diktera vad som är punk och vad som inte är det. Det går ju stick i stäv mot hela grejen. Rule number one: "No rules". Eller som Freddie Wadling sa när han fick kritik för att han började använda synthar i Cortex. Folk sa till honom att "det är inte Punk med synthar". Då sa Freddie: "Varför ska jag gå från ett fängelse för att direkt sätta mig i ett nytt?" Det är precis så jag ser på saken.

Vad betyder punk för dig? Är det bara ett ord eller är det en livsstil och vad är skillnaden idag om du jämför hur du såg på punk förr och nu?

Urrke: Ja, jag var väl rätt så mycket inne på allt det där i svaret på förra frågan. Jag tycker nog att Punk är ett rätt urvattnat ord  idag, år 2018. Det har ju runnit lite vatten under broarna. Jag var ett barn när jag upptäckte den så kallade "Punken". Idag är jag över 50 år. Men för mig är Punk något slags "fuck you-attityd". Jag gör som jag vill och jag skiter i vad ni tycker om det. Typ så.

Du tog ett ställningstagande att sluta dricka för några år sedan? Hur kom detta sig?

Urrke: Jag fick nog av alla katastrofala konsekvenser som mitt missbruk orsakade. Absolut främst för mig själv, men även för andra. Men jag höll på att förstöra mitt liv totalt. Det är så många aspekter i detta så det skulle egentligen behövas en hel bok att avhandla allt. Jag började dricka när jag var 13 år gammal och från den dagen så drack jag precis varje helg hela min uppväxt. När jag flyttade till Stockholm i slutet av 90-talet började jag dricka flera dagar i veckan. Inte bara helgerna. De sista åren innan jag lade ner så drack jag varje dag. En flaska whisky och 12 öl varje dag, 7 dagar i veckan. Läkaren sa att jag kunde få en stroke vilken sekund som helst för jag hade ett blodtryck som var skyhögt för att uttrycka sig milt. Och alla mina pengar gick till alkohol och mina räkningar till kronofogden. Men det hindrade inte eller avskräckte mig från att fortsätta dricka. Men konsekvenserna blev bara värre och värre och när jag började slå folk på käften och bli tagen av polisen och hamnade i rättegångar av alla möjliga anledningar så kom jag  till en gräns där jag inte kände igen mig själv längre. Jag skämdes över mig själv och mådde jävligt dåligt. Kändes som att antingen slutar jag att dricka eller också går jag och hänger mig, typ. Jag tvärslutade för 3 och ett halvt år sedan.

Att spela rock n roll och inte festa kan vara en svår kombination förstår jag?

Urrke: Inte ett dugg faktiskt. Jag trodde också det innan jag slutade. Men det visade sig att jag hade löjligt fel. Det handlar bara om rädsla och osäkerhet. Går hur bra som helst att vara nykter och spela rock n roll. Man får vara lite tuffare bara. Utan alkohol blir man rätt "naken". Finns dock annat i livet som kan vara svårare att gå igenom utan att dricka kan jag känna. Ha med idioter att göra till exempel. Och det finns det ganska många tyvärr, ha ha.

Du kom ju med på MNWs Punkklassiker med en gammal bild, berätta historien om det?

Urrke: Jag jobbade på MNW ett par år vid denna tid. Och Micke Gustavsson, gamla Topper-basisten, som också jobbade på MNW då och sammanställde denna samlings-CD med gammal Svensk Punk hade sett den där gamla bilden av mig i ett gammalt fotoalbum. Han tyckte den var klockren som omslagsbild. Han frågade om han fick använda den och jag sa "visst". That´s it.

Du liksom jag försöker att propagera emot de bruna (läs SD)  på FB. Vad har det renderat för dig. Blivit av med många ”vänner”? Tror du att det hjälper eller snackar vi bara inför de som redan tycker samma som oss?

Urrke: Jag ser det inte som att jag "försöker att propagera". Jag ser det bara som att jag i detta, precis som med allt annat, säger vad jag tycker. Jag tror inte att jag har "blivit av med många vänner". Men det "händer ju saker" på Facebook. För att ta ett par exempel: En tjej jag var ihop med under Punktiden i Gävle i början av 80-talet. När "alla var anarkister och gillade Crass". Hon är aktiv SD-politiker idag och tog bort och blockade mig på Facebook utan kommentar. Jag förstår så klart varför. En annan är en snubbe som sjöng i ett band jag spelade trummor med i Gävle på 90-talet. Han skrev ett pm till mig: "Urrke! du tänker ju för fan som en muslim! Du är inte min vän!" Poff, så var jag blockad där också. "Lustigt" nog så är det vissa som blir förbannade på mig för att jag kritiserar fundamentalistiska salafist-islamister också. Och kallar mig för rasist (!). Så det är så det är nu för vissa tydligen. Antingen är man "muslim", eller också är man "rasist". Och jag är tydligen båda. Enligt vissa då alltså. Svart eller vitt. Jag är varken "islamistkramare" eller rasist kan jag säga. Jag bara ogillar fascister. Oavsett om det är religiösa eller politiska fascister. Jag har aldrig brytt mig om var folk kommer ifrån eller hur dom ser ut. Bara om hur folk beter sig och är som personer.

Var det viktigare än någonsin att rösta i år tycker du?

Urrke: Ja, förmodligen. Det blåser farliga vindar i hela världen just nu. Från alla håll och kanter.

Tycker du att politik och musik hör ihop? Vilken är den mest politiska låt som du varit med och spelat in?

Urrke: Jag tycker inte varken att det hör ihop eller att det inte hör ihop. Det är som med film och teater. Det KAN vara politiskt. Men det beror ju på vad syftet med musiken, filmen, teatern är. Vad man vill säga. Eller om man bara vill underhålla. Eller "rocka lite fett" bara. Vi gjorde mycket politiska låtar med både Destruktiva Liv och Fosgen i början av 80-talet. Det är även en politisk låt med på min senaste solo-singel från i år ("Stopp och halt"). Men vilken som är MEST politisk kan jag inte säga. 

Bästa politiska artist/band?

Urrke: Hmm.. Detta har jag faktiskt aldrig funderat över förr. Så nu måste jag tänka lite. Vilka är politiska och vilka är det inte? Känns konstigt att svara t.ex. Ebba Grön. Som ofta var politiska. Men inte jämt. Jag kan ju inte sätta en etikett på dem och godtyckligt kalla dem för "ett politiskt band". Samma sak med Clash. Inte ens Crass var ju alltid politiska. Låtar som "So what" eller "Banned from the Roxy" var ju rebelliska. Men "politiska"? Naahh... Jag vet inte.

Du kommer med en ny singel med bland annat en USCH-medlem och USCH-låt. Hur föll valet på denna låt?

Urrke: Har alltid viljat göra en cover på den låten ("Ditt eget liv"). Jag älskade allt Usch gjorde. Speciellt debutsingeln, men även den andra och den tredje (där de plötsligt bytte namn till Enola Gay). Jag bodde i Gävle och var en 12-13 årig liten spunk och hemligt kär i Irre på avstånd, haha. Och nu är hon ju med och körar på min platta. Det är roligt att man idag är vän med många av ens gamla hjältar från förr. Folk man såg upp till. Allt från Usch och Bitch Boys till folk som spelade i Joan Jett & The Blackhearts. "Ditt eget liv" har alltid varit min absoluta favoritlåt med Usch! Texten på den träffade mig så klockrent när jag hörde den första gången. Det var precis så jag kände. Och faktum är att jag fortfarande gör det än idag. Så långt har jag kommit på utvecklingsskalan efter 40 år, ha ha ha. Dessutom så börjar den med basen och är stentuff rent musikaliskt också.

MIDLIFE CRISIS fr.v. Urrke, Måns, Robban, Dregen

Om du skulle ranka de fem viktigaste albumen i ditt liv. Vilka blir det då?

Urrke: Inte helt enkelt när man som jag gillar en miljard plattor och musik är det viktigaste i ens liv utöver katter, släkt och vänner. Närmast omöjligt faktiskt. Men ungefär så här då:

1: Sex Pistols "Never Mind The Bollocks"

2: Kiss "Destroyer"

3: Rod Stewart "Atlantic Crossing"

4: Status Quo "Quo"

5: UK Subs "Another Kind Of Blues"

Är det någon skiva som du verkligen saknar och vill ha i din samling? Isåfall vilken?

Urrke: Det första jag tänker är att jag på 90-talet sålde en massa skivor till en skivbörs i Gävle, för jag behövde snabbt få in pengar till en USA-resa. En del av dessa har jag aldrig saknat, men en del har jag fått återinförskaffa. Ett par som jag ännu inte lyckats återskaffa är debut-LPn med GLO och singeln "Goo goo muck" med The Cramps i gul vinyl. Hade varit fränt att ha Sex Pistols "God save the queen" på A&M-original. Men å andra sidan, vad skulle jag med den till? Chips (Kiesbye) skämtade med mig om den en gång och sade (på skoj) att han har två stycken. "Man måste ju ha en hemma och en i sommarstugan", Ha ha ha!

Har du någon koll på alla skivor du varit med på…isåfall skriv ner de här? Vilka är banden du medverkat igenom tiderna?

Urrke: Ja det är ju några stycken. Dessa kommer jag ihåg direkt ur minnet i alla fall:

2 singlar med Glamrockbandet King Size.

1 album med Mora Träsk ("Träskliv")

4 album och ett gäng singlar och samlingsplattor och tributeplattor med Maryslim.

2 album med Bizex-B.

1 singel med Jacob Gordin.

4 singlar/EP med Midlife Crisis.

2 singlar som Urrke (solo).

Sen har jag ju spelat med en massa band och artister utan att det blev några skivor. Ibland blev det kassetter och andra inspelningar däremot. Och live-gig. Bl.a. Fosgen, Destruktiva Liv, Bugs, Dusty Brains, Simon Ådahl, Kitty & The Kowalskis, Plantfood (med Danny Furious från the Avengers på trummor), osv.

Vilken del av ditt rock n roll liv har varit den roligaste?

Urrke: Alla "delar" har varit roliga på sitt vis. De nästan 10 åren med Maryslim är ju mycket roliga minnen så klart. Det spänner över en väldigt lång och samtidigt väldigt intensiv och produktiv tid. Att spela på CBGBs i New York var sjukt coolt. Och turnéerna vi gjorde runtom i Europa ihop med Hanoi Rocks, Marky Ramone, Nomads, Backyard Babies, 69 eyes.. Allt vi gjort med Midlife Crisis har varit "lite extra roligt" också känns det som.

Berätta något riktigt tokigt som har hänt under dina musikerår?

Urrke: Det har hänt mycket riktigt tokiga saker. Men det mesta tokiga är dessvärre bara en massa knark och fyllehistorier och inte direkt några roliga historier heller vad jag kan minnas. Bortsupna basar och missade Finlandsbåtar, etc. är ju inte speciellt kul till exempel. Sen finns det andra saker som kanske ÄR väldigt tokigt och roligt, men en aning för privat att hänga ut i offentligheten. Man får ju tänka på att inblandade kanske inte vill vara omnämnda alla gånger heller. Eller också kan jag känna att det blir internhumor som inte roar någon annan än mig, ha ha. Jag kanske skriver en bok någon gång. Om jag orkar. Så får vi se hur roligt det varit ;-)

Berätta lite om din nya singel mer, vilka har varit med etc och nya Mid-Life Crisis singeln, berätta om den också?

Urrke: Min nya solosingel är - liksom den från förra året - utgiven av Erik Axl Sund Records. Det är tre låtar på clear vinyl, limited edition 300 ex. Och den släpps även på Spotify. Jag sjunger och lirar alla instrument själv. Trummor, bas och gitarr. Sen har jag gästmusiker med. Chips Kiesbye och Måns Månsson lägger ett par gitarrsolon, Stefan Björk har lagt på ännu ett litet lager kompgitarr och Irre Terad från Usch körar som sagt var på "Ditt eget liv".

Midlife Crisis-singeln är den fjärde plattan vi släpper sedan debuten 2004. Även denna gången är det lilla Bootleg Booze records i Arvika som släpper. Och som alla andra gånger så är det Jag, Dregen, Robban & Måns. Två låtar som jag skrivit och UK Subs gamla dänga "Same Thing", som jag översatt till Svenska - "Samma Sak". Charlie Harper & Paul Slack (som skrev originalet) älskar den :-) Första upplagan är 500 ex på svart vinyl och dom är snart puts väck och slut redan. En andra upplaga i någon annan vinylfärg kommer att släppas när som helst. Dom är på press nu när jag skriver. 500 till.

Vad är dina framtidsplaner med din musik? Har du nya projekt på gång?

Urrke: Jag har inga "framtidsplaner" med min musik. Jag gör vad jag känner för bara. När jag spelade med glamrockarna King Size i Gävle på 80-talet så ville jag bli rockstjärna. Sen gav jag upp dom planerna när vi splittrades. Sen fick jag ny luft i slutet av 90-talet och ville bli rockstjärna igen. Med Maryslim. Den gången lyckades jag väl nästan med denna plan, skulle man kunna säga. Ha ha.. Men sen "gick det åt helvete" med det bandet också. Vi gick skiljda vägar 2008, efter nästan 10 år tillsammans. Nu är jag ruskigt nöjd bara över att göra det jag gör och det blir vad det blir. Jag skiter i om jag inte gör några världsturneer, om jag inte är på omslaget till några tidningar, osv. Jag är - som en av låtarna heter på min nya singel - "Nöjd & Fri". 

Jag förstår att du älskar katter, vad är det bästa med dem? Vad skulle en katt rösta på tror du?

Urrke: Jag älskar djur över huvud taget. Och katter har jag växt upp med och haft sedan jag var bebis. Mamma hade en Siames som hette "Majka" när jag föddes. Hon var min första vän. Där jag var var hon. Oskiljaktigt och jämt. Det finns knappt en enda bild av mig som liten där inte katten också är med. Vad som är bäst med katter vet jag inte. Allt? Det finns ju inget som inte är bäst med dem? Katter är ju totalt opolitiska. Deras mentalitet är nog att dom inte skulle rösta alls. Dom är ju så att dom bryr sig om sig själva och sina närmaste och bekymrar sig inte över alla andra, så länge dom inte är hotade. Katter är anarkister. 

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

Urrke: Att mänskligheten tar sitt förnuft till fånga och gör radikala förändringar NU. För att hindra att den vansinniga utvecklingen vi har, med klimathotet, får fortsätta att eskalera, tills vi har tagit död på hela våran planet, oss själva och allt annat som lever här. Och att jag och katterna får leva i frihet och vara friska tills vi dör.

Föredrar du CD, vinyl, kassett eller digitalt?

Urrke: Jag föredrar helt klart vinyl. Det låter bäst och är skönaste känslan. Konvolut och förpackning är alltid bäst på vinyl också. CD är helt ok. Speciellt om man "bara" ska lyssna. Kassetter har en mysig nostalgi-feeling över sig. Digitalt är det enda som går fetbort för mig. Jag har inte ens spotify.

Vilken var den första skivan du köpte, och den senaste och den dyraste?

Urrke: Kiss "Destroyer" var den första skivan jag köpte själv för egna pengar. Min senaste inköpta skiva var Strängens sista album som nyss släpptes. Den dyraste skiva jag köpt var en väldigt ovanlig Kiss-singel från 1975 som jag för många år sedan gav helt galna 3500 spänn för. Vansinnigt. Egentligen.

Vilken av de skivor du själv medverkat på är den dyraste tror du?

Urrke: Jag tror inte att någon av de skivor jag medverkat på betingar några exceptionella samlarvärden faktiskt. Kanske någon av de limiterade vinylfärgerna på någon av Midlife Crisis-singlarna kan vara "dyrast" om jag ska gissa.

Visdomsord?

Urrke: Det finns hur mycket som helst att reta upp sig på, att bli kränkt av, att bli arg på, att bli ledsen över. Om man vill kan man vara uppretad, kränkt, arg och ledsen 24 timmar om dygnet. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Varje år. Hela livet.

Men vill man det? ...

Nåt att tillägga?

Jag säger som dom sade i slutet av en gammal Knäppupp-revý med Martin Ljung från 60-talet: "Nej, jag tror att det räcker nu jag". Eller också kan jag ju säga som jag eventuellt tänker mig att det skulle kunna stå på min gravsten. "Slutet gott - allting gott" ;-)