Slobobans Undergång har släppt två skivor precis , den ena är en samling med gamla singellåtar och den andra är en 8-låtars fantastisk LP. Jag vill tacka Staffan för intervjun som gjordes i januari 2025. Lika många tack till den eminente Roine Lundström ( www.roinefoto.se )som har bidragit med alla fina kort som han ofta brukar hjälpa mig med.

Fan vad härligt, fem nya låtar och en cover på Så är det? Hur känns det nu när skivan är ute?

-Det känns jättebra att skivan är ute nu. Jag lyssnade på den faktiskt idag för första gången sen i september. Och jag tyckte verkligen att den lät skitbra. Pigg och rapp. Bra låtar, bra produktion, bra ljud. Men det var också med ett visst vemod. Jag tycker den är väldigt bra, men den kommer förmodligen bara att försvinna i allt annat utan att göra ett större avtryck. Och det är synd, för den är värd mer.Å andra sidan är det vi som gjort den tillsammans, det finns ett värde i att göra saker tillsammans, och vi är stolta för den. Den innehåller flera låtar som känns bland det bästa vi gjort.

En cover på skivan av Roffe Ruff/Kapten Röd---hur kom detta sig?

-Jag har berättat det förut, men jag lyssnade mycket på Roffe Ruff i våras. Tycker han är ett slags geni och avundas honom hans texter och melodier. Tycker han sjunger fantastiskt bra. Jag hade lyssnat mycket på Så är det och gillade både texten och melodin. Samtidigt hade Gert satt ihop en låt som lät frän, men vi hade varken text eller melodi. Och jag provade att sätta in texten i Gerts låt, och den passade helt perfekt. Det var lite magiskt. Det var lite nervöst att presentera iden för hårdrockare Gert, men han köpte det direkt. Och tycker också Roffe Ruff är asbra.

Var det svårare än vanligt att sjunga en sådan låt med så mycket text?

- Den var svår att sjunga, och det krävdes många långa promenader i somras för att få den att sitta. Vilket också har fått mig att respektera rapartister på ett annat sätt. För det är fan inte lätt att få in de där texterna och få dom begripliga. Vissa, som tex Eminem är ju inte av denna värld.

2024 års bästa album, precis som ditt förra året med Slob 78, vad händer så här på ålderns höst?

- Det är roligt att du tycker det. Den stora katalysatorn till allt är Björn Holmudd. Han spelade gitarr för Sloboban, men hoppade av 1979. Runt 2020 fick vi kontakt igen och på hans förslag började vi göra låtar tillsammans. Vilket resulterade i Slob78. Han är oerhört kreativ och det väller ut låtar, melodier och refränger från honom. Nu är han basist i Sloboban och utan honom hade det aldrig blivit nån skiva. Inte utan Gert heller för den delen. Som är oerhört duktig på gitarriff och på att sätta ihop låtar. Och som är den som drivit på projektet Kanske hade det aldrig blivit en skiva utan mig heller för den delen. Björn har fått igång mig. Jag trodde aldrig jag skulle kunna skriva en text och han har fått mig att tänka musik på ett annat sätt. Nu har jag det med mig, jag funderar på det hela tiden. Men det hade aldrig skett utan Björn, helt klart. Han och jag är redan igång med Slob78 igen. Har en hög med låtar och planerar att släppa en singel i vinter . En poppunk ska låt som heter Min sista frisyr. Förhoppningsvis har vi tillräckligt med låtar för att kunna släppa en ny MP till hösten

Ni släpper på samma gång ett samlingsalbum Fy fan vad vi är bra? Några frågor angående den. Ni kör inte kronologiskt på skivan, varför inte? Ni har inte med er låt Motvåld å varken denna skiva eller på samlingen som kom på CD för många år sedan, varför inte? Berätta om (Gastuba)?

- Anledningen till att vi har en bakvänd ordning på låtarna på samlingen är att vi inte var riktigt bekväma med att ha en kronologisk ordning för att vi blev bättre och bättre. Därför vore det synd med de som aldrig hört oss om det första de fick höra var den första epn. . Som ju visserligen har en hel del charm och inte så kassa låtar. Men det låter ju inget vidare. Inspelningen är primitiv och alldeles för försiktigt. Vi hade nog lite för stor respekt. Bättre då att inleda skivan med Stål och Styrka som ju är det bästa vi gjort. Och som låter väldigt bra. Så vi vände på hela spelordningen. Motvåld var vi överens om att inte ta med. Av flera anledningar. Dels är låten snodd. (Gissa varifrån), men framförallt är den jävla kass. Något vi kanske kunde leva med men texten är svag med ett slags romantiserande över terrorism, som nu i efterhand är väldigt naivt. Det kändes inte som vi ville ha med den som representant för Sloboban.  När Anders slog det sista trumslaget på Maktgalen la teknikern på eko. Och det tyckte vi lät fantastiskt roligt. Därför började vi löjla oss. Gapade och sjöng låtar och tyckte det lät oerhört bra. Ett tag tänkte vi tom att ge ut det som bonus på epn. Vilket ju var klokt att vi inte gjorde. Men när vi av en slump, och ren tur nu kom åt masterbandet från epn så var det 7-minuters löjlandet kvar. Och det fanns nått ungdomligt naivt och roligt över hela inspelningen. (Helt olyssningsbart för nån annan än oss naturligtvis). Men det fanns nått gulligt där. Långt ifrån den tuffa punken och mycket närmare den uppväxten vi hade tillsammans. Så vi klippte ner den till 1,20 och tog med den. Som en slags melankoliskt hyllning till tonåringarna.

Finns det något outsläppt material överhuvudtaget nu med er? Finns det mer nya låtar som ni gjort?

-Det finns outgivet material med oss. Bland annat en P3 inspelning. Men det kommer aldrig nå det offentliga ljuset. Det låter helt enkelt inte bra nog. Vi vill vara försiktiga med Slobobans testamente. Peter Kagerland har ett skivbolag som ger ut outgivet material och han ville ha med oss för två år sedan. Han hade några förslag som vi ratade. Vi lyssnade igenom det mesta vi hade, men hittade ingenting. Peter sa att han aldrig mött en så besvärlig grupp. Till slut lyckades. vi enas om några livelåtar från Errols. Vi har såklart inte gjort vår sista låt. Vi håller på med en ny just nu som låter lovande. Men det har tagit en del energi med jobbet det senaste året.

Tror ni att ni är förebild för nya unga band? Eller har ingen hört talas om er bland de unga?

-Jag vet inte om vi är en förebild för yngre band. Vi känner bara våra generationskompisar. Attentat till exempel. Och det beror väl i sin tur på att vi spelar så sällan live. Vilket beror på att vi är rätt nogräknade med vilka spelningar vi tar. Det skall kännas bra, alla skall kunna. Vi vill ha bra ljud och vi vill veta att det kommer folk. Vi repar mycket inför spelningar för att det skall låta så bra som möjligt. Det har också att göra med vårt testamente.

Är det din son Noah som spelar i Attentat, ifall det är det hur känns det att han spelar i ett ”konkurrerande band” är det som om cirkeln är sluten?

-Det är min son Noel som spelar med Attentat. Han är fruktansvärt bra och…jag tycker det är jätteroligt. Och så klart lite konstigt. Jag vet inte om det innebär att cirklar sluts, men helt klart är det speciellt. Men jag är stolt och har bara hört gott från Attentatpojkarna.

Vilken är den stora skillnaden att spela live nuförtiden om du jämför med för sådär 43-44 år sedan?

- Det är väl inga större skillnader på att spela live nu, som för 40 år sedan. Lika nervöst. Men laddningen är den samma, om inte större egentligen. Möjligt att insatserna är lite större. Vi vill inte verka patetiska eller gubbiga. Eller trötta, eller oengagerade. Vilket man sett en del äldre band vara. Vi har vårt rykte att ta hand om. Därför är varje spelning med oss nu lika viktig. För vi vet att det kan vara vår sista spelning.

Det här uppsvällda Fantabarnet återkommer nu igen…vadan detta fasanfulla?

- Sväva i det blå är kanske den låten på nya plattan som jag är mest nöjd med texten. Den handlar om nån som slutat bry sig, som tycker den bästa musiken gjordes på sjuttiotalet och som gärna helst vill titta på dokumentärer som utspelar sig på sjuttiotalet. Som IRA eller Bader Meinhof. Som helst vill undvika att tänka på slakten i Gasa, kriget i Ukraina, Trump eller Åkesson.

Ni sjunger också i en låt ” När de införde VAR i fotboll, hur tänkte de då” en underbar textrad, hur kom denna fram?

- Egentligen handlar den mycket om mig själv. Jag oroar mig för mitt PSA och har egentligen slutat att titta på nyheterna eller läsa tidningarna. Den enda info jag får är i princip Lilla Aktuellt som jag tittar på med barnen. Jag tittar gärna på fotboll men känner inte alls samma engagemang som på 70-80 talet. Det enda jag känner engagemang för är Robinson eller att Status Quo skall släppa en livebox med samma låtar och från samma turne som deras klassiska live 1976

Har det aldrig varit problem att spela ihop med sin bror, eller är det bara äkta syskonkärlek?

- Per är ju mer extrovert än jag, han tycker bättre om att synas och är bättre på att prata än mig. Han är en bra frontman. Därför passar det mig väldigt bra att stå lite i skuggan av honom. Jag sjunger kanske bättre rent tekniskt, men han har mer karaktär på rösten. Dom gångerna han inte varit med har jag känt mig vilsen och blyg. Det är svårt att fronta själv. Det är klart att det finns ett visst mått av avundsjuka över hans självklara sätt att fronta, men till största delen känner jag mest tacksamhet och kärlek till honom.

Borde inte Danne på Grönpeppar Records få en grammis för jobbet han gör för punken i Sverige?

- Naturligtvis borde Danne få en grammis för det jobb och engagemang han lägger ner på punken i Sverige. Och vi är honom evigt tacksamma för att han velat ge ut oss och Slob78.

Det finns inga tankar på att ge ut Örnen har landat och låtarna från den sessionen på vinyl också? Vilka låtar var det som ni spelade in då?

Det har aldrig varit nått prat om att ge ut något mer gammalt material på vinyl . Vem skulle vilja ha det? 10 stycken kanske. Då är det isåfall roligare att knåpa ihop nya låtar. Även om jag förstår att intresset kanske inte är så stort för det heller. Vilket jag förstår. Jag skulle inte heller vara så intresserad av nya låtar varken med Sex Pistols eller Ebba Grön. Däremot tycker jag fortfarande att deras skivor på sjuttiotalet ät fantastiska. Men det var så mycket annat då. Den entusiasmen eller spänningen man kände då kan man inte återskapa. Men vi förbehåller oss rätten att göra nya låtar och tycka att det är det bästa vi gjort. Och kan vi få några att gilla det är det fantastiskt. Men framförallt är det för vår egen skull. Och vi är evigt tacksamma för dom som fortfarande tycker om och lyssnar på oss. Helt jävla otroligt. Efter nästan 50 år.