Pastoratet har precis släppt en splitskiva ihop med N.a Hospitalet och det är väldigt trevligt med svenskjungen punk och jag kände mig nödd och tvungen att köra en intervju med gruppen. Februari 2021

 

Lite historia om gruppen?

-Mattias: Bandet startades 2009 av alla medlemmar förutom vår kära bassist Sleif som kom med 2012 (och som vi är väldigt glada för). Vi hade spelat en del tillsammans tidigare men ville satsa på

något nytt och seriösare. Vi kände att vi hade kapaciteten att bli ett bra punkband som förhoppningsvis andra skulle uppskatta också. Så vi har sedan starten hela

tiden jobbat för att nå ut i Sverige, utvecklas fast ändå köra vår grej.

 

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid?

-Mattias: Jag spelar gitarr och skriver mycket text och musik i bandet, jag är född 79 och har spelat i flera band tidigare. På 90 talet spelade jag i ett skatepunkband vid namn New Deal, som fick äran att spela förband till de stora banden inom genren, som Millencolin, NFAA, Randy, Satanic Surfers mfl. Det var härliga tider. Jag är gift, har 3 barn  i spridda åldrar och jobbar sen ett par år tillbaka som säljare inom färgbranschen. 

Thomas, andra gitarristen är 38 och jobbar på industri. Han står för hårdrocken i pastoratet och har ett barn och fru och har spelat i lite egna projekt.

Goran 44 år är sångare och  jobbar som handledare. Har fru och dotter. Han sjöng på 90 talet i grispunkbandet Väs,där även Henke och Tomas var med. (icke att förväxla med nazisamlingsskivan V.Ä.S nu bara för fan. Den förväxlingen fick vi nog av på den tiden)           

Sleif 45 år spelar bas och jobbar på Volvo. Spelar även i Vänsternäven och Snutjävel

Henke 44 år, trummor. Är fritidsledare på en ungdomsgård och elevassistent. Sambo och har 2 barn. Spelar även orgel i skabandet The Liptones och har även vrålat lite i Vänsternäven.

 

Jag kan höra mycket mycket trallpunk men även lite hårdare saker, hör jag rätt? Var det bättre förr?

-Mattias: Du hör väl helt rätt tycker jag, det är melodiöst, tralligt och varvat med tyngre riff. Vi har aldrig kallat oss trallpunk, utan brukar kalla oss melodiös punk eller melodiös hardcore, med vissa inslag av både 

metal och hc - En punkhybrid. Men absolut, vi är ett tralligt punkband med en del tyngre inslag! Influensmässigt är det mycket av den melodiösa västkustspunken från staterna som är grundbulten. Då menar jag till att börja med 90 tals vågen med klassiska band från Fat Wreck, Epitaph, Hopeless m.fl, men även band från svenska Burning Heart, Dolores, Bad Taste och Ampersand. I min mening började allt där och då, i slutet på 80 och början på 90 talet. Genren levererade mängder med bra band, scenen var omåttligt populär och banden drog massa publik. Visst var 90 talet riktigt kul på det viset, även banden kunde tjäna en slant eftersom skivförsäljningen fortfarande existerade på en annan nivå. Spotify i all ära, men fan va fett de måste varit på den tiden att få släppa en platta genom ett skivbolag. Samtidigt så var det säkert massa skitbra band som aldrig nådde fram eftersom möjligheterna som finns idag inte existerade då. Idag kan vem som helst släppa musik på Spotify, utan nått skivkontrakt. Så jag tycker nog ändå att det är bättre nu, alla har samma möjligheter att nå ut med sin musik!

 

Pastoratet, är ni nöjda med namnet? Om inte de bästa bandnamnet varit upptaget, vilket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet förutom ert?

-Mattias: Vi är nöjda med vårt bandnamn, det låter lite brutalt samtidigt som det är lite komiskt. Men det finns ju fantastiska band namn som är både coola och roliga, t.ex Gamla Pengar, det är ett jävligt roligt bandnamn men som också ligger gött i mun. Men i mina öron är nog Rich Kids on LSD det bästa bandnamnet, dels för att namnet är gött, men också för att bandets namnförkortning är ännu goare, RKL!

 

Vad är det bästa med att spela live? Saknar ni det nu i covidtider?

-Mattias: Det måste vara kicken av att få framföra sina låtar till en publik som är där för att lyssna och kolla på oss, eller att vinna nya fans och att få publiken att dansa loss. Vi saknar det skitmycket, för det är ju typ 50% av anledningen till att man håller på, så det fattas oss att få spela live!

 

Var är bäst att spela, var är sämst? Har ni några spelningar bokade?

-Mattias: Det bästa stället jag spelat på är Eldslandet i Jönköping, stället revs ju för många år sen nu men jag hade förmånen att få spela där i mitten på 90 talet då det fortfarande fanns. Stället var fullt av folk och det var ett jävla röj från start till slut. I övrigt vill jag inte säga att någon specifik spelning eller ställe varit sämst, alla spelningar är viktiga på sitt sätt. Det kan va lika kul trots att det är lite folk.

 

Hur är det att spela denna sortens punk i Sverige idag? Är punken död som folk har påstått sedan 1978?

-Mattias: Allt går i vågor, ett tag är en viss stil jävligt populär, till att bli ute och sedan bli populär igen. För tillfället tycker jag att den sortens punk vi spelar är på uppgående i Sverige, får känslan av att den melodiösa punken har kommit tillbaka mer och mer under de senaste åren, med många nya bra band osv. Förhoppningsvis tar det lång tid innan det dalar igen, men känslan är fin. Från att ha fått höra att vi spelar uttjatad trallpunk till att känna oss välkomna och efterlängtade är värmande och positivt. Punken är definitivt inte död, den har aldrig dött. 

Henke: Det där är bara ett löjligt, nostalgiskt uttryck som kom när första punkvågen dog ut. Efter det har det ju kommit hur mycket bra punk som helst. En slogan som bara lever kvar av någon anledning som inte finns.

 

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord för den som aldrig hört er?

-Mattias: Melodiös punk rock

 

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?

-Mattias: För mig är punk ett sätt att tänka eller att vara. Det är prestigelöst, kravlöst och avkopplat. Det är en frihet att kunna göra hur man vill och känner själv, utan några ramar och regelverk för hur saker och ting ska låta eller vara. 

 

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande? Har man gjort en skiva tycker ni även om den bara släpps digitalt? Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och?

-Mattias: Det där med nedladdning är tudelat för mig, det positiva är att ens musik kan spridas hur mycket som helst, det negativa är att man inte gör några pengar på det. För att hålla på med musik kostar i regel mer pengar än vad man får in, i alla fall på vår nivå. Det kostar att ha en replokal, det kostar att köpa instrument och allt som behövs i en replokal, det kostar att spela in i studio, det kostar att släppa musiken på fysiskt format. Så jag köper hela biten med att enbart släppa digitalt, för man har inte råd att trycka upp CD skivor med fodral, eller kanske ännu mindre LP skivor. Då är det enkelt att bara lägga några hundra spänn så har man det i alla fall digitalt världen över. Men känslan att som band släppa en fysisk skiva är oslagbar, med bilder, texter och tacklistor. Fysiska skivor är ju det riktiga, de som växer upp nu och inte vet vad ett kassettband är, dem är det synd om. Vår senaste splitplatta med Norra Hospitalet, ”Bara Skiten Avtar”, är första gången vi gett ut något på vinyl, det känns jävligt fett!

 

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt? SD+M+KD, covid?

-Mattias: Det är tyvärr ingen bra känsla enligt mig. Det är segregerat, fientligt och fullt av orättvisa. Jag blir ilsken över hur vissa yrken är så jävla underbetalda medans andra har och får hur mycket som helst, de behöver ju inte ens göra rätt för sig, de får sina miljoner ändå. Det gör mig riktigt förbannad! Jag tycker politikerna har misslyckats med att hålla oss enade, de har istället tänkt på hur mycket pengar man kan tjäna på att sälja ut välfärden till privata företag. Tycker det blåser högervindar överlag i hela världen, alla har bara en sak i skallen nu för tiden, det är sig själva. Har bara en sak att säga om Covid och det är dö!

 

Finns det några band i Sverige idag? I er hemstad?

-Mattias: Finns massor, många yngre tonåringar som startar punkband, det är ju svinkul! I vår hemstad finns det inte jättemycket, men i Skaraborg som län finns en hel del. Kan ju passa på att nämna några av våra kompisar här omkring: Kardborrebandet, Deny, Blisterhead, Ruter Dam, Snutjävel, Vänsternäven, Slaveriet, Körsbärsfettera, Mähälium, The Liptones, Dystra Li (hoppas jag inte glömt nån nu) är alla band här omkring på ”schlätta”.

 

Spelar ni något utanför Sverige?

-Mattias: Nej det har vi aldrig gjort, men det hade ju vart trevligt att få göra en dag.

 

Andra bra band från utlandet?

-Mattias: Kan rabbla ihjäl mig men väljer att hålla mig kort genom att bara säga Fat Wreck, Epitaph och liknande.

 

Era texter, vad influeras ni av? Aldrig annan språk än svenska? Vem gör texterna?

-Mattias: När jag skriver texter influeras jag av saker som hänt mig, eller saker som berör mig på olika sätt (ilska, glädje, ångest). I Pastoratet har vi bara gjort låtar på svenska, åtminstone än så länge. Jag, Henke och Goran är väl de som är bäst kompis med pennan när det kommer till textskrivande.

Henke: Jag jobbar mycket med ungdomar som kommit snett. Trasiga familjer, ångestproblematik och sånna grejer och det ger mej mycket inspiration till texter.

Berätta lite om följande låtar

Äckel: Handlar om hur folk som inte förstår sig på musik och vår livsstil tycker att vi är omogna som åker omkring på spelningar och festar loss. Spela fotboll och supa går bra men spelar du i band och är över 40 anses det som man inte växt upp.

Tro, hopp & hat: Handlar om när lögnen blir till sanningen. Något som är tokaktuellt tyvärr. Folk är ju så jävla dumma nuförtiden och det är helt ok att va elak och egoistisk tydligen.

Öppna kort: När ingen vill lyssna på dej fast du har rätt. En förlängning av temat på Tro,hopp och hat kan man säga.

 

Finns det något ni aldrig kommer skriva om? Eller finns det inget heligt?

-Mattias: Det har jag aldrig funderat på, men troligtvis inte. Fantasin har inga gränser.. ytterligare en grej med punk som är så jävla skönt, frihet i att skriva om vad man vill. Vill man skriva en text om sina nya skor, fackförbundet kommunal, Fredrik Reinfeldt eller brännvin, så gör man det.. det är fantastiskt.

 

Politik och musik, hör det alltid ihop? Eller ska man inte pracka på folk sådant i musik?

-Mattias: Inte alltid, men ofta inom punk. Vill man så får man. Vi kanske inte alltid skriver så politiska texter, och när vi gör det är det kanske inte så kristallklart. Vi väljer att uttrycka oss på det sättet vi känner passar oss. Det finns band som är riktigt duktiga på att skriva politiska texter, så vi överlåter det till dom. Samtidigt kan jag tycka att det kan bli tjatigt att bara lyssna på politiska texter, det är gött med variation. Men att höra en riktigt välskriven politisk text, det kan trigga igång en riktigt hårt.

 

Bästa politiska band/artist?

-Mattias: Mina 3 favoriter är nog Bad Religion, Propagandhi och Good Riddance. 

 

Tror du musik kan förändra någons liv, då menar jag texter etc? Har ni några exempel på er själva?

-Mattias: Det kan tveklöst förändra någons liv, det förändrade väl mitt också antar jag. ”Less talk, more rock” med Propagandhi är en platta som gav mig utlopp för mina politiska åsikter när den kom. Men det behöver ju inte vara politiskt, det kan ju vara känslobaserat.. som ren och skär jävla ångest. Vi har ju skrivit några låtar som handlar om just den nattsvarta ångesten, och fått veta av polare som jobbar med intagna på drogavvänjning etc. att många av brukarna uppskattar dessa låtar, för att vi sätter ord på något som de varit med om eller lever i. Det är ju både roligt och ganska sorgligt på samma gång, ångest är bara tungt och inget vi behöver speciellt mycket av, men tyvärr en del av livet.

 

Ert omslag är riktigt fräckt på er senaste skiva, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla tider?

-Mattias: Man får tacka, vi är skitnöjda! Han heter Christian Wallin och är en frilansande illustratör som Henke hittade av en slump på Instagram. Han har gjort grejer åt Hardcore Superstar och lite sådana band bl.a så vi tog kontakt med honom när vi skulle göra nya T-shirtar. Vi blev jäkla nöjda med resultatet så när det blev tal om att göra platta så tog vi kontakt med honom igen.. och resultatet blev ju som det blev. Han är svinduktig! Omslag är viktiga, ett iögonfallande omslag är något speciellt. Omslaget bör ha något med skivans innehåll att göra, annars kan folk förväxla och skita i skivan om inte omslaget tilltalar. I alla fall för ett band som inte är känt. Black metal tex, nästan alla omslag är svartvita och har sin speciella stil som gör att man fattar vad det är, då funkar det ju inte att det är Bröderna Djup på skivan. Mitt favoritomslag alla tider är nog Love Gun med Kiss, kunde sitta i timmar och glo när jag var liten. Det var något magiskt.

 

Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar?

-Mattias: Tyvärr inte. Vi hade Jannes Wax i Skövde som hade massa bra plattor, men den upphörde ju sorgligt nog då folk slutade köpa skivor. Vi får åka till Göteborg om vi vill gå i en skivaffär. 

 

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc? 

-Henke: Vi är ett rätt märkligt band har vi ju förstått själva med ganska excentriska människor så det finns egentligen hur mycket som helst. Oftast med fylla inblandat:) Historian när 2 av oss var så fulla på ett gig så det bara blev 4 låtar och vi började slåss med varann för att avsluta kvällen med att en i bandet kläckte att vi skulle "skjuta hööövet" av ägaren till stället (vilket bara är våran humor) brukar vara uppskattat av folk men det finns egentligen massa mer grejer som kanske bara vi tycker är roliga:)

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk? 

-Henke: Det är lite olika beroende på vart vi spelar. I storstäderna är det mest punkare eller rockfolk medans häromkring tilltalar vi rätt mycket raggare och typ..vanligt folk av nån anledning...det är tydligen jävligt populärt med punk hos raggarna och det har vi inget emot såklart. Det kunde man inte tro på 70 - 80 talet:)  Vi hoppas bara dom lyssnar på våra texter och tar till sej det också. Vi spelar för den som vill lyssna.

 

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter? 

Henke: Den omöjliga frågan haha:)

Favvoskivor varierar hela tiden och jag har jävligt bred musiksmak så det skulle bli för ointressant för Skrutts läsare men Pistols debut, Bad Brains första (som egentligen är deras demos samlade) Anti cimex Scandinavian jawbreaker, Jesus and Mary Chain med Psychocandy och vad som helst med Misfits är skivor som spelar eller har spelat stor roll för mej iaf.

Konserter finns ju också hur mycket som helst...vart ska man börja? De första som dyker upp är Refused på Hultsfred 96, Zeke på Tanto i Sthlm, Nirvana på Sjöhistoriska i Sthlm, Casualties i Blackpool och faktiskt måste jag nämna Skid Row i Göteborg 1991 då dom körde Ramoneslåtar. Det var stort och jag var 15 bast:)....men i morron kanske jag säger några helt andra konserter.

 

Är det tråkigt med intervjuer? Eller blir det inte så många? 

-Henke: Vi är inte bortskämda med intervjuer men nu det senaste har det blivit några och ja, jag tycker det är kul att folk är intresserade och det är även roligt att man får föklara vad vad vi står för. Jag tycker helt klart att Pastoratet har något att säga som jag tycker skiljer oss lite från många andra svenska punkband i samma genre.

 

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert band, vilka är drömbanden då? 

-Haha..ja du...Bad Religion och Pennywise hade ju vart fett att få spela med ( fast nu kom jag på att jag redan gjort det fast med Liptones haha) jag hade även velat spela med The Runaways på deras Sverigeturne 78 men det är nog kört....(nähe??:)

 

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var unga punkare? 

-Henke: Jag brukar säga att det är en paradox att man är som argast och har som mest energi när man har minst problem i livet. Mina enda problem när jag var i 20 årsåldern var typ vart festen var eller hur jag skulle få tjejen jag kärat ner mej i..men ju äldre jag blir desto mer problem och idioter stöter man på. Jobb, ekonomi, grannar, samhället... Det har gjort att jag är fan argare nu än förr då man kanske mer "spelade" på att vara arg för att det ingick i konceptet. Nu är det på riktigt! och jag är jävligt förbannad;) men det ger mej också energi!

 

Vilken är den konstigaste frågan ni fått I en intervju? 

-Henke: Frågan "Varför ser ni inte ut som punkare och har läderjackor?" har jag för mej vi fick för längesedan...vi är vad vi är och lallar inte efter ett koncept eller kostym. Därmed säger jag inte att dom som ser ut så gör det heller...men det är bara inte Pastoratets grej helt enkelt.

 

Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och besvara den? 

-Hur lyckas gitarristen Thomas hålla sej så jävla fit?

Svar: Han slår ner oss när han inte får spela solo i varje låt:)

 

Framtidsplaner för bandet? 

-Vi har typ 18 låtar som är mer eller mindre klara så det är bara att suga tag i dom till en ny ep! Förhoppningsvis kommer den redan i år!

 

För dig själv? 

-Äta tacos och ta min fredagsbastu samtidigt som jag lyssnar på...Roky Ericson..får det nog bli idag:) Planerar inte längre än så:)

 

Visdomsord? 

-Hellre en back i hallen än ett hack i ballen. (hobbexkatalogen...någon som kommer ihåg?:)

 

Nåt att tillägga? 

-Tack som fan till dej för att du ville intervjua oss och att du håller scenen levande genom Skrutt. Respekt!