Svintask är väl en grupp som är ganska svårbeskrivbar egentligen. Men det man kan säga är att de spelar punk och det är väl det väsentliga egentligen. April 2018

Lite historia om gruppen? 

-Den etablerade lögnen är väl att Pod, Benno och David i mitten av nittiotalet kände sig utanför Laholms äppelkindade musikliv och hatade den nya punkvågen som var stor i Sverige vid tillfället; på ena sidan trallande vänsterpartister som kryddade sin musik med tokrolig humor och på andra sidan konservativ vikingarock som på fullaste allvar romantiserade över något de aldrig upplevt till trött rockmusik. Vi startade ett band  som var en krigsförklaring mot allt detta och gjorde allt för att inte passa in, reta upp, jävlas och vara motvalls. ”De” skulle aldrig få oss. En gång spelade ett band med liknande ambitioner på ”lokalen” i vilket Esse och Macki ingick i. De skapade kaos och skinheadsen som följde med bandet började slåss med publiken. Laholms självgoda musikliv hade aldrig upplevt något liknande och de två banden slog ihop sina smutsiga påsar och Svintask var fött. Sedan dess har vi bara fortsatt existera och spela på pin kiv.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid??

-Svårt att svara på då vi nog numera är mer ett gäng kompisar/ytligt bekanta än ett band i traditionell mening. Pod och Pitt är väl de som träffas regelbundet och utgör någon form av kärna vad det gäller låtskrivning och dylikt. Haak dyker upp när vi kallar men han anser att han har fått sparken från bandet för länge sedan och har sällan något positivt att säga – vilket är bra. Benno sjunger men anser att han har sagt upp sig själv efter singeln ”Vinstvarning”. Esse är stolt medlem men vi har inte sett honom på många år då han prioriterar semestrar i Asien och ”Bäddat för Trubbel”. Macki lämnade för länge sedan men har börjat dyka upp igen. Sen lyckas vi ibland lura in lite annat folk i replokalen. Det är detta kaos som gör att vi inte spelar live så ofta och då det görs är sällan alla med och de som är med är inte särskilt ”välrepade”. De äldsta i bandet är 44 år och sen är det en fallande skala.

Jag kan höra många olika stilar allt mellan ska/reggae till hardcore och allt med punk däremellan, hör jag rätt?  Vilken punkstil är roligast att spela?

-Du hör säkert rätt, men det har inte varit någon grej att vi ska spela en massa konstiga stilar utan är nog i första hand ett resultat av att vi är relativt många låtskrivare med olika musiksmak. Det har alltid varit så men hörs mer tydligt allt eftersom man lär sig hantera instrumenten och särskilt inspelningstekniken. Klart det kan ge ett splittrat intryck – men vi är ett splittrat band. Pod och Pitt är de som skrivit mest musik till nya skivan och då blir det kanske lite mer Oi!- och Ska-influenser.

Svintask, är ni nöjda med namnet? Får ni mycket skit för namnet! Om inte det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet?

-Tja, det är ju ett namn man kommer ihåg på gott och ont. Det funkade skitbra i början som ett avståndstagande mot alla ”tuffa och coola” bandnamn som florerade. Dock hamnar man snabbt i ett fack med förväntningar som känns aningen kvävande. Vet te fan om namnet är så bra egentligen. Vi spånade ganska mycket ett tag om nytt namn men alla genialiska namn var upptagna… kommer inte på nåt favoritnamn på rak arm.

Vad är det bästa med att spela live?

 -Att man får en insikt i hur jävla illa man faktiskt låter.

Var är bäst att spela, var är sämst?

-Spelar ju så sällan så vi har ingen uppfattning i frågan. Kan tänka mig att ställen med folk som gillar oväsendet e de bästa ställena, eller tvärtom.

Hur är det att spela punk I Sverige idag??

-Tror att det är lite som att spela boule dvs lite gubbigt och ingen direkt merit om man vill bli uppskattad av det motsatta könet, men ett trevligt sätt att umgås på.

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord??

-Snille och smak.

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?   Eller är den död som ni säger i Hjulet snurrar men punken är död ;-)

-Svårt. Om man ska bli pretentiös och analyserande så är begreppet punk tvådelat enligt mig. Dels används det som benämning på vissa undergrupper av rockmusik. Dels är begreppet punk också ett mer svårfångat adjektiv som beskriver olika saker som kanske bryter mot normer, är respektlöst, upproriskt, nyskapande osv. Det är den senare definitionen som jag tycker är intressant och för att bli ännu mer navelskådande så är de två begreppen inte kompatibla med varandra – jag menar hur punk är punkmusik idag? Har aldrig förstått de som säger att det är en livsstil. Är det punk att välja den standardiserade punkmenyn som någon annan satt ihop och som är mer än 40 år gammal och leva efter dessa doktriner? Jag lyssnar mycket på rockmusik som faller under kategorin punk för att jag gillar den typen av musik, men det är inte särskilt ”punk”, det kunde lika gärna vara dansband eller hårdrock. Det hade i punkkretsar varit mer ”punk” att lyssna på dansbandsmusik… och så kan man fortsätta att resonera i all jävla evighet… och det är ju inte särskilt punk.

 Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande?

 -Görs sånt fortfarande i Spotify/streamingtider?

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt?

-Det man upplever starkast som ”trend” är den polarisering som sker mellan två galna ytterlighetsbilder av samhället och att dessa två förstärker varandra. Säger man något i någon fråga riskerar man att hyllas av den ena sidans galningar och hatas av den andras och plötsligt är man inplacerad i ett fack och måste försvara sig etc. Upplever också att folk blir kränkta i alla möjliga och omöjliga sammanhang och med risk för att bli klassad som stofil eller hyllad av nån jävla grupp så tycker jag att folk blir dummare och dummare… man orkar inte sätta sig in i komplexa saker utan väljer av bekvämlighet/stress/dumhet att se enkla lösningar och styras av vaga känslor.

Finns det några band I Sverige idag? I er hemstad?

-Ja.

Spelar ni något utanför Sverige? 

 -Nä, har ju knappt någon publik i Sverige ens.

Andra bra band från utlandet?

-Finns säkert. För tillfället är jag lite svag för Sleaford Mods.

Era texter, vad influeras ni av?  Aldrig på annat språk än svenska? Inga texter på skivan, varför inte?

-Inspiration har aldrig varit ett problem. Hjärnan är efter så många år som punkare programmerad att börja producera julklappsrim så fort man stör sig på något. Ilska är energin och sen ”svintaskifieras” ämnet genom att vrida upp ilskan till max i textförfattandet och gärna hitta någon oväntad vinkling av ämnet så att det inte bara blir ännu en korkad ”krig är dumt-låt”. Äh va fan, vet inte hur det går till men tror att det ligger nåt i ovanstående. Att vi sjunger på svenska beror väl på samma sak; hjärnan har blivit programmerad att tänka punklyrik på svenska. I början valdes nog svenska för att vi helt enkelt pratar svenska och det skulle vara konstigt om vi ville uttrycka oss på engelska eller franska. Att texterna inte är med på skivan var nog bara en kostnadsfråga… jävla massa text kräver booklets å annat… kanske trycker vi upp ett allsångshäfte någon gång.

Finns det något ni aldrig kommer att skriva om? Det verkar ju inte så om man ser era låttitlar?

-Det finns det säkert men det är nog snarare så att vissa vinklingar av vissa ämnen skulle vi aldrig få för oss att använda. Det finns för mycket klyschor och uppenbara saker som bara blir tröttsamt. Sen finns det alltid personliga saker som ligger en varmt om hjärtat och de blir ju sällan ämne för en diss-låt då energin i form av ilska saknas.

Politik och musik, hör det alltid ihop??

-Nja, det blir ju alltid på något sätt ett politiskt ställningstagande om man inte skriver en fullständig nonsense-text (vilket säkert också är ett ställningstagande) och inget fel i det, politik är viktigt. Svintask har alltid attackerat dumheter på både höger- och vänsterkanten… och mitten också för den delen. Jag tror vi har lite olika politiska hemvister bland medlemmarna och bandet har ingen parti-piska. Detta innebär dock inte att vi inte tar politisk ställning var och en eller att vi skulle kunna föra fram vilka politiska åsikter som helst i bandets namn. Pod står till exempel väldigt nära arbetarrörelsen och skulle aldrig skriva en text som slår mot ex. facket eller dess värdegrund men skulle säkert kunna attackera vissa yttringar eller företeelser inom de samma.

Bästa politiska band/artist?

 -Vet inte, Joe Hill kanske.

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc?

-Ja. Man kanske inte ska ha någon övertro till musikens kraft och jag tror att förr fungerade musiken mer som någon form av identitetsskapare/markör men jag tror absolut att texter/musik kan fungera som en stark kraft i möjligtvis redan pågående processer, som tröst, som ett socialt kitt men även i rent manipulativa syften. Själv vågar jag knappt tänka på vad man hade gjort som uttråkad ung kille med överskottsenergi i Laholm om vi inte hade haft musiken/bandet för att kanalisera frustration, ilska och få kickar.

Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla tider?…

-Pod har tecknat de flesta av Svintasks omslag/affischer för att han tycker det är roligt att teckna och som en del av DIY-grejen. Pretentiöst reklamfolk hade nog använt sig av termer som varumärke, grafisk design och företagsidentitet i sammanhanget men det har aldrig egentligen funnits någon högre tanke bakom bildspråket (möjligtvis var teckningarna tuffare och snyggare än bandmedlemmarna) men det har ändå blivit en stor del av bandets identitet.  Som du märker har vi svårt att välja favoritomslag, favoritband etc… har svårt med favoriter, idoler och sånt i allmänhet och tänker nog mer i termer av dåligt och mindre dåligt.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och?  Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar?

-Det är nog mest en grej för oss som börjar bli gamla. Vi växte upp med musik fångad i fysiska produkter och tycker det är trevligt och mer påtagligt på nåt sätt. Folk lyssnar på musik på ett annat sätt idag på gott och ont. Minns när man var liten och hade lagt en massa pengar på en skiva som visade sig vara skitkass och hur man plågade sig genom den ändå för att lära sig tycka om det för att få valuta för pengarna, och inte helt sällan blev just dessa skivor med tiden ens favoriter. Sånt lär inte förekomma idag och uttrycket ”skivan växer” är nog helt främmande för dagens unga. Lite kul i sammanhanget är att vi har fått just den kommentaren om nya skivan från flera äldre lyssnare och är det på det sättet så finns ju en poäng med en fysisk skiva som man säljer dyrt till ungjävlarna, - ha tålamod för fan, vi blir bra till slut!

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk?

-Om vi har någon publik så är den nog lika splittrad som vår musik. Ska man se någon trend så om majoriteten i början var typ tuppkamspunkare så är nog majoriteten skinheads idag, med reservation för att det kan vara samma tuppkamspunkare som tappat håret. Vi är väl inte särskilt inställsamma som band, även om musiken på senaste plattan är lite mer lättillgänglig, så vi kommer aldrig att få någon bredare publik och blir vi folkliga så lägger vi ner.

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter?

-Vi har så jävla svårt med sånt! Klart det finns bra skivor men att framhålla någon som favorit i alla avseenden går inte. Möjligtvis finns det skivor som betytt lite extra under vissa perioder av ens liv. Det är likadant med konserter. Många konserter är bortsupna ur minnet, men starka konsertminnen för såväl Pod, Benno och Pitt är nog de första konserterna när hardcore började bli stort i Sverige på nittiotalet och man slogs helt blodig i publiken när Sick of it All spelade och man älskade det. Typ någon form av Fight Club. Det funkar inte riktigt så idag.

Är det tråkigt med intervjuer??

-Ett tag gjorde vi en jävla massa intervjuer och när man för tjugonde gången svarar på frågan om bandnamnet, Laholm eller återberättar hur allt började är kanske inte ordet ”kul” det första som dyker upp. Vi löste det genom att samlas, dricka öl och svara på intervjuer på de mest oseriösa sätt, garvade och hade kul; bl.a. minns jag en där vi hela tiden valde att tolka att frågorna handlade om en kompis, Dagge, och svarade utifrån vad vi trodde att han skulle svarat och blev ibland irriterade på frågeställaren som fokuserade så mycket på någon som inte var med i bandet.  Vi är ganska kluvna i frågan. Samtidigt som man tycker att vi som individer är ointressanta i sammanhanget så älskar vi folk som drivs av ett engagemang och gör något för scenen i form av fanzines etc och vi stöttar gärna detta.

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert band, vilka är drömbanden då?

 -Nu är vi där igen. Vi har inga sådana drömmar.

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var unga punkare?

-Blir man upprörd och förbannad på något ex. en debatt i TV, så har det hänt många gånger att man kanaliserat ilskan genom att skriva en låttext varpå man nöjt tänker; - ha, där fick ni, era as. Tror att de där arga internetkrigarna på olika sociala medier avreagerar sig på samma sätt och av samma anledning. Fördelen med att skriva en låttext är att man hinner tänka ett par varv innan det når allmänheten, tvingas göra någon liten finess av det och stå för det med sitt namn i slutändan. Att banka skiten ur ett instrument eller en boxsäck är nog i sig ett bra sätt att få ur sig ilska. Svårt att säga om man är lika arg idag som förr. Tror snarare att man är arg/irriterad över andra saker. Att vara arg har inte varit något självändamål utan snarare den energi som triggat oss att skriva låtar.

Framtidsplaner för bandet?

-Vi släpper vår alternativa fotbolls-VM-låt som singel den 1 juni, sen har vi inga direkta planer.

Nåt att tillägga?

 -Detta var mer än tillräckligt.