DROPKICK MURPHYS-THE WARRIORS CODE(CD-HELLCAT RECORDS) Det känns som om Dropkick Murphys har blivit med lite hårdare musik. Men de har ändå inte glömt av sina irländska folkmusikrötter ännu och det är jag glad för det är väl ändå det som har varit deras signum genom alla år. I The warriors code låter de nästan som Rancid fast med ett irländskt komp i bakgrunden istället för skamusik.  Man blir lika glad och förbannad på samma gång när man lyssnar på gruppen för deras irländska toner får mig på gott humör men samtidigt känner jag kamplusten och känner mig lite förbannad på samma gång. En ganska trevlig känsla faktiskt….(ÅTTA) 31/5-05

DROPKICK MURPHYS-SINGLES COLLECTION VOL 2(CD HELLCAT RECORDS #0469-2) Dropkick Murphys intervjuade jag för många år sedan och det var en trevlig pratstund jag fick då. Det har inte hänt så mycket musikaliskt med gruppen och det skall vi vara glada för. Samma goa punkrock med folkmusiktoner ibland och det är bara Dropkick Murphys som kan göra musik av detta slag. Deras tuffa version av Fortunate Son går till historien som en av de bäst gjorda covers jag hört. De kan sin sak och de kan få till riktigt ösiga låtar som On the attack och en del lugnare alster också. Watch your back är en Cocksparrer låt de gör riktigt bra och jag kommer ihåg när jag hörde Cocksparrer första gången(Shooktroops) och hur bra de var, samma känsla har jag för Dropkick Murphys och de har samma känsla de också. När de spelar SLF Nobody´s hero smälter jag helt.(ÅTTA) 15/2-05

DROPKICK MURPHYS-BLACKOUT(CD-HELLCAT/EPITAPH 0446-1/2) Underbart att äntligen få höra ett gäng nya låtar med Dropkick Murphys. Inledningslåten Walk Away låter faktiskt inte riktigt som Dropkick utan den känns lite mjukare i sin framtoning. Men efter det känner man igen gruppen, deras goa blandning av folkrock och punkrock och körer som kör över oss fullständigt. Fast här finns hårda karameller som Gonna be a blackout tonight också där gruppen touchar vid sådant som grupper som Agnostic Front och liknande pysslar med. I World full of hate lugnar de ner det hela med en akustiskt sak och det höjer anrättningen mycket. Buried Alive visar det typiska Dropkicksoundet med säckpipa och här finns inga betänkligheter, köp för fan. I Dirty Glass har de till och med fått med en tjej på sång och det ger anrättningen en ännu större krydda.(ÅTTA) 22/4-03