Mårten Lärka blev glad när jag frågade honom att göra en intervju och kända sig ärad inför detta. Mårten har sänt skivor till mig de sista åren och det har varit intressant att följa hans upptåg genom åren. December-2025

Berätta lite om Mårten Lärka, ålder, varför han spelar musik och hur långe detta har pågått, vad gör du annars när du inte spelar musik?

Född och uppväxt i Jättendal, i norra Hälsingland. På den riktiga landsbygden. Det har varit nödvändigt skapa och hitta på sin egen verklighet eller fantasi. Och utrymmet har funnits rent praktiskt. Det har varit en kreativ gryta men musikskapandet tog överhanden i de senare tonåren. Är 54 år. En hissnande ålder, för den här verksamheten kan man tycka. Minns när Charlie Watts fyllde 54. Han fick stående ovationer på Stockholm stadion och vi i publiken sjöng Happy birthday. Då var han äldst i Stones. Nu är jag ytterligare några månader äldre än vad han var då, vilket ger perspektiv. Har inga problem med åldern egentligen men musikutövandet bidrar också till att man känner sig tidlös, ålderslös och odödlig. Man blir som Dracula och återuppstår hela tiden. Att skapa och framföra musik har blivit till ett sätt att leva. Har anpassat mycket annat i livet för att få plats med musiken i den här utsträckningen. Jag har inget fast jobb. Men försörjer mig genom att timvicka på massor av ställen; inom omsorgen och inom hantverk. Har egen firma och är utbildad skötare mm. Lärka är ett släktnamn på min mammas sida.

Du har kört lite olika stilar känns det som och är väldigt svår att sätta i ett speciellt fack, hur skulle du själv beskriva din musik?

-Tycker nog inte ens det är musik jag håller på med egentligen. Har länge sagt att det är uttryck, men har nu kommit fram till att det nog bara är en yttring. Det blir vad det blir och vad som faller mig in. Det är ett sätt att leva och förhålla sig till verkligheten och omgivningen. En sorts näring.

Du gjorde ett album med Stig Dagerman-texter, hur kom den tanken fram?

-En vän till mig, Daniel Östersjö, gjorde ett utrop där han sökte nya Dagerman-tonsättningar inför en festival i samband med firandet av Stig Dagermans 100-årsdag. Jag hade aldrig gjort någon tonsättning så det var en stor utmaning. Dessutom är Stig Dagerman en favoritförfattare. Arvingarna sade ja, så det var klart bakåt, och låtarna skrev sig själva. Det bara rullade på.

Nu har du släppt fem nya låtar och jag fick de på en kassett, ska det släppas på skiva också hoppas jag?

-Vi jobbar just nu vidare med en stor mängd låtar och siktar på att släppa det fysiskt framöver. Gärna på kassett, men även andra format.

Berätta lite om följande låtar

Nian

-Fotografiskt minne från nionde klass. En tid jag minns med värme. Romantik eller navelskåderi, men ett för mig nytt sätt att skriva texter på. Som en ocensurerad dagbok.

Inte Imponerad

-Obstinat känsla av att inte bli sedd och hörd i bruset av allt annat som är bättre, viktigare och creddigare och stå där och längta hem till sina Slade-skivor. En alienerad känsla jag tror jag delar med många.

Cornell Woolrich

-En annan favoritförfattare. Såg en fransk tv-serie, när jag var alldeles för liten, som satte djupa spår. Baserad på Woolrich-boken "Hämndens ögonblick”, skulle det visa sig. Nyligen dök vissa händelser upp i mitt liv som förde tankarna till karaktärer och liknelser som brukar finnas i Cornell Woolrich-historier. Rysliga saker utspelade sig. Vill inte gå närmare in på det. Hade för avsikt att både uppmärksamma Cornell Woolrich och tolka mina egna upplevelser av det som utspelade sig.

Vad inspirerar dig till texterna?

-Livet i sig. Sånt jag är med om eller upplever. Gärna sånt som kanske inte annars uppmärksammas. Ofta med ett underdog eller utanförperspektiv. Många idéer kommer efter mina arbeten med människor med särskilda behov.

Politik?

-Kan ingenting om det. Känns som det är svårt orientera sig politiskt i dag. Verkar handla mest om populism och egoism. Politik är ju viktigt egentligen, tror jag. Jag står på de svagas sida; om det nu är politik vet jag inte. Jag kanske för en egen politik?

Du har ju gjort en hel del låtar på franska också, hur kommer detta sig?

-Har en Renault 4 "Laban". Ville göra en hyllningslåt till den bilen. När jag insåg att jag kunde rimma Voulez-vous med Volvo såg jag en framtid på franska. Dessutom är jag väldigt svag för Jacques Brel, Serge Gainsbourg, Françoise Hardy mfl. Har en vän från Algeriet som heter Hamid Khodja. Han började skriva texter åt mig efter att han hört låten om Renaulten, "Belle Quatrelle”. Kommer fortsätta med det också. Ett roligt sätt lära sig ett språk på; att börja i fel ände. Först sjunga in låtar och göra plattor och därefter lära sig språket.

Jag jämför dig med allt från Olle Ljungström, Neil Young och Nick Cave, vad är det konstigaste du har hört förutom detta då?

-Oerhört smickrande jämförelser. Blev jämförd med en holländsk artist en gång, Hermann Van Veen. Aldrig hört talas om. Senast i dag fick jag en annan jämförelse: 22 Pistepirko, men det stämmer ju ganska bra ändå. Alltid lika intressant med roliga jämförelser. Ingenting är för konstigt.

Du är nästan lite punkig i Inte Imponerad? Vad är din relation till punken?

-Blev oerhört inspirerad av ett radioprogram om punk en söndag i advent 1986. Tioårsjubileum efter att "Anarchy in The UK" släppts tror jag. Spelade in nästan allt. Där har vi de första textraderna i "Nian" dessutom. Det fanns en attityd och en förenklad popform som jag inte hittat i hårdrocken. Har fotografiskt minne så jag minns sådana viktiga datum och nästan klockslag... Minns hur jag föll direkt, i synnerhet för ”I’m stranded” med The Saints. Tio år efter alla andra… Det var som att höra David Bowie för första gången igen, fast nerkokat till något jag nästan inbillade mig att jag själv också skulle kunna åstadkomma. Klart inspirerande.

Vad är den konstigaste recensionen du någonsin fått?

-Nån omotiverad sågning förstås., men brukar försöka glömma sådana.

Bryr du dig om recensioner, skulle du någonsin fundera på att ändra något för att någon skrivit någon slags kritik?

-Bryr mig mindre ju äldre jag blir, men blir överlycklig om någon gillar det man gör, oavsett om det är en recensent eller en vän. Men har noll anpassningsförmåga.

Vilka är det du spelar med nu, jag menar vilka är med när du spelar live?

-emligheten är Martin Hellquist på trummor, Lutten Larsson på keyboards och Lars Olsson på bas. Samma band som spelat Stig Dagerman med mig.

Har du själv några andra grupper vid sidan av Mårten Lärka?

-The Trimatics (power pop), T.Rec (T.Rex coverband) och Studio Noll (kvasiintellektuell studiopop på långbänk).

Att bo I Sverige idag, hur tycker du att det är, politiskt etc?

-Det är nog bättre än vad vi som bor här är medvetna om. Det finns många sämre alternativ. Men det är ändå inte det Sverige jag växte upp i. Bara det att studieförbund och fritidsgårdar inte får samma ekonomiska stöd längre kommer göra kulturlivet allt fattigare i framtiden. Här försvinner många musikutövare i och med att de inte får den möjlighet man själv fick; att starta band och stå på scen osv.

Finns det några riktigt bra band/artister som du vill framhäva?

-Hanoi Rocks och Slade är alltid lika sjukt underskattade, men de är ju utrikiska. Magnus Uggla har jag nog lyssnat mest på bland svenska artister och han kommer undan med det mesta. Ida Lovas låt "Svagare än jag" är nog den låt jag fastnat mest för bland nya svenska låtar i år. Har fått höra lite Kite också och gillar det. Några akter jag har personliga kopplingar till är annars Second Place från Hudiksvall samt Bodinrocker och Spela död, baserade i Göteborg.

När du spelar live, vad är det för typ av människor som kommer?

-Nyfikna barn, kulturella vuxna och medvetna ungdomar, brukar jag säga. Tua, min blivande fru, brukar också komma. Det var nog så vi träffades..

Tio favoritskivor alla tider?

-Rolling Stones "Sticky Fingers",

David Bowie "Hunky dory",

Hanoi Rocks "All those wasted years",

Serge Gainsbourg ”Histoire de Melody Nelson",

Brian Eno ”Here come the warm jets",

The Beatles "The Beatles (White album)",

Miles Davis ”Kind of blue”,

Bob Marley "Live",

The Velvet Underground & Nico ("bananplattan"),

Francois Hardy "Le premier bonheur du jour".

Första skivan du köpte eller fick?

-Fick Abba "The album" på kassett av pappa samt en bärbar bandspelare med inspelningskassett, när jag var 6 år. En helt ny värld öppnades.

Albumet som förändrade ditt liv?

-Måste säga David Bowie "Best of Bowie", som jag köpte för egna pengar på kassett (gillar ju kassetter). Men Mötley Crüe "Shout at the devil", på vinyl, året efter, är nog hack i häl...

Senaste albumet du köpte?

-Daniel Östersjö ”Porträtten”.

Albumet du skäms för?

-Finns inget sånt. Musik är aldrig något att skämmas för.

Albumet som gör att Mårten Lärka låter som det gör?

-Om Mårten Lärka skulle vara en enda låt så är det nog "Oh la la" med The Faces. Visa i shuffle, lågmäld men med oborstad attityd. Fransk titel dessutom. Allt i ett..

Albumet som alltid måste finnas med i turnébussen eller innan ni går på scen?

-Kanske inget album; men låtar som "Stephanie says" med Velvet Underground , ”Satellite of love” med Lou Reed och "Waiting on a friend" med Stones samt nästan vad som helst med Jonathan Richman förstås. "With a little help from my friends" med Beatles är nog med också. Sånt som får en att skratta är viktigt. Även Scooby Doo-signaturen från de första säsongerna.

Albumet som ni skulle ha velat ha varit med och spelat på?

-Är väldigt avis på "Born in the U.S.A", som låt. Hade varit väldigt roligt vara med på Beatles och Stones-inspelningarna förstås. Men dessa har man ju nästan varit med på ändå eftersom jag sett så mycket av det som finns dokumenterat..

Köper du mycket skivor nuförtiden?

-Ja!

Hur lyssnar du på musik själv, är det cd, vinyl, kassett, digital eller hur lyssnar du?

-Kassett innan jag ska sova. Just nu mycket gamla självinspelade kassetter från radio på 80-talet; Rockbox och sånt. Somnar bäst till hårdrock. Vinyl och en del CD. Lyssnar inte så mycket digitalt. Men digitalt är annars bra för att upptäcka saker, i synnerhet BandCamp. Annars är jag mest en bakåtsträvare. Vill ha musik fysiskt. Musik är ju inte bara ljudet, det är även lukten av ett pappkonvolut och känslan av innerpåsen eller bläddret i backen och hyllan. Även plastaskarna är ju inte som vilka andra plastaskar som helst..

Foto Joakim Brolin

Jag spelar ju inte musik själv tyvärr utan är bara en lyssnare, men brukar du lyssna på dina egna alster eller lyssnar man bara precis efter man har släppt det och är I inspelningsfas eller hur är det för dig?

-Lyssnar gärna på gamla demos och idéer på kassett om jag inte kan sova. Lyssnar stundvis på de färdiga produktionerna, för att föra någon sorts inre dialog med mig själv. Kanske för att förstå mig själv eller nåt..

Om du tänker tillbaka när du hade dina första spelningar med ditt första band, vad är skillnaden med om du jämför med att spela live idag?

-Ingen skillnad. Det var mer folk och lite mer puls på den tiden. Jo, man är kanske lite bättre förberedd numera. Men förväntningarna är fortfarande skyhöga

Vad är kicken med att spela live?

-Överträffa sig själv. Ett sätt att umgås med medmusikanter och publik..

Är det lätt att få spelningar i?

-Nej. Svårare än någonsin.

Vad är det konstigaste som någonsin hänt under en konsert med något band som du varit med i?

-Minns en spelning i Hamburg, på en liten rökig klubb i Reeperbahn. Jag spelade min självbetitlade låt "Mårten Lärka" när en man och en jättestor hund dansar styrdans genom hela låten.

Framtidsplaner med musiken?

-Fortsätta skapa och spela in samt göra bra livespelningar. Hitta nya intressanta ämnen att skriva om.

För dig själv?

-Hålla mig frisk och glad och ägna min tid åt det jag och mina nära mår bra av.

Visdomsord?

-Mod, övertygelse, uthållighet.

Nåt att tillägga?

-Kärlek är bra.