Nifters startade som ett punkband en gång i tiden men nu har de faktiskt mer och mer gått över till en hårdrocksliknande stil Mats svarar på frågor om gruppen i augusti-2008.

Historia?

 -Vi började lira 1999 i en liten håla öster om Norrköping vid namn Skärblacka. Fyra förvirrade pojkar i tjugoårsåldern med en förkärlek för snabb och skrikig punkrock som ville revoltera mot de rådande reggaerestriktionerna som så hårt präglade det lilla sovsamhället. Husgudarna var Zeke, Fu manchu och Dwarwes, men om sanningen ska fram så var vi samtidigt djupt influerade av den svensk/norska scenen med Hellacopters, Backyard Babies, Turbonegro och Gluecifer med mera. Vi kallade oss The Nifters och blev ganska snabbt en välrenommerad liveakt och fiskade snart upp ett skivkontrakt med det då så kultiga LA-bolaget Scooch Pooch records. Vi släppte 2001 fullängdaren "Riding Shotgun" vilket vi då trodde skulle bli vår biljett uti världen. Det föll sig dock inte riktigt så, bolaget strulade, skivan låg inspelad ett år innan den släpptes, och några månader efter releasen lades bolaget ner. Det var väl där någonstans allt krångel började, genom ett otal medlemsbyten samt idel motgångar förändrades vår inställning och härmed även vår syn på hur musiken skulle låta. 2003 släpptes mini cd:n Cognitive Eclipse som man såhär i efterhand kan säga var tidpunkten där punken byttes ut mot det som vi representerar idag. Vi passade då även på att skippa "the" och fortsatte som endast Nifters. Vidare bytte vi ytterligare medlemmar, spelade mycket, repade, släppte fler skivor och drack ett par öl.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj och något hemskt om varje medlem?

-Jocke Göthberg

Spelar trummor och är trettiofyra år. Han har varit fast medlem sedan 2003. Han är den mest musikintresserade människa jag träffat och hela hans liv kretsar kring musik och har en i det närmaste autistisk förmåga att minnas namnen på svenska skådespelare. Många känner säkert igen honom ifrån metal-världen där han huserat sedan sent åttiotal som bland annat sångare i Marduk och Cardinal Sin, som trummis i Darkifide och nu på senare år som sångare i allstar bandet Dimension Zero med medlemmar från bland annat Soilwork och In Flames. När det gäller det hemska kan jag väl avslöja att Jocke är gammal kåkfarare och har på grund av ett otal mindre ungdomsförseelser fått spendera ett år på anstalt.

Johan Söderhielm

 Spelar Gitarr och är tjugoåtta år samt översocial. Han är tillsammans med mig den enda kvarvarande originalmedlemmen och vi lärde känna varandra under 90-talet då vi spelade hockey tillsammans. Johan arbetar som musiklärare och lärarresurs. Förutom Nifters spelar Johan tillsammans med mig i bandet Rawhypnols. Han är den i bandet som det är mest ordning på trots att han emellanåt kan ge ett tämligen världsfrånvarande intryck, något som kan relateras till just hemskheter. Johan tampades, innan han rensade upp på sin bakgård, med ett svårt heroinmissbruk som innebar stora komplikationer både för bandet och självfallet för honom som person.

Martin Thornell

 Spelar Bas och är tjugosex år gammal. Han är sist in i bandet, och har trakterat basen i cirka två år. Martin studerar för tillfället för att bli lärare vid Norrköpings Universitet. Han har ett förflutet som gitarrist i rockbandet General Wu. Martin är en oerhört god människa som tar det mesta med behärskat lugn, vilket är anmärkningsvärt med tanke på hans svåra uppväxt. För vad hemskheter beträffar så har Martin varit med om de mest häpnadsväckande. Han är nämligen uppvuxen på ett barnhem eftersom han tidigt blev bortlämnad av sina föräldrar, eller mer troligtvis sin mor, då fadern är en välkänd alkoholist i en förort till Norrköping.

Zwedda

Eller som hans föräldrar döpte honom till Christoffer Svedbo spelar Gitarr och är trettioett år gammal. Han arbetar som elektriker och tillhör den sällsamma skara som är känner yrkesstolthet. Zwedda inträdde i Nifters någon gång 2004 sedan jag beslutat mig för att lägga gitarren på hyllan för att helt fokusera mig på sången. Han har ett förflutet i Crustakten Acursed ifrån Söderköping, vilka är ett mycket respekterat namn inom kängscenen. Helt har han dock ej lämnat punkscenen utan är vid sidan av Nifters även drivande motor i kängbandet Jävlar. Hemskt är att Zwedda endast har en fungerande fot. Vid en arbetsolycka med inkommande starkström på ett ställverk till spårvagnstrafiken fick han 2500 volt igenom kroppen vilket resulterade i så svåra brännskador att högerfoten fick amputeras. Den, från honom, något vaggande stilen som man kan bevittna under Nifters framträdanden beror således på en fotprotes.

Mats Larsson

 Jag är trettio år fyllda och har fortfarande svårt att ta den obehagliga siffran i min mun, faktum är att det känns än mer obehagligt att skriva den, just därför valde jag att bokstavera den. Jag sjunger/skriker/viskar/brölar om vartannat i syfte att finna något nytt uttrycksmedel. Jag studerar också till lärare. Min musikaliska karriär har alltid decimerats till att kretsa kring Nifters, förutom några små eskapader, bland annat som bassist i skrammelbandet Rawhypnols. När det gäller det hemska så skulle väl detta kunna vara att de som känner mig väl vet att jag är en notorisk lögnare som gärna hittar på hemskheter om folk som inte alltid helt överensstämmer med verkligheten.

Jag har för mig att Nifters spelade punk en gång i tiden, var har jag fått det ifrån?

-Mycket riktigt uppfattat! Som jag skrev i introduktionen så började vi 1999 som en punkrockakt i den amerikanska skolan.

Vad är er relation till punken?

-Ja vad är punk?  För kidsen är det; en klädstil på H&M inspirerad av Avril Lavigne, ett tv-program med Ashton Kutcher på MTV eller helt enkelt något gammalt förlegat som deras föräldrar höll på med på sjuttiotalet. Utan punken hade nog aldrig den mer aggressiva formen av hårdrock kommit fram och vi hade säkerligen inte låtit som vi gör.  För mig är punk Ramones, Sex Pistols, the Stooges, mm. Något som ligger till grund för den musik vi spelar. Tillskillnad från liknande akter som, enligt mig har en förmåga att slipa ned alla kanter och ”trigga” sig till ett könlöst, sterilt nästan dansbandsliknande sound, så har vi fortfarande punknerven kvar. Vi har blivit duktigare på att lira och det är mer kontrollerat än "the early days" men energin och bettet finns fortfarande kvar.

Hur skulle ni beskriva er musik med tre ord?

-Tung, dynamisk, genomtänkt.

Hur har recensionerna varit på nya skivan?

-Blandat, men övervägande goda. Det verkar dock som att människor blir frustrerade över att ej kunna genre-bestämma Nifters. Recensenter har, enligt mig, en förmåga att måla in sig själva i ett hörn i jakten på en etikett, och blir på så sätt fruktansvärt generaliserande. Istället för att köpa att Nifters är ett mångfacetterat band med en bred repertoar väljer många att se det som att Nifters är ett för hårt popband, ett för lamt Dödmetallband, ett för välpolerat punkband, en för introvert och svårmodig schlagerakt.

Berätta hela er diskografi?

-1999- High quality punkrock                                                             - demo

2000- No regrets/High and above                                                       - 7"

2001- Riding shotgun                                                                          - Full cd

2002- Vision distorted- Mission complete                                          - 7"

2002- Intrin"sick" Reality                                                                    - 7"

2003- Cognitive eclipse                                                                       - mini cd

2004- Allein                                                                                         - cd-single

2007- If this one becomes a hit I swear I am going to kill myself      - cd-single

2007- Genesis/Apocalypse                                                                   - cd-single

2008- Invisible Caine                                                                           - Full cd

Norrköping , hur är det att bo och spela där(jag var där mycket när jag var liten eftersom min mormor och morfar bodde där)?

-Kent sade "man blir aldrig profet i sin hemstad", något som jag tycker passar in bra på Nifters. Det finns mycket folk här som gillar oss, men även de som hatar oss, och de är ganska lätt att urskilja. Norrköping är lite för litet för att försvinna i, är man en ”offentlig person” i vilket sammanhang det än må vara så kommer man få smaka på jantelagen. Som stad i övrigt gillar vi Norrköping. Det är vackert med strömmen som flyter igenom stadskärnan och det finns en scen med mycket band och bra hjälp att få i och med diverse studieförbund. Det enda som saknas är ett riktigt rockhak, det har funnits ett antal, men inget bestående. Vad detta beror på vet jag ej, men kanske är underlaget lite för tunt? Helt enkelt för lite musikintresserade människor.

IFK går inte så bra(själv är jag gaisare)? Vad skall de göra?

-Jag personligen är inte intresserad av sport och är av den uppfattningen att de borde lägga ned sin verksamhet och satsa pengarna på något nyttigt istället. Anhängare av "Snoka" som IFK-Norrköping även kallas menar dock att det är viljan som saknas och att de på "papperet" har ett bra lag. Men som sagt jag är icke delaktig.

Kan ni tänka er att skriva en hyllningslåt till ett fotbollslag, något politiskt eller så vidare, eller har ni redan gjort det kanske?

-Japp det har vi gjort. Den heter IFK "In For the Kill" och var ett steg i vår marknadsföring när "Snoka" gick upp i allsvenskan. Vad gäller politik så är allt vi gör politiskt, men inte så explicit eller på något sätt partibundet.

Finns det några bra band där?

-Det finns ett otal många bra band härifrån. Sargatanas Reign, Sarea, Lydia, Alison Blaire, Rawhypnols, Marduk, Eskju Divine (Rip), Fredrik Johansson och Hundarna mm.

Några bra band i Sverige?

-Thåström, At the gates, Nine, Khoma, Tiamat, The Great deciever, Entombed, Breach (Rip), Fireside (Rip?), Skitsystem (Tidiga), Älgarnas Trädgård (Rip)

Vad drar ni för sorts publik egentligen?

-Till största del förvirrade emokids som luras av våra låttitlar samt vissa medlemmars svarta frisyrer. Annars är det mycket blandat i alla åldrar lite beroende på var vi spelar. Det känns som att det är mindre stereotyp publik ute i Europa än hemikring. Där är det mer blandade åldrar samt mer könsfördelat.

Vilken typ av publik kommer inte till konserterna men skulle ni vilja ha dit?

-Vi skulle nog se mer folk överhuvudtaget! Att betala 150 kr för att gå på Disco och rulla hatt gör människor gladeligen. Men när det gäller att hosta upp 60 kr för att se ett band röja röven av sig så blir det genast mer problematiskt, om det inte fallet sig så att bandet ifråga har haft en hit på p3, MTV eller ZTV, för då är det helt plötsligt fantastiskt intressant och medelsvensson går man ur huse.

ZW Records, vad är det för något? Andra band där?

-NZW Records är ett litet skivbolag som drivs av Benton Wiberg, en mycket duktig man som hyser stark tilltro till Nifters. Han har även ett popband i sitt stall som heter Lydia vilka är mycket mycket bra!

Vad anser ni om nedladdning osv? Bra eller dåligt..?

-Jag är av uppfattningen att det inte blir lika roligt när man inte behöver kämpa för att få tag i musik. När jag växte upp kunde man gå i flera veckor och vänta på ett skivsläpp och avundas de äldre "tuffare" grabbarna som kände människan i skivaffären och kunde få plattan en dag tidigare "under disk". Man fick även köpa obskyra bootlegs samt leta i fanzines efter recensioner på plattor som skulle kunna motsvara ens musiksmak. Nuförtiden kan man ladda ned något bands hela back catalogue på ett par sekunder och "predprodds" innan plattan ens har börjat spelas in. Tillgänglighet betyder inte alltid något positivt. Däremot kan det anses som positivt att de stora skivbolagen mister lite av sin makt i och med att det relativt lätt går att distribuera sin musik via nätet, om en i mindre skala och till en smalare publik, men likväl finns det en chans för den lilla människan och det lilla bandet. Med detta väljer jag att även svara på nästkommande fråga, eftersom vi nog (än så länge) kan räkna oss till det lilla bandet för den lilla människan. Och hävdar härmed att nedladdning i nuläget är något positivt för Nifters.

Hur mycket säljer ett band som Nifters?

-Ingen aning faktiskt, kan inte ens spekulera. Det finns så många olika kanaler som plattorna säljs via. Förhoppningsvis har skivbolaget koll.

Har ni någon publik i utlandet? Det känns som om er musik skulle kunna vara stor där? har ni varit utomlands och spelat?

-Vi har spelat i följande länder utanför Sverige; Danmark, England, Tyskland och Tjeckien och kommer under hösten även beta av Nederländerna samt Österrike och Schweiz. Nifters publik utomlands är nog mer och mer på gång, det är svårt att etablera sig när man inte har något major-bolag i ryggen eftersom det saknas distrubitionskanaler samt pengar till marknadsföring. Då resonerar vi istället så att vi får turnera oss till framgång och se till att banka in i huvudet på folk att det är Nifters som gäller.

 Hur är den perfekta spelningen?

-Ja det måste väl motsvaras av svaret på nästkommande fråga.

Vad är det konstigaste som har hänt på scen eller vid en spelning med Nifters?

-Ute på turné händer ofta väldigt märkliga saker, möten med konstiga kufar, incidenter med lagen samt diverse alkoholöverdoser. Jag har dock en favorit som jag kan redogöra för i korta drag. Jag kallar den;

Miss Mokre Tricko – Awaiting the end

I början av denna sommar var vi en kort sväng i Tjeckien för att göra två festivalspelningar. Den ena var i Prag, en helt vanlig inomhusfestival med diverse inhemska akter samt fulla tonåringar på pogohumör. Den andra dock, var lite mer speciell. Beläget ca 20 mil från Prag precis vid gränsen till Polen och Tyskland ligger den lilla byn Rumburak, där på en camping vid namn Valdek var det tänkt att vi skulle spela på något betitlat Motopaty! Vi spekulerade på vägen dit om det möjligen kunde röra sig om någon sorts motorträff eller liknande, och dessa spekulationer skulle senare komma att besannas storstilat. Väl där inleddes festivalen med, efter vad vi förstod sedvanlig, armbrytartävling samt självklart: dragkamp. Efter dessa mandomsprov fortsatte det i maskulinitetens tecken, med att en kaotiskt varvande Suzuki/Yamaha/Kawasaki - 14 gzr 54 cc 3,2 ++ extra extra racingmotorcykel dundrade upp på den stora rangliga scenen. Ägaren till fartvidundret visade sig vara festivalpresidenten och han ämnade hälsa alla välkomna. Trots svårigheter med att förstå samt göra oss förstådda så kände även vi oss välkomna och vi blev serverade mat, Pivo (öl), och en loge/sovställe. Solen sken och Pivon flödade i samma mängd som den tillströmmande biker publiken. Några inhemska akter spelade under eftermiddagen och det kändes nästan som en vanlig festival, förutom sporadiskt besök av ambulansen i syfte att hämta sönderslagna festivalbesökare som råkat i slagsmål. Det ända som nu saknades oss var en fastställd speltid så att vi kunde börja ladda, det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Ingen verkade veta när vi ska spela och vi fick tålmodigt vänta och undertiden avnjuta Tjeckiens Rammstein replikor som med egensydda lederhosen, hemmagjorda bomber, och det inte alltför originella namnet Rammstein Cz bjöd på en sprakande show. Framåt 23 tiden var vi så otåliga över att få vänta att vi började klä om och ställa upp alla prylar vi sidan om scenen för att på så sätt vara helt klara när det var dags att börja rocka.

Det är då konstigheterna börjar: Det väsnas bakom oss och det öppnas en väg igenom publiken där fem motorcyklar knarrar fram och upp på scenen med en last bestående av sextonåriga flickor i minimala underkläder. Dessa får sedan till bikernas stora förtjusning spatsera smådansandes över scenen i syfte att visa underkläder. Well well, inget med det, klart att grabba' ska ha lite lättklädda damer, nu kanske vi kan få spela? FEL! Det väsnas igen och ytterligare två bikes kommer upp på scenen, denna gång med något lite äldre damer iförda något raffigare utstyrsel. Denna gång är det en regelrätt/renrakad sexshow med vispgrädde och Cunnilingus och hela baletten. Det som var tänkt som ett upphetsande inslag blir mest frustrerande och obskyrt, men men, vi dömer ingen, klart att grabba' ska ha sexshow. Nu kanske vi skulle kunna få spela? FEL! Upp på scenen kommer en Tjeckisk karbonkopia av Adam Allsing samt en skoter, något som ser ut som ett bastuaggregat och ett antal från publiken handplockade damer av olika utseende och karaktär. Ett märkligt trebent föremål riggas upp på det Catwalk inspirerade podiet som skjuter ut i mitten av scenen och det fästs slangar till det. Med djupt fårade pannor och nervöst tittande på klockan ser vi hur tiden börjat dra sig mot 00.30 och vi börjar undra om det har blivit någon miss i bokningen. Då får vi av en händelse syn på en papperskorg med ett program fasttejpat. Där läser vi;

Kreblmzch hazkkrili Motopaty

22.00 Stripitisi

22.30 Miss Mokre Trico

23.00 Firisti spledidnoci

23.30 Kapella Y Nitfer

Klockan är 1.30 och vi pustar ut över att få finnas, trots förseningar och inväntar med spänning Mokre Trico. Adam Alsing börjar pladdra hätskt på Tjeckiska och de handplockade damerna blir tilldelade en varsin vit t-shirt. Härefter börjar det strila vatten ner ifrån den trebenta anordningen och vi inser genast det uppenbara; Miss Mokre Trico = Miss Wet T-shirt, FÖR FAAN GE UPP!!!!

En efter en dansar flickorna till bikerpublikens visslingar under den trebenta anordningen och hierarkin mellan kotlett och revbensspjäll gör sig gällande. Förnedringen är värre än valfri såpa av karaktären Big Brother och Idol. De mer bastanta damerna hivar snart av sig den vita tröjan och skakar mer än sina behag medan de smala däremot kommer undan med blott en fuktig lugg. Vinnaren av spektaklet erhåller den åtråvärda titeln Miss Mokre Trico och kammar hem en sprillans ny skoter. Vilket vi snabbt döper om till Miss Skoter Motopaty. Tvåan får ett bastuaggregat och de mer bastanta damerna får skämmas samt utstå diverse glåpord ifrån publiken. Nu är vi i det närmsta helt försjunkna i en apatisk, dystopisk dvala och börjar under ackompanjemang av Adam Allsings ovationer över miss Skoters blöta bringa att rigga på scenen och försöka ställa i ordning efter alla märkliga framträdanden. Zwedda står och skriker i frustration över att hans stärkare inte går igång. Johan som vid tillfället är tämligen Pivofierad försöker febrilt rädda sina sladdar undan från skotrar och bastuaggregat. Martin som relativt nyligen vaknat står mest och iakttar eländet och Jocke skruvar sammanbitet med sina cymbaler. Själv tampas jag med att få den sladdlösa micken att sluta "runda" och håller mig ifrån det nersölade podiet där vatten, krut, vispgrädde och öl bildar en halkig sörja.

Just som vi ska till att dra igång så släcks scenen ned helt och Herr Alsing hetsar publiken om någon aktivitet bakom?! Scenen. Sedan hör vi bara en enorm smäll och himlen lyser upp likt ett tredje världskrig och återigen blir vi det Tjeckiska språket än närmre; Firisti spledidnoci = Fyrverkeri avslutning! Det smäller, dundrar och det känns som att var annan raket är en blindgångare som snarare landar i publikhavet än i den stjärnklara natthimlen. När Elden och röken skingrat sig kan äntligen ett utmattat Kappela Y Nitfer avsluta kvällen med storslagen och energisk rockmusik. En ganska märklig spelning på en märklig tillställning av ett utmattat band.

Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet?

-Skivor

1.      Timothys Monster                                                                     - Motorpsycho

2.      Dark side of the moon                                                               - Pink Floyd

3.      Secret south                                                                 - Sixteen Horsepower

4.      Aenima                                                                                        - Tool

5.      Ok computer                                                                               - Radiohead

Konserter

1.      Motorpsycho –          Sthlm            2002                              - Debaser slussen

2.      Roger Waters –          Sthlm            2007                                   - Globen

3.      Sick of it all -             Lkpg              1996                                   - Skylten

4.      J Mascis -                   Sthlm             1997                                   - Studion

5.      Qotsa -                       Sthlm             1997                                   - Studion

Livet

1.      Hälsan

2.      Familjen

3.      Musiken

4.      Socialt umgänge

5.      Materiella ting

Första, senaste och dyraste skivan du har köpt?

-Den första var nog nått kassettband med Europe eller Roxette. Första vinylplatta var Max mix 10 vid något preadolescent desillusionerat stadie. Första cd-skivan var nog Midnight Oil - Blue sky mining. Senaste var Motorpsycho - Little Lucid Moments. Den dyraste är väl the Yamatsuka Eye med Sonic Youth som visade sig vara dyrare än bra.

Den mest pinsamma skivan i samlingen?

-En pinsam skiva är ju bara pinsam om man tycker att den är bra? Annars kan man ju ha drösvis med skivor som man föraktar just på grunda av att de är daterade till en speciell period i ens liv som ej överensstämmer med dagens musikaliska värderingar. En pinsam skiva skulle enligt denna definition kunna vara Stakka Bo:s Jr.

Skivan som måste vara med i turnebussen?

-Eftersom vi nästan uteslutande lyssnar till Jockes egenblandade brännskivor när vi är ute och åker så skulle jag hellre lista ett par låtar som vi som kollektiv har mycket svårt att vara utan.

1 Cp-Åke - Onkel Kånkel

2. Future Invaders - Devil lee Roth

3. Underground - Broder Daniel

4. Han börja rocka - Eddie Meduza

5. Slayer - ALLT

Hur tycker du annars det är att bo i Sverige? Jag menar politiskt?

-Vi som lever i Dystopia har oerhört svårt att uttala oss om politik, men låt oss säga såhär att vi är mycket nöjda med allt vad Zalvatore Caine Incorporated har byggt upp för oss och vi hoppas att Mr Caine är nöjd med vad vi försöker prestera för honom. Jag är väl medveten om att han övervakar allt vi gör och säger, så det är allt jag för tillfället vågar säga.

Framtidsplanerna för bandet?

-Vi har en andra fullängds-cd som är klar så när som på mixning och vi håller på att skriva material till en tredje. I höst kör vi lite ströspelningar samt en längre Europaturné i oktober.

För dig själv?

-Slutföra mina studier, gifta mig, köpa hus, skaffa barn, ställa mig i ledet samt falla in i en bekväm Svenssondvala med grogg på fredagskvällen, handla mat på lördagar och ha jobbångest på söndagar.

Nåt att tillägga?

-Det blev långa svar, men det slog ihjäl ett par timmar på ett segt jobb, Tack så mycket.