Foto : Cicely Irvine och Malin Wättring

Rome is not a Town är ett band som later annorlunda på något sätt, har ett annorlunda namn etc etc. Dagen före julafton 2025 ges denna ganska korta intervju ut. Kolla in deras gamla skivor plus att de kommer med en ny i februari 2026.

Berätta den korta historian om varför ni började att spela ihop och varför och när?

-Vår historia går rätt långt tillbaka. Vi spelade i lite olika konstellationer back in the days och träffade på varandra lite då och då i såna sammanhang. Tror vi var på Way out West tillsammans nåt år och såg en spelning, kanske var det Refused, och där möttes vi i nån slags gemensam energi och längtan efter att få vara fria på scen och i uttryck. Sen bara började vi! Och på den vägen är det :)

Dagens medlemmar, har det varit många medlemsbyten genom åren.., och har ni några andra band bredvid RINAT?

-Nope, bara ett medlemsbyte. Alla har eller har haft olika band vid sidan av. Vännäs kasino, Top 10 babies, Dog solution, Hunt, Killers walk among us, Pfemme records, Ane Brun osv. 

Jag läste på Discogs att det ni spelar är indierock/noise, håller ni med om den etiketten?

-Etiketter är ju ingen favorit men sure! Om ni vill :)

Jag läste också följande…” “They’re a young band of women and I heard about them because my daughter did some sleeve-work for them. It’s sorta post-Riot grrrl, post-No Wave, experimental music and completely engaging from beginning to end.” Thurston Moore” ….berätta vad detta handlar om?

-Coco Gordon Moore gjorde omslaget till vår första singel och hon måste ha presenterat vår musik för sin pappa. Detta var nåt han tipsade om i NME. 

Vad är åsikt om punk, är det bara ett ord, en livsstil eller är det bara en musikstil?

-Punk är ett sätt att angripa världen på, ett synsätt att leva med. En kraft typ. Ett sammanhang som gör det möjligt att peka finger åt alla dom där leden vi tvingas in i. Eller de internaliserade förväntningarna som krupit in bakom hjärtat på en. Helt enkelt ett “fuck it, jag gör det på mitt sätt” .

Ert namn är ju ganska långt och ni har säkert förklarat många gånger varför ni heter så här…men jag har inte hört historien om namnet så ni får gärna berätta?

-Rome is not a town… detta är inte någon pipa. Det verkar vara en motsägelse men egentligen är det en sanning. Ju. För Rom är ju inte en stad… eller? Beroende på från vems håll du tittar? Hur ofta tänker du på romarriket? Kajsa gör det i alla fall två gånger i veckan. 

Ni har ju släppt era skivor på Startracks förut, hur blir det denna gång, för det blir väl en fysisk skiva nu också?

-Ja! Definitivt en fysisk skiva! VI gör allt själva denna gång. Släpper på vårt egna skivbolag Spirit spirit. 

Hur tycker ni att ni har utvecklats på nya skivan, har ni ändrat stil, blivit lugnare, tuffare….berätta?

-Vi har nog mognat. Senaste åren har bestått av utbrändhet, depression, terapi, barn som fötts, flyttar och nya riktningar. Med allt det så har nya tankar och känslor kommit och denna gång vill vi säga något med ett mer sårbart hjärta. Och det är väl tuffare än allt annat?

Den nya skivan heter Echoes of Love? Nåt speciell tanke med titeln....

-Det hänger ihop med förra frågan. Den försöker liksom inte vara tuff, utan kanske snarare ställa en fråga, kanske den fråga som vi också ställer oss själva. Det är en innerlig och läskig titel på samma gång. Liksom, tänk om det finaste vi har i världen bara finns kvar som ett eko. Men grejen är ju att det fortfarande är en fråga, så vi hoppas fortfarande. 

Politik i texterna, är det något för er?

-Javisst. Allt är väl egentligen politik. 

Vilket är det största bandet ni har spelat ihop med?

-Boytoy

Vad är det bästa med att spela live?

-Det allra bästa med att spela live är den där helt sjuka känslan av närvaro som når en ibland. När du lyckas vara precis i stunden och bara åka med. Helt vara i musiken. Och när vi når dit tillsammans så är det total magi. Finns inget bättre. 

Vilken typ av folk drar ni till era konserter, hur ser den medelmåttiga diggaren ut? Finns det någon typ av folk som ni saknar?

-Mycket män i 40-50 års åldern. Dom är ju (oftast) toppen men vi skulle gärna se fler queers i publiken!

Förstår ni att folk kallar ett band med bara tjejer för tjejband eller blir man mest förbannad när folk säger så?

-You do you. Om det gör dig glad att säga att du lyssnar på ett tjejband så visst, men dock är vi inget tjejband så det blir ju lite konstigt. 

Var det viktigt att få ut nya skivan, fysiskt, att bara släppa digitalt var inget för er?

-Ja den fysiska skivan är viktig. Det enda sättet att på riktigt supporta ett band eller artist är att köpa deras fysiska skivor eller t-shirts. Streaming funkar inte och det har aldrig funkat. Det ger helt enkelt inte någonting tillbaka till de som faktiskt skapar musiken. Spotify är ett vidrigt företag på många olika sätt men det är där man måste finnas för att existera som ett mindre band idag. Nu känns det som att det är många som tränar på att ta sig igenom ett helt album istället för att klicka sig igenom singel efter singel som någon slags AI-bot. Det är det engagemanget som ger musiken ett värde liksom. Förändringarnas vindar blåser!

Hur lyssnar du på musik själv, är det fysiskt eller är det via Spotify etc?

-En kombo - våga vägra Spotify

Framtidsplaner med musiken?

-Stunder av lycka spela mycket.

För dig själv?

-Framhärda och stunder av lycka.

Visdomsord?

-Öppna alltid dörrar som stängs, ta steg för steg, och du ska få se, att jag kan ro iland.