Mothugget är ett band som bara kom upp i mitt flöde någonstans och jag bara älskade dem från start. De skickade sin LP Guds Vagina som är så bra och på den vägen är det. Nu till intervjun som gjorde i början av april 2025.

Mothugget, ett namn som får mig att tänka på den gamla proggruppen Motvind från Göteborg, ett jävligt bra namn, hur kom ni på detta eminenta namn?

-Vi lekte med en massa olika ord fram och tillbaka, skulle vi anspela på sport, på medelåldern eller alla budskap vi kände att vi satt och höll inne på som måste ut? Vi kände att låtarna handlade till stor del om att hugga emot tex orättvisor, de i samhället som inte är så snälla. Det blev ett mothugg helt enkelt!

Vilka är medlemmarna, vad är ni i för ålder, vad gör ni när ni inte spelar musik och har ni spelat i andra band innan vid sidan av?

-Vi är fem till antalet, alla 40+ och föräldrar till små och medelstora barn. Vi sportar och cyklar, springer och åker en massa skidor på både längden och tvären. Till yrket är vi alltifrån journalister, musiker, utbildare, myndighetsarbetare och tv-programledare. 

Elisabet Aagård

Sara Rönnberg

Hans Lundkvist

Johan Arveli

Johanna Ojala

Ni låter ju både punk och indie på samma gång, en del är rena punklåtar, andra låtar tänker jag på Terra och liknande grupper….kanske lite som Raymond och Maria på speed? Hur beskriver ni er själva?

-Haha, Raymond och Maria på Speed var den mest kreativa beskrivningen av oss hittills. Vad roligt! Men jadu, som indiepunkrock kanske? Med inslag av pop? Och kanske annat också? Vi har lekt med tanken på både tryckare och en cover av Kicki Danielsson så på ett sätt är vi nog ganska fria, i alla fall i tanken. Sen kanske vi kommer att låta skrammel ändå, när det väl är på pränt.

Anser ni själva att ni tillhör punkrörelsen för det är väl en del sådana band som ni spelar ihop med när ni spelar live?

-Jamen det finns väl en ganska stor svensk liksom melodisk punkscen som vi kanske jackar i någonstans, men givetvis står såklart folk någonstans och pekar och säger att det inte alls är punk det vi håller på med, att vi är etablissemanget på grund av medelålders och akademiker och medianinkomst osv. Och det har de ju rätt i. Å andra sidan är vi övervägande en grupp kvinns som trotsar en jävla massa idéer om hur och vad man ska bete sig som tvåbarnsmamma mellan 40-50 och det kan vi nog tycka är det punkigaste av allt. Att räta ut ett livslångt ihopknycklat långfinger åt allt vad normer kring kvinnokropp och kvinnouttryck heter. Att skicka det där objektsoket som tjejer upp till en viss ålder kånkar på åt fanders. Det är väl rätt punk? Att säga fuck it åt normen.

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil eller bara en musikstil?

-Det är väl ord, livsstil och en musikstil? Ordet är ju beskrivningen, men livsstilen och musikstilen befruktar väl varandra? Vi har fått en massa, massa rakt in i vår egen livsstil av att få träffa, inspireras av och lyssna på andra musiker i den här världen och det betyder så sjukt mycket. Det är en väldigt inkluderande skara musikmänniskor som så här långt är så jäkla snälla! Det är det finaste av allt, snällisar.

Ni spelade väl på Mimfest nyss, hur var det? Hur togs ni emot?

-Det stämmer! Det var en helt otroligt fin festival som var mycket välarrangerad och trevlig. Och vi togs emot av Borlänge (med omnejd!) publiken med mycket kärlek! Det var i stort sett fullt i rummet och allsången ljöd genom folkhavet upp till oss på scenen. Det var mäktigt! Sen utvecklades Mimfest till Mimpest, då det också var ett superspridarevent för någon av årets influensor, men together we stand! 

Vad är det konstigaste band ni har spelat ihop med på någon konsert?
-Ingen aning. Lisa har dock en anekdot: Jag spelade en gång för kanske 20 frikyrkliga pensionärer med ett annat band. Vi strök direkt ”En hand på en röv” som då fanns i en helt annan tappning ur spellistan när vi såg rullatorerna komma in i lokalen, men det är också en helt annan berättelse. Och dessutom om en konstig publik, så inte ens svar på frågan.

Ni har texter som verkligen berör? Mycket av de är självupplevda förstår jag?

-Ja, men så funkar det nog, när det funkar som enklast, att man tar något ur livet som gjort något med en och förmedlar. Och i bästa fall väcker det igenkänning hos den som tar emot. När det gäller ”Offer” är det ju en no brainer för de flesta som blivit dåligt raggade på. ”Dör” väcker förmodligen känslor hos den som slitit med psykisk ohälsa. ”Älska” hos den som känt eller hört att hen inte får eller bör bli kär i vem som helst.. Det känns som enkla kort att dra, på ett sätt. Men det är ju det finaste man kan få höra, att det en gör, berör… 

Berättta lite om följande låtar?

-Offer.

Den klassiska dåliga raggningsrepliken på krogen! Av killen som inte kan ta ett nej, av killen som tror han är kungen av världen, av killen som tror att raggningen i jack-kön kommer gå hem. Vi har fått det berättat för oss, att den har gett kraft åt andra att säga ifrån på krogen när män beter sig och har sig.

-40 Portalen! Inget blir sig likt, exakt allt blir bättre. Förutom att en del blir sämre. Inget att rädas, kliv in och kliv ut som ditt extra-jag bara å carpe diem och carpe ansträngningsinkontinensen! 

-Drulen ballen uber allen.

Vad är det med mannen och föreställningen om hans könsorgans överlägsenhet? Varför tror mannen att det är lösningen på alla problem, att alla vill se den? K*ken skrev låten om sig själv, sen skrev vi ett mothugg i form av kvinnans svar. En kul lek med ord!

-Guds vagina

Ja den… Vi älskar den. Som vi höll på att rådbråka texten, flyttade runt formuleringar, ville ge en pungspark åt patriarkala religioner som sätter agendan för hur kvinnan ska leva sitt liv och hela den repressiva reproduktionspolitiken. Och för hur mannen ska leva sitt såklart, men det är en annan låt. Och låtens tunga anslag och Saras fenomenala framträdande, äh, den är svinbra helt enkelt. 

Hur kändes det när ni höll er LP i handen första gången? För det är ert första släpp eller hur är det? Var det inget skivbolag som nappade på er musik eller varför släppte ni det själva?

-Det var ju som att stå där med sitt lilla nyförlösta barn! En väldigt fin känsla. Skivbolag var det aldrig tal om, utan vi skramlade ihop för att släppa på eget bevåg. Men med det sagt är vi 10 cm öppna för förslag om någon vill samarbeta kring nya släpp framöver.

Har ni fått några recensioner på skivan, är det något man bryr sig om?

-Nämen kanske att vi inte tagit del av supermånga recensioner? Vi kanske är för små och smet under radarn när den kom? Någon enstaka, väldigt snäll i så fall.

Vad är det konstigaste ni har hört om er musik?

-Att den inte är så politisk, se frågan nedan, haha! Nämen jag vet inte om vi har hört så många såna kommentarer? Det kanske yttras mer bland såna som avfärdar oss, och så långt har de på ett mycket fint sätt inte skrikit det rakt i fejan på oss.

Om vi går tillbaka till texterna så är det inte så mycket politik i era texter, är det meningen eller blev det bara så?

-Vi tänker nog att våra texter vandrar mellan politik och livsbetraktelser. Drulen, På det fjärde, Guds vagina, Offer, Invasiva as, Jag får älska vem jag vill är politiska i allra högsta grad, med tydligt feministiskt perspektiv. En hand på en röv och Lär nog gå åt helvete snart är mer lättsamma betraktelser kanske? 40 också? Fast både röven och 40 bär också politiska spår?
Sen har vi en del uttalat politiska låtar på rull, som vi bara behöver sätta tonen för. Vi som band är nog annars väldigt trygga med var vi står politiskt. Vi gör ju dessutom vårt fanzine till varje spelning, ingen läser nog det och tänker att vi är opolitiska. Tror vi. 

Politik och musik hör det ihop annars tycker ni?

-Till hundra procent. Allt är politik. Det är bara jäkligt tröttande att hålla på att titta på sig själv så, men skitviktigt. Att se att man är sprungen ur något, sluta betrakta sig som individ. Jepp, vi har viktiga beslut att fatta för individen, men hur en än kränger sig är en ett barn av det där kollektivet. Musik är ju också ett ovärderligt sätt att skapa en känsla av sammanhang och gemenskap i kring politiska frågor. Så det är en given kombo. 

Bästa politiska band?

-Nämen det är en alldeles oöverskådlig fråga. Det är ju en månghundraårig tradition med folk som nypt makten i röven och förklätt den i klämmiga visor. Hasse & Tage var ju inget band men ett koncept, deras texter är ju fantastiska. Vreeswijk också. Lena Nyman. Alla proggband och gamla punkband. Jaques Dutronc, fransk progg på sitt bästa! Svinmycket rap är ju samhällspolitiskt sprängstoff och innehåller sanningar om klassamhället som få slår. Sen har vi allt som kretsar kring Umeå, Dennis Lyxén och musiken där. Och Cleo, Airijoki, Maxida Märak och Sofia Jannok, så jävulskt viktig musik och kamp! Var börjar man och var slutar man? (Doktor Kosmos, men lite partisk där)

Ni gjorde en fysisk LP, var det självklart eller tycker ni att man har gjort en skiva om man inte släpper den fysiskt?

-Det är klart man har släppt även om det inte är fysiskt. Men för oss var det jäkligt fint att få hålla i den och ha en så djävulskt fin illustration av konstnären Lotta Blad på omslaget! 

Köper ni mycket musik själva? Hur föredrar ni att lyssna till musik, är det på vinyl/CD, Spotify eller vad är bäst? Har ni någon bra skivaffär i er hemstad?

-Det är väldigt olika, vissa av oss köper skivor som vi aldrig sprättar och har på display i vardagsrummet, andra tröskar backar på loppisar, nån annan har alltid lurar i öronen och hänger med på det senaste, vissa har ont i öronen och är trötta i huvet och vilar på gamla meriter. Så det är väldigt olika! 

Finns det några riktigt bra band i Sverige man inte får missa? I utlandet?

-Ja vad har vi för tips? Dödskällan, Hyrda knektar, Matriarkören. Och våra stora hemstadsfavoriter Röd Relik som bombar på med nerv, ilska, värme och vrål här i Östersund. De är magiska och allt vi önskar att vi varit när vi gick i gymnasiet (och som vi kanske försöker ta igen på vårt medelåldersvis nu!).

Hur tycker ni det är att leva i Sverige idag då, politiskt, höga matpriser, elpriser etc?

-Det är ett jävla härj just nu, en vet inte vart en ska vända blicken. Det vi kan vara säkra på är att vi inte är en ö och att vi måste mobilisera oss om vi inte vill bli de högernationalistiska nationer vi gillar att förfasas över. Vårt socialistiskt uppbyggda samhälle är inte alls immunt, demokratin är gjuten i vax, några miljarder och ett par, tre hetlevrade högeridioter är det enda som krävs så är den smält och uppluckrad. Men kanske kan en ana att fler än tidigare faktiskt vågar säga ”nu räcker det”, alltså sådana som tidigare varit mest slentriansnälla.
Det är överhuvudtaget väldigt mycket som handlar om omvärlden just nu. Som i hur internationell mänsklighet någonsin ska kunna blicka mot Gaza utan att falla ihop av kollektiv skam över att vi inte gjorde ett piss under folkmordet, till exempel. Det är inte så jäkla lätt att vara människa just nu. När en ska renovera sitt kök och förverkliga sig själv och mota rynkor i ansiktet samtidigt som en ska försöka vara human. 

Finns det någon musik som ni lyssnar på som man verkligen inte tror att ni skulle lyssna på?

-Bra musik är bra musik. Och det känns som ”allätare” gått från att vara skällsord i vissa musikkretsar till att vara typ norm? Det är det i alla fall i vår kvintett som dagligen konsumerar allt från skatepunk till country och americana med ej obetydande inslag av Billie Eilish, Taylor Swift och Kelly Clarkson till exempel. 

Vad är det bästa med att spela live? Vad är det för typ av folk som kommer på era spelningar?

-Först och främst är det att få göra det här tillsammans! Det är ju speciellt att synka fem människor på en scen för att framföra låtar och budskap. Sen är det kärleken från publiken! Det är gamla som unga, män som kvinnor. Gamla punkare som återuppstått när de upptäckt oss, till nya fans som råkade se oss för första gången på just den här spelningen.

Vilka låtar är publikens favoriter? Vilken är den roligaste låten att spela live just nu?

-Många sjunger ju med i det lugna partiet, svaret, på Drulen. Den bjuder ju in till lite arenarock känsla! Men så är Offer med sin prat-del väldigt publikvänlig. Där får vi mycket respons! 

Men 40 ÄR ju en banger! Det är den låten de flesta skrikigt ”En gång till!” efter! 

Vad är det konstigaste som har hänt under en spelning med er?

-Det absolut häftigaste var när vi på vår absolut första officiella spelning på Storsjöyran 2022 fick besök av Republiken Jämtlands egna president Eva Röse! Vi hade önskat och hoppats att hon skulle komma på vår spelning, och rätt vad det var så frågade vi om hon kunde hålla ett litet brandtal innan vår nysläppta låt ”Invasiva as”

Sagt och gjort, det hände och via och publiken var i extas!

Fem viktigaste skivorna genom alla tider?

-Men lägg av. Det går ju inte! Men okejrå, här kommer några.

PJ Harvey - Stories from the city, stories from the sea

Baboon show - Radio Rebelde

Judas Priest - Painkiller

Carola - Främling

Alanis Morissette - Jagged little pill

Ni kanske redan har spelat med drömbanden men om ni kunde välja fem band, både levande och döda, att ha en minigala med er, vilka fem skulle välja då?

-The Baboon show

PJ Harvey

The Donnas

The Cure 

Nirvana

Ni har gjort en ny låt nu På det fjärde smäller det…vad handlar den om?

-Att det räcker nu. Att när patriarkatet vrålat ut sitt sista primalskrik (är det det vi hör nu?) så byter vi system. Och att vi gärna ger processen en knuff på vägen genom att samla massorna och underteckna kukväldets dödsattest. Ungefär så. 

Vad är tanken nu framåt med skivsläpp, vad kommer härnäst? Vad är det närmast i tur med bandet?

-Vi skriver och filar lite på nya låtar och lurar på när vi ska få tillfälle att spela in. Sen har vi lite spelningar framöver, vi ska bland annat skråla på punkbåt i det närmaste och sedan händer det lite grejer i sommar också som vi inte kan gå ut med riktigt än.. Ah, men kul är det iaf! 

Visdomsord?

-Kör bara kör! Våga säga ja till saker i livet. Det blir så mycket roligare då!

Nåt att tillägga?

-Ja! Va snäll!