![]() |
Serial Pissers
från Belgien skickade mig en split-LP med On
fire och den skivan var den bästa jag har hört
på många månader. Här har Pascale Pisser med
sina vänner svarat på en massa frågor från mig...
Njut!! augusti-2023
Berätta
lite om gruppens och medlemmarnas historia just
nu. Ålder, familj, band före och på sidan.
Pascale: Allt
började våren 2019 på en Silence Means
Death-repetition eftersom jag alltid var där och
drack deras öl. Rik (gitarrist/sångare i SMD)
bestämde sig plötsligt för att bilda bandet då
Serial Pissers föddes. Han sa en gång till mig
att han visste att min röst skulle passa deras
musik genom att höra mig skrika på en spelning
ahahah ... Serial Pissers var och är fortfarande
Rik på gitarr/bakgrundssång, Willy på trummor,
Jos på bas och jag på sång. Åldersmässigt närmar
vi oss alla femtio utom Jos som fortfarande är
en liten unge ahahah ... Jos och jag är ett gift
par och vi bor i Liège i den franska delen av
Belgien. Rik och Willy bor i den vackra staden
Brygge helt på andra sidan landet, i den
flamländska delen. Willy spelar trummor i
NahendeVernichtung (Belgiens äldsta d-beatband,
aktivt sedan 1991), Silence Means Death (från
2007), Contradisanti (från 2013) och han är
gästtrummis på den sista LP:n av Private Jesus
Detector "Nobody's Master Nobody's Servant" på
In Crust We Trash (Japan). Rik spelar gitarr och
sjunger i Nahende Vernichtung och Silence Means
Death. Jos spelar bas i Feed The Tumör (från
2018), СМОГ (Smog- från 02/2022) och Silence
Means Death. Han var basist i Last Legion Alive
(2009-2013) och brukade sjunga i Fart
(2000-2008). Jag, jag skrek i Grindfeast vars
namn senare blev Chaos Bastards (1994-2000),
Buzzsaw (2000-2003) och jag skriker faktiskt i
СМОГ och Feed The Tumör.
Har det varit
många förändringar i lineupen?
P: Nej, Serial
Pissers är fortfarande i originaluppsättningen.
Serial Pissers,
hur kom det namnet upp? Vad betyder detta? Ni
var aldrig rädda för att något annat band skulle
heta så?
P: Det var Rik som
kom på det namnet. Ingen aning om var han fick
denna inspiration ifrån men vi gillade det alla
direkt eftersom vi är ett gäng fyllon som ibland
är seriepissare eheheh... En seriepissare är
någon som, när han / hon är full, pissar på sina
byxor eller var han / hon känner sig lugn. Inte
många människor är stolta över att vara en
seriepissare och namnet kan vara chockerande för
vissa personer och vi var säkra på att ingen
annan skulle kalla sitt band det namnet men vi
hade fel ... ett grindcoreband från South
Carolina heter Serial Pisser men vi bestämde oss
för att behålla det namnet ändå.
Är det fortfarande
viktigt att släppa fysiska skivor? Eller kan du
känna att ni har gjort en skiva om ni bara
släpper den digitalt? Är du nöjd med splitten
med On Fire. Något ni kunde ha gjort bättre?
P: Naturligtvis är
det viktigt för oss att släppa fysiska skivor.
Det är alltid coolt att ha din egen vinyl i dina
händer. Det är mer än ett musikalbum, det är som
ett konstverk. Men det är också coolt att ha
plattformar som bandcamp för att sprida musik
och det är lätt att skicka länken när du letar
efter spelningar. Dessutom har inte alla
fortfarande en skivspelare kvar. Vi är ganska
nöjda med vår splitt med On Fire, att göra en
split med dem är bra eftersom de har varit våra
vänner i många år och Max (gitarr / sång) är
aktiv i Bryssel / Belgien-scenen från jag inte
vet när. Konstverket är gjort av Steph Gillain
Killustrator och vi är mer än nöjda med
resultatet. Naturligtvis finns det alltid några
saker du skulle ha gjort annorlunda men för en
första vinyl tycker vi att det är bra kvalitet.
Ni har aldrig
varit i Sverige och spelat eller? Om inte har
det när kommer ni?
P: Olyckligtvis
har vi aldrig haft möjlighet att spela i Sverige
eller i Norge, Finland eller Danmark men vi vill
verkligen komma och spela i framtiden. Jos och
jag körde ett band på deras skandinaviska turné
förr i tiden, vi besökte Sverige flera gånger
och vi var på Hygget Fest, Punk Illegal och
Fragile Mountain Fest ... Dessa festivaler var
otroliga! Så för att vara ärlig skulle det vara
fantastiskt att spela där en gång.
Vilka länder har
haft nöjet att höra bandet live?
P: Vi har
naturligtvis spelat i Belgien sedan i Tyskland
(Villa Oetinger/Darmstadt, Frost PunxPicnic/Mülheim),
Polen (Atelier Wolimierz/Pobiedna), Slovakien
(Garage/Bratislava), Ungern (Kripta/Budapest).
Vi kommer att spela snart i Tjeckien (More Noise
Fest / Pardubice), Slovenien på den ökända
Metelkova (Ljubljana) och några andra spelningar
i Tyskland men vi väntar fortfarande på
bekräftelse när jag skriver. Som ni ser spelar
vi inte så många spelningar, men med alla band
vi spelar i är det inte så lätt att arrangera.
När ni gör låtar,
hur gör ni, jammar ni ihop eller kommer någon
med en text och lite med musiken eller hur gör
ni era låtar?
P: Det beror på,
ibland kommer Rik med ett riff, ibland är
detJos och ibland är det en blandning av
båda riffen. Willy lägger till sina trummor och
vi pratar om vad vi gillar och vad vi inte gör
och vi gör justeringarna tillsammans. Det är jag
som skriver texterna. Jag visar dem för de andra
och om det är något de vill prata om eller ändra
så gör jag det. Några av texterna (No Fear och
Life's a Bitch) är gjorda av Dish (andra
sångaren i Chaos Bastards) och mig, från den
tiden men de användes aldrig.
Det verkar som att
era texter är viktiga, finns det något ni inte
kommer att skriva en låt om?
P: Japp jag tror
att texter är lika viktiga som musiken i en låt.
Jag skriver om ämnen som betyder saker för mig,
om (mitt) liv, om mig själv, om vad som har hänt
i världen ... Jag har aldrig tänkt på det men
jag tror att jag inte kunde skriva om ett ämne
om jag inte förstår innebörden. Och eftersom jag
inte gillar att predika, skulle jag inte kunna
skriva om saker som människor borde ha rätt att
göra eller inte. Som anarkist och punkare från
den äldre generationen tycker jag att alla har
rätt att tänka själv och inte ta emot order från
andra... på ett respektfullt sätt förstås. Ingen
rasism, ingen fascism, ingen sexism, ingen
homofobi..!
Berätta lite om
följande texter
Self-esteem
Doomsday machine
Suburban Fury
P: Self-esteem
talar om oss själva. Det faktum att vi alla, som
människor, har en fiende gemensamt. Denna fiende
är oss själva. Vi tvivlar alla, vi behöver få
godkännande från andra för att se att vi är en
bra person. Vi litar inte på oss själva som vi
borde!! Jag tillbringade nästan ett decennium
med en pervers narcissist, detta förhållande
drog ner mig så mycket, jag förlorade tron jag
hade på mig själv och jag förlorade min
självkänsla, det var en riktigt svår tid men
nuförtiden efter ett långt "arbete" är jag
äntligen stolt över mig själv, stolt över att
jag lyckades vara tillbaka som jag brukade vara
MEN med mer styrka. Vi borde sluta lyssna på den
lilla djävulens röst i vårt huvud och istället
följa den i vårt hjärta. På ett sätt är det en
positiv låt.
Doomsday Machine
skrevs under Chaos Bastards-eran tillsammans med
Dish. Texterna handlar om självmord/självmordstankar
när vissa situationer i livet drar ner dig så
mycket att du tror att du är mindre än ingenting
och att inga ord hjälper.
Suburban Fury
handlar om att återta världen. Återta vad
regeringar tog från oss, med våld i nöd.
Hur är det att
leva i Belgien nuförtiden, rasister, politik
etc?
P: Att bo i
Belgien är inget speciellt. Liksom alla
europeiska länder finns det saker som är bra och
saker som är dåliga. Vi har en ganska bra ordnad
social trygghet och levnadsstandarden är inte så
dålig även om landet gått ner de senaste åren.
Men Belgien är ett riktigt komplicerat land med
sina 3 olika språk (franska, nederländska och
tyska), dess 4 regioner (Vallonien, Flandern,
Bryssels huvudstad och östra städerna) och dess
2 politiska åsikter, norr är extremt höger och
söder är vänster. Det är nästan omöjligt att
bilda en solid regering i Belgien, vi
tillbringade redan år utan en (194 dagar
2010/2011 och 589 dagar 2018/2020).
Kallar ni er
själva ett punkband, hardcoreband, metalcoreband
eller kallar ni bara er för ett rockband? Är det
viktigt att nämna punk samtidigt som ni pratar
om ditt band? Vad är dina tankar om punk idag
från när du började och om du jämför med punk
idag?
P: Jag skulle
kalla oss ett "Crust Punk band" med en bra
attityd och massor av humor. Visst vill jag
associera ordet Punk när jag pratar om bandet är
helt viktigt eftersom Punk är ett sätt att leva,
det är politiskt och inte bara bära en kostym
eller har en cool frisyr även om jag älskar
detta '. När jag tänker på punk förr i tiden
känns det som en tonårsframfart ... chockera
människor, ha kul, gå din egen väg, vara
anarkist, leva med dina egna regler "oss mot
världen", vara anti-fa, bekämpa myndigheter,
vara fri! Numera har scenen fler regler, det är
ett litet samhälle i samhället, det har sina
fördelar och sina olägenheter
Har ni något
favoritfotbollslag (jag supportar Arsenal och
ett svenskt lag som heter GAIS själv)?
P: Personligen är
jag inte ett stort av fotboll men när VM eller
Eurocuper är på kan jag titta på en match eller
två. Min svärfar är ett stort av sport i
allmänhet och jag uppskattar att titta på någon
match med honom och Jos ibland men jag har inga
preferenser i lag.
Jos: Född i den
flamländska delen stöder jag underdogs i min
gamla stad Eendrachtaalst men jag har alltid
varit en anhängare av Standard de Liège, från
staden jag bor nu. Utanför Belgien är jag ett
fan av St Pauli (Hamburg).
Öl är dyrt i
Sverige. Jag har ett väldigt stort intresse för
öl och brygger själv? Er favoritölstil? Ni har
ingen egen Serial Pissers-öl? Eller kanske ni är
straightedge?
J: Vi är inte
straight edge alls. Vi gillar öl, gott vin, en
god whisky och glädjen hos österländska/balkanska
spritdrycker (gärna hemlagade). Pascale och jag
är veganer och de andra två killarna är inte
det. Oooh fan, prata om öl i Belgien, har du en
vecka eller två? Ahahaha... Tja, vi har mer än
1000 bryggerier, inte Ale men speciella öl; Utan
att räkna Abbeye och klosterbryggningarna. Rik
gillar Jupiler och Hoegaarden (vete öl) och, jag
vet inte varför, Desperado. Willy gillar Chimay
Bleu, Jupiler men han skulle dricka alla typer
av öl, han är inte kräsen. Pascale gillar inte
Ale och bitter öl men hon är alltid sugen på en
vit, en sur röd (Rodenbach) eller en lambic öl (endast
producerad i Belgien). Jag, jag kan inte leva
utan min Jupiler ahahah ... men jag uppskattar
sur röd öl och trappistöl (Westmalle Triple).
Ni gör aldrig
texter på belgiska?
P: Som jag sa i
ett tidigare svar har vi 3 språk i Belgien (franska,
nederländska och tyska). Jag pratar franska,
resten i gänget pratar holländska. Jag skriver/sjunger
på engelska eftersom det är lättare för mig som
alla i bandet förstår och det låter också bättre
för mig på engelska än på franska. Jag har en
låt "The Call" där texterna är en del på franska
och jag älskar det. Jag skulle vilja sjunga mer
på mitt språk men det är inte så lätt att göra
texter som passar riff eftersom franska är ett
mer komplicerat språk (längre meningar för att
förklara saker).
Vad är er styrka
när ni spelar live?
J: Vår styrka live
är, om man får säga så, vårt gedigna och
kraftfulla sound och Pascale som är en energisk
person som hoppar överallt och för att citera
Ervin från Two Manky Hookers And A Racist Dwarf
(Bratislava) "You live what you sing about".
Vilken typ av
människor kommer till era konserter? Vilken typ
av människor saknar du?
J: Vi har spelat
på olika arenor med olika bandstilar från Crust/Metalcore
till HardCore/Rock'n'Roll. Vår publik är
diversifierad men mestadels punkare. Vi saknar
egentligen inte människor, vi har allt/alla vi
vill ha men vi vet säkert vad vi inte vill ha
som publik: fascister och rasistiska skithögar!
Köper ni mycket
skivor, eller är det bara Spotify och sådana
saker som gäller för att lyssna på musik?
P: Jos och jag
köper massor av vinyler eller kassetter och vi
använder också olika plattformar som bandcamp
för att lyssna på musik men vi köper hellre
fysiska inspelningar än digitala. Vi köper också
skivor, band och fanzines till vår distro "Cara
Punks Distro". Willy och Rik köper vinyler men
även digitala album.
Säljer ni någon
merch på era spelningar, köper folk det?
P: Ja, vi tar
alltid med merch till våra spelningar och ja
folk köper. Tshirts har den bästa försäljningen.
Vilken är din egen
favoritlåt bland era egna låtar? Och vilken låt
är folkets val?
J: Life's A Bitch
är min favoritlåt eftersom det är den första
låten vi skrev och det är alltid något speciellt.
Det var också helt annorlunda än SMD, det
påminner mig om spansk punk i ådrorna på Derrota,
Totallickers ... No Fear är definitivt låten där
The shit hits the fan, publikens val tror jag
och som Rik skulle säga "That's a killer".
P: Life's a bitch
är också min favoritlåt men inte för att det är
den första låten vi gjorde utan för att jag
älskar texterna. De pratar med mig och tar mig
tillbaka till min ungdom. Men jag skulle välja
Breakout (inte på splitten) för musiken. Och jag
älskar Doomsday Machine eftersom det är en cover
av Chaos Bastards och jag blir rörd att spela
den med Serial Pissers. Vilken ära det var när
Rik föreslog den som cover. Faktum är att No
Fear är folkets val med sitt fyrkantiga
d-beat-tempo.
Vad är den största
skillnaden när ni spelar live nuförtiden om ni
jämför när ni först började spela i ett band?
Eller är det här ditt första band kanske?
P: Jag tror att
spelningarna var mer trånga innan. Folk gick ut
på konserter för att se band var de än kom ifrån
eller om banden var kända eller inte. Det är
sant att vi inte hade sociala medier/musikaliska
plattformar och att få lyssna på banden var inte
så lätt så, ja, vi skulle se dem live utan att
veta mycket om dem/musiken. Det fanns också fler
ställen och följaktligen fler spelningar.
Nuförtiden har vi valet och "turen" att veta om
banden innan vi bestämmer oss för att gå ut och
stödja scenen och vi blir alla mer lata också.
Bryr ni er om
recensioner? Vilket är det mest märkliga ni
någonsin fått, med det här bandet eller något
annat band du har varit med i?
J: Naturligtvis
bryr jag mig om recensioner. Det är alltid coolt
att läsa feedback från människor som är
dedikerade till musiken / scenen. Jag gillar att
upptäcka band medan jag läser recensioner. Med
Serial Pissers har vi inga recensioner ännu, den
i Skrutt Magazine blir den första. Från förr
minns jag recensioner av SMD och Last Legion
Alive, de gav mig alltid ett leende i ansiktet.
P: Jag minns en
recension i Maximum rock'n'Roll för Chaos
Bastards. Vi var så stolta. Men jag kan inte
komma på någon annan?
Om niu kunde välja
fem band från förr och historiska band och
nutida band och både döda och levande band för
att ha en konsert tillsammans med ert band.
Vilka fem hade ni valt?
P: Mmmh... Det är
en knepig fråga eftersom jag gillar så många
band, Döda eller levande. Jag skulle verkligen
vara glad för att spela ihop med Vicious Irene (Sw),
Coitus (UK), Mushroom Attack (NL), Nausea (US)
och Health Hazard (UK) och många många fler
ahaha ..
J: Jag skulle
definitivt älska att spela med Dirt (Storbritannien),
Nausea (USA) och Reveal (Japan) och för de
levande banden, Extenction Of Mankind (Storbritannien)
och Misantropic (SW).
Är musik ett bra
sätt att få ut frustration och bli en trevligare
person utanför musiken?
P: För mig ja, det
hjälper mycket att lindra min frustration. Jag
lyssnar på all slags musik och var och en av dem
hjälper mig på ett annat sätt. Det kan ge mig
sinnesfrid, lycka men också sorg (livet är inte
alltid en bit kaka och att gråta medan jag
lyssnar på musik är fördelaktigt för mig ibland).
Men också sång är en bra medicin, jag ger allt
jag har för att evakuera min stress eller
frustration när jag sjunger.
Vad ska en ung
kille göra idag för att chocka sina föräldrar
som vi gjorde när vi var unga? De har redan sett
allt ?
J: Att sniffa en
rad cola på köksbordet framför föräldrarna och
morföräldrarna skulle göra susen nej? Förutom
det tror jag inte det finns så många saker som
fortfarande är chockerande, de har sett allt.
Är det tråkigt med
intervjuer? Är det mycket intervjuer? Vad
föredrar du telefonintervjuer, ansikte mot
ansikte eller som den här via e-post?
P: Jag gillar
intervjuer, att läsa dem eller att svara på
frågorna. Jag föredrar via e-post så att jag kan
ta min tid. Den här är den andra intervjun för
Serial Pissers (den första var för Luminous
Dash) och jag gjorde aldrig
intervjuer för de band jag spelade eller
fortfarande spelar i. Jos hade några intervjuer
om SMD och LLA: Just A Nightmare Zine (Skopje),
Disastro Sonoro (Italien), Luminous Dash (Belgien),
Disorganized (Belgien) ... Och det finns mycket
mer än han kan komma ihåg.
Några bra belgiska
band du kan rekommendera och ni har några fler
band på sidan också, gam
la och nya
belgiska band som vi måste lyssna på?
P och J: Wow ja
det finns en hel massa coola / bra band i Begium
The End Of Ernie,
When Birds Hunted Horses, Hetze, Raw Peace,
Arrögant, Mölar, Freddy And The Vangrails,
Wizards Of Oi, Verpest, Frustrerad, Plague
Thirteen, Mucus, Sons Of Disaster, Intestinal
Disease, Days Of Desolation, René Binamé,
Vacant, Agathocles, Werly, Suit Side VS Vega
Plight, The Nutters, ElevenO-Seven, Loathsome,
Holyland, Travolta, Reproach, Hiatus, Wildheart,
Ulrike’s dream, Ekzeem-A, Tranny Terror, Smäris,
Ordigort, Cyclone, Bütcher, Detestation, Gura,
Pesticide, The Dirty scums, Toxic Shock, Bezette
Stad, Detrvire, Idealus Maximus... Och de som
inte längre spelar : Unhinged, Skewwhiff,
Twisted System, Higgins, Goat Vomit, Loadead,
Punching Pecker Guns, Two Star Hotel, Les
Shtroumphs Alcooliques, Netra, Vort, Crapulius
Ceasar, Oedeem, Ezekiel Speedözer, Violent
Mosquitos, The Pitbull Boys, Furious, Trouble
Kidz...Vi har säkert glömt några!
Framtidsplaner för
bandet?
P: En andra split
LP är på gång. Vi jobbar på låtarna just nu. En
miniresa på Balkan och vi hoppas på några
häftiga konserter i Sverige, det vore trevligt.
Några svenska band
ni gillar?
P: Contorture,
Vicious Irene, Totalitär, Warcollapse,
Misantropic, Pale, Agrimonia, Asocial, Avskum,
Disfear, Entombed, Wolfpack, Skytsystem, Mob47,
Voidfiller. Det finns fler band men mitt minne
spelar ett spratt med mig just nu ahaha ...
J: Jag gillar
samma svenska band som Pascale redan har sagt
men jag kan lägga till några till: Swordwielder,
Crutches, Anti-Cimex, Warvictims, Uncurbed,
Nekrokraft, Moderat Likvidation, Wolfbrigade, To
What End.
Visdomsord?
J: Ät dina
grönsaker.
P: Var snäll och
tro på dig själv.
Något mer att
tillägga?
P: Tack för den
här intervjun och för recensionen av vår Split
LP "Double Trouble" i Skrutt Magazine. Det är
ett riktigt bra webzine som du gör ... Håll det
vid liv !!
|