När man tänker på att om man tar tre grabbar från Staf och lägger ihop deras åldrar så är jag ändå äldre men musik har ingen ålder och helst då inte bra musik. Staf stormar fram likt Oasis med ett brödrapar men nu är det inte bröderna Gallagher utan Bröderna Staf som utgör 2/5 av rockgruppen Staf. Med en digital skiva i bakfickan så släppte de för några månaders edan Alla änglar är döda och detta är en grupp som har framtiden för sig. Det är Sebastian som svarar på frågorna en dag i slutet av mars-2026

Berätta lite om när ni träffades och varför ni bestämde er för att bilda en rockgrupp?

-Bandet består ju av bland annat mig och min lillebror Jonathan, så han och jag har väl varit “tvungna” att lära känna varandra. Vi hade inte direkt något val. Han och jag har alltid tyckt om rockmusik och spelat tillsammans sen vi var små och lärde oss spela tillsammans. Från början var det bara vi två, men sen insåg vi att vi behövde en till medlem. Waldemar gick på samma skola som mig och Jonathan, fast en årskurs nedanför Jonathan (och två för mig), vi såg att han bar bandtishor med band vi tyckte om och sen såg vi att han spelade gitarr också.. Efter att han spelat med oss en gång så blev vi väldigt bra vänner och frågade om han ville vara med. Benjamin gick i samma klass som brorsan i gymnasiet, och vi sökte en kille som skulle köra synt. Sen var det bonuspoäng att han hade körkort också såklart! Alfred (som nu är i lumpen) lärde vi känna genom skateboardåkning tror jag, och vi behövde ju en basist till bandet så han fick vara med (trots att han egentligen var gitarrist). Nu går han i lumpen så vår polare Alex spelar med oss istället, han är egentligen från Östersund men flyttade ner hit för att plugga. Han hade bokat oss till en spelning uppe i Östersund och blev bra vänner på en efterfest där uppe. Efter det behöll vi kontakten och sen fick vi veta att han skulle flytta ner till Göteborg runt samma tid som Alfred stack till lumpen, så det var perfekt. 

Berätta lite om varje medlem, instrument, ålder, om ni har andra band vid sidan av etc etc

-Jag (Sebastian Staf) är 20 år (2005) och spelar gitarr och sjunger, eller gör mitt bästa i alla fall. Brorsan är 19 (född 2006) och spelar trummor. Walle är 19 (2007) och kör leadgitarr, Benjamin är 19 (2006) och Alex är 20 (2005). Brorsan sjunger i ett annat band som byter bandnamn lika ofta som man byter kalsonger, men de är faktiskt väldigt bra. Väldigt Primal Scream, Chemical Brothers inspirerat. Tror att Walle börjat jamma med dem på senaste men de grabbarna är så oklara så vet inte riktigt. Benjamin sjunger och spelar gitarr i sitt egna band Respit, ett nybildat indiepop-band. Jag och de andra i bandet brukade gå och kolla på dem för att reta Benja, men nu har de blivit så bra att vi inte längre kan göra det. Han sjunger bra, låter exakt som sin farsa (David Urwitz). Alex har börjat med nån syntig pojkbandsskit men vet inte riktigt, det verkar kul. Själv kör jag bara med Staf just nu, blir alldeles för mycket annars!

Ni är ju ganska unga, är det en fördel tror ni?

-Ja, det skulle jag nog säga, i alla fall den ålder vi är i nu. Nu kan vi ju spela på barer och klubbar och ändå vara så pass unga att det ändå känns spännande. Tror egentligen att vi var för unga när vi började, för att kunna tas på allvar, men efter alla år vi spelat börjar nog folk fatta. Samtidigt är det bra att börja så tidigt som vi gjorde, för att kunna bygga riktigt relationer till de som lyssnar och sedan ha några år på nacken utan att vara gammal och rynkig.

Är det så att många unga inte startar band idag eller är det en vanlig företeelse idag?

-Det beror nog på vilka kretsar man befinner sig i. Så som jag uppfattar det är det många fler som startar band nu än vad det var för några år sen. Men det kan också ha med de människor jag hänger med. Det känns som att livemusik och band som ett koncept börjar komma tillbaka nu, nästan som en motreaktion till digitalisering och saknaden till en gemenskap.

Jag har lyssnat en hel del på en podd som heter Den Vingliga Vägen hem och där medverkar ju Jönsson från Attentat, och han har alltid vurmat för er, betyder det mycket när en gammal rockräv som Jönsson hyllar er?

-Kul ju! Det är ju en rolig podd. Ja, jag har förstått det, och det är ju skitkul. Han är ju en legend inom svensk punk och Göteborg och det är väldigt kul att han tycker om oss, för vi älskar ju Attentat! Så det betyder ju en del, speciellt när det känns lite oväntat att han ska gilla den musiken vi gör. Jag minns faktiskt att han en gång sa till mig att han tyckte att våra tidiga grejer var dåliga, men att han gillade det som kom efter. Men egentligen spelar det inte så stor roll om någon gillar musiken vi gör eller inte, vi skriver ju inte musiken för andra, utan för oss själva. För att jag själv känner att jag måste skriva om någonting, eller för att vi vill göra bra musik tillsammans. Att andra människor gillar det som vi gillar är ett plus. 

Hur har recensionerna annars varit?

-De har varit väldigt bra, recensenterna brukar av någon anledning gilla vår musik mycket mer än vad vi själva gillar våra låtar. Vi tröttnar på våra låtar efter max två veckor. Däremot verkar många ha svårt att släppa vår ålder, vilket är tråkigt eftersom att det är musiken man ska fokusera på och inte hur gamla vi är. Musik är något som ska sudda ut sådana gränser tycker jag. Det var däremot en kille som recenserade senaste plattan och hitta någon riktigt djup mening i låten “Ingen vill va” som vi inte ens själva hade tänkt på. Den låten var egentligen en parodi på alla “Kentkopior” som nästan tävlar om vem som kan göra deppigast musik. Men det var lite roligt att nån kan hitta ett sånt djup i det!

Det är svårt att jämföra er med något annat men vilka band har ni hört jämförelser med?

-Tack! Vi försöker låta så egna som möjligt och skapa vår egna sound. Ironiskt nog har vi jämförts med Kent, vilket är kul eftersom att Kent är bra men vi hatar att så många nya band bara försöker låta som de hela tiden. Det har kommit någon våg av svensk alternativ musik där alla försöker låta som Kent, och det är lite tråkigt. Vi har också jämförts med Radiohead, vilket är synd eftersom att vi hatar Radiohead... Sen har vi också hört att vi låter som Imperiet och The Cure, vilket känns lite rimligare. Själv inspireras jag mycket av speciellt mycket av Nick Cave, The Cure, Bauhaus och sådant. Men även Tom Waits, älskar Tom Waits. 

Ni har gjort en skiva innan, Håll truten borgarunge men den finns inte fysiskt eller? Inga tankar isåfall att släppa den fysiskt också?

-Nej precis! Den finns tyvärr inte fysiskt även fast vi tidigare hade tankar på att släppa den fysiskt, men tror inte att vi kommer att göra det inom en snar framtid. Vi är rätt trötta på den och tycker att den suger lite. Men om det finns efterfrågan så får vi se vad vi kan lösa! 

Titeln på den skivan har säkert rört upp känslor eller hur är det? Vad menar ni med titeln?

-Det kan man säga att den gjorde. Titeln “Stäng truten borgarunge” är ju också namnet på första spåret och ledsingeln till albumet, och namnet på den kommer ironiskt nog från när några crustpunkare skrek det mot oss under vår andra spelning någonsin (fFaggelberget 2022 om jag minns rätt). De tyckte väl inte att vi var punk eftersom att vi inte bara nitar och hade taggigt hår. Vilket är lite konstigt eftersom att punken handlar bland annat om att kunna uttrycka sig fritt och inte låta sig boxas in av några regler (som att man måste klä sig på ett visst sätt). Vi tyckte att det lät bra och valde att skriva en låt om det som bland annat handlar,  sen kände vi att det var ett bra namn till albumet då det förmedlade det vi ville med hela plattan. Att visa vart vi stod politiskt och ge ett finger åt folk som tror sig stå över en. Man är inte bättre än någon annan bara för att man har andra ekonomiska förutsättningar eller annat. 

Nya skivan heter ”Alla änglar är döda”och det  låter ju bra för en gaisare som mig   Vad var tanken med den titeln?

-Hahaha! Det pratade Jönsson om också, men titeln har faktiskt inte något med svensk fotboll eller Blåvitt att göra. Det är en textrad från låten “Amor” som vi tyckte lät bra som titel för titel för albumet, som är en rätt mörk och grå skiva som handlar mycket om hopplöshet. Låtarna handlar mycket om brustna hjärtan, psykisk ohälsa och hopplöshet i ett samhälle som trycker ned en. Vi tyckte att den textraden sammanfattade albumet bra, att “Alla änglar är döda” kan uppfattas som att det hoppet man har är borta och det inte finns någon kvar vid ens sida. Det signalerar hopplöshet liksom. 

Vem gör texterna och vad inspirerar?

-Det är jag som skriver texterna. Ofta skriver jag texterna innan musiken blir till, musiken kommer naturligt efter att jag skrivit. Texterna kommer ofta från det jag själv upplever, ser och känner. Ibland kan det vara att jag vill berätta en historia, men ofta handlar det mest om att jag måste få ur mig nåt ur kroppen som jag bara måste säga. Att skriva är mitt bästa sätt att uttrycka mig, jag har aldrig varit bra på det verbalt så ofta skrivs mina tankar ner. 

Ni har ju döpt bandet till ditt efternamn, var det mycket diskussioner innan ni bestämde det namnet?

-Faktiskt inte alls. När jag och brorsan startade band var det nästan självklart att vi skulle heta Staf, Van Halen döpte ju sitt band efter sig själv så varför skulle inte vi göra det? Det var ett tag då jag ville byta bandnamn men de andra i bandet sa faktiskt tvärt nej, så vi heter fortfarande Staf!

Ni hade ju en spelning på hemlig plats i Mölndal förra året som Foggy Days anordnade, var det en kul upplevelse, berätta lite?

-Precis! Det var en otroligt rolig upplevelse och ett perfekt sätt att avrunda året på. Det var kul att ha det på en hemlig plats, som då var i “Katakomberna” i Kvarnbyn. Spelstället passade perfekt den atmosfären vi ville åt, det var mörkt, belyst med massor av levande ljus, underjordiskt och otroligt intimt. Vi lyckades också trycka in oväntat mycket folk i lokalen så det var ju sprängfyllt vilket var riktigt kul. Vi valde att köra ett halvakustiskt set, och då fick vi chansen att arbeta om våra låtar på ett helt annat sätt än vad vi kunnat göra tidigare. Nu kunde vi ge låtarna en helt annan uppbyggnad än vad de tidigare haft. Det var också roligt att ha så mycket frihet i hur hela arrangemanget skulle vara, allt ifrån ljuset, dekorationen och ljudbilden till hur vi ville att publiken skulle vara placerad och hur allting marknadsfördes. Sen dök ju Ebbot Lundberg och Jossy upp som gästartister. Jossy är en otroligt duktig sångerska och låtskrivare och det var fantastiskt att få jobba med henne och ha med henne på en av våra låtar (Inatt). Att spela live med Ebbot var lite som en dröm som gick i uppfyllelse för alla medlemmar, vi är alla stora fans av både TSOOL och Union Carbide och att improvisera en förlängd version av “Nevermore” är något som vi aldrig kommer att glömma. 

Har ni enbart en ung publik eller kommer det gamla gubbar som mig på spelningarna också?

-Från början hade vi mest bara en ung publik men nu på senaste har vi också lyckats locka en lite äldre publik också, vilket är riktigt kul!

Att släppa en vinyl , hur var känslan?

-Otroligt kul! Det är ju inte en självklarhet att man gör det nuförtiden, i och med digitaliseringen av allt. Det är verkligen häftigt att ha något man skapat tryckas fysiskt, så att man verkligen har något att lämna efter sig och ett slags kvitto på att man gjort något. 

Köper ni skivor själva eller är det bara för gamla stötar?

-Vi alla är riktiga vinyltorskar! Utan tvekan det bästa sättet att lyssna på musik tycker jag.

Hur lyssnar ni på musik själva, är det Spotify eller hur lyssnar ni?

-När jag är hemma är det ofta via mina vinyler, det är bäst ljud så och det är ju en helt annan känsla. Men när jag inte är hemma, är det tyvärr Spotify. Men man kan ju inte ha en vardag utan musik, det går inte, så det blir att man lyssnar via Spotify.

Att spela live , vad är det bästa med det?

-Allt! Att spela tillsammans är ju roligt bara det, men att få göra det framför folk som dansar och sjunger med är en helt annan nivå. Det blir en sån gemenskap och det är kul att få göra allting i realtid, om någonting skiter sig får man bara göra det bästa av situationen liksom. Det är kul att få ge publiken en chans att interagera med musiken de lyssnar på liksom. Livemusik är allt!

Vad är det konstigaste som har hänt under en spelning med er?

-Oj, det vet jag inte riktigt. Det har hänt en del konstiga saker, både från vårt håll och publiken men också tekniskt. Det har hänt att vissa av oss nästan hållit på att svimma av på scen pga värmen eller andra faktorer. Det har hänt att par står och råhånglar under hela setet längst fram, till och med under de minst romantiska låtarna, det är ju lite udda. En gång stängde en ljudtekniker av vårt ljud efter 4 låtar för att han tyckte att vi hade spelat för länge, vi var en knapp kvart in i setet och vi hade en halvtimmes set, tror bara att han inte gillade oss… 

På Discogs står det att ni spelar punk men det stämmer väl inte riktigt men ni var lite punkigare på första ”skivan” eller hur var det?

-Nej, det stämmer ju inte riktigt, vi har väl blivit klassade som punk vilket inte riktigt stämmer. Det är väl att folk tycker det i brist på någon annan genre att beskriva oss som.  Vi har nog aldrig riktigt varit ett punkband heller, förutom att vi är väldigt tydligt politiskt, men det bör man vara oavsett. Vår musik är väl närmare post-punk kanske men det är ju inte riktigt det heller. Första plattan är förvisso lite punkigare, eftersom att den är snabbare och råare men den är ju inte heller så värst punkig. 

Hur skulle ni själva beskriva er musik med tre ord?

-Oj, det är svårt, det går ju inte riktigt men jag ska försöka. “Riktigt jävla bra”? Mörk, annorlunda och intressant? Jag vet inte riktigt, vi är rätt många saker så det är ju svårt att bara använda tre ord haha. 

Hur tycker ni annars det är att bo och leva i Sverige?

-Det är ändå behagligt, det är här man har sina vänner och alla anknytningar. Jag älskar Göteborg och är glad över att vara uppvuxen här. Man har det ju, trots alla problem som finns i landet, det är trots allt bra här i jämförelse med hur man kan ha det i andra länder. Med det sagt finns det mycket som Sverige behöver bli bättre på och Sverige är långt ifrån ett perfekt land. 

Musik och politik, hör det ihop, har ni någon riktigt politisk låt?

-Musik är politiskt, det kommer man inte ifrån. Kultur är politiskt. Konst är politiskt. Konst är ifrågasättande och en anledning av många till varför det är så viktigt. Utan konst hade man alla fallit in i samma led och blivit allt mer fårliknande varelser utan ett individuellt tänkande. Vi har en del politiska låtar som tydligt är politiska, speciellt på första plattan med bland annat “Stäng truten borgarunge” och “Ett vanligt land”. Sen har alla våra låtar politiska budskap, fast lite mer subtilt. Livet är politiskt så det hör till att det blir politiskt om man sjunger om livet. Allt går ju att koppla till något politiskt. Ett exempel är väl kanske “...som idioter”. 

Finns det några riktigt bra band i Sverige som ni kan rekommendera?

-Ja, definitivt! The Family Men från Göteborg är utan tvekan bland de tyngsta och mest intressanta banden som trätt fram på senaste tiden. Väldigt industriellt och tungt. Sen tycker jag också om punkbandet Deppa från Umeå, de är grymma! Sedan tycker jag att Diset från Stockholm är klockrena i det som de gör. 

Tio favoritskivor all time?

-Oj fan vad svårt. Det finns så otroligt mycket bra men jag ska försöka. Listar de nedan.

Nick Cave & The Bad Seeds-Henry’s Dream

Depeche Mode- Songs of Faith and Devotion

Munly J Munly- Jimmy Carter Syndrome

Tom Waits- Rain Dogs

The Rolling Stones- Let it Bleed

The Cure- Disintegration

The Birthday Party- Junkyard

Einstürzende Neubauten- Haus der lüge

Hurula- Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för

Lars Winnerbäck-Kom

Framtidsplaner för bandet?

-För tillfället har vi mest tänkt gigga väldigt mycket och köra på så som vi gjort, vi släppte ju precis albumet fysiskt så vi hoppas på att kunna turnera med den ett tag till!

För dig själv?

-Bandet!

Visdomsord?

-Har absolut inget att säga, allt jag säger är mest skitsnack så om jag säger något är det bäst att filtrera bort det och se det som ett brus i öronen.

Nåt att tillägga?

-Nej, tack för frågorna, ha det fint!