The Most really manages to get a solid 60's
sound in a modern vintage. They were so kind
that they answered a lot of questions from me
for an interview and this happened in the middle
of July 2021
Tell the story of The Most?
-Mats: A bunch of like-minded guys had the luck
to have been drawn to each other through the
interest in 60's music and found that we could
create tones in the same spirit.
Frans: We started playing together at the end of
the 20th century. Magnus and I put together a
band and we started writing completely unforced
music. When we had a similar musical background,
it happened to sound like a tougher 60s sound. I
would not call ourselves a retro band - we think
it sounds new and fresh. Drummer Mats was
perfect to get the sound we wanted.
Current members and what do you do when you are
not playing with The Most. Other bands? Working
with what then? Former members?
-Mats: I drummed with Caligula's Barn who at
first judged someone the worst they've ever
heard. I'm very proud of it and if I could trace
this I would happily give a cake, for
consumption - not in the face, haha! Later, I
played with the garage / rock'n'rolls The
Chronics.
Frans: Magnus Kollberg, Mats 'Slim' Westin,
Martin Claesson and myself. We have been lucky
with three fantastic bassists over the years:
Marcus Holmberg from Komeda, Inge Johansson,
most recently Gatuplan and now Martin Claesson.
As far as I know, everyone works hard during the
day.
I check your photos on Facebook and see that you
are sitting on a replacement bench in some
arena. Where is it taken and is football
something you like, favorite team in that case?
-Mats: Well, can watch TV football sometimes but
is unfortunately not a major sports buff.
Frans: Gammliavallen in Umeå. Magnus likes
Djurgården I think. The rest of us just like
music the most
You were on Umea Vråljazz giganter with the
Swedish song Du är Punk, how did you get there
among all the punk bands and how come you sang
in Swedish there?
-Mats: Swedish suited the context and it felt
damn good to be able to lift it out, a genuine
punk song whose English original did not fit on
record at the time. If you know us, you probably
know about our punk and new wave roots, but
which even then were always bled with a taste
for 60's pop. Also in previous bands.
Frans: I had a punk band in high school called
the Kloakråttorna (Sewer Rats) naturally as a
result of growing up with Sex Pistols, Clash,
Stiff Little Fingers, Damned, Stranglers,
Ramones etc. Du är Punk is actually an
unreleased song in English but it was a bit fun
to sing in Swedish ... maybe just then inspired
by my friend Dennis Lyxzén. English 60's Mod is
often quite punk in its expression and I see no
major difference.
You never sing in Swedish otherwise, do you?
-Mats: Njet. English is the pop language.
Frans: No!
When we talk about punk anyway, how is your view
on punk? Is it just a style of music or a way of
life? What are your connections to punk?
-Mats: Well, the music is available to everyone,
but I can admire those who take the consequences
of punk a step further, "a way o life",
image-wise, graphically, etc. I myself have
mostly "on the inside carried the punk within
me" all the way since I was lucky enough to find
it via John Peel on BBC Radio 1 1976/77 at such
an early stage when, as far as I remember, he
just called it "this new music". Generation X
and Damned and other magic bands, partly there
were radio sessions before the records were
released. The group that stuck most to life was
the Stranglers, but they were almost heard more
on Radio Luxembourg.
Frans: Punk for me are the early English bands
around '77. Also to some extent The Stooges,
Ramones and maybe bands like Motorhead. Kinks
and Pretty Things were punk in the 60's, right?
Really do not like anything that came later than
the first wave. Punx '67 which Inge minted suits
us best. When I was growing up, punk was really
a lifestyle and not so much a fashion. Ring in
the ear, safety pin on the jacket and holes in
the knees went a long way as a statement. When I
was 10 years old, however, I went to London and
bought, among other things. Dr. Martens. In
summary, punk was a nihilistic attitude and
lifestyle as a 12-13 year old but really
incredibly stimulating and exploratory in
finding one's own expressions.
I had a sister who loved Tages and I think you
have a bit of their style and of course many
other influences? Is it something you listen to
and what other Swedish 60s groups do you like?
-Mats: Tages were the best and most groups were
uneven but could have real gold nuggets:
Jackpots, Sleepstones, Ola & the Janglers,
Shanes, Maniacs, Caretakers… Swedish reissue
business of the 60s is probably the world's
worst, at least from the big companies it is a
complete cultural scandal. For decades, the same
20 songs have been recycled in all Swedish
collections. In the UK, every basement band is
given a CD, but try to find a Swedish 60's
original album on CD! Through enthusiasts,
thankfully, some early Swedish rock'n'roll and
"barbed wire music" such as Spotnicks are
available, but hardly anything from the Beat
era.
Frans: Personally Tages and Shanes ... you have
to watch the documentary about Shanes on SVT ...
belongs to the general education. We did a cover
of Tage's song Fuzzy Patterns which is on a very
good tribute album, check it out!
Howcome you started to play this type of music
today, it's been a while since it started ?
-Mats: Because in our individual constant
depressions we most capitulated for the 60's and
our sound ran well out of a pent-up need to
create something that took over the baton and
loose / unfinished threads from the legendary
bands. It should be pointed out that we have
also generously embraced listening to even
previous decades and from the 60s itself much
more than pure and simple pop and rock.
Frans: We do not try to fit in and play what
comes naturally only.
What kind of audience do you draw? Are there any
people that you are missing?
-Mats: Sometimes those who listen to us usually
mention that there are elements in our music
that would quite easily have an appeal to a more
contemporary minded audience (and that the sound
would not be in the way of them), ie one that is
not so snowed in on the 60's! But how to reach
them?
Frans: Mods ... ha ha..fantastic people, would
like to hang out with them evenly. It's fun to
play for both young and old. Extra fun if
someone thinks we are good.
You have made a fairly typical sound on your
records, do you do everything yourself or is
there a producer involved?
-Mats: Thank you! Right from the start, things
probably sounded a bit of a struggle, but
through everyone's taste in music, it probably
sits, in Norrland's "in the head" and to some
extent in the fingers, everyone's natural
approach means that we fall towards 75% "right"
already when a song is presented! So… our sound
"probably plays itself" even if the choice of
classical instruments helps us go to the finish
line. Sometimes I get so happy that a song is so
nicely served with our still quite limited
technical arsenal and studio time.
Frans: The producer is called "Trial & Error
without budget". No one else to blame .... ha
ha.
Your lyrics otherwise, what are they about?
Could you imagine mixing politics into them?
-Mats: No not straight out. There were actually
some more political and agitating 60s artists
whose agendas were good but would lead to a flat
thing to recreate. By using universal and, yes,
actually not so time-bound themes, we probably
manage the balance on a slippery slope that the
lyrics still "live" in the 60's when you connect
them to the music we write. Direct 60s
references are of course also included. I hope
people find the lyrics poetic, thought-provoking
or entertaining.
Frans: Politics? Or Politricks as Rastas calls
it ... no, not that fun. However, I often have
an underdog / anti-hero perspective in my
lyrics. Or memories of the worries of
adolescence and sometimes the feeling of being
bulletproof ... but still basically unsure if
you understand what I mean ?!
Are there any good political bands you like?
-Mats: For some reason I think of just
challenging and confrontational lyrics by Clash
and Stranglers from the punkyears. Swedish punk
could have some cool political lyrics, the left
wave before it passed me almost completely, very
young pop guy as you were - there Hoola Bandoola
probably had some meaningful thoughts in the
lyrics.
Frans: Uh, not directly as I know. Was the
Beatles political? Expressively, I really like
Stiff Little Fingers first album.
Are there any other bands in the same style as
you in Sweden that you can recommend?
-Mats: Oh, I have unfortunately lost my grip on
it completely. 15-20 years ago, there were some
interesting bands with a good retro mind.
Frans: Maybe, really do not know, hope so!
Any good bands in Umeå?
-Mats: There are many good musicians in Umeå and
I certainly have a lot of nice friends among
them who also like us. But the bands I belonged
to have always been so different to the other
bands, that I never felt that I belonged to the
Ume scene to any great extent. Frans: Phew!
Seems to be pandemic silence now or ?? We are
probably not so mentally "local" to keep track.
Do you think it is important to get out physical
records? Is it vinyl you prefer to release? Do
you have a good record stores left in Umeå?
-Mats: Very important. Vinyl preferably. It's
like a double mission to illuminate and enthuse
more people about 60's music, not just preach
about our own tones! Burman's Music and Be Bop a
Lula Land hold the positions.
Frans: Vinyl, nothing beats the black gold! Be
Bop-A-Lula Land and Burmans are the name of the
record stores in town.
Do you buy a lot of records yourself, are you a
collector? What is the most expensive record you
have?
-Mats: I have always collected, for a while I
had a Swedish 60's madness. My most expensive 45
is Swedish The Best "Back door man" / "Whatcha
gonna do about it" - SEK 909! The B-side is
nowhere else, thank you dear lazy record label.
Sex Pistols "Anarchy" - SEK 633! On LP
Groundhogs "Blues Obituary" from SEK -69,610.
The soundtrack to "Blow-up" in mono is worth
about SEK 800 but was found at a flea market for
five!
Frans: 1000s records .... do not know the most
expensive maybe some Swedish prog 1500-2000kr?
Maybe not collect directly, just want things I
want to listen to. I have some really old
American Gospel records that are only available
on vinyl and they play and sing rock hard!
Just releasing music digitally, it's nothing for
you? Would it feel like you even released an
album if you just released it on say Spotify?
-Mats: No, it feels like the music just
disappears into space. Songs and album ideas
that should not be separated are spread and lose
"impact".
Frans: Digital-No, would feel like just weird,
like a condom .... ha ha. Just kidding, kids!
use rubber !!
How else do you think it is to live in Sweden
today, politically with the brown-blue mess and
covid strategy etc?
-Mats: I usually keep a low political profile
but I am angry that dark forces in the country
and the outside world can so easily attract /
mobilize as much obvious latent evil from
individuals that I never judged possible in
previous decades. Covid? It is ignored in an
unsympathetic way by many.
Frans: I have lived abroad a lot and think that
Sweden feels like a small, safe and nice duck
pond. Political color soups are not something
that interests me. However, I like history from
all points of view. Humanism goes further than
most party programs.
Do you play a lot out (I understand if you do
not do it now). Abroad?
-Mats: Well, we have started to build up a small
fan base here and there so we have been able to
gig in Paris and London, for example. A crazy
fun gig was at La Meca in Paris, the response
drove us to unimaginable heights.
Frans: We did it before Covid. In Mexico, the
west and east coasts of the United States,
Spain, England, Germany and France. Incredibly
fun.
Is there a lot of interest from abroad that you
have noticed?
-Mats: Well, it seems to bloom a little interest
here and there. The music spreads quite easily.
We
have a fan on Borneo!
Frans: He he ... more than in Sweden!
What is the best thing about playing live?
-Mats: It may be to feel that the songs have
been sharpened in rehersals and palying and I
think the audience can then find a lot of
enjoyment under unexpected songs or themes if
you are used to the records. We should make a
live album!
Frans: The energy from the audience and getting
to meet nice and interesting people.
Please rank your five favorite records, your
five favorite concerts? The most embarrassing
record in your collection?
-Mats: Good Candidates for the 5: Yardbirds
"Roger the Engineer" (66), The Who "Sell Out"
(67), Byrds "Notorious Byrd Brothers" (68),
Beatles "Abbey Road" (69), Stranglers " Rattus
Norvegicus ”(77). 5 memorable gigs: The Pirates,
Paul McCartney, Love, Zombies, NRBQ. Most
embarrassing: Westin's "Tillsammans" (old
birthday present on pin kiv).
Frans: Spontaneous, SF Sorrow - Pretty Things,
Village Green - Kinks, Forever Changes - Love,
Having A Rave Up - Yardbirds and Piper At The
Gates Of Dawn - Pink Floyd Concerts also
Spontaneous: Yardbirds, The Who, Pretty Things,
Zombies and Love.Michael Jackson - Thriller
(Extremely embarrassing, gift from my
well-meaning dad)
Do you play a lot of covers live? If so, which
ones?
-Mats: No, really few. One that has been aired
is Ray Charles' swinging "What'd I say".
Frans: Sometimes because it's fun, reached by
e.g. Ray Charles, Smokie Robinson, Chris Montez,
Cannonball Adderley, Buckinghams or Velvet
Underground
Is there be a lot of interviews, is it boring?
-Mats: Not boring, it's fun to add info both to
curious prospective listeners and those who have
taken the time to listen to us. Even if it's
best when the music speaks for itself.
Frans: Just fun and maybe makes one reflect.
What is the most common and boring question?
-Food: Boring to mix professions plus too much
of other interests/opinions.
Frans: What do you work with? How old are you?
Has anyone had surgery? ... ha ha..break the
magic.
Future
plans for the band?
-Mats: Hm. Try to make stimulatingly varied but
always as meaningful records as possible in the
60's area.
Frans: Play until we fall.
For yourself?
-Mats: Trying to piece together fragments of
music ideas - is bad at writing whole songs, so
I'm glad that the talent is otherwise in the
group.
Frans: Survive.
Anything to add?
-Mats: Thanks for the interest!
Frans: Many thanks to you at Magazine.
The Most lyckas verkligen få till ett gediget
60-talssound i en modern tappning. De var så
snälla att de svarade på en massa frågor från
mig till en intervju och detta skedd I mitten av
jui 2021
Berätta historien om The Most?
-Mats: Ett gäng likasinnade sällar hade turen
dras till varann genom intresset för
60-talsmusik och fann att vi kunde skapa
tongångar i samma anda.
Frans: Vi började spela ihop i slutet av
1900-talet. Magnus och jag satte ihop ett band
och vi började skriva helt otvungen musik. Då vi
hade liknande musikalisk bakgrund råkade det
låta som ett rivigare 60-tal. Jag skulle inte
kalla oss ett retroband - vi tycker att det
låter nytt och fräscht. Trummisen Mats var
gjuten för att få till soundet vi ville ha.
Nuvarande medlemmar och vad gör ni när ni inte
spelar med The Most. Andra band? Jobbar med vad
då? Tidigare medlemmar?
-Mats: Jag trummade med Caligulas Barn som i
begynnelsen någon bedömde som det sämsta den
nånsin hört. Jag är mäkta stolt över det och om
jag kunde spåra denne skulle jag gladeligen ge
en tårta, för konsumtion – inte i fejjan, haha!
Senare har jag bl a lirat med
garage/rock’n’rollarna The Chronics.
Frans: Magnus Kollberg, Mats 'Slim' Westin,
Martin Claesson och jag själv. Vi har varit
lyckligt lottade med tre fantastiska basister
genom åren: Marcus Holmberg från Komeda, Inge
Johansson, senast Gatuplan och numera Martin
Claesson. Vad jag vet jobbar alla hårt på
dagarna.
Jag kollar igenom era kort på Facebook och ser
att ni sitter på en avbytarbänk på någon arena.
Var är det taget och är fotboll något ni gillar,
favoritlag isåfall?
-Mats: Nja, kan slötitta på TV-fotboll ibland
men är tyvärr ingen större sports buff. Frans:
Gammliavallen i Umeå. Magnus gillar Djurgården
tror jag. Vi andra gillar mest bara musik
Ni var ju med på Umea Vråljazzgiganter med den
svensksjungna låten Du är punk, hur kom det sig
att ni kom med där bland alla punkband och hur
kommer det sig att ni sjöng på svenska där?
-Mats: Svenska passade kontexten och det kändes
jäkligt bra att få häva ur sig den, en genuin
punkrökare vars engelska original då inte passat
på skiva. Känner man till oss vet man nog om
våra punk- och new wave-rötter men som även då
alltid bleadades med smak för 60-talspop. Även i
tidigare band.
Frans: Jag hade ett punkband på högstadiet som
hette Kloakråttorna (Sewer Rats) naturlig följd
av att ha växt upp med Sex Pistols, Clash, Stiff
Little Fingers, Damned, Stranglers, Ramones etc.
Du är Punk är egentligen en outgiven låt på
engelska men det var lite kul att sjunga på
svenska...kanske just då inspirerad av min
kompis Dennis Lyxzén. Engelsk 60-tals Mod är
ofta ganska punkig i sitt uttryck och jag ser
ingen större skillnad.
Ni sjunger väl aldrig på svenska annars eller?
-Mats: Njet. Engelska är popspråket.
Frans: No!
När vi ändå pratar om punk, hur ser ni på punk?
Är det bara en musikstil eller en livsstil? Vad
är era kopplingar till punk?
-Mats: Mja, musiken är ju tillgänglig för alla,
men jag kan beundra den som tar punkens
konsekvenser ett steg längre, ”a way o life”,
imagemässigt, grafiskt etc. Själv har jag mest
”på insidan burit punken inom mig” ända sen jag
hade turen finna den via John Peel på BBC Radio
1 1976/77 i ett så tidigt skede då han såvitt
jag minns bara kallade det ”this new music”.
Generation X och Damned m fl trollband, delvis
var det radiosessioner innan skivorna utkom.
Gruppen som fastnade mest för livet var
Stranglers, men de hörde man nästan mer på Radio
Luxembourg.
Frans: Punk för mig är de tidiga engelska banden
kring '77. Även till viss del The Stooges,
Ramones och kanske t.o.m. Motorhead. Kinks och
Pretty Things var väl punkiga på 60-talet?
Gillar egentligen inget som kom senare än första
vågen. Punx '67 som Inge myntade passar oss
bäst. När jag växte upp var punk verkligen en
livsstil och inte så mycket ett mode. Ring i
örat, säkerhetsnål på kavajen och hål på knäna
räckte väldigt långt som statement. När jag var
10 år åkte jag dock till London och köpte bl.a.
Dr Martens. Sammanfattningsvis var punken en
nihilistisk attityd och livsstil som 12-13 åring
men egentligen otroligt stimulerande och
utforskande i att hitta egna uttryck.
Jag hade en syster som älskade Tages och jag
tycker att ni har lite av deras stil och
självklart många andra influenser? Är det något
ni lyssnar på och vilka andra svenska
60-talsgrupper gillar ni?
-Mats: Tages var bäst och de flesta grupper var
ojämna men kunde ha verkliga guldkorn: Jackpots,
Sleepstones, Ola & the Janglers, Shanes,
Maniacs, Caretakers… Svensk reissueverksamhet av
60-tal är förmodligen världens sämsta,
åtminstone från storbolagen är det en
fullständig kulturskandal. I årtionden har man
recyclat typ samma 20 låtar på alla svenska
samlingar. I UK förlänas väl vart källarband en
CD, men försök hitta ett svenskt
60-talsoriginalalbum på CD! Genom entusiaster
finns tack och lov en del tidig svensk
rock’n’roll och ”taggtrådsmusik” som Spotnicks
tillgängligt, men knappt nåt från Beat-epoken.
Frans: Personligen Tages och Shanes...man måste
se dokumentären om Shanes på SVT...hör till
allmänbildningen. Vi gjorde en cover på Tages
låt Fuzzy Patterns som är med på en väldigt bra
tributskiva, kolla in den!
Hur kommer det sig annars att man spelar den här
typen av musik idag, det var ju ett tag sedan
den började att spelas?
-Mats: För att vi i våra enskilda ständiga
fördjupningar mest kapitulerat för 60-tal och
vårt sound sprang väl ur ett uppdämt behov att
skapa nåt som tog över stafettpinnen och
lösa/ofärdiga trådar från de legendariska
banden. Det ska påpekas att vi frikostigt även
anammat lyssning på än tidigare decennier och
från själva 60-talet mycket annat än ren och
skär pop och rock.
Frans: Vi försöker inte passa in och spelar det
som kommer naturligt bara.
Vad för typ av publik drar ni? Finns det några
sorter som ni saknar?
-Mats: Ibland brukar de som hör på oss nämna att
det finns element i vår musik som ganska lätt
skulle ha dragningskraft på en mer samtida
sinnad publik (och att soundet inte skulle vara
i vägen för dem), alltså en som inte är så
insnöad på 60-talet! Men hur ska man nå ut till
dem?
Frans: Mods...ha ha..fantastiska människor,
skulle vilja hänga med dem jämnt. Det är kul att
spela både för unga och gamla. Extra kul om
någon tycker att vi är bra.
Ni har ju fått till ett ganska tidstypiskt sound
på era skivor, gör ni allt själva eller är det
någon producent inblandad?
-Mats: Tack! Alldeles i början lät nog saker
lite tillkämpade, men genom allas musiksmak
sitter det nog, på norrländska ”i hövvet” och i
viss mån i fingrarna, allas naturliga approach
gör att vi trillar in emot 75% ”rätt” redan när
en låt presenteras! Så… vårt sound ”spelar sig
nog själv” även om valen av klassiska instrument
hjälper oss gå i mål. Ibland blir jag så glad
att en låt blir så trevligt serverad med vår
ändå ganska begränsade teknikarsenal och
studiotid.
Frans: Producenten heter "Trial & Error without
budget". Ingen annan att skylla på....ha ha.
Era texter annars, vad handlar de om? Skulle ni
kunna tänka er att blanda in politik i dem?
-Mats: Nej inte rakt ut. Det fanns ju faktiskt
en del mer politiska och agiterande
60-talsartister vars agendor var bra men skulle
leda till platt fall att återskapa. Genom att
använda universella och, ja, faktiskt inte så
tidsbundna teman klarar vi nog balansen på hal
lina att texterna ändå ”lever” i 60-talet när
man kopplar dem till musiken vi skriver. Direkta
60-talsreferenser finns givetvis även med. Jag
hoppas folk finner texterna ömsom poetiska,
tänkvärda eller underhållande.
Frans: Politik? Eller Politricks som Rastas
kallar det...nä, inte så kul. Jag har dock ofta
ett underdog/anti-hero perspektiv i mina texter.
Eller minnen från tonårens bekymmer och ibland
känsla av att vara skottsäker...men ändå i
grunden osäker om du förstår vad jag menar?!
Finns det några bra politiska band som ni
gillar?
-Mats: Av nån anledning tänker jag på justa
utmanande och konfronterande texter av Clash och
Stranglers från punkåren. Svensk punk kunde ha
lite balla politiska texter, vänstervågen innan
den gick mig nästan helt förbi, jätteungt
popsnöre som man var – där hade väl Hoola
Bandoola en del meningsfulla tankar på sin lyra.
Frans: Äh, inte direkt som jag vet. Var Beatles
politiska? Uttrycksmässigt gillar jag verkligen
Stiff Little Fingers första platta.
Finns det några andra band i samma stil som er i
Sverige som ni kan rekommendera?
-Mats: Oj, jag har tyvärr tappat greppet om det
helt. För 15-20 år sen fanns en del intressanta
band med ett juste retro-tänk.
Frans: Kanske, vet verkligen inte, hoppas det!
Några bra band i Umeå?
-Mats: Det finns många giftiga musiker i Umeå
och jag har förvisso en mängd trevliga vänner
bland dem som dessutom gillar oss. Men de band
jag tillhört har alltid musikaliskt varit så
eljesta katter bland hermelinerna, att jag
aldrig känt att jag tillhört Ume-scenen i nån
större mån.
Frans: Phew! Verkar vara pandemi-stiltje nu
eller?? Vi är nog inte så mentalt ”lokala” för
att ha koll.
Är det viktigt att få ut fysiska skivor tycker
ni? Är det vinyl ni helst släpper? Har ni någon
bra skivaffär kvar i Umeå?
-Mats: Jätteviktigt. Vinyl helst. Det är som en
dubbel mission att belysa och entusiasmera fler
om 60-talsmusik, inte bara predika om våra egna
tongångar! Burmans Musik och Be Bop a Lula Land
håller ställningarna.
Frans: Vinyl, inget slår det svarta guldet! Be
Bop-A-Lula Land och Burmans heter skivbutikerna
i stan.
Köper ni mycket skivor själv, är ni samlare?
Vilken är den dyraste skivan du har?
-Mats: Jag har alltid samlat, ett tag hade jag
en svensk 60-talsvurm. Min dyraste 45:a är
svenska The Best ”Back door man”/”Whatcha gonna
do about it” – 909 kr! B-sidan finns ingen
annanstans, tack kära slöa skivbolag. Sex
Pistols ”Anarchy” – 633 kr! På LP Groundhogs
”Blues Obituary” från -69 610 kr. Soundtracket
till ”Blow-up” i mono är värt ca 800 kr men
hittades på loppis för fem!
Frans: 1000-tals skivor....vet inte dyraste
kanske nån svensk progg 1500-2000kr? Samlar
kanske inte direkt, vill bara ha sånt som jag
vill lyssna på. Jag har några riktigt gamla
amerikanska Gospelskivor som bara finns på vinyl
och de spelar och sjunger stenhårt!
Att bara släppa musik digitalt, det är inget för
er? Skulle det kännas som om ni ens hade släppt
ett album om ni bara släppte det på säg Spotify?
-Mats: Nej, det känns som musiken bara
försvinner i världsrymden. Låtar och albumtänk
som inte borde separeras sprids och tappar
”impact”.
Frans: Digitalt-Nix, skulle kännas som konstigt
bara, typ kondom....ha ha. Skojar bara, kids
använd gummi!!
Hur tycker ni annars det är att leva i Sverige
idag, politiskt med den brunblå röran och
covidstrategi etc?
-Mats: Jag brukar hålla en låg politisk profil
men är vred över att mörka krafter i landet och
omvärlden så lätt kan locka/mobilisera så mycket
uppenbar latent ondska ur individer som jag
aldrig bedömde möjligt tidigare decennier. Covid?
Det nonchaleras på ett osolidariskt vis av många.
Frans: Jag har bott väldigt mycket utomlands och
tycker att Sverige känns som en liten trygg å
fin ankdamm. Politiska färgsoppor är inget som
intresserar mig. Däremot gillar jag historia ur
alla synvinklar. Humanism kommer längre än de
flesta partiprogram.
Spelar ni mycket ute (jag förstår om ni inte gör
det nu). Utlandet?
-Mats: Mja, vi har börjat bygga opp en liten
fanskara lite här och där så vi har kunnat gigga
i exempelvis Paris och London. Ett galet kul gig
var på La Meca i Paris, responsen drev oss till
oanade höjder.
Frans: Vi gjorde det innan Covid. I Mexico, USAs
väst och östkust, Spanien, England, Tyskland och
Frankrike. Hur kul som helst.
Finns det mycket intresse från utlandet som ni
märkt av?
-Mats: Jo, det tycks blomma opp ett litet
intresse här och där. Musiken sprids ganska lätt.
Vi har visst ett fan på Borneo!
Frans: He he...mer än i Sverige!
Vad är det bästa med att spela live?
-Mats: Det är kanske att känna att låtarna
skärpts i arr och spel och jag tror publiken då
kan finna mycket njutning under oväntade låtar
eller teman om man är van skivorna. Vi borde
göra ett live-album!
Frans: Energin från publiken och att få träffa
trevliga och intressanta människor.
Snälla ranka dina fem favoritskivor, dina fem
favoritkonserter? Den mest pinsamma skivan i din
samling?
-Mats: Goda kandidater för de 5: Yardbirds
”Roger the Engineer” (66), The Who ”Sell out”
(67), Byrds ”Notorious Byrd Brothers” (68),
Beatles ”Abbey Road” (69), Stranglers ”Rattus
Norvegicus” (77). 5 minnesvärda gig: The
Pirates, Paul McCartney, Love, Zombies, NRBQ.
Mest pinsamma: Westins ”Tillsammans” (gammal
födelsedagspresent på pin kiv).
Frans: Spontant, S.F Sorrow - Pretty Things,
Village Green – Kinks, Forever Changes – Love,
Having A Rave Up – Yardbirds och Piper At The
Gates Of Dawn - Pink Floyd Koncerter också
spontant: Yardbirds, The Who, Pretty Things,
Zombies och Love Michael Jackson – Thriller (Ytterst
pinsamt, gåva från min välmenande pappa)
Spelar ni mycket covers live? Isåfall vilka?
-Mats: Nej, verkligt få. En som luftats är Ray
Charles’ svängiga ”What’d I say”.
Frans: Ibland för att det är kul, nått av t.ex.
Ray Charles, Smokie Robinson, Chris Montez,
Cannonball Adderley, Buckinghams eller t.o.m.
Velvet Underground
Blir det mycket intervjuer, är det tråkigt?
-Mats: Inte tråkigt, det är roligt att tillföra
info både till nyfikna presumtiva lyssnare och
de som gjort sig besväret att lyssna in sig.
Även om det är ballast när musiken talar för sig
själv.
Frans: Bara roligt och kanske får en att
reflektera.
Vilken är den vanligaste och tråkigaste frågan?
-Mats: Trist blanda in yrken plus för mycket av
andra intressen/åsikter.
Frans: Vad jobbar ni med? hur gamla är ni? Är
någon opererad?...ha ha..bryter magin.
Framtidpslaner
för bandet?
-Mats: Hm. Försöka göra stimulerande varierade
men alltid så meningsfulla skivor som möjligt
inom 60-talsgebitet.
Frans: Spela tills vi stupar.
För dig själv?
-Mats: Försöka pussla ihop fragment av
musikideer – är dålig skriva hela låtar så är
glad att talangen finns eljest i gruppen.
Frans: Överleva.
Nåt att tillägga?
-Mats: Tack för intresset!
Frans: Stort tack till dig å Magazinet.
|