THORSTEN FLINCK

Liseberg, Göteborg 7/7-2010

Länge leve de röda avslutar Thorsten Flinck sin konsert på Liseberg med. En konsert som är alltför kort tycker i alla fall jag men jag hann i alla fall hem till semifinalen mellan Tyskland och Spanien just på grund av detta. Detta är andra gången jag ser Thorsten och det är en upplevelse att se honom och jag tycker han är riktigt riktigt bra. Han kanske inte sjunger bäst i Sverige, han gör i princip inga egna låtar men hans tolkningar av andras låtar är riktigt bra. Han kör lite låtar från den kommande skivan(kan jag tänka mig) och detta ihop med en del låtar från sin debutskiva men jag saknar därifrån Dansa i Neon och Rövarkungens Ö. Jag skulle gärna hört Vi äro tusenden också.

Han startar med Perssons Pack Bortom månen och Mars och där har han stoppat in Tottas namn bland många andra döda människor. Vi får även höra Vildvuxna Rosor som tyvärr inte kom med på skivan med samma namn men vi får hoppas att den kommer med på nästa skiva och gärna som en duett med någon trevlig tjej. Jag får till slut höra min favoritlåt Afzelius-låten Jag var inte sjuk. Afzelius får även med sin Elsinore. Manuel från första skivan har också en given plats på scen när Thorsten kör på. Han glömmer texten i några av låtarna men det gör inget tycker jag för han är karismatisk och riktigt rolig emellanåt och jag återkommer gärna nästa gång du kommer hit. På någon låt, kommer inte ihåg vilken, blir det lite väl jazzigt/bluesigt men annars är det en salig blandning av musikstilar. Hans kommentar om vår vidriga svenska visskatt är rolig innan han sätter igång Sjuttonde balladen. Publiken är väldigt blandad och jag känner mig ung trots mina 40+ och här får vi se allt från botoxblondiner i 60-årsåldern till barnfamiljer via pensionärer och tjejer och killar med Mob 47 och Vrävarna på rygg och T-shirts så Thorsten berör väldigt mycket olika folk.

.

Long live the red is the last words Thorsten Flinck says on his concert on Liseberg. A concert which was too short I think but I managed to see the whole match between Spain and Germany just because of this. This is the second time I see Thorsten and it´s an experience to see him and I think he´s really really good. He´s maybe not sings best in Sweden, he does almost no own songs but his versions of other songs is really good. He makes some somngs from the coming record(I presume) and that together with songs from the debutrecord but I miss Dansa i neon and Rövarkungens Ö from that record. I had really want to get Vi äro tusenden heard too.

He starts with persons Pack Bortom Månen och Mars and there have he put in Tottas name between many other dead people. We also hear Vildvuxna Roses(Where wild roses grow) which didn´t came on the record with the same name but we hope that it will be out on his next record and then as a duet with some nice girl. In the end I hear my favoritesong, Afzelius song Jag var inte sjuk. Afzelius have also his song Elsinore. Manuel from the first record have also it´s place on stage when Thorsten do his concert. He forgets the lyrics in some of the songs but it doesn´t matter because he is charismatic and really funny sometimes and I will come back the next time you come here. In some song, I don´t remember which, it´s too bluesy/jazzy but otherwise it´s a really wild mix of styles. His comment about our disgustful songtreasure in Sweden is fun before he does Sjuttonde balladen. The audience is very mixed and I feel very young even if I´m 40+ and here we see everything from botoxblondes in their 60´s to childs and their family via elderly people and guys and girls with Mob 47 and Vrävarna on their back and T-shirts so Thorsten touches many types of people.