Restarts är ett av mina absoluta favoritband
inom punken. Jag blev riktigt glad när Kieran
bestämde sig för att svara på mina frågor så nu
kör vi....mars-2023
Det var ett tag sedan ni startade Restarts. Hur,
när och varför startade du Restarts?
K: Vi träffades alla och bildade bandet 1995 i
Hackney, östra London. Jag antar att vi var
uttråkade och inte ville jobba.
Ni är tre i gruppen nu om jag har rätt Kieran,
Jeremy och Robin. Hur många av er har varit med
i gruppen hela tiden och vilka andra medlemmar
har gått igenom gruppen?
K: Jag är originalmedlem sedan 1995 och har haft
3 trummisar och 3 gitarrister
1995 – Kieran (bas/sång) – Darragh (trummor sång)
– Mik (gitarr sång)
2002 – Kieran (bas/sång) – Darragh (trummor sång)
– Alan Campbell (gitarr sång)
2003 – Kieran (bas/ sång) – Darragh (trummor
sång) – Robin (gitarr sång)
2007 – Kieran (bas/ sång) – Bram (trummor sång)
– Robin (gitarr sång)
2017 – Kieran (bas/ sång) – Jérémy (trummor sång)
– Robin (gitarr sång)
Grupper innan för er tre eller har ni några
grupper på sidan av Restarts?
Kieran:
Armed and Hammered 1991-94 Toronto, Canada
-
Music in Our Underpants (nuvarande)
Robin: Short Bus Window Lickers, London UK
-
Butcher Baby
(nuvarande)
Jérémy: Shot, London, UK
Er senaste skiva kom 2019 och hette Uprising,
några planer på en ny skiva?
K: Ja vi har precis börjat turnera med
Uprising och blev förhindrade av pandemin.
Utöver pandemin drabbades vi alla tre av fysiska
skador som hindrade oss från att kunna spela
fram till september 2022. Nu när vi är tillbaka
i aktion och ja vi vill spela in något nytt!
Hur var covid-tiden för er som band, spelade ni
streams eller gjorde bandet ingenting?
K: Ja i början streamade vi separata
onlineprojekt. Vi gjorde en Restarts online-spelning
i stället för att Punk Rock Bowling ställdes in.
Alla band som var planerade att spela ombads att
göra en livestream. Det gick okej men är inte
samma sak som live och face to face-spelningar.
Ni har ju gjort många låtar genom åren, är det
många låtar som ni har spelat in som inte finns
med på skivor? Kan vi få oss en stor box med
alla era låtar och en massa outgivna grejer?
K: Ja vi har egentligen inte outgiven musik
eller outtakes tyvärr. Jag menar vi har ett par
låtar bara ute på singlar som vi skulle kunna
inkludera i en diskografi. Vi måste tänka på det
där.
Era texter är alltid politiska tycker jag,
vilken är er mest opolitiska låt ni har gjort?
K: Jag skulle vilja påstå att vår tidiga låt "Boozin"
inte är särskilt politisk. Men det skrevs om en
vän Eamon som brukade alltid skämta om att "Im
giving up this Boozin lark" när han öppnade en
annan flaska sprit. Vi skrattade åt det i början
men tyvärr slutade det med att han dog väldigt
ung av leversvikt så det innehåller nu ett
mycket personligt förebådande meddelande.
Berätta gärna lite om att följande låtar?
First world problem:
Denna skrevs av Robin och jag känner att det kom
ut ur hans arbete i Calais Jungle (migrantläger)
där han volontärarbetade i månader. När man ser
så mycket desperation dagligen och sedan kommer
hem och ser folk tjata sin skit över något
trivialt besvär så gör det att man vill säga "kolla
ditt privilegium".
20 years:
Det här är personliga övergångsriter om när
Robin flyttade till Storbritannien och sedan
hans misstro när Brexit hände och alla EU-passinnehavares
behörighet att bo i Storbritannien, ifrågasattes.
Shut doors:
Jag skrev detta som en hyllning till den
klassiska Demob-låten "No room for you" eftersom
arenor tyvärr fortfarande stängs i en
alarmerande takt. Det är själskrossande när din
favoritmötesplats stängs.
När ni gör låtar, vad kommer först, texterna
eller gör ni musiken först och gör ni låtarna
tillsammans eller hur är det när ni gör en ny
låt?
K: För egen del skriver jag alltid musiken först
och lyssnar sedan på den om och om igen tills en
text kommer in i mitt huvud. Jag vet att Robin
har gjort tvärtom på Uprising (där han skrev
texter först). Vi brukar skriva och komponera
våra egna enskilda låtar och sedan presentera
dem för resten av gruppen och de lägger till sin
input. Vi brukar dela upp texterna så att vi
båda (jag och Robin) kan leverera dem med full
intensitet. Men på låten Black Dog skrev vi alla
musiken tillsammans, vilket var en första för
oss. Vi var väldigt nöjda med resultatet så vi
hoppas kunna göra det igen.
Att göra nya låtar och bara släppa dem digitalt,
är det något för er. Eller kan ni inte känna att
ni har släppt något om ni inte får it det på
CD/LP?
K: Ja jag tror att eftersom vi alltid har släppt
en fysisk produkt skulle jag tycka att det var
konstigt att ha den "bara vara digital". Plus
att den ekonomiska verkligheten är att det
skulle vara omöjligt att existera från de
strömmande betalningarna vi får. Alla band måste
ha merchandise på spelningar för att överleva.
Du borde ha ta ett ord med din landsman, Daniel
Ek, och säga till honom att betala oss artister
mer!
Berätta gärna lite om tanken med split-singeln
med Subhumans, de har en låt som heter 99% och
ni har en som heter The One Percent, vad var
tanken?
K: Det här var faktiskt ett vackert
sammanträffande. Vårt skivbolag, Pirates Press
Records, frågade oss om vi ville göra en
splitsingel, vi svarade såklart ja. När vi hade
spelat in vår låt (The One Percent) fick jag ett
mail från Dick Lucas för att diskutera artwork (eftersom
jag illustrerade EP-omslaget) nämnde jag vår
låttitel. Han svarade rakt tillbaka i misstro
och sa att deras låt hette 99%? Så det var
verkligen speciellt att vi slumpmässigt hade
valt samma ämne.
Punk är det vi kallar er musik, vad betyder punk
för dig, är det bara en musikstil eller en
livsstil? Har din tanke på punk förändrats under
alla år du har spelat?
K: För mig har det blivit ett livsstilsval. Jag
valde att hoppa av samhället så mycket jag kunde
när jag var yngre eftersom jag ärligt talat inte
ville vara en del av all denna korrumperade
girighet. Så småningom blir vi komprometterade
när vi blir äldre men jag tycker fortfarande att
människor som har vuxit upp genom punkscenen
tenderar att ha en mer medkännande syn på livet
och politiken. I grund och botten kommer jag
överens med de flesta som investerats i
punkrörelsen (om de inte visar sig vara ett
högerkonspirationsnötter).
Om ni jämför när ni började som band och
nuförtiden, vad är den största skillnaden när ni
spelar live?
K: Så om du menar vad var den största
förändringen? Jag tycker att vi uppenbarligen är
lite bättre på att spela våra instrument och
gillar att se till att vi gör en bra soundcheck
för att säkerställa att livespelningarna går
bra.
Har ni varit i Sverige och spelat?
K: Ja, vi har spelat några gånger i Sverige. Vi
gjorde Punk illegal-spelningarna i Stockholm och
ett gäng andra som jag inte minns just nu. Men
vi älskar det alltid där.
Vilka länder har ni varit och spelat i och
vilket land är bäst att spela i?
K: Vi har spelat större delen av Europa.
Skandinavien och Kanada, USA, Colombia,
Brasilien, Buenos Aires, Chile, Indonesien,
Malaysia, Singapore, Australien och Nya Zeeland.
Det är väldigt svårt att säga vilken som är bäst
att spela. Jag tycker att Tyskland har en av de
bästa turnémöjlighter för punkband men jag
personligen älskar alltid när vi spelar i ett
nytt land som vi aldrig har spelat förut. Jag
älskar den där fräscha spänningen och energin på
de spelningarna.
Har ni hört några bra band i Sverige som ni
gillar?
K: Ja genom åren har jag älskat mycket svensk
punk. Anti Cimex förmodligen i toppen. Också No
Security, Wolf Brigade, Disfear och nyligen
Viagra boys. Jag hade Really Fast vol II
samlings-LP och spelade skiten ur den skivan på
80-talet.
När ni spelar live, hur ser publiken ut, vilka
åldrar? Saknar ni någon typ av folk på era
konserter?
K: Detta beror verkligen på vilket land du
spelar. I Storbritannien får man mycket av den
äldre publiken och på platser som Sydamerika och
Indonesien är det mest ungdomar. Men jag är inte
kinkig, jag är bara glad om NÅGON vill träffa
oss.
Spelar ni några covers live, om ni gör det,
vilka?
K: Haha, inte så mycket egentligen. Vi brukar
göra covers på våra album men de är gjorda med
glimten i ögat och inte riktigt avsedda att
spelas live. Jag antar att den som vi brukade
spela mycket var Times Hard (Pioneers) som typ
av kickstartade oss för att lägga till några
ska-låtar till vår uppsättning. I början när vi
fortfarande lärde oss att spela brukade vi spela
Holocaust – Crisis, Paranoid – Sabbath, Don’t
talk to me – GG Allin, ¾ Dead – Rudimentary Peni,
Meanwhile – Discharge.
Hur är det att leva i England just nu, med
rasister, Brexit och politiskt överlag?
K:
Det
blir
tuffare
runt
om
i
världen
när
vi
verkar
glida
åt
höger
och
allt
vänster
avfärdas
som
"woke-kultur".
Lyckligtvis
bor
jag
i
Londonoch där
är
det
fortfarande
ganska
progressivt.
Majoriteten
av
de
som
bor
i
London
röstade
för
att
stanna
kvar
i
EU,
det
var
i
resten
av
landet
som
UKIP-partiet
övertygade
folk
att
rösta
på
Torypartiet
och
på
brexit.
Allt
detta
byggde
på
en
rasistisk
lögn
om
att
migranter
kommer
att
översvämma
Storbritannien
och
stjäla
alla
våra
jobb
och
bostäder.
Tror du att era texter kan ändra folks sinne?
Har du något exempel på det?
K: Det är vanligt att höra feedback från fans
som säger att vår musik verkligen hjälpte dem
genom en svår tid i deras liv, vilket alltid är
trevligt att höra. Men ja jag tror att texter
kan hjälpa till att övertyga människor för en
annan åsikt. Jag kan inte minnas några exakta
exempel, men jag vet från mig själv att lyssna
på band förändrade min syn på världen och vad
jag trodde på.
Har några av era fans gjort något riktigt
konstigt med er logo på kroppen eller något
liknande? Tatueringar eller något annat?
K: Ja en person har hela ryggen tatuerad med ett
Restarts-tema. Och naturligtvis baserade jag
Outsider-teckningen från en London-punkare, som
nu måste ta itu med människor runt om i världen
som tatuerar hans ansikte på kroppen. Jag tänkte
inte igenom det när jag valde hans foto som
referensmaterial.
Finns det några bra band i England idag, både
gamla och nya som är värda att nämna?
K: Caution Elderly People (nytt ungt band
utanför London) Cabeças Cortadas (Brasiliansk
hardcore bildad i London) Contract Killer (musikgrupp
från Cambridge London)
Vilka är skivorna som ni måste ha i turnébussen?
K: Vanligtvis något INTE punk: Något som AC DC,
ibland komediinspelningar (Doug Stanhope etc)
Vilken är skivan ...
–Som tog dig in i punken?
K: Never mind the Bollocks- Sex Pistols
-Som fick er att låta som ni gör?
K: Death Church - Rudimentary Peni
-Du hade velat spela på? (Förutom era egna)
K:Are we not men - Devo
-Som var den första skivan du någonsin köpte?
K: Heart of Glass singel - Blondie
-Du har men du skäms lite för men du gillar ändå?
K: Jesus Christ Super Star - Andrew Lloyd Webber
Om ni kunde välja fem band – både döda och
levande för att ha en konsert med ert band,
vilka fem hade ni valt då eller har ni redan
spelat tillsammans med alla era favoritband?
K: AC/DC, Devo, Crass, Cramps och Anti Cimex
Att spela aggressiv musik som du gör, är det ett
bra sätt att få ut frustration och bli en
trevligare person?
K: Ja precis! Jag läste en studie nyligen som sa
att människor som spelar aggressiv arg musik i
allmänhet är mycket trevliga avslappnade
människor!
Är det mycket intervjuer? Är det tråkigt?
K: Vi gör kanske några om året. Nej jag skulle
aldrig säga att det är tråkigt om någon är
intresserad av ditt band.
Vilken är den tråkigaste frågan och vilken är
frågan du vill ha men aldrig får?
K: Den tråkigaste (men mycket vanliga) frågan är
"berätta om hur du började"
Ert namn är Restarts, har ni någonsin ångrat att
ni heter så och var det några andra namn ni
tänkte på då?
K: Nej jag kan inte komma ihåg några andra
föreslagna namn. Det fanns en debatt om man
skulle kalla det "Restart" eller "The Restarts"
men vi gick med det senare. Jag känner att
bandnamn tappar sin betydelse när bandet blir
känt.
Öl är dyrt i Sverige, jag gör öl själv och
älskar öl. Ni har inte tänkt på att göra en
Restarts-öl. Om ni gör det, vilken typ skulle
det vara och vad hade det hetat. Eller kanske ni
är straight edge?
K: Jag gillar öl och brukade göra min egen hemma
i Toronto. Jag gjorde en perfekt sommarbryggning
med honung och fin humle för att göra en smakrik
lager. Jag brukade också göra cider vilket är
väldigt lätt att göra. Vi kunde kalla den för
"Restarts OUT-cider".
Köper ni mycket skivor, eller är det bara
Spotify och den typen av saker att lyssna på
musik? Någon bra skivaffär?
K: Det slutar med mycket byten av musik från
spelningar och vi träffar nya band, vi upptäcker
många band på det här sättet. Det finns en stor
oberoende skivbutik i Camden som heter All Ages
Records! Kolla alltid in dem när du besöker
London.
Vilken är din egen favoritlåt bland era egna
låtar? Och vilken låt är folkets val?
K: Jag tyckeratt Frustration är väldigt rolit
att spela och det tar mig tillbaka till när vi
startade bandet. Det är ganska populärt bland
publiken. Outsider är populärt bland fansen
också och rolig att spela, speciellt när
publiken sjunger "Coz Im OUT of Cider!" haha
Framtidsplaner för bandet?
K: Att skriva lite nytt material och fortsätta
turnera
Framtidsplaner för dig själv?
K: Fortsätt göra Restarts och förhoppningsvis
komma tillbaka USA och fortsätta gigga med min
man som heter Music in Our Underpants (komedi
punk covers duo) och ett nytt elektroniskt
projekt som heter Junkyard Alchemists
Visdomsord?
K: Älska det du HAR, innan livet lär dig att
älska det du har förlorat!
Något mer att tillägga?
K:Tack för intervjun, Peter, och följ oss gärna
online, skål Kieran
https://www.facebook.com/therestarts
https://twitter.com/the_restarts
https://www.youtube.com/@therestartschannel