Slob 78 är ett band som Slobobans Undergångs ena sångare, den yngre (62 år) av bröderna Hassling har ihop med Mats och Björn som är lika gamla. Ett av de bästa albumen som har getts ut i år och detta på Sockiplast Records. Den är intervjun gjorde i mellandagarna i december 2023.

 

 

Berätta lie om varje medlem först, ålder , band före etc etc ?

-Medlemmar Mats Byström, trummor, Björn Holmudd gitarr och jag på sång. Födda 61

Björn var med i original-Sloboban men hoppade av 1979. Han har sagt att han alltid ångrat det.

Vi träffades igen efter 40 år och Björn ville vi skulle börja göra låtar ihop. Jag skulle sjunga och göra texter, han skulle göra musik och melodier.

Jag tackade omedelbart nej. Trodde inte jag skulle kunna göra texter, hade inget att skriva om, inte en idé. Var också osäker på om jag skulle kunna fronta som sångare. I Sloboban har jag varit rätt bekväm med att stå i skuggan av Per. Jag kanske sjunger bättre, men jag har alltid tyckt han har haft en mer personlig röst.

Och förutom de första två åren i Sloboban var det alltid Per som skrev texterna. Jag hade inte gjort en text på över 40 år.

Men Björn tjatade och till slut gick jag med att försöka.

Björn och jag hade ju nått år tidigare gjort två nyinspelningar av två Sloblåtar som var från tiden när Björn var med i gruppen. Vi Vill Också Komma In och Klapton. De hade aldrig spelats in och var så pass bra att de förtjänade lite nytt liv och odödlighet. Jag tyckte det var så roligt och var en så pass kreativ kick när vi gjorde dem, så det var en känsla jag ville återuppleva.

Första texten jag skrev var Fotoalbum och jag upptäckte att man kanske kan vara lite personlig utan att det blir navelskådande och tråkigt.

Nu är Björn tillbaka hos Sloboban som basist. Något som kändes väldigt naturligt och bra. Alltid skönt när cirklar sluts.

 

Det känns nästan som detta är det punkigaste du gjort, är det du som är den punkigaste av bröderna?

-Ja, detta är det punkigaste jag gjort. 77-punken är en musikform som ligger väldigt naturligt hos mig. Jag lyssnade så mycket på den när den kom. Alla fantastiska singlar. Vår arbetsgång är att Björn skickar utkast på låtar till mig med ett skal och en melodi.  När Björn skickar en låt till mig kan jag förhoppningsvis höra vad som behöver läggas till eller dras ifrån. Och jag börjar fundera på en text. Sedan utvecklas samarbetet oss emellan och vi kan ibland skicka samma låt fram och tillbaka 20 gånger innan vi är nöjda. Inga låtar sitter direkt. Och det är kanske inte är så punkigt . Förut kunde man göra 2 låtar på en dag som aldrig förändrades. Men vi är oerhört noga och måna om att det skall bli så bra som möjligt.

 

Berätta lite om följande låtar. Fet ful och grå, Nittonhundrsjuttionfem och Välkommen till Kyrktorget.

-Iden till Fet Ful & Grå kommer från en textrad av Sprints , I swear to god I'm the only fucker in this place who isn’t doing fine

And I'm not fine

Något jag kunde känna igen mig i.

Man kan säga att texten handlar om psykisk ohälsa, självförakt och svårigheten att hantera detta utan alkohol. Hur svårt det är att inte känna sig ful, fet och grå i nyktert tillstånd.

Bakgrunden till solot är exakt stulet från oss själva. Det är samma ackord som Slobobans gamla dänga Maktgalen. Sedan kom Noel, min son och la ett fantastiskt solo över Maktgalenpartiet.

Välkommen till Kyrktorget är ännu en nostalgisk tillbakablick. Vi gick på Porthälla skola och på rasten gick vi till Arnes Konditori där det stod en jukebox. Och av nån underlig anledning hade den Plastic Betrands Ça plane pour moi Den gick hela tiden.

Och på KH jobbade en oerhört vacker tjej som jag aldrig vågade prata med.

Vi lyssnade väldigt mycket på Specials Message To You Rudy, när vi gjorde låten.

Nittonhundrasjuttiofem är en sorg över det faktum att livet går mot sitt slut och en fåfäng, bitterljuv önskan om att få ta om alltihop från början igen.

Hur påverkad man blev av musiken i femtonårsåldern. Hur man kunde bli kär bara av ett ögonblick av ögonkontakt. Och hur sorgligt det är att känna att kroppen börjat tackla av.

Vi hade problem med min sång på sticket. Jag lyckades inte, så vi fick en idé att kontakta Kai Martin om han skulle kunna göra det bättre. Han tackade ja direkt och satte den på första. Kanske inte exakt så som jag tänkt mig. Men bättre. 

 

Att vara i 60-årsåldern och spela såpass vital punk, vad är receptet för detta?

-Tror inte det har så mycket med åldern att göra. Jag tror på att det är viktigt att göra saker. Om det så handlar om att måla, skriva, träna ett fotbollslag eller starta ett band. Jag tror det är vitaliserande att ha nått att engagera sig i. Något att tänka på. Något man alltid kan bära med sig. Och när Björn ville starta det här bandet var det ju naturligt att vi skulle ta vid där vi en gång slutade. Vore konstigt om vi plötsligt skulle börja göra dansmusik.  Vi, och övriga Slobbar, har våra rötter i sjuttiotalet. Status Quo, Slade,Sweet, Deep Purple,  Alice Cooper, New York Dolls, Queen. När sedan punken kom 76-77 var det en flodvåg som det var väldigt lätt för oss att ta till oss. Ibland tänker jag att Slob78 låter mer som om Slobobans hade fortsatt på den mer punkiga stil vi hade i början. Om vi inte hade gått över till att bli lite tyngre och tuffare. En stil som jag också tycker väldigt mycket om.

 

Känns sjukt att man tyckte 65 var så långt ifrån när den låten kom…nu är vi nästan där, hur känner du inför det?

-Eftersom jag bildat en ny familj med två barn på 8 och 10 år, så har jag inte mycket tid till att fundera på min pension. Men då Grisen Skriker skrev låten så kändes det ju naturligtvis väldigt långt borta. Och 65-åringarna 1978 var ju oerhört skröpligare än vi är nu. Men visst var det lite svindlande då vi spelade in låten med alla dess punkikoner och det gick upp för en att nu är ju vi faktiskt där.

 

Hur kom det sig att ni gör denna Lp som nästan är din LP-debut…visst ni gjorde spliten med Rövarna men här är det mestadels egna låtar…..hur är känslan? Varför på Sockiplast?

-Vi hade väl inga direkta planer alls när vi började göra låtar. Men vi var så nöjda så vi hörde av oss till Danne på Sockiplast som till vår oerhörda glädje var positiv till att ge ut det. Alltihop har varit en njutning. Från att göra låtarna till att fundera på skivomslaget. Bara att bestämma spelordning är ju en pojkdröm. Vilket är öppningslåt? Den viktiga andralåten. Vilka låtar passar ihop? Vilka passar inte tillsammans. Hur skall man avsluta skivan?

 

Lite ska på Välkommen till Kyrktorget, är det en stil som du gillar mycket?

-Vi gillade ska väldigt mycket när Madness, Specials och liknande grupper dök upp. Jag kom ihåg Madness första skiva. Jag hade aldrig hört nått så roligt och dansant förut. Dom skivorna håller ju fortfarande väldigt väl.

 

Din son är med och spelar på skivan, hur känns det, har han ett eget band annars eller hur är det och vilken musikstil spelar de?

-Det känns oerhört bra att ha med Noel på gitarr. Jag tror ingen gitarrist i världen hade kunnat göra det bättre än han gjorde. Han är oerhört duktig. Han spelar med Internet Friends som gav ut en LP i våras som naturligtvis är mycket bättre och vitalare än något vi någonsin kommer att vara. Jag kan verkligen rekommendera dem.  Jag har en till äldre son, Nils, som också är väldigt duktig på gitarr. Men mer intresserad av jazz. Båda oerhört musikaliska, något som förvånar mig eftersom jag aldrig betraktat mig som musikalisk. Mer som en konsument av musik.

 

Sista låten står det att Tore Sundström sjunger…vem är det?

-Tore är en poet från Vilhelmina. Vi gick på folkhögskola tillsammans. Jag har alltid tyckt om hans röst, så när Björn kom med förslaget att ha med en ballad, kändes det som en bra ide att ta in Tore och fråga om han dels hade en text och dels ville vara med. Jag kanske inte riktigt vågade, eller kände mig bekväm med att fronta en ballad. Vi hade Clash Getto Defendent i bakhuvudet hur vi ville han skulle låta. Det blev jättebra. Jättebra blev också att jag fick in en blåssektion som är väldigt influerad av ett av mina favoritband, Hunters & Collectors.

 

Var det svårt att skriva texterna till skivan, eller finns det så mycket att skriva om?

-Det är jättesvårt att skriva texter. En jävla process. Jag har också en sån kraftig prestationsångest när det kommer till saker jag inte riktigt behärskar. Jag pratade med Jönsson i Attentat om det men han sa att vadå? Det är ju bara att koppla om hjärnan till skrivarmood, så får man ett annat sätt att se på tillvaron. Sedan kommer texterna. Hur lätt som helst! Jag förstår vad han menar, men för mig är det oerhört trögt och tidskrävande. Fast nu känner jag mig stolt över att ha gjort 8 texter som jag faktiskt tycker är bra. Men jag önskar jag vore sån som bara kan sätta sig ner och skriva samtidigt som bandet gör musiken. Som jag hört Johnny Lydon och även Bono göra. Helt obegripligt för mig. Men jag snor en del. Ett ord, en rad här och där som jag sedan kan utveckla.

 

Det känns som om du både skriver nostalgiska texter på samma gång som det är nutidsskildringar? Vad inspirerar dig att skriva?

-Som jag sa. Eller som Jönsson sa, det gäller att koppla på skrivarhjärnan.  Så man är extra uppmärksam. Det kan vara en rad i nån annans låt, en formulering i en podd. Man kan ju inte skriva om det som var viktigt för 40 år sedan. Vore ju lite märkligt att skriva om skolan eller polisen. Eller politik för den delen. Jag tycker lika illa om SD som de flesta andra i vår publik, men jag har svårt att se vad jag skulle kunna uttrycka som ingen annan gjort. Jag tycker förtvivlat illa om dem, de är onda och lite för smarta och jag känner en stor frustration att inte folk kan se det. Kanske skall göra en text ändå…. Därför blir det mer personliga texter. Och nostalgiska. Nostalgin ligger mig varmt om hjärtat Har alltid tyckt om Torssons texter.

 

Hur känns det att ha gjort ett av år 2023s bästa punkskivor?

-Det känns bra och jag är stolt över oss. Lyssnade på den förra veckan och drabbades av hybris. Kände att det var den bästa svenska platta som getts ut sedan Ebbas första. Bra texter, bra produktion, ljud. En rolig, tuff platta. Därför känns det lite tråkigt att den förmodligen bara kommer försvinna ut i etern och inte kommer få den uppmärksamhet den förtjänar. Den borde getts ut 1978!

 

Hur har recensionerna varit hittils?

-Vi har bara fått en recension och det är Skrutt Magazine. Vi hoppas på fler, så att fler kommer att lyssna till den.

 

Blir det en fortsättning på gruppen?

-Vi kommer fortsätta att skriva låtar tillsammans. Björn dränker mig med låtuppslag, men jag har inte haft energi i höst. Bland annat ett diskbråck som inte var någon hit. Men vi siktar på en ny platta om något år.

 

Har ni spelat live ännu?

-Vi har aldrig spelat live. Vi hade en fundering på att göra ett akustiskt set i samband med skivsläppet. Men , som sagt, min energi har inte varit på topp. Har svårt att se oss spela med ett helt band. Dels kräver det mycket kraft att repa in ett helt band, dels vill man ju att det skall komma folk, och skulle det verkligen göra det? Sedan lider både jag och Björn av scenskräck. Och det är en sak att gömma sig bakom folket i Sloboban,Då kan det t o m vara kul. Men att fronta själv….Väldigt tveksamt. Eller vore det förmodligen nyttigt.

 

Finns det några nya punkgrupper du gillar och några av de gamla som håller ännu?

-Jag lyssnar väldigt lite på ny punk. Hör till dom gubbarna som tycker det var bättre förr. Men jag gillar Bad Nerves. Och Gallus. Om dom räknas till punk? Jag tycker Trubbel är fruktansvärt bra. Såg dom live i våras och det var helt otroligt bra. På Välkommen till Kyrktorget snodde vi förresten deras sätt att lägga körer. Genialiskt av dem. Vi kommer säkert använda oss av det igen. Jag tycker KSMB gav ut en skiva för ett par år sedan som hade ett par låtar som var riktigt bra. Jag gillar mycket av det som Attentat gör fortfarande. Jag älskar inte dig något mer, är bland det bästa de någonsin gjort

 

Vilka fem skivor har betytt mest för dig genom tiderna?

-Man lyssnar ju på musik på ett  helt annat sätt idag. Jag sätter aldrig på en skiva hemma utan lyssnar uteslutande på Spotify där jag sätter ihop spellistor med ny musik.

Man lyssnade ju på ett helt annat sätt på 70-talet när man kunde sitta med hörlurar och lyssna på samma skiva i timtal. Och man satt med det fantastiska omslaget och studerade det minutiöst. Jag saknar det.

Under 70-talet gjordes nästan all musik jag älskar. Paradoxalt nog lyssnar jag sällan på det nu. Punken handlade ju väldigt mycket om singlar. Det var inte alla som klarade av ett helt album. Om jag skall ranka mina topp 5 punkalbum så blir det så här:

Sex Pistols: Never Mind…

Damned första

Stranglers: Rattus…

Vibrators: Pure Mania

Clash; London Calling

Ramones: Leave Home

Ruts: The Crack

Skall jag ranka mina top 5 70-talare blir det kanske så här:

Slade: Slayed

Queen: A Night At The Opera

Status Quo: Quo

New York Dolls

Led Zeppelin: Physical Grafitti

Alice Cooper: Billion Dollar Babies

Alex Harvey: SAHB stories

 

Vad betyder punk för dig? Är det bara ett ord eller är det en livsstil?

-Punken kom ju att betyda väldigt mycket för oss. Vi hade ju aldrig bildat Sloboban, Slobobans hade aldrig fått en publik. Vi tog oss från Partille in till stan och träffade likasinnade. Jag tänker ibland att vi hade en jäkla  tur som råkade befinna oss just där, just då.. Det kom att prägla våra liv och många andras.  Det var ju en fantastisk gör det själv rörelse med en egen estetik, musik. Fanziens, singlar, musikställen.  För många kom det att prägla hela livet. Att alltid ifrågasätta, att inte vara rädd, att stå upp för sig själv.  För mig som är lite blyg och kanske inte alltid är så bra på att stå upp för mig själv är det mer, tror jag, att jag tycker om att starta upp grejor. Att jag får idéer som jag genomför, även om jag är rädd och osäker hela tiden. Som projektet när vi gjorde nyinspelningen av 65. Jag tyckte det var en jättebra idé att samla in alla gamla göteborgssångare som nu ligger runt 65.  Men när väl idén är satt och skall sjösättas är den bara präglad av rädsla och osäkerhet. Jag får tvinga mig själv till att ta kontakt med Grisen Skriker för att få deras godkännande. Med Jönsson, Per, Tobbe Kai för att höra om de vill vara med.. Livrädd för att de inte skall tycka det är kul eller bra. Att de skall säga det är den sämsta idén de någonsin hört. Patetisk och värdelös.  Samma när vi samlades allihop för att göra inspelningen. Jag var rädd att det skulle bli stelt och bara halvbra.  Sedan blev ju allt grymt, det är en fantastisk energi i inspelningen. Men det är först då som jag kan njuta av det. När jag har resultatet och det blev precis så bra som jag hoppats på. Kanske till och med bättre.  Men själva processen präglas bara av osäkerhet, ångest och dåligt självförtroende.  Jag får tvinga mig själv att genomföra den. Men det kanske är så att om jag inte hade varit uppväxt med punken, skulle jag aldrig ens ha påbörjat projektet.

 

Framtidsplaner för bandet? För dig själv? Nåt att tillägga?

-Jag hoppas att Slob78 kan göra fler låtar, att vi kanske kan ge ut fler skivor. Både fysiskt och digitalt. Det är ju fantastiskt att ge ut vinyl att ha något fysiskt att titta på.

 Jag hoppas att Sloboban kan göra fler låtar. Nu när vi har med Björn i bandet igen så har vi fått in en kreativitet och motor som vi kan ha nytta av. Jag hoppas att Sloboban kan göra fler spelningar. Vi är positiva till det. Bara förutsättningarna är de rätta. Att vi vet det kommer låta och se bra ut. Att vi vet det kommer folk. Hade varit förfärligt att spela inför 15 personer i en källare nånstans.

Om Slob78 någonsin kommer spela live står skrivet i stjärnorna. På ett sätt är det frestande, på ett annat skrämmande.

Annars hoppas jag bara att alla skall vara snälla mot varandra.