Kränkt & Sänkt är ju ett relativt nytt band från Göteborg och deras punk tilltalar mig mycket. Fick två skivor från gruppen och helt klart borde ni kolla in dem. Februari-2019

Lite historia om gruppen?
Putte: När jag flyttade till Göteborg 2012 lade jag ut en kontaktannons på Bandfinder, och kort därefter fick jag kontakt med tre personer, varav en av dem är vår nuvarande tillika originaltrummis Grinis. Tillsammans bildade vi Hate Your Self. Till en början tänkte jag kombinera sång och bas, men det gick inget vidare då mina stämband är lika sköra som höstlöv. Vi bytte replokal från mögelbunkern på Redbergsplatsen till en svett/Axe-luktande lokal på Lindholmen, och det var var där vi träffade vår vokalist Christian, aka Direktörn. Han passade in direkt. Därifrån spann vi ihop merparten till vår enda EP, "Please buy this record, we could really use the money" (finns på Spotify) under namnet Bitter. Efter den replokalen flyttade vi till Sensus, mer centralt beläget vid Götaälvbron, och där lämnade två av de första medlemmarna av olika skäl. Där och då formades Kränkt & Sänkt, i vilket vi hade ambitionen att köra Beat Butchers-punk på svenska. Och efter att Gobben anslöt till "Dansar du för nachos" och Kim till "Trött på trall" föll allt på plats. Kemin här är udda, men förbannat skön.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid??
Ch: Christian, även okänd som Direktör’n, 33 år. Jobbar Volvo här i Göteborg, fast på kontor och med eget företag. Ren slump och ren tur att det gick att få till så, men därav smeknamnet. Fru och bonusbarn med en till på väg, bor här i den Göteborgska skärgården (Hisingen). Har tidigare varit med och startat Baruk Khazad, melodisk dödsmetall från Luleå, och har ett halvlevande projekt som pågått till och från i 20 år som heter A-Lagers (våra "bra" skivor finns på Spotify, våra sämre har Grinis recenserat som "Alltså, jag har ändå kunnat ta mig igenom hela Onkel Kånkel-plattor, men de här GÅR fan inte").
Putte: Förutom att ha spelat i Hate Your Self, Bitter och Rammstein-coverbandet Ramma Sten, och att jag är smått tillbakadragen och trist, tänker jag vara så tråkig och inte dela med mig av någon annan privat information. Av den enkla anledningen att den inte angår några andra än min familj och mina vänner.
Gobben, 32 jordsnurr, grymt bra på att låtsas spela bas. Spelade i ett band när jag var 12 som hette hardboiled, sen blev det ett uppehåll fram tills för 2 år sedan när jag fick frågan att spela med dom här pojkarna.
Grinis, född 86, gift, arbetare samt ninja på fritiden, har lirat med Yellow Melon, Fade Out och Bitter. Sista bandet tillsammans med Direktör’n och Redaktör’n.
Kim: 32 år. Började spela gitarr för ungefär 4 år sedan och för ett år sedan fick jag börja lira med K&S genom Gobben som fråga om jag ville testa. Och det ångrar jag inte!

Jag tycker mig höra både KSMB, trallpunk och tuffare punk, hör jag rätt? Var det bättre förr?
Ch: Mycket var ju bättre förr, men mycket var också väldigt mycket sämre. Jag personligen kommer från att ha vuxit upp med andra vågens trallpunk i början av nittiotalet, men även Red Hot Chili Peppers från väldigt tidigt och mycket dödsmetall och grindcore från 20-årsåldern. Men eftersom jag aldrig lärde mig spela gitarr ordentligt så blev det punken som vann när jag skulle börja använda instrument i ett band.
Putte: Det enda jag söker med låtskrivandet är vemod med mycket energi. Referenser där är Bad Religion - Better Off Dead, SNFU - Painful Reminder, AFI - God Called In Sick Today, Hot Water Music - I Was On A Mountain, From Ashes Rise - On The Fray, Victims - Your Division och Twin Pigs - Heart Emoji.
Ch: Ett bra exempel på att det var ganska lika förr och varken bättre eller sämre är ju att om man byter ut ett par namn bara, så kan man få massa KSMB-låtar att verka som om de är skrivna idag. Även De Lyckliga Kompisarna – Le som en fotomodell är fruktansvärd som påminnelse om att vi inte rört oss ur fläcken som samhälle på snart 30 år.

Kränkt & Sänkt, är ni nöjda med namnet?! Om inte det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet?
C: Jag ville från början, och fortfarande egentligen, heta Krestopol eftersom tvålen med samma namn inte saluförs längre. Det låter lagom ryskt och internt. Men jag fick en låt med det namnet istället som tröst. Annars har namnet vuxit på en och nu så hade känts underligt att inte spela i Kränkt & Sänkt.

Vad är det bästa med att spela live?
Putte: Energin som exploderar inom en. Redan efter första ackordet lever man, tror jag, ut en dold sida av sig själv som sprudlar av passion. Livemusik tar fram det bästa ur människan. Lastkaj 14 beskriver det bra i Overkligheten.
Ch: Även om publiken är med. Vi har haft en spelning där vi kanske inte riktigt passade in i sammanhanget så då satte jag mig på scenkanten en låt för att visa de som var där hur mycket tråkigare det är om det är utan energi. Att spela live och att gå på konsert är som att vara i ett förhållande, man får både ge och ta. Vi måste sätta ribban och sen om det inte matchas utifrån, oavsett om det bara är ett par stycken dårar eller full sal, så blir vi tråkigare också.
Kim: Adrenalinkicken man får är ju sjuk. Sen är det ju hänga med bandet å alla sköna människor man får träffa.
Ch: Ja just ja. Att umgås med varandra också. Det är ju faktiskt något av det bästa man kan göra såklart, så det borde man kanske nämnt.

Var är bäst att spela, var är sämst?
Putte: Bästa stället hittills för oss skulle jag säga vara Southside Pub i Stockholm. Intim lokal och lätt folk att ha att göra med. Hade ett toppengig där tillsammans med Käftsmäll och ApanJapan. Sämsta stället har vi nog inte upplevt ännu, men jag har hört att Medusa Bar i Stockholm är en mardröm.
Ch: Det var lite udde att spela framför ett par shuffleboard-bord på en väldigt liten scen i Gävle, men å andra sidan fick vi låna prylar av Krymplings att spela på, så som Putte säger så har vi nog inte upplevt vårt sämsta än. Vi är glada var vi än får föra vårt oväsen.
Kim: Bästa stället var Southside, var fullt ställ ihop med ApanJapan och Käftsmäll. Riktigt fina killar och grymma band! Har inte riktigt något sämst ställe ännu.

Hur är det att spela denna sortens punk i Sverige idag?
Ch: Det är nog rätt bra, den lever och frodas. Man brukar väl säga att det enda Reagan gjorde bra var att han skapade en miljö där fruktansvärt många punkband bildades, och med SD, Trump och en väldigt stark högervåg på vägen in så är det väl lite samma nu. Nya band bildas och gamla band återförenas eller startas om i nya tappningar.

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord??
Ch: Arg men glad.

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?
Putte: Punk för mig handlar om att inkludera människor, att kunna se bortom sig själv. Det finns ingen som vinner i längden på att vara ett rasistiskt, sexistiskt svin som går över lik.
Ch: Det är väl att vara lite som Fantomen, snäll mot de snälla och hård mot de som tror att de är de hårda. Det är en attityd om att vilja slå uppåt men aldrig neråt. Det KAN vara punk att stå i jeansväst och tratta folköl som förfest i en trappuppgång, men det är inte punk att dricka tills man spyr och dunkar svinhög musik så att man skrämmer pensionärer. Gör revolt där det spelar roll. Personen som får torka upp efter dig när du pissat på golvet i skolan, kastat tomburkar överallt i hela stan eller går in och betalar böter med enkronor är förmodligen inte den som du var arg på från början utan någon som bara vill tjäna ihop till ett drägligt liv och som får ta mycket mer skit än vad den förtjänar. Sen är det såklart jävligt göttigt ibland att bara gå full drägg också om miljön tillåter det, men under former där ingen oskyldig drabbas då.

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande?
Putte: Det låtbibliotek jag sitter på hade inte varit möjligt om det inte hade varit för alla obskyra torrentsajter, där så mycket bra punkmusik från olika länder finns. Det var på Kazaa jag till exempel fann Japans motsvarighet till Misfits: Balzac. Skivan Deep – Teenagers from Outer Space är fullkomligt briljant. Nedladdning är ett toppenverktyg för spridning. För min del får man slanga vår musik hur mycket man vill.
Kim: Jag själv spelar ju bara digital musik. Så jag gillar ju det. Men förstår ju om man samlar vinyl/cd. Musiken är det bästa!
Ch: Samma här, videobutiken i stan hemma sålde skivor också, men det var inte något speciellt brett utbud. Lite Sator, AC/DC och kanske några trallpunksskivor om man hade tur. Internet ändrade allt, och man får försöka komma ihåg att köpa skivor och merch nu när man faktiskt har råd. Speciellt av mindre band då. Men det hade varit så fruktansvärt många band jag aldrig hade hört talas om utan Napster.

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt? Nu så här efter valet, SD etc?

Putte: För en vit man med fast jobb? Det kan väl inte bli mer priviligierat än så.

Ch: Personligen kan jag inte förlora oavsett vem som vinner i valen, men eftersom jag också bryr mig om mina medmänniskor så hoppas jag såklart att högervindarna slutar blåsa så hårt. Kan vi hjälpa till att irritera skiten ur någon högernisse under tiden så är det väl bara en bonus.

Finns det några band i Sverige idag? I er hemstad?

Putte: Bästa bandet från min hemstad: Fan Ta Er. Från Sverige i övrigt imponeras jag ständigt av Fredag den 13:e, Victims och Twin Pigs.

Ch: Mart Hällgren bodde i Avesta ett tag tror jag, annars har vi Greven & James som inte är speciellt stora men fruktansvärt bra. En av medlemmarna i Järncell gick i året under mig på gymnasiet och även om bandet är från Linköping och inte har släppt något så var det ett av de mest fantastiska banden jag sett live på länge. Så bra band, det finns det absolut inom de flesta genrer.

Gobben: Från Gbg är ju Trubbel riktigt jävla bra.

Kim: Finns ju massvis av band härifrån. För att nämna några: Trubbel, Fredag den 13e, Highrider, Kaliber...

Spelar ni något utanför Sverige?

Putte: Så långt har vi inte kommit än. Vi har ett drygt dussin gig i Sverige i ryggen sedan januari 2016 och hoppas få komma till andra delar av Norden i alla fall. Norge skulle funka jättebra.

Ch: Jag råkade trilla in på en stor Oi-konsert i Tyskland för ett par år sedan och kände att ”här… Här vill jag också spela”. Vi får se om det går att lösa rent språkmässigt.

Andra bra band från utlandet?

Putte: Tragedy, Pears, Frank Carter & The Rattlesnakes, Cocaine Piss, Night Birds, OFF!, The Shell Corporation. Descendents, War On Women, Skeletonwitch, Anaal Nathraak, Eyehategod, Pigdestroyer, Nails. ...And You Will Know Us By The Trail Of The Dead, Exodus, The Bronx. Envy, Mastodon. Sick Of It All, Leftöver Crack, J Mascis, Converge, Beatsteaks, Dag Nasty, Vista Chino, Chris Wollard & The Ship Thieves, Heartsounds. Such Gold, Elliott Smith (RIP), The Album Leaf, Mogwai. The Get Up Kids, med flera.

Ch: Det är så mycket som är bra i så många olika genrer så det går inte ens att räkna upp… Några som är fruktansvärt bra och som iaf jag nyligen upptäckt är bland annat två band från Norge, Major Parkinson och Katzenjammer. Även That Handsome Devil. Jag vet dock inte vilken genre man ska sätta dem i.

Era texter, vad influeras ni av? Aldrig på annan språk än svenska? Mycket texter ang rasism och nazism etc? Viktiga frågor….

Ch: Det började egentligen med att Putte började göra fruktansvärt många demosar hemma hos sig som han lade upp och delade med resten av bandet. Dessa filer döptes till diverse olika underliga saker, jag tror Augusti var den första för att den var inspelad i augusti, och jag började se det som en utmaning att behålla titlarna så mycket som möjligt och det kändes som att Putte började se det som en utmaning att skriva så svåra titlar som möjligt. Så förutom de låtar som vi skrivit tillsammans där det kan vara något jag kommer in och är förbannad på för tillfället, t.ex. Jesus var från Ludvika, så är det så processen går till. Men ju längre vi spelat ju argare har jag blivit och efter sista skivan känns det lite som att den lätta humorn som vi försökte ha i början har försvunnit nästan helt, så till nästa får vi börja bli lite mer oseriös igen. Man ska inte ta sig själv på för stort allvar, även om man är arg. Jag har i tidigare band mest skrivit på engelska så det är fortfarande roligt att köra på svenska, det blir en helt annan melodi i själva språket, men det kanske svänger tillbaka igen. Ibland är det ju fördjävla skönt att bara kunna skrika ur sig nonsens som inte betyder någonting.

Finns det något ni aldrig kommer att skriva om?

Ch: Jag vet inte. Tråkiga saker. Saker som inte berör alls. Men det kan ju å andra sidan vara så otroligt beige att det blir upprörande i hur lite det upprör så man ska aldrig säga aldrig. Jag har en låt i bagaget om Assistanskåren, så det är väl inte mycket som är off the table så att säga.

Politik och musik, hör det alltid ihop? Varför eller varför inte?

Ch: Absolut. Allt är politik. Musik, humor, konst... Allt är politik i någon form förr eller senare. Sedan kanske inte allt är så vidare politiskt men överallt där något provocerar fram en tanke hos någon och där två personer kan ha skilda åsikter så kommer det förr eller senare att uppstå politik.

Bästa politiska band/artist? Finns det något band som inte är politiskt men som ni gillar ändå….?

Putte: Jäklar, vad svårt. Antingen Dead Kennedys, Propagandhi eller Against Me. Jag älskar DK:s Police Truck, så får säga Dead Kennedys som bästa politiska band. När det handlar mer om lättja väljer jag Dwarves alla dagar i veckan.

Ch: Dead Kennedys politiskt och sen är jag barnsligt förtjust i The Kristet Utseende som kan vara oväntat mycket politik också om man väl läser på lite. Kanske inte låtar som Duschring, men mycket annat. Helt opolitiskt så är det väl allt från Sack Trick, ett musikkollektiv från London, till AC/DC via Jojje Wadenius ungefär.

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc?

Ch: Absolut. Jag tror de flesta kan känna igen sig i att man lyssnar på något och får upplevelsen av att ”det här är ju för mig! Det här är ju jag”, och bara känslan av att inte vara helt ensam kan nog göra väldigt mycket för folk.

Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilket är ert favoritomslag alla tider?…Trött på trall är ju en lysande titel, vem kom på den?

Ch: Vi satt och spånade i en sms-grupp när vi var lite uttråkade under ett par dagar. Efter våra tre första skivor som var baserade på arga lappar så ville vi ha något nytt, och vi skickade väl ett par hundra olika namnförslag fram och tillbaka. Mina är ofta korta och skrivna i alliteration. Efter ett tag började namnförslag och förslag på omslag komma upp samtidigt, och Trött på Trall med någon som däckat på en trall var den som vi kom tillbaka till flest gånger när vi tröttnat på de andra förslagen. Kanske för att vi blivit just argare och gått mer från de tralliga inslagen i början, även om vi nog inte tröttnat helt på trallpunk egentligen.

Putte: Tack! Det är jag som gjort det, och är jag som ligger där och är trött på ett tralldäck. Snyggaste skivomslaget i mitt tycke är Special Edition-versionen av Mastodon - Leviathan. Klockren illustration av den Moby Dick-inspirerade spänningen i texterna. Ch: Mitt favoritomslag är nog något gammalt dansbandsomslag från 70-talet. Det ska inte vara så jävla fint jämt, det viktigaste är att man har roligt.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och? Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar?
Putte: Att ständigt vara digital skulle bli ofantligt trist i längden. Att hålla i ett fysiskt exemplar av det man gjort är häftigt. Att någon dessutom köper det man gjort är en sjukt häftig känsla, som vi står väldigt ödmjuka inför. Således vill vi leverera bra kvalitet trots våra små DIY-medel. Kassettproduktionen är därför helt fantastisk. Bästa skivbutiken: Linné Skivbörs på Andra Lång i Gbg.

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc?
Ch: Jag tycker fortfarande det roligaste var hur vi mer eller mindre shanghaiade Gobben till bandet i sann Göteborgsanda. Vi tröttnade på att prova olika basister som inte passade så vi tyckte att det borde vara enklare att lära en bra kille att spela bas än en bra basist att bli en bra kille. Sagt och gjort så tog vi den trevligaste killen i Grinis kompishäng och på fyllan så tvingade vi honom att komma och provspela för oss 6 veckor före vårt första gig. Då hade han aldrig spelat bas innan utan bara trummor och lite lite gitarr 20 år tidigare. Vi andra skrattar fortfarande över hur nervös han var i början, men är ändå mäkta imponerade över att han klarade det och över hur mycket han utvecklats på den här korta tiden. Det var lite samma rekryteringsprocess med Kim, men han hade i alla fall en gitarr som han kunde spela på innan. Sen har vi väl som alla andra band haft våra Spiñal Tap-moments där vi alla tyckte att vi hörde Putte fast han inte var ikopplad och Grinis fick låna Mart Hällgrens trumset när vi spelade innan Krymplings och lyckades spilla öl på det mesta samt att någon försökt köpa min gröna kavaj av min fru under en spelning då han antog att hon avskydde den lika mycket som han ville ha den.

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk?
Ch: Vi har ändå en rätt ok spridning, från ungt till gammalt, vilket ändå är mer än vad jag hoppades på. Även en del som inte är män i vår egna ålder kommer ju och tittar, och det är väl ett tecken på att punken fortfarande lever. Det är inte bara våra kompisar utan folk som faktiskt vill vara på punkspelningar också.

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter?
Putte: Skivor: From Ashes Rise - Nightmares, Victims - Divide And Conquer, No Fun At All - Vision, Red Hot Chili Peppers - Blood Sugar Sex Magik och Bad Religion - Against The Grain. Konserter: Bad Religion, West Coast Riot 2008, Venerea, Göteborg 2017, Against Me, Pustervik 2015, Hot Water Music, West Coast Riot 2010, The Get Up Kids, West Coast Riot 2010.
Ch: Skivor; Red Hot Chili Peppers - Blood Sugar Sex Magic, DLK - Le som en fotomodell, Dead Kennedys - Fresh Fruit for Rotting Vegetables och Frankenchrist. Sen vill jag ha med AC/DC och Cannibal Corpse på den här listan, men de har ju en/två riktigt bra låtar på varje platta som är snuskigt bra och resten är mest fillers, så det är svårt att hitta en skiva som är "bäst", så därför slänger jag in den minst punkiga skivan som gjorts rent musikmässigt, Marcy Playground - Marcy Playground. Rakt igenom bra.
Spelningar: Gogol Bordello, Pustervik 2018, Electric Eel Shock, Wacken 2006, Johan Johansson, Peace & Love 200(mittennågongång), Roskilde 2001 hade både Rammstein och RHCP så får singla slant, och sen fuskar jag och kastar in Beat Butchers 30 år på Münchenbryggeriet för att få in nästan alla svenska favoritband från förr under en kväll.

Är det tråkigt med intervjuer??
Ch: Det här är vårt första faktiskt, så än har vi inte tröttnat.

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert band, vilka är drömbanden då?
Putte: The Germs, Dead Kennedys (Jello Biafra-eran), Black Flag (Keith Morris-eran), Shock Nagasaki och Big Black.

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var unga punkare?
Putte: Det är jag övertygad om. Ett toppenbra exempel på det är 924 Gilman Street i Kalifornien. Bland alla som anslöt sig till gemenskapen där undvek nog flera ett liv som frustrerade, mobbande ungdomar. (Tips: se dokumentären Turn It Around!) Och ja, jag är mer arg i dag än tidigare.
Ch: Som uppväxt i en liten by på landet i Dalarna så hade man ju inte så mycket att vara arg på. Inte annat än att man blev lurad till att tro att Just D var bra för att det inte fanns något annat som inte var Kent eller Björn Rosenström som spelades. Sen kände jag inga andra punkare, så jag ”blommade ut” rätt sent rent stilmässigt och i min ilska skulle jag nog säga.
Kim: Jag får ur min frustration genom musiken. Är lite som yoga, fast mycket snabbare och hårdare. Så absolut hjälper det nog att bli en snällare person.

Vilken är den konstigaste frågan ni fått i en intervju?
Putte: Det här är vår första bandintervju, så där finns inget att berätta, men i jobbsammanhang fick av en chef under en anställningsintervju frågan, "Hur skulle du betygsätta min slips?"

Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och besvara den?
Ch: Som sagt, förutom de frågor som vi fått här så är det rätt öppet.

Framtidsplaner för bandet?
Putte: Det finns tillräckligt med demos för att hålla vår årliga releaserutin, så det kanske blir något nytt. Det roligaste vore att komma ut och lira mer. Festivaler vore sjukt kul. Vi är bra och jobbar stenhårt och hoppas det genererar mer i framtiden.

För dig själv?
Putte: Get my shit together.
Ch: Get Puttes shit together.

Visdomsord?
C: "Det är bättre att göra bort sig än att göra på sig." - A. Lundstedt
Putte: "It's just a ride" - Bill Hicks

Nåt att tillägga?
Ch: Det var trevligt att bli tillfrågad, tack så mycket. Kom ihåg att det kostar inget att vara trevlig mot andra, om någon är otrevlig mot dig så le bara för det brukar reta skiten ur dem, samt kom alltid, alltid ihåg att Sverigedemokraterna kan dra åt helvete.

Det blev rätt mycket så säg till om det är något vi bör korta ner. Ha en trevlig kväll!