DEN 4:E OKTOBER 2003

-en magisk kväll

Det kunde inte bara bli dåligt det här med den laguppställningen de ställde upp med här. Efter många om och men kom jag och Stefan in på konserten. Jag ställde mig för att sälja Svensk Punk25 skivorna och fanzinen och folk började att strömma in. Roligt att se blandningen av folk, tuppkammar blandat med folk som inte har något hår längre och då har de inte valt själva. Många trevliga gamla kändisar här och där. Ålder måste ha legat mellan 18-55 år och det verkade inte som om någon brydde sig om att den äldre eller yngre var där. Första band ut var Brända Barn och deras tunga och deppiga rock kanske inte mottogs på allra bästa sätt. det var väl egentligen det band jag hade minst förväntningar på och som kanske var det tråkigaste på spelningen men tyngden på deras musik var det inget fel på. Brodde och herr Svensk var de två som röjde med på scenen men annars var det väl lite tråkigt röj där uppe. Lycka till på följande spelningar grabbar. Andra band ut var Grisen Skriker och de hade jag verkligen sett framemot och efter en lång inledning med Dansa tills du dör satte de igång. Tidens tand hade visat sig hos en del i gruppen men entusiasmen var det absolut inget fel på. Sångaren Henrik Hemsk(är det väl) och Hans Edström spelade ut hela sitt register  och helt klart förstår man att Grisen Skriker är ett bra liveband. Jag fick inte se hela eftersom jag skulle ner och sälja prylar men Folkmelodi var en av låtarna och det är ju en riktig höjdare. Många tyckte att detta var dagens höjdpunkt eller kvällens kanske jag skall säga. Stry var näste gubbe ut och gitarristen där verkade överlycklig över att få möta så här mycket publik. Stry verkade lite off ibland men han körde några goa gamla låtar som Anna Greta Leijons Ögon, Har vi inte grävt för många hål och några gamla Kriminella Gitarrer låtar och bandet höll ihop musiken mycket bra. Så ljudet var ganska tungt och imponerande ljud hela spelningen. Stry har en röst som ingen annan och jag vet egentligen inte om han sjunger bra eller om han sjunger dåligt. Men i vilket fall har en känsla i sin röst som inte många andra har. Jag tror och hoppas på en fortsättning med denna sättning för den lät ypperlig. Nästa band ut var mina gamla favoriter Slobobans Undergång och deras låtar har "anklagats" för hårdrock men jag vet inte . Men det är kanske så att eftersom de sjunger på svenska så har i alla fall jag svårt att se detta som hårdrock. Soluppgång och Lycka, Atomkrasch är några av låtarna och det som är mest imponerande med denna grupp är ju deras fruktansvärt tajta sound och jag kan tänka mig att de verkligen har tränat mycket för detta. Partillegrabbarna gör en av de bättre spelningar jag sett dem göra och jag har sett en del på scen. Per Hassling är som född till att stå på en scen för den scennärvaro han har är inte många förunnad. Sedan var det bara att skynda ner till Attentat som som vanligt gör en bra konsert, orkade inte riktigt se hela eftersom det var så förbannat varmt framme vid scen och jag var tvungen att gå och sälja lite till. Men låtar som I denna Stan, Manskomplex, Maktlös var några jag fick höra. Mats mellansnack är alltid viktigt och han har alltid vettiga saker att säga. Jönsson är liksom Per Hassling född på en scen kan jag tänka. Historien om när han skulle börja spela gitarr är också ganska rolig. Köp Attentats liveskiva Levande för att bilda er en uppfattning om bandet live.Bandet har blivit så förbannat tight och helt klart går de in för det de gör. varför inte en fortsättning nu. Tighta kanske man inte kan kalla Perverts även om de var mer tighta än jag någonsin skulle tro att de skulle vara. Lasse Dolores stod lite blygt där bak och jag har hört att han var svårövertalad för att ställa upp på detta. Mats Drugge på gitarr och imponerade och Blomgren på sång är ju alltid bra, Ronka, Du e plast var några av låtarna de körde. Blomgren sade Låt inte detta bli en nostalgi grej utan leve den nya punken. Man är böjd att hålla med även om jag tycker denna kväll var fruktansvärt bra. Efter detta uttalande slängde han ut ett gäng skivor och folk slängde sig efter dem. En riktigt rolig och kort spelning. Seadn var jag och Stefan tvungna och gå och äta lite eftersom det var tio timmar sedan sist. Asta Kask hade hunnit börja när vi kom dit och tyvärr fick jag inga bra kort på dem men konserten med dem var ypperlig. AB Böna och Be, TV:n, Ringhals Brinner var några av låtarna de rev av och de verkade verkligen ha roligt på scen. Denna hämndturnen kommer att bli en succé med allt det låtmaterial de har och med den spelglädje de besitter. Hoppas verkligen de fortsätter efter detta och varför inte några nya låtar när vi ända håller på. Sista band ut var ju Punk City Rockers tillsammans med först Kai Martin och Gomer Explensch från gamla Kai Martin & Stick. De spelade några sprättiga låtar som Jag dansar inte, Binder Min Tid och Ursäkter. Jag gillade Kai Martin då och det är faktiskt roligt att ha sett honom live även om det blev några år försent. Vad säger hans kollegor på GT om detta framträdande. Sedan bärs det ut en stol på scen och Freddie Wadling kommer och sätter sig. Han hade ont och var tvungen att sitta sade han. det är ganska svårt för ett band att röja med en sångare som sitter ned. Levande begravd, Folkmelodi och någon Cortex låt tycktes flimra förbi. Så kvällen kändes mer än bra och det som var mest imponerande var att banden var välrepade och att tiderna hölls mycket bra. Upprepning nästa år kanske? Köp jubileumsskivan och jubileumsfanzinet från mig för 30 kronor styck.