Pastoratet har precis släppt en splitskiva ihop
med N.a Hospitalet och det är väldigt trevligt
med svenskjungen punk och jag kände mig nödd och
tvungen att köra en intervju med gruppen.
Februari 2021
Lite historia om gruppen?
-Mattias: Bandet startades 2009 av alla
medlemmar förutom vår kära bassist Sleif som kom
med 2012 (och som vi är väldigt glada för). Vi
hade spelat en del tillsammans tidigare men
ville satsa på
något nytt och seriösare. Vi kände att vi hade
kapaciteten att bli ett bra punkband som
förhoppningsvis andra skulle uppskatta också. Så
vi har sedan starten hela
tiden jobbat för att nå ut i Sverige, utvecklas
fast ändå köra vår grej.
Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb,
familj, band före och band bredvid?
-Mattias: Jag spelar gitarr och skriver
mycket text och musik i bandet, jag är född 79
och har spelat i flera band tidigare. På 90
talet spelade jag i ett skatepunkband vid namn
New Deal, som fick äran att spela förband till
de stora banden inom genren, som Millencolin,
NFAA, Randy, Satanic Surfers mfl. Det var
härliga tider. Jag är gift, har 3 barn
i spridda åldrar och jobbar sen ett par
år tillbaka som säljare inom färgbranschen.
Thomas,
andra gitarristen är 38 och jobbar på industri.
Han står för hårdrocken i pastoratet och har ett
barn och fru och har spelat i lite egna projekt.
Goran
44 år är sångare och jobbar som
handledare. Har fru och dotter. Han sjöng på 90
talet i grispunkbandet Väs,där även Henke och
Tomas var med. (icke att förväxla med
nazisamlingsskivan V.Ä.S nu bara för fan. Den
förväxlingen fick vi nog av på den tiden)
Sleif
45 år spelar bas och jobbar på Volvo. Spelar
även i Vänsternäven och Snutjävel
Henke
44 år, trummor. Är fritidsledare på en
ungdomsgård och elevassistent. Sambo och har 2
barn. Spelar även orgel i skabandet The Liptones
och har även vrålat lite i Vänsternäven.
Jag kan höra mycket mycket trallpunk men även
lite hårdare saker, hör jag rätt? Var det bättre
förr?
-Mattias: Du hör väl helt rätt tycker jag, det
är melodiöst, tralligt och varvat med tyngre
riff. Vi har aldrig kallat oss trallpunk, utan
brukar kalla oss melodiös punk eller melodiös
hardcore, med vissa inslag av både
metal och hc - En punkhybrid. Men absolut, vi är
ett tralligt punkband med en del tyngre inslag!
Influensmässigt är det mycket av den melodiösa
västkustspunken från staterna som är
grundbulten. Då menar jag till att börja med 90
tals vågen med klassiska band från Fat Wreck,
Epitaph, Hopeless m.fl, men även band från
svenska Burning Heart, Dolores, Bad Taste och
Ampersand. I min mening började allt där och då,
i slutet på 80 och början på 90 talet. Genren
levererade mängder med bra band, scenen var
omåttligt populär och banden drog massa publik.
Visst var 90 talet riktigt kul på det viset,
även banden kunde tjäna en slant eftersom
skivförsäljningen fortfarande existerade på en
annan nivå. Spotify i all ära, men fan va fett
de måste varit på den tiden att få släppa en
platta genom ett skivbolag. Samtidigt så var det
säkert massa skitbra band som aldrig nådde fram
eftersom möjligheterna som finns idag inte
existerade då. Idag kan vem som helst släppa
musik på Spotify, utan nått skivkontrakt. Så jag
tycker nog ändå att det är bättre nu, alla har
samma möjligheter att nå ut med sin musik!
Pastoratet, är ni nöjda med namnet? Om inte de
bästa bandnamnet varit upptaget, vilket namn
hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa
bandnamnet förutom ert?
-Mattias: Vi är nöjda med vårt bandnamn, det
låter lite brutalt samtidigt som det är lite
komiskt. Men det finns ju fantastiska band namn
som är både coola och roliga, t.ex Gamla Pengar,
det är ett jävligt roligt bandnamn men som också
ligger gött i mun. Men i mina öron är nog Rich
Kids on LSD det bästa bandnamnet, dels för att
namnet är gött, men också för att bandets
namnförkortning är ännu goare, RKL!
Vad är det bästa med att spela live? Saknar ni
det nu i covidtider?
-Mattias: Det måste vara kicken av att få
framföra sina låtar till en publik som är där
för att lyssna och kolla på oss, eller att vinna
nya fans och att få publiken att dansa loss. Vi
saknar det skitmycket, för det är ju typ 50% av
anledningen till att man håller på, så det
fattas oss att få spela live!
Var är bäst att spela, var är sämst? Har ni
några spelningar bokade?
-Mattias: Det bästa stället jag spelat på är
Eldslandet i Jönköping, stället revs ju för
många år sen nu men jag hade förmånen att få
spela där i mitten på 90 talet då det
fortfarande fanns. Stället var fullt av folk och
det var ett jävla röj från start till slut. I
övrigt vill jag inte säga att någon specifik
spelning eller ställe varit sämst, alla
spelningar är viktiga på sitt sätt. Det kan va
lika kul trots att det är lite folk.
Hur är det att spela denna sortens punk i
Sverige idag? Är punken död som folk har påstått
sedan 1978?
-Mattias: Allt går i vågor, ett tag är en viss
stil jävligt populär, till att bli ute och sedan
bli populär igen. För tillfället tycker jag att
den sortens punk vi spelar är på uppgående i
Sverige, får känslan av att den melodiösa punken
har kommit tillbaka mer och mer under de senaste
åren, med många nya bra band osv.
Förhoppningsvis tar det lång tid innan det dalar
igen, men känslan är fin. Från att ha fått höra
att vi spelar uttjatad trallpunk till att känna
oss välkomna och efterlängtade är värmande och
positivt. Punken är definitivt inte död, den har
aldrig dött.
Henke: Det där är bara ett löjligt, nostalgiskt
uttryck som kom när första punkvågen dog ut.
Efter det har det ju kommit hur mycket bra punk
som helst. En slogan som bara lever kvar av
någon anledning som inte finns.
Hur skulle du beskriva er musik med tre ord för
den som aldrig hört er?
-Mattias: Melodiös punk rock
Vad betyder punk för er, är det bara ett ord
eller är det en livsstil?
-Mattias: För mig är punk ett sätt att tänka
eller att vara. Det är prestigelöst, kravlöst
och avkopplat. Det är en frihet att kunna göra
hur man vill och känner själv, utan några ramar
och regelverk för hur saker och ting ska låta
eller vara.
Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande? Har
man gjort en skiva tycker ni även om den bara
släpps digitalt? Är det viktigt att få ut
fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och?
-Mattias: Det där med nedladdning är tudelat för
mig, det positiva är att ens musik kan spridas
hur mycket som helst, det negativa är att man
inte gör några pengar på det. För att hålla på
med musik kostar i regel mer pengar än vad man
får in, i alla fall på vår nivå. Det kostar
att ha en replokal, det kostar att köpa
instrument och allt som behövs i en replokal,
det kostar att spela in i studio, det kostar att
släppa musiken på fysiskt format. Så jag köper
hela biten med att enbart släppa digitalt, för
man har inte råd att trycka upp CD skivor med
fodral, eller kanske ännu mindre LP skivor. Då
är det enkelt att bara lägga några hundra spänn
så har man det i alla fall digitalt världen
över. Men känslan att som band släppa en fysisk
skiva är oslagbar, med bilder, texter och
tacklistor. Fysiska skivor är ju det riktiga, de
som växer upp nu och inte vet vad ett
kassettband är, dem är det synd om. Vår senaste
splitplatta med Norra Hospitalet, ”Bara Skiten
Avtar”, är första gången vi gett ut något på
vinyl, det känns jävligt fett!
Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag,
politiskt? SD+M+KD, covid?
-Mattias: Det är tyvärr ingen bra känsla enligt
mig. Det är segregerat, fientligt och fullt av
orättvisa. Jag blir ilsken över hur vissa yrken
är så jävla underbetalda medans andra har och
får hur mycket som helst, de behöver ju inte ens
göra rätt för sig, de får sina miljoner ändå.
Det gör mig riktigt förbannad! Jag tycker
politikerna har misslyckats med att hålla oss
enade, de har istället tänkt på hur mycket
pengar man kan tjäna på att sälja ut välfärden
till privata företag. Tycker det blåser
högervindar överlag i hela världen, alla har
bara en sak i skallen nu för tiden, det är sig
själva. Har bara en sak att säga om Covid och
det är dö!
Finns det några band i Sverige idag? I er
hemstad?
-Mattias: Finns massor, många yngre tonåringar
som startar punkband, det är ju svinkul! I vår
hemstad finns det inte jättemycket, men i
Skaraborg som län finns en hel del. Kan ju passa
på att nämna några av våra kompisar här omkring:
Kardborrebandet, Deny, Blisterhead, Ruter Dam,
Snutjävel, Vänsternäven, Slaveriet,
Körsbärsfettera, Mähälium, The Liptones, Dystra
Li (hoppas jag inte glömt nån nu) är alla band
här omkring på ”schlätta”.
Spelar ni något utanför Sverige?
-Mattias: Nej det har vi aldrig gjort, men det
hade ju vart trevligt att få göra en dag.
Andra bra band från utlandet?
-Mattias: Kan rabbla ihjäl mig men väljer att
hålla mig kort genom att bara säga Fat Wreck,
Epitaph och liknande.
Era texter, vad influeras ni av? Aldrig annan
språk än svenska? Vem gör texterna?
-Mattias: När jag skriver texter influeras jag
av saker som hänt mig, eller saker som berör mig
på olika sätt (ilska, glädje, ångest). I
Pastoratet har vi bara gjort låtar på svenska,
åtminstone än så länge. Jag, Henke och Goran är
väl de som är bäst kompis med pennan när det
kommer till textskrivande.
Henke: Jag jobbar mycket med ungdomar som kommit
snett. Trasiga familjer, ångestproblematik och
sånna grejer och det ger mej mycket inspiration
till texter.
Berätta lite om följande låtar
Äckel:
Handlar om hur folk som inte förstår sig på
musik och vår livsstil tycker att vi är omogna
som åker omkring på spelningar och festar loss.
Spela fotboll och supa går bra men spelar du i
band och är över 40 anses det som man inte växt
upp.
Tro, hopp & hat:
Handlar om när lögnen blir till sanningen. Något
som är tokaktuellt tyvärr. Folk är ju så jävla
dumma nuförtiden och det är helt ok att va elak
och egoistisk tydligen.
Öppna kort:
När ingen vill lyssna på dej fast du har rätt.
En förlängning av temat på Tro,hopp och hat kan
man säga.
Finns det något ni aldrig kommer skriva om?
Eller finns det inget heligt?
-Mattias: Det har jag aldrig funderat på, men
troligtvis inte. Fantasin har inga gränser..
ytterligare en grej med punk som är så jävla
skönt, frihet i att skriva om vad man vill. Vill
man skriva en text om sina nya skor,
fackförbundet kommunal, Fredrik Reinfeldt eller
brännvin, så gör man det.. det är fantastiskt.
Politik och musik, hör det alltid ihop? Eller
ska man inte pracka på folk sådant i musik?
-Mattias: Inte alltid, men ofta inom punk. Vill
man så får man. Vi kanske inte alltid skriver så
politiska texter, och när vi gör det är det
kanske inte så kristallklart. Vi väljer att
uttrycka oss på det sättet vi känner passar oss.
Det finns band som är riktigt duktiga på att
skriva politiska texter, så vi överlåter det
till dom. Samtidigt kan jag tycka att det kan
bli tjatigt att bara lyssna på politiska texter,
det är gött med variation. Men att höra en
riktigt välskriven politisk text, det kan trigga
igång en riktigt hårt.
Bästa politiska band/artist?
-Mattias: Mina 3 favoriter är nog Bad Religion,
Propagandhi och Good Riddance.
Tror du musik kan förändra någons liv, då menar
jag texter etc? Har ni några exempel på er
själva?
-Mattias: Det kan tveklöst förändra någons liv,
det förändrade väl mitt också antar jag. ”Less
talk, more rock” med Propagandhi är en platta
som gav mig utlopp för mina politiska åsikter
när den kom. Men det behöver ju inte vara
politiskt, det kan ju vara känslobaserat.. som
ren och skär jävla ångest. Vi har ju skrivit
några låtar som handlar om just den nattsvarta
ångesten, och fått veta av polare som jobbar med
intagna på drogavvänjning etc. att många av
brukarna uppskattar dessa låtar, för att vi
sätter ord på något som de varit med om eller
lever i. Det är ju både roligt och ganska
sorgligt på samma gång, ångest är bara tungt och
inget vi behöver speciellt mycket av, men tyvärr
en del av livet.
Ert omslag är riktigt fräckt på er senaste
skiva, vem har gjort det. Är det viktigt att ha
ett omslag som man förstår vilken typ av musik
man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla
tider?
-Mattias: Man får tacka, vi är skitnöjda! Han
heter Christian Wallin och är en frilansande
illustratör som Henke hittade av en slump på
Instagram. Han har gjort grejer åt Hardcore
Superstar och lite sådana band bl.a så vi tog
kontakt med honom när vi skulle göra nya
T-shirtar. Vi blev jäkla nöjda med resultatet så
när det blev tal om att göra platta så tog vi
kontakt med honom igen.. och resultatet blev ju
som det blev. Han är svinduktig! Omslag är
viktiga, ett iögonfallande omslag är något
speciellt. Omslaget bör ha något med skivans
innehåll att göra, annars kan folk förväxla och
skita i skivan om inte omslaget tilltalar. I
alla fall för ett band som inte är känt. Black
metal tex, nästan alla omslag är svartvita och
har sin speciella stil som gör att man fattar
vad det är, då funkar det ju inte att det är
Bröderna Djup på skivan. Mitt favoritomslag alla
tider är nog Love Gun med Kiss, kunde sitta i
timmar och glo när jag var liten. Det var något
magiskt.
Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar?
-Mattias: Tyvärr inte. Vi hade Jannes Wax i
Skövde som hade massa bra plattor, men den
upphörde ju sorgligt nog då folk slutade köpa
skivor. Vi får åka till Göteborg om vi vill gå i
en skivaffär.
Snälla berätta något riktigt roligt som hänt
under er karriär på scen eller bakom scen etc?
-Henke: Vi är ett rätt märkligt band har vi ju
förstått själva med ganska excentriska människor
så det finns egentligen hur mycket som helst.
Oftast med fylla inblandat:) Historian när 2 av
oss var så fulla på ett gig så det bara blev 4
låtar och vi började slåss med varann för att
avsluta kvällen med att en i bandet kläckte att
vi skulle "skjuta hööövet" av ägaren till
stället (vilket bara är våran humor) brukar vara
uppskattat av folk men det finns egentligen
massa mer grejer som kanske bara vi tycker är
roliga:)
Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk?
Saknar ni några typer av folk?
-Henke: Det är lite olika beroende på vart vi
spelar. I storstäderna är det mest punkare eller
rockfolk medans häromkring tilltalar vi rätt
mycket raggare och typ..vanligt folk av nån
anledning...det är tydligen jävligt populärt med
punk hos raggarna och det har vi inget emot
såklart. Det kunde man inte tro på 70 - 80
talet:) Vi hoppas bara dom lyssnar på våra
texter och tar till sej det också. Vi spelar för
den som vill lyssna.
Snälla ranka fem favoritskivor, fem
favoritkonserter?
Henke: Den omöjliga frågan haha:)
Favvoskivor varierar hela tiden och jag har
jävligt bred musiksmak så det skulle bli för
ointressant för Skrutts läsare men Pistols
debut, Bad Brains första (som egentligen är
deras demos samlade) Anti cimex Scandinavian
jawbreaker, Jesus and Mary Chain med Psychocandy
och vad som helst med Misfits är skivor som
spelar eller har spelat stor roll för mej iaf.
Konserter finns ju också hur mycket som
helst...vart ska man börja? De första som dyker
upp är Refused på Hultsfred 96, Zeke på Tanto i
Sthlm, Nirvana på Sjöhistoriska i Sthlm,
Casualties i Blackpool och faktiskt måste jag
nämna Skid Row i Göteborg 1991 då dom körde
Ramoneslåtar. Det var stort och jag var 15
bast:)....men i morron kanske jag säger några
helt andra konserter.
Är det tråkigt med intervjuer? Eller blir det
inte så många?
-Henke: Vi är inte bortskämda med intervjuer men
nu det senaste har det blivit några och ja, jag
tycker det är kul att folk är intresserade och
det är även roligt att man får föklara vad vad
vi står för. Jag tycker helt klart att
Pastoratet har något att säga som jag tycker
skiljer oss lite från många andra svenska
punkband i samma genre.
Ifall ni kunde välja fem band från historien,
döda och levande att ha en konsert ihop med ert
band, vilka är drömbanden då?
-Haha..ja du...Bad Religion och Pennywise hade
ju vart fett att få spela med ( fast nu kom jag
på att jag redan gjort det fast med Liptones
haha) jag hade även velat spela med The Runaways
på deras Sverigeturne 78 men det är nog
kört....(nähe??:)
Är musik ett bra sätt att få ut frustration och
bli en snällare person? Är ni argare idag än ni
var unga punkare?
-Henke: Jag brukar säga att det är en paradox
att man är som argast och har som mest energi
när man har minst problem i livet. Mina enda
problem när jag var i 20 årsåldern var typ vart
festen var eller hur jag skulle få tjejen jag
kärat ner mej i..men ju äldre jag blir desto mer
problem och idioter stöter man på. Jobb,
ekonomi, grannar, samhället... Det har gjort att
jag är fan argare nu än förr då man kanske mer
"spelade" på att vara arg för att det ingick i
konceptet. Nu är det på riktigt! och jag är
jävligt förbannad;) men det ger mej också
energi!
Vilken är den konstigaste frågan ni fått I en
intervju?
-Henke: Frågan "Varför ser ni inte ut som
punkare och har läderjackor?" har jag för mej vi
fick för längesedan...vi är vad vi är och lallar
inte efter ett koncept eller kostym. Därmed
säger jag inte att dom som ser ut så gör det
heller...men det är bara inte Pastoratets grej
helt enkelt.
Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och
besvara den?
-Hur lyckas gitarristen Thomas hålla sej så
jävla fit?
Svar: Han slår ner oss när han inte får spela
solo i varje låt:)
Framtidsplaner för bandet?
-Vi har typ 18 låtar som är mer eller mindre
klara så det är bara att suga tag i dom till en
ny ep! Förhoppningsvis kommer den redan i år!
För dig själv?
-Äta tacos och ta min fredagsbastu samtidigt som
jag lyssnar på...Roky Ericson..får det nog bli
idag:) Planerar inte längre än så:)
Visdomsord?
-Hellre en back i hallen än ett hack i ballen. (hobbexkatalogen...någon
som kommer ihåg?:)
Nåt att tillägga?
-Tack som fan till dej för att du ville
intervjua oss och att du håller scenen levande
genom Skrutt. Respekt! |