The Dead and Living har jag intervjuat förr men de ville ha chansen igen och självklart fick de det. Oktober 2019

Jag intervjuade er 2013 och nu har ni till och med hunnit med att dö…berätta om det? Berätta lite om You Tube-videon etc?

Coroner: Tja! Tack för senast och tack för möjligheten att vara med här igen. 

Du tänker på Youtube-klippet på våra kvarlevor efter bussbranden 2014? Som tur är så existerar inte det klippet. Alla hann ut i tid. Men under andra omständigheter eller några sekunder senare så kanske vi inte hade haft möjligheten att göra den här intervjun. Blickarna från brandmännen och krispsykologerna som Röda Korset skickade som direkt svar på olyckan vittnade om att vi hade klarat oss med ganska små marginaler. Turnébussen fattade eld i en tunnel och en liknande olycka hade skett nära inpå där de inblandade inte hade samma tur som oss. Vi är nu 15 pers som har en egen Final Destination-gemenskap. Vi skriver till varandra den 25 oktober varje år och minns dagen då allt man tar för givet kunde ryckts bort på en sekund. Lyckligtvis klarade vi oss och kan släppa vårt tredje album samma datum i år.

Varför fortsatte ni ändå att spela?

-Coroner: Vi valde faktiskt att fullfölja turnén. Förutom två inställda gig i Italien till följd av olyckan spelade vi i ett tiotal städer direkt efter. Städerna och händelseförloppen flyter dock ihop. Jag hade knappt kunnat återge vilka turnéstopp som var innan eller efter olyckan. Vi fortsatte i alla fall. Med rökskadade kläder, utrustning och till och med snus. Det var först i London vi fick en ny snusleverans, som inte smakade brandrök. Jag minns att jag fick böter på ett hotell för att de trodde att jag hade rökt inne i rummet. Men det var i själva verket mitt hår som fortfarande utsöndrade bränd plast till den utsträckningen att andra gäster klagat och anmälde till receptionen.

Förra gången jämförde jag er med Rammstein, Thåström och till och med Depeche Mode men nu tycker jag man kan lägga till Sisters of Mercy….är det tröttsamt med alla jämförelser eller blir man stolt att någon jämför er med dessa band?

-Coroner: Det är helt ok. Går man tillbaks ännu mer så kan man ju lägga till Laibach, Nick Cave och Joy Division. Allt har ett ursprung. Det är lite som inom forskningen tänker jag. Ingenting kan komma från ingenstans. Allt behöver härledas till en källa. 

Vad vill ni bli jämförda med om ni måste bli det?

-Coroner: Jag tycker man får jämföra oss med vad man vill i princip. Förhoppningsvis hittar man någon slags autencitet i The Dead And Living, att det inte är bara för att. 

Hur är det med livespelningar nuförtiden, blir det några och spelar ni mycket i utlandet?

-Coroner: I samband med albumsläppet gör vi releasegig i Tønsberg i Norge 25/10 och Karlstad i Sverige 26/10. Efter det blir det ett gig i Oslo för att sedan sondera terrängen i Europa. Med sikte på några utlandsgig och sommarfestivaler 2020. 

Sist tyckte ni det var för lite amish-folk på konserterna….har det förbättrats?

-Coroner: Haha. Det har tyvärr inte blivit något stopp i Pennsylvania än. Men vi jobbar på det. I takt med att folk blir mer miljömedvetna så kan man ju dock hoppas på att det blir någon slags amish-epidemi, som förhoppningsvis resonerar med vår musik.

Har ni några nya svenska favoritband som är värda att nämna…alltid kul att höra lite nya namn?

-Coroner: Jag är glad att du frågar det. Jag skulle gärna vilja lyfta det Broder Danielska som händer i Göteborgs undergroundscen just nu. Med band som Beverly Kills, Agent Blå, Linn Koch-Emmery. True Moon är också ett gäng som faller mig helt i smaken. 

Sen har vi en hel hög med bra band i Värmland där vi kommer ifrån. Robert som sjunger i Incarnit är med och gästar på vår nya platta, som släpps av Johan Carlsson i Sparzanzas bolag. Värmland har också Eyes Wide Open, Unfound Reliance, Damien, Lykantropi, The Generals, Knogjärn, Skallbank etc etc etc. Jag tror även några i Mister Misery är härifrån. Dom har en ganska direkt approach och jag tror man ska hålla ögonen på dem. Samt Darkest July, som visserligen är ganska underground, men som personligen faller mig mycket i smaken. Tyvärr kan jag såklart inte nämna alla. Men det har snackats om att det kokar i Värmland ett tag och jag tror det är nu som det verkligen händer.

Har texterna ändrat inriktning något nu eller är det fortfarande Poe, Crowley etc som inspirerar?

-Coroner: För min del så finns det nog någon låt historiskt, som har lite Crowley i sig. Annars var det antagligen vår före detta gitarrist och låtskrivare Manny som hämtade mycket Crowley och Poe. 

Jag har fått någon slags relation med rödvin där vi tillsammans snurrar in oss i olika teman och formuleringar. För mig är textförfattandet ett nödvändigt uttryck och jag romantiserar väldigt mycket både vår historia och vår samtid med The Dead And Living, som någon slags dekig punkavkomma i en rätt så dyster värld. Jag tycker inte längre att vi är en motpol till det sockersöta i samhället, utan tycker mer och mer att vår musik blir någon slags rättvis bild av samhället och mörkrets natur.

Finns det något ni aldrig skulle skriva om? Kan ni tänka er att skriva nåt politiskt?

-Coroner: Hmm. Jag vet inte. Om det inte finns något poäng att skriva om något så undviker jag det. Jag skriver inte heller gärna om för uppenbara saker. Hellre att man hittar en en lite skavig tematik, som antingen berör eller sätter igång tankarna. 

Vår musik är totalt opolitisk. I The Dead And Livings sfär står sakers natur, nihilismen och människans destruktivitet högre än ismer och politiska linjer. Vi är väl för nån slags rättvisa, men i övrigt ganska cyniska. 

Finns det några politiska band som ni gillar och som gör det bra?

-Coroner: Jag brukade fascineras ganska mycket av punken och band med meterlånga politiska texter som man var tvungen att läsa böcker för att fatta vad de handlade om. Medan man älskade Ramones, som var långt mer okomplicerade och konservativa. Vi är nog alla ganska öppna för att folk tycker olika, stora samhällsproblem är komplexa att lösa och att allt inte är svart eller vitt. Jag är nog nån blandning mellan Watains död-åt-alla-retorik, Leonard Cohens romantiska mörker och Bob Geldofs Save The World. Jag tror också att vi människor är långt mer invecklade och ombytbara än vad det politiska landskapet tillåter. 

Jag frågade om man kunde påverkas av musik har någon kommit fram till er och sagt att de påverkats på något sätt av er musik någon gång?

-Coroner: Vår norska fanclubpresident har tatuerat hela ryggen med våra motiv. Han menar att han på så vis tar med sig The Dead And Living ner i graven.

Vår finska motsvarighet skrev en gång att vi representerar allt hon är: Konstig, neurotisk och lätt alkoholiserad... och att om hon hade ett hjärta så hade vi stulit det för alltid.

Sådant tar man åt sig av.

Är ni nöjda med nya skivan. The Author’s Curse…hur kom ni på namnet?

-Coroner: Som med många texter och titlar så var det något som bara kom till mig. ”The end is the author’s words. The ending is the author’s curse”.  Jag får skylla på rödvinet igen. 

Samtidigt så har det känts lite som en förbannelse att jobba med den här plattan, som tog 4-5 år att färdigställa och släppa. Jag hoppas dock att tiden som gått och arbetet vi lagt på den kommer att löna sig. Det är ingen halvdan release bara för att, utan något som vi lagt ner en del tid och själ i. 

Berätta lite om hur den växte fram, hur ni jobbar i studion etc. Är alla låtar klara helt när ni kommer till studion?

-Coroner: Just den här plattan tog rekordlång tid att färdigställa. Liksom med förra releasen, singlarna vi släppte i samband med Europaturnén tillsammans med Deathstars, så började skrivandet i Stockholm. Vi hade en del skisser och idéer till låtar som jag jobbade med ihop med Mikael Cederberg, en vän till oss. Vi satt i hans studio i Årsta under 2015 med bl.a. Netherbird som grannar. För mig är det industriområde, som studion ligger i. en kreativ miljö som passar perfekt för The Dead And Living.
Jag satt sedan i min tvåa längst upp på höjden vid Stadshagen och jobbade med låtarna. Man ser hela Stockholm där uppifrån. På nätterna var det fantastiskt. Jag blickade ut över Kungsholmen, City och Södermalm och trodde först att ”City of the Light” skulle handla om Stockholm. Med det blev tillslut en hyllning till hemstaden Karlstad.
Likaså togs produktionen vidare till Karlstad. Vid det laget var det mesta klart, medan detaljerna polerades under själva inspelningen. Vi spelade in trummorna i Leon Music Studios. Gitarr, bas och sång hos E&S Music. Jag och Mikael drack pepparmintsvodka och jobbade vidare med sången mitt i högsommaren 2016. 

Gustav Ydenius, som annars satt i Leon Music Studios, mixade och mastrade skivan på distans. Vi möttes upp då och då och filade på det sista. Det var första gången jag jobbat med mix av en platta i cafémiljö. Man tror knappt det är möjligt. Gustav satte även en hel del av sin egen prägel på plattan. Jag minns att jag smsade vid något tillfälle och frågade vart han hittat den samplade valsången på ”The Rope”. Gustav svarade att det inte var valar som sjöng, det var han som fått feeling och sjungit in grejer på låten. Jag tror vi möttes i en regelfri kreativ process som formade projektet även i mixläge. 10 000 timmar och 200 spår senare var plattan färdig och den 25 oktober släpper vi taget om den och lämnar över den till allmänheten.

Denna gång blir det bara vinyl eller, varför? Är det viktigt att få ut skivan fysiskt?

-Coroner: Vi ville gärna göra en vinyl denna gång. Som komplement till streamingtjänsterna. Den fysiska produkten är absolut viktigt och med vinylformatet kan man verkligen maxa den fysiska upplevelsen av plattan. 

Just nu är det några som tycker det är synd att plattan inte finns på CD. Men för oss har fokus varit vinyl och streaming denna gång. Vill man ha CD så går det ju att bränna från iTunes. Vi är inte så jätteupptagna med hur branschen förändrats under de senaste decennierna. Utan mer fokuserade på att göra bra musik och spela live i den utsträckning vi kan. Finns det stor efterfrågan på t ex CD så släpper vi givetvis en CD. I perioder kan det dock vara lite besvärligt att tillfredsställa alla formatönskemål. Om det inte rör sig om större mängder. Vi har liksom andra hål att fylla.

Den senaste skivan du köpte själv? Byter ni mycket med andra band etc?

-Coroner: Jag köper faktiskt ganska mycket musik fortfarande. Mest på vinyl nu för tiden. Det var längesen jag köpte något på CD. Sen köper jag en del digitalt, dels för att kunna DJa utan Spotify och dels för att supporta. 

Senaste inköpet var I’m Your Man av Leonard Cohen på vinyl och sjutummare med Ebba Grön och Rymdimperiet. Jag fyller på lite med sådant jag inbillar mig att jag vill ha framåt pensionen. 

Senaste lite lyxigare inköpen var en white label promo av Sisters of Mercys Floodland samt att jag köper upp mig på de limiterade utgåvorna av Thåströms senaste plattor. 

Just det. Jag har beställt Deaf Rats nya LP Ban The Light också. De är grymma! Frankie, deras sångare har lovat att köpa vår senaste. Så jag outar honom här för att försäkra mig om bytet. 

Hur tycker du Sverige har blivit nu efter förra valet? Eller bryr ni er inte alls om politik?

-Coroner: Jag vet inte. Bryr oss gör vi nog. Men vi erbjuder ingen lösning på världens problem. Vi är mer dokumentära. Skildrar världen och universumet vi lever i och ser mer till naturlagarna och det stora mörkret. 

Oavsett vilka som vinner nästa val så kommer ju hela Sverige slukas upp av ett svart hål, som sedan slukas upp av andra svarta hål, tills svarta hål i sig vittrar sönder. Tills dess att ingenting kommer att ske och att det kommer fortsätta att inte ske i all evighet. Det är åtminstone vad forskarna tror...och jag känner plötsligt angelägenhet att dricka rödvin och skriva musik. Medan man kan.

Om du fick chansen att bli statsminister i en månad, vad var det första du skulle ändra på?

-Coroner: Jag skulle antagligen ändra på den här frågan och få den att handla om något helt annat. 

Vad är framtidsplanerna för bandet i det närmaste?

-Coroner: Vi släppte första singeln ”City of the Light” fredagen den 13 september. Nästa singel kommer i 18 oktober. Sedan albumet 25 oktober. Utöver det har vi planer för nytt material och även återsläpp av tidigare material som vi är mycket taggade på. 

Vilket är bandet som fick dig att börja spela musik en gång i tiden, då du tänkte att det här vill jag hålla på med också?

-Coroner: Jag kom nog in via grungen. Nirvana och Soundgarden var husgudarna i mellanstadiet. Så jag har säkert plockat lite av avigheten därifrån. Blandat med DIY-kulturen från punken. Nu för tiden kan man väl känna att Rammstein är en ganska bra modell för hur man gör precis allt. Både konstnärligt och sceniskt.

Berätta lite om dagens medlemmar…tidigare band, jobb, intressen etc?

-Coroner: Jag, Gravedigger och Janitor drog igång projektet runt 2007 och vår trummis Vincent anslöt 2009. Vi hade tröttnat lite på punkscenen som vi befann oss inom och tyckte att vi stagnerat lite. The Dead And Living blev en kreativ plattform för att testa nya idéer utanför ramen. Janitor är på tjänstledigt från bandet, men vi hoppas att han kommer tillbaks. Senaste tillskottet är vår nya gitarrvirtuos Salem. 

Salem lever och andas musik 24/7. Han kör ljud och ljus för olika produktioner. Pluggar musik och följer med oss, Children of the Sün och Nephila.

Vincent är miljövetare i grunden och jobbar med miljösäkring inom fastighetsbranschen. 

Gravedigger är en sån där som sitter med hörlurar och solglasögon inomhus och knappar kod till hemsidor åt olika myndigheter. Lite som i The Matrix föreställer jag mig.

Själv jobbar jag med musikbranschutveckling i Värmland hos Studiefrämjandet.

Nu är ni 6 år äldre än förra intervjun….har mycket ändrats i livet på dessa år?

-Coroner: Dagen efter man fyller 30 så pajar ju typ allting i kroppen. Så den typen av... förvittring är helt klart igång. Helt plötsligt är folk även chefer för olika saker och det börjar komma in barn i bilden. Så allt är inte riktigt som det var en gång i tiden. Samtidigt har vi större möjligheter att göra fetare grejer nu för tiden. Att vi har byggt det här bandet i mer än 10 år gör faktiskt att precis allt går lättare.

Vad vill ni hälsa era fans?

-Coroner: The Author’s Curse släpps 25 oktober. Vi är ett interaktivt band. Skriv till oss. Vi skriver tillbaks. Snacka med klubbar i er stad. Vi hoppas få träffa så många som möjligt av er i samband med den här albumcykeln. Ett särskilt stort tack till våra fanclubs i Norge, Finland, England, Frankrike, Belgien, Ungern mm. 

Hur vill ni hälsa till de som inte har hört och borde bli era nya fans?

-Coroner: Kom igen! Det blir kul efteråt. 

Visdomsord så här i slutet?

-Coroner: Det är rätt deprimerande tider vi lever i. Ingenting överlever, inte ens universum. Så passa på att unna er lite.

Nåt att tillägga?

-Coroner: Senaste turnén hade vi 48 öl på ridern varje dag. 48 öl x 40 gig = 1920 öl. Vi måste alltså ha druckit minst 382 öl var, utöver det vi drack i olika barer i Europa.   Vi behövde en paus. Men nu är vi laddade för att skåla med er igen. Vart ni än befinner er. The future is Dead.