Left Hand Black släpper sin tredje skiva DEATH CAN´T KEEP US APART i september och jag hade turen att få höra alla deras låtar redan nu och jag kände att suget efter en ny intervju med gruppen är stor så jag bestämde mig för att intervjua Johan ännu en gång. Juni-2025

Nu släpper ni er tredje skiva i september. Hur känns det inför det?
-Det känns riktigt bra! Vi har utvecklats som låtskrivare – eller snarare blivit bättre på att utveckla låtarna Hans kommer med, eftersom han skriver merparten. Sen sätter alla sin prägel på låtarna i replokalen. Vi gör allt där.

Ni kallar den Left Hand Black 3: Death Can’t Keep Us Apart. Tog det lång tid att komma fram till det namnet?
-Vi hade först tänkt kalla den bara Left Hand Black 3, med tanke på Danzig 3. Men när vi fick omslaget – målat av den amerikanske konstnären Frank Walls – kändes det självklart att kalla den Death Can’t Keep Us Apart. Bilden är i fyra delar och skulle kunna representera oss fyra i bandet, att inte ens döden kan skilja oss åt, haha. Omslaget har bara "III" på sig, ingen logga eller titel. Titeln kommer istället som en sticker på skivan.

Den nya låten heter Murder on My Mind Again. Är ni så mordiska att ni måste mörda igen?
-Hahaha! Våra liv kretsar kring ond, bråd död – så ja, vi är väl rätt mordiska. Och vem har inte den där jobbiga jäveln på jobbet man drömmer om att göra sig av med?

Vem skriver texterna?
-Thomas Karlsson skrev typ tusen texter till The Dead Next Door, så vi använder många av dem. Resten skriver Hans.

Har ni någonsin blandat in politik i någon låt?
-Nej, det har vi inte – och det kommer vi inte att göra. Vi sjunger bara om tuffa skräckgrejer, satan och vidunderliga väsen, hahaha.

Gillar du politiska band? Har du några bra exempel?
-Bad Religion – vilket också speglar en viss influens i vår musik.

Vilket bolag släpper skivan?
-Vi har signat med det grekiska bolaget The Circle Music, som står för huvudsatsningen. Vårt gamla bolag, Sick Taste Records, kommer också släppa en licensutgåva i form av en box. Vi valde det här upplägget eftersom The Circle Music har bättre ekonomiska möjligheter för promotion och distribution världen över – vilket förhoppningsvis hjälper oss nå en bredare publik. Men det känns också kul att ha med STR, som är ett DIY-bolag, på ett hörn.

Ni var med på en samling där horrorpunkband gör poplåtar. Vad hette skivan och vilken låt gjorde ni?
-Horror Punk Chartbusters. Vi gjorde Working for the Weekend av Loverboy.

Du samlar skivor själv – är det viktigt för er att släppa musiken fysiskt?
-Ja, absolut! Gärna i snygga utgåvor som får oss samlare att tappa andan. Så köp våra skivor – ni kommer inte bli besvikna. Den nya skivan släpps i tre olika varianter och färger på vinyl:

• 300 exemplar i transparent blå
• 100 i svart/orange sunburst som följer med boxen
• 100 exemplar i turkos vinyl

Vad har hänt sedan jag intervjuade er för fem år sen? Har ni bytt medlemmar?
-Nej, vi är samma gäng som då.

Ni har fått större publik utomlands. Vilket land är bäst att spela i? Det känns som ni är större där än i Sverige?
-Horrorpunken är störst i Tyskland och USA, så vi får nog säga Tyskland. Vi har fler lyssnare i USA, men dit vill man inte direkt åka just nu. Vi har ganska många lyssnare i Sverige också, men det är svårt att få spelningar här. Trallpunken dominerar punkscenen i Sverige. Så – om någon bokare läser detta: vi spelar gärna i Sverige!

Vilka fem skivor har du köpt senast?
-Ghost, Paranoid, Lik, Gruesome och Black Birch.

Ni spelade in skivan i mars 2024 – varför dröjer det ända till september 2025 innan den släpps?
-Mixningen drog ut på tiden, så det tog ett tag innan vi fick ett resultat vi kunde skicka till olika bolag. När vi väl bestämt oss och skrivit kontrakt så startade själva processen – och den tar också tid.

Ni har gäster på skivan – berätta!
-Vi har med Nim Vind på titelspåret Death Can’t Keep Us Apart, vilket är jättekul! Vi gillar alla hans musik, och han är en stor profil i genren. Sen har vi självaste Per Stålberg som gör duett med Hans på Why Do I Kill Everything I Love. Tanken var egentligen att en kvinnlig kollega till Hans skulle sjunga, men i studion testade Per – och det blev klockrent!

Spelar ni några covers live?
-Nej, vi brukar inte det. Men sen vi spelade in Working for the Weekend har vi kört den live ibland.

Har ni någonsin funderat på att göra en låt på svenska? Eller skulle det kännas löjligt?
-Haha, nej, det har vi aldrig tänkt på – och det är nog inget vi kommer göra. Men nu när du frågar… kanske vi ska testa ändå!

Kan du ge några tips på horrorpunkband man bara måste lyssna på?
-The Crimson Ghosts, Nim Vind, The Others och BZFOS – för att nämna några.

Vilka band brukar ni spela med live?
-Utanför Sverige har det bara varit andra horrorpunkband. De få gånger vi fått chansen att spela i Sverige har det mest varit på mindre punkfestivaler. Vi vill jättegärna spela mer här hemma, men det är svårt att hitta bokare.

Vad är det för typ av publik ni drar?
-Väldigt blandad! Allt från hårdrockare till synthare, hahaha.

Ni släppte ju en öl också. Berätta för dem som inte vet!
-Det var Rörö Öl som släppte en APA. Receptet är skapat av vår kompis Nicklas Lathvenis från Nästås Bryggeri. Tyvärr har Rörö Öl lagt ner, men kanske hittar vi någon ny som vill brygga något med oss?

Vad har du själv för favoritbryggeri och ölstil?
-Min favoritöl är Bedarö Bitter från Nynäshamns Ångbryggeri. Jag har också turen att känna många bra hembryggare ute på öarna. Hönö Ölagille har en höstölsträff varje höst i Klåva hamn. De samarbetar även med Barlind på Björkö som brukar släppa lite öl. Sen har vi Malte – de kör Öl för Ukraina varje långfredag, där alla intäkter går till behövande.

Vad är er styrka live – och vad är roligast med att spela live?
-Vår styrka är att vi spelat ihop i många år och har förbannat kul tillsammans. Jag, Hans och Jonathan växte mer eller mindre upp ihop och spelade i Eframis Söner, ett Eddie Meduza-coverband. Jag och Anton har dessutom spelat ihop i 15 år i Skeletunes och Overdrive Solution. Det roligaste med att spela live är allt runtomkring – att träffa andra band och framför allt publiken. Det är skitkul!

Vad är den konstigaste recensionen ni fått?
-Att Hans skulle vara en plagiat av Glenn Danzig – vilket han absolut inte är.

Många band tycker att deras låtar förstörs av att folk lyssnar i fel ordning digitalt. Känner ni igen det?
-I vissa fall, som med konceptalbum där det finns en röd tråd, absolut. Ett bra exempel är Lake of Tears – Ominous, som man verkligen bör lyssna på från början till slut. I vårt fall är det inte lika viktigt, men vi försöker ändå undvika att lägga två likadant uppbyggda låtar efter varandra – det kan lätt bli upprepande.

Framtidsplaner för bandet?
-Skivan släpps den 22 september och vi hoppas det leder till fler spelningar. Sen är det faktiskt dags att gå in i studion igen – nästa skiva är i stort sett klar.

För dig själv?
-Det är mycket jobb bakom kulisserna när man har ett band – att släppa skivor, boka spelningar och allt runt omkring tar tid och energi. Så nu tänkte jag ta en välförtjänt semester. Sen är det bara att köra på igen! Det vi gör är ju en jävligt kul hobby trots allt.

Visdomsord?
-Va fan, jag tror att alla som lyssnar på oss redan är förbannat visa. Så det är nog svårt att komma med något vettigare än: Stay horror!