Foton: Live Anouk Giervald

Foto:Pub Orlando Pastene

Palle Bull och Förlorarna har seglat upp som ett riktigt favoritband det senaste med sin riktigt skön berättande punkiga stil…september 2026

Berätta lite historien om Palle Bull och Förlorarna? När ? Var? Hur?

-Vi är sprungna ur ett gammalt skatepunkband som hette Shuvit. Jag och Simon (Trummor) blev kompisar tidigt 2014, sen spelade vi i band ihop från vintern samma år. Johan på basen strålade samman med oss ett par år senare och vi körde på hårt tills covid dödade våra drömmar. De första låtarna för Palle Bull & Förlorarna skrevs på mitt studentrum och skulle bara vara jag och en mikrofon, men Simon insisterade på att det var för bra för att inte köra som band, så Köpenhamnsdiet föddes därifrån. Johan på gitarren var en gammal kollega till mig som gick med på att vara livegitarrist när vi släppte första plattan, men med tiden blev han lika självklar medlem i bandet som vi andra. Vi bestämde någonstans på vägen att det är förvirrande att ha två som heter Johan, och den mest rättvisa lösningen var att ingen fick heta Johan. Därför heter bas-Johan "Konny", och gitarr-Johan "Kugen" från och med nu!

Berätta lite om varje medlem i gruppen eller kan Förlorarna variera, tidigare band etc etc?-Oj, detta hade kunnat vara ett kapitel för sig själv.. jag själv började i ett band som hette Johan.P och fortsatte med Simon och Konny i Shuvit. Simon och Konny har spelat i otaliga band, men nämnvärda är vär Union Rags, Simon spelade i Sir Reg, och Konny spelar en del i Kriminella Gitarrer som stand-in. Kugen spelar i ett band som heter Dimmoln, men har varit en gedigen dansbandsgitarrist en gång i världen. Oavsett så är det solklart att jag är den sämre musikern med bra idéer, och de andra är musikerna som vet hur man gör en bra idé till en fantastisk låt!

Jag läste någonstans en beskrivning ”Som Bäddat utan känsla och som Wilmer X utan klass” var kommer detta citat ifrån?-Bäddat för trubbel är ett av mina favoritband här i världen, och Hjelle är min idol. Om man pratar om skånsk punk utan att nämna Bäddat så vet man inte skillnad på ut eller in. Sen är Wilmer (tillsammans med Wiehe och Afzelius) den självklara bilden av vad skånsk rock kan vara när man sätter manken till. Uttrycket är i grunden ett skämt med underton av sanning, vi försöker göra det så skitt och ärligt som Bäddat, men med finessen som Wilmer alltid haft.

Du/Ni har släppt två LP-skivor på ganska kort tid, hur kommer det sig att blev såpass tätt som 14 månader emellan, har du så mycket musik som måste ut?

-Musiken kommer i omgångar, och två skivor inom 14 månader var nog exceptionellt, så förvänta er inte samma output framöver. Vi skriver om livet, och då är sinnesstämning alltid en avgörande faktor. Låtar kommer liksom inte på beställning, men någon skivjävel har vi nog kvar i oss innan vi är helt slut.

Ni spelar ju rätt lugn musik med mycket punkkänsla, hur ser du på punk, är det bara ett ord, musikstil eller livsstil eller är det allt?

-Punk har alltid varit ett spännande uttryck för mig. För mig är punk en attityd och en världsbild, mer än dina kläder och din livsstil. Jag har länge sagt att Veronica Maggio är Sveriges hårdaste punkare, trots att musiken är pop. För mig är det ifrågasättande av status quo, ovilja att acceptera en norm man inte själv vill vara en del av, och viljan att vara sin egen. Gamla gardet av punkare håller nog inte med mig, men jag är punk nog att skita i vad de tycker.

Berätta lite om följande låtar:

”Slutsålt på min begravning”  Tänk att den absoluta botten har en källare Idén om slutsålt på min begravning är sprungen ur en låt från ett pop-punk band från USA. De sjöng om viljan att leva sitt liv på ett sånt sätt att ens vänner skulle sörja ens död. Jag gillade idén och tolkade den på mitt eget sätt. Uttrycket

"Det är en konst att stå ut med sig själv" är helt och hållet tillskrivit vår vän Cim Dahlle. När jag flyttade tillbaka till Malmö år 2021 så skickade hon en tavla till mig som inflyttningspresent. På den stod just den textraden, och den blev omslaget till skivan. Låten är skriven när jag satt hemma och tittade på tavlan med en viss förundran över hur simpelt och vackert det var. ”Skrattar på kredit” handlar om känslan av att klistra på sig en personlighet på dagen, för att sen vara en annan på natten. Ingen kan låttsasskratta sig genom livet utan att det ska betalas senare. Man mår bra, men på kredit. Tänk att den absoluta botten är ännu en textrad som kommer från något jag såg på nätet. Men den är skriven på en av de sämsta kvällarna jag har haft i mitt liv rent psykiskt. Jag satt i mörkret och knåpade ihop texten om hur jävla illa jag mådde tillsammans med en lycklig melodi. Jag skrev den ganska annorlunda från slutprodukten, men Simon la sina magiska händer på den och gjorde det till en banger!

Texterna är de självupplevda i de flesta fall eller varifrån kommer inspirationen?

-Självupplevda för det mesta. Jag och Simon skriver mycket tillsammans, så allt är inte nödvändigtvis upplevt av mig. Men vi är bästa vänner, min smärta är hans och hans är min, så det fungerar bra så. Det är skönt att ha någon att må sämst med, och att få skriva musik om det med!

Politik och musik, hör det alltid ihop?

-Absolut, men all musik måste inte vara politisk! Vi är väldigt politiska som personer, vi diskuterar politik mellan oss och är ganska homogena i vart vi står. Men vi valde tidigt att Palle Bull & Förlorarna är ett uttryck för känslor och inte för politik. Vi har ju låtar som Reform och revolution som kanske avslöjar vart jag står rent ideologiskt, men jag har inga planer på att skriva fler sådana låtar.

Politisk favorit?

-Visst har jag en sån, men det håller jag för mig själv i bandrelaterade sammanhang.

När vi ändå pratar politik, hur tycker du det är att leva i Sverige idag och vad tror du om valet?

-Sverige är som många andra länder i långt och mycket, men väldigt eget på många punkter. Det finns saker jag älskar, saker jag hatar, och saker som får gå som det går. Jag tror att valet kommer reflektera folkets röster, som det ska vara. Jag hoppas på en lycklig skål när valresultatet är inne, men baksidan av demokrati är att jag snällt får acceptera om det blir en skål i sorg.

Är det viktigare än någonsin att rösta detta år eller vad tycker du?

-Varje år kommer alltid vara det viktigaste året någonsin att rösta. Är du röstberättigad så manar jag till att rösta. Det är din rättighet, men i mitt tycke också din skyldighet!

Kan du tänka dig att ställa upp på politiska spelningar likt Fröken Snusk gjorde för SD eller är det dumt att måla in sig i ett hörn?

-Nej, aldrig. Inte med Palle Bull & Förlorarna iallafall. Man kan säkert tänkas se mig eller någon annan i bandet i ett politiskt samband framöver, men inte under vår nuvarande flagga.

Anckarström of Sweden ASS003 och 004, vilka är de två första utgåvorna?

-Jag tror att det är en samlingsskiva där vår tolkning på en Turbonegro-låt finns att höra, och en platta av ett annat band från Stockholmstrakten.

Är det viktigt att släppa ut sin musik fysiskt eller tycker du egentligen att det räcker digitalt eller känns det mer på riktigt såhär?

-Haha, här får du nog fyra olika svar om du frågar oss var och en. Jag vill gärna ha det på vinyl, men mest för min egen skull. Det är en riktigt fet känsla första gången man drar upp den fysiska formen av alla sina känslor ur en kartong!

Köper du mycket skivor själv?

-Mycket och mycket... jag skulle väl påstå att det är måttligt. Jag köper iallafall dubbelsiffrigt av vinyler per år och köper gärna cd-skivor. Dels för att jag vill bidra till alla de musiker jag stöter på i livet, och dels för att jag älskar skivor. Jag är däremot inte nördig gällande förstapressar och liknande. Jag köper musiken, det är inte en investering.

När ni spelar ute, är det mest tillsammans med punkband ni spelar eller är det blandat? Vad är det konstigaste ni spelat ihop med?

-Det är ganska blandat, men det har blivit rätt mycket med punkband. Vi är ju punk i grunden, och vi skrivs nog allt som oftast in under den genren. Men det innebär ju också att våra hårt förvärvade kontakter är i den genren, så det är rätt naturligt att vi hamnar i den svängen. Personligen hade jag älskat att få spela med band som Wilmer X, The Hellacopters, Lars Winnerbäck, Veronica Maggio, Albin Lee Meldau och Oslo Ess. Det ligger kanske i linje med min syn på punk att jag inte bryr mig så mycket om hur musiken kategoriseras, utan mer om vad den förmedlar. Det konstigaste vet jag inte egentligen, vi är väl ofta det konstiga bandet ingen riktigt kan placera.

Vad är det bästa med att spela live?

-Åh, det är som att fråga vad det bästa med att skratta är.. jag kan inte sätta fingret på varför, men jag älskar det mer än något annat. Om jag är tvungen att svara så är det att få spela musik som jag älskar, med människor jag älskar och för människor som älskar att lyssna på musik. När jag är på scen så är det som att det inte existerar en värld utanför och att varje andetag är värdefullt... om du är en ung aspirerande musiker som är rädd för scenen så lovar jag att det kommer vara det bästa du någonsin gjort. Bara gör det!

Vilket är det största bandet ni någonsin spelat ihop med?

-Det rätta svaret är kanske Buzzcocks.. Men för mig så var det stort som fan att få öppna för Hjelle och Ormarna. Vi har i olika tidigare konstellationer öppnat för coola band som Asta Kask, Dead Kennedys, The Headlines och The Lillingtons... jag tror tillochmed att Simon öppnade för Sabaton en gång i världen. Men jag håller fast vid Hjelle och Ormarna, det var häftigt att öppna för sin egen hjälte.

Vilka fem band skulle ni vilja ha en stor konsert ihop med, levande som döda band och om ni kunde välja fem stycken genom alla tider?

-Oj.. nu tar jag mig friheten att svara för oss alla, men det är inte alls samma som att alla håller med. Mitt svar är inte så förankrat i vad jag tror hade varit en bra kombination, utan bara olika band och artister jag håller jävligt högt och med fokus på Sverige. Veronica Maggio, Bäddat För Trubbel, Kal P. Dal, Nationalteatern, och Wilmer X. Men jag hade lika gärna kunna säga Kent, Håkan Hellström, Mando Diao, The Hives, Knægt, Ida-Lova, The Headlines, Albin Lee Meldau, Bror Gunnar Jansson, Lastkaj 14 och The Dahmers. Vi har så jävla mycket bra musik i vårt lilla land!

Tio favoritskivor genom alla tider?

- Topp tio-listan förändras nog lite hela tiden, men dagens ser nog ut såhär;

NOFX - Punk in Drublic

My Chemical Romance - The Black Parade

Veronica Maggio - Satan i gatan

Kent - Vapen & Ammunition

Bäddat För Trubbel - Det här är inte New York

The Wonder Years - Sister Cities

Nationalteatern - Barn av vår tid

Ebba Grön - We're only in it for the drugs

Wu Tang Clan - Enter the Wu-Tang (36 Chambers)

No Use For a Name - More Betterness!

Jag inser nu när jag läser listan att den är oerhört mansdominerad. Det får nog bli ett löfte för mig själv att lägga fokus på mer variation det kommande året, musik är inte bara till för män!

De fem bästa konserterna du sett?

- Frank Turner & the Sleeping Souls på Amager Bio, Köpenhamn

- Honningbarna på Trädgår'n, Göteborg

- Frank Turner & The Rattlesnakes på Copenhell, Köpenhamn

- Bäddat För Trubbel på Häng Bar, Malmö

- Räjäyttäjät på Debaser, Malmö

Finns det några riktigt bra band som du kan rekommendera från din hemstad(vilket det nu är) eller från Sverige överhuvudtaget?

-Svart Ridå är kanske det bästa unga bandet som finns just nu, de är fantastiska. Malmös hardcore-scen definierades av Knægt för ett gäng år sen, det är ett måste för den som gillar hardcore punk. Jag tycker att man måste lyssna på Lilla Krogen Band och Haket om man gillar svensk dialektal rock. Men helt ärligt, gå och kolla på banden som spelar på din lokala klubb. Svensk musik är resor bättre än resten av världen, och det kan enkom kvarstå om gemene person fortsatt vill gå på konsert!

Finns det något skivbolag som du förknippar med att de alltid släpper bra musik?

-Njä, egentligen inte. Det finns såklart bolag som Second Class Kid där ägaren, Per, uppenbarligen delar mycket av min musiksmak. Samma kommentar gäller nog typ Fat Wreck Chords, Birdnest, Burning Heart, och Epitaph. Men rent generellt bryr jag mig inte Så mycket om bolaget, jag bryr mig om skivan!

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc? Har du någon låt som har fått dig att ändra tankesätt?

-Jag hoppas väl det innerst inne. Om inget annat har möjligheten att få uttrycka mina egna känslor ändrat mitt liv. Jag är väldigt öppen med att jag lever med depression och ångest, och om min öppenhet kan hjälpa någon annan att våga erkänna sin egen depression så har jag mer än lyckats. Det finns ett socialt stigma där som behövs brytas ner! För mig själv så har det nog funnits många olika låtar genom åren. Just nu så lämnar nog låten Photosynthesis av Frank Turner djupare spår än någon annan. Det är en låt om att acceptera att man blivit lite äldre, men ändå känna motståndet inom sig att ge upp ungdomen.

Att spela musik, är det ett bra sätt att få ut frustration och bli en ännu bättre människa?

-Det är absolut ett bra sätt att få ut frustration, och med det kanske man blir mer harmonisk... Men att vara en bra människa är så mycket mer än sitt eget lugn, det får man nog jobba på varje dag.

Framtidsplaner med bandet?

- Just nu går det bra för oss, vi får roliga spelningar, har roligt ihop och känner att vi blir bättre för varje gång vi spelar. Vi tänker väl försöka rida på den vågen och se vart det tar oss, men vi ser det fortfarande som vår hobby. Så fort det slutar vara roligt så är vi färdiga! Men jag tror att vi har någon skiva kvar i oss, det finns ett par scener som vi fortfarande vill erövra. Vi är motiverade nog för att köra på ett tag till. Sweden Rock, Stora scen på Malmöfestivalen och typ Gröna Lund hade varit kul!

Framtidsplaner med ditt liv annars?

- Just nu lever jag ett rätt bra liv (även om det går upp och ned) med jobb, min fina lilla hund, familj och vänner. Pluggar lite vid sidan av och försöker lära mig att ta det lugnt mellan varven. Framtidsplanen är väl att komma till en punkt i livet där jag inte längre kan skriva låtar om att vara ledsen!

Visdomsord?

-Må väl, drick øl!

Nåt att tillägga?

-Det var en jävla pärs att svara på alla frågor, jag hoppas att det finns något där som är värt att behålla. Men ja, jag vill verkligen lyfta fram hur lyckligt lottade vi är i Sverige att ha en så grym musikscen som vi har. Kvalitén på banden som produceras i detta lilla land är helt outstanding. Det kan bara upprätthållas om vi som är aktiva musiker stöttar de nya, att unga får tillgång till utrustning, lokaler och stöd från studieförbund och vägledare, att de lokala scenerna låter banden spela även när de är oerfarna, och att vi värnar om livemusik genom att faktiskt gå på små konserter. Jag är stolt som fan över att vara musiker i Sverige, och jag hoppas att andra får känna den stoltheten framöver!