Knifven har gjort ett riktigt bra tributalbum till Linköpings punkband. De har gfjort mycket bra innan men jag hade aldrig fått chansen att intervjua dem. Men nu kommer den efterlängtade intervjun…..juni 2024

Först och främst grattis till det fantastiska Linköping-albumet….inga tankar på att göra ett sådan här för varje stad?
Tack! Grymt kul att höra att du gillar plattan! I nuläget har vi inga tankar på att göra ytterligare en coverplatta. Däremot har det dykt upp en rad andra grymma låtar från Linköping och Östergötland som vi sneglar lite på, så man ska väl aldrig säga aldrig men att göra en platta om någon annan stad eller region tror jag vi överlåter till ett band som kommer från den delen av landet. Linköping kändes självklart efter som vi är uppväxta i och omkring den staden och på det sättet har en naturlig koppling till många av banden på skivan.

Vilken av låtarna är ni mest nöjda med?
Vi är väldigt nöjda med alla våra tolkningar och tycker att vi har lyckats få in dom i ”Knifven-land”, både med hur vi spelar dom med också att vi har översatt flera av texterna till svenska. Måste vi välja ett spår så kanske det får bli ”Meningen med livet” av Raped Teenagers. En fantastiskt härlig låt att spela som också ”satt som en smäck” direkt och som dessutom är skriven av ett band som har betytt väldigt mycket för punk och hardcore-scenen i Linköping.

Hur kom tanken upp på ett sådant här album?
Vår gitarrist Anders började att producera en dokumentärfilm om Linköping hardcorescen 2021 och när han digitaliserade en stor mängd gamla demokassetter, vinyler och CD-skivor så upptäckte vi vilken låtskatt som Linköping ruvade på. Då föddes tanken på att göra plattan och också släppa den samtidigt med Anders film, vilket vi också lyckades göra. Den 25:e maj 2024 hade filmen ”ÖS – Historien om Linköping Hardcore” premiär på Skylten i Linköping och vi var där och hade releasefest för vår skiva.

Berätta lite om varje medlem, ålder, namn, tidigare band och vad ni gör när inmonterad spela musik?
Alla i Knifven är födda samma år som ”The King” dog dvs 1977, vilket gör oss till 47 jordsnurr gamla. Anders Carlborg spelade under 90-talet i hardcorebandet Backside från Linköping. Efter det har han huserat i bl.a. metalbandet Damien (Karlstad), punkrockarna The Comedy (Sthlm) och surfpunkarna Skinvest (Sthlm). Till vardags jobbar Anders som TV och filmklippare i Stockholm. Joakim Andersson var med i Linköping rock- och indiescen under 90-talet och spelade i band så som Youth Confusion, Primary Fuse och Samways. Jocke jobbar idag som projektledare på IKEA i Malmö. Adrian Hörnquist smattrade trummor i Linköpings metal-scen under 90-talet i t.ex. Thornclad och Rabid Crew. Idag jobbar Adrian med kommunikation på Malmö stad, bland annat med ansvar för Malmöfestivalen.

Hur kom ni ihop som grupp från början?
Vi lärde känna varandra när vi pluggade i Norrköping sent 90-tal och början på 00-talet men det var först när vi alla flyttade till Stockholm som vi kom på idén att bilda ett band. Detta var väl runt 2006/2007. Då formade vi bandet Melu som spelade nån form av indierock med postrocks-influenser. Vi var en kvartett då och när den andra gitarristen hoppade av hösten 2010 bildade vi ganska omgående Knifven. Stilmässigt drog vi åt ett helt annat håll (punken) och vi började även skriva texter på svenska. Våren 2011 släppte vi vår första demo ”Kungariket”. På den inspelningen låter vi som en hybrid av det tidigare bandet (Melu) och det som Knifven kom att bli.

Hur tycker ni att musiklivet lever på i Sverige idag, några band som ni vill framhäva som ni tror inte mina läsare har koll på?
En väldigt bra fråga! Som inte är helt lätt att fånga i enbart ett enda svar. Det är ju svinkul att det fortfarande finns förutsättningar för live-musiken runt om i landet. Sen är det klart att dom där förutsättningarna inte alltid är dom bästa, åtminstone inte om man som oetablerat band vill ut och spela. När man pratar med bokare och spelställen så får man väl inte alltid den ljusaste bilden av hur livet ser ut för många av dom eldsjälar som fortfarande sätter upp gigs runt om i Sverige. Det är nog inte alltid så lätt att få ihop ekonomin och då kanske man som arrangör ofta väljer det som känns som lite säkrare kort. Och det är det lätt att det blir många ”nej, tack” för band som är nybildade eller som saknar kontakter och nätverk. Om man kikar på det musikaliska, så finns det väldigt många bra artister och band, en del som borde uppmärksammas mer och få fler chanser att spela på live-scenerna. Istället för att nämna en massa band nämner vi ett. Har man inte hört eller kollat in skånska punkarna i Golvad Grävling, så ska man göra det omgående.

 Foto: Lucas Frisk Bergqvist

Vad betyder punk för er, är det bara en musikstil eller är det ett sätt att leva?
Punk är definitivt ett sätt att leva även om vi inte på något sätt är några klassiska punkare, iaf till det yttre. D.I.Y är något som format oss sedan vi var unga och spelade i Linköpings olika musikscener. Viljan att skapa och ta tag i saker själva är något som driver oss alla tre och genomsyrar bandet. Hade vi inte haft det hade det varit svårt att hålla lågan vid liv då vi stundtals varit väldigt utspridda över både Sverige men även utomlands. Givetvis grundar det i en stark vänskap men också ett driv som nog bottnar från de där formativa åren i Linköping.

Att döpa ett band till Knifven med den stavningen, hur kommer det sig och vem kom på det?
Vi hade en blöt kväll med några vänner och försökte komma på olika bandnamn. Kniven var ett av alla alla förslag. Vi gillade det, inget annat ”större” band hette det (The Knife räknas inte ;)) och för att göra det lite mer unikt la vi till den gammelsvenska stavningen. F:et gör också själva ordet lite grafisk snyggare.

När ni gör musik till er egen musik, hur går det till, är det någon som gör allt eller hur gör ni?
Anders och Jocke brukar ofta komma med låtidéer, ibland en helt färdig skiss eller bara ett riff. Efter det är det ett väldigt demokratiskt arbete, där vi skoningslöst bordlägger saker om någon eller några inte känner att det funkar.

Ni skulle aldrig få för er att sjunga på annat språk än svenska väl?
Tyskland är ett land vi har besökt flera gånger och även om dom gillar svenskan och musiken skulle det kanske vara lättare att få gig om vi sjöng på engelska, med det sagt har vi funderat på det men att skriva texter på svenska var en av orsakerna till att vi bildade Knifven så det skulle kännas fel att plötsligt övergå till engelska.

Vad är viktigast, musiken, texterna eller att ha en catchig refräng?
Det enkla och korta svaret är nog att alla tre är viktiga.

Nämn fem favoritskivor just nu?
Meat Eaters – Give me a hamburger for half the price (demo 1984)
Vidro – Upp till dans
Pissed Jeans – Half divorce
Royal Headache – Live in America
Prison Affair - Split

Nämn de fem bästa konserterna du har varit på?
Anders (utan inbördes ordning och fem räcker inte till)
- Dillinger Escape plan (Klubben 2013)
- Night Birds (Helsingfors 2016)
- Futureheads (Quartfestivalen 2006)
- Madball (Linköping 1998)
- Turmoil (Linköping 1999)

Adrian
-Wire (Roskilde, 2004)

- Pissed Jeans (Way Out West, 2013)
- D’Angelo (Köpenhamn, 2015)
- Alicia Keys (Way Out West, 2013)
- Neurosis (Fryshuset, Stockholm, 1999)

Jocke

-   Impalers (Stockholm 2015)

-   Arcade Fire (Stockholm 2005)

-   Entombed (Linköping 1991)

-   Bob Hund (Linköping 1994)

- Ramones (Hultsfred 1993)

Foto: Lucas Frisk Bergqvist

Har ni någon egen ny musik på gång?
Vi jobbar i detta nu på nya Knifven-låtar och idén är att försöka göra ett digitalt släpp inom en rimlig framtid. När, var och hur vågar vi inte säga än dock.

När man släpper en skiva , tycker ni att det är viktigt att släppa en fysiskt eller känns det lika bra att bara släppa digitalt?
En fysisk vinyl känns givetvis mer på riktigt än bara ett digitalt släpp. Men vår tanke framåt är nog att försöka få ut fler mindre och digitala släpp, då det känns som ”framtiden”. Långt ifrån alla människor orkar plöja ett helt album nu för tiden.

Framtidsplanerna för bandet?
Tanken är att fokusera på att komma ut och spela ”på plattan” under hösten och vi har en handfull datum bokade. Vid sidan av det skriver vi nya låtar och hoppas att kunna få tid att spela in dom under hösten.

Är ni skivsamlare själva?
Nej, men Anders samlar på gamla hyrfilmer från VHSens glansdagar.

Den första skivan du köpte, den senaste och den mest pinsamma skiva i samlingen?
Anders – Jag minns kanske inte den första men har ett starkt minne att jag köpte Entombeds Wolverine Blues 1993. Den senaste plattan jag köpte var Fat Boys ”Big & Beautiful” på en loppis. Pinsammaste vet i tusan... Smurfarna på LP, är det pinsamt? ”Hallonsaft” är ju en hit.
Jocke - Första vinylskivan var KISS ”Destroyer” på vinyl (tillsammans med storebrorsan). Jag är inget KISS-fan, men fan va bra öppningsspåret ”Detroit Rock City” är. Senaste plattan är nog ”Now dig this!” med småländska ”The Creeps”. Kuriosa är att Patrick Ohlsson som spelade trummor med The Creeps, även spelade trummor i Spy (vars låt ”Jag måste gå” finns med på vår coverplatta). Mest pinsamma? Jag har två vinylsinglar med pudelrockarna ”Bad English” som jag köpte när dom kom ut. Fast jag gillade fan det 1989, så jag står till 100% för det.
Adrian - Första skivan jag köpte var två: ”Slippery when wet”, Bon Jovi och ”Girls girls girls” med Mötley Crüe. Senaste plattan jag köpt är grymma ökenbluesrockarna Etran De L'Aïr från Niger och deras album ”Agadez”. Pinsammaste plattan är nog en vinyl med Paula Abdul, ”Shut Up and Dance: Mixes” som jag köpte tidigt 90-tal. Paula är ju cool men det pinsamma var främst att jag köpte plattan för att blidka mina föräldrar som var oroade över att jag lyssnade så mkt på hårdrock under mina tidiga tonår.

Berätta lite om Skivspill och rester, kommer den på vinyl?
Skivspill & rester var ett projekt vi tog tag i under pandemin när vi inte kunde ses och skriva nya låtar. Då grävde vi fram en hög med demoinspelningar från replokalen, samt inspelade version av låtar som aldrig släppts. Dessa släpptes sen på en limiterad kassett och kommer tyvärr inte att släppas på en vinyl. Det är väl inte 100% säkert att den här kassetten släppts om pandemin inte inträffat. Med så mycket hemmatid till förfogande, så var det ju en helt perfekt sysselsättning att sitta och gräva i både digitala och analoga arkiv från de senaste 10-15 åren.

Ni har i princip släppt allt ni gjort på Gaphals, är det ett bolag ni trivs med…inga andra erbjudanden?
Faktum är att vi aldrig fått erbjudanden från andra bolag, så det har blivit ganska naturligt att stanna på Gaphals. Men den största anledningen är så klart att vi älskar människorna som står (och har stått) bakom bolaget sen det startade. Man får en jäkla respekt för det dom gjort, när man tänker på hur länge dom hållit på nu. Dom har alltid varit ärliga vad gäller både kritik och pepp kring dom idéer vi presenterat och varit ett fantastiskt fint bollplank under åren. Det hade nog känts lite märkligt att gå till ett annat bolag så här långt in i Knifvens ”karriär”.

När ni spelar live, vilken typ av publik drar ni?
Det är nog lite blandat. Vi föredrar ju att spela med andra band när vi spelar ute. Och då helst lokala akter. Och beroende på hur akten i fråga är stilmässigt, så kan det komma väldigt olika karaktär på publiken från kväll till kväll. Vi är väl inte ett band som nödvändigtvis lockar en yngre publik. Men när vi spelade i Visby i maj, så var nog 70-80% av publiken mellan 15-20 år. En otroligt fin upplevelse, som kommer dröja kvar länge i våra minnen.

Vilken är det roligaste stället att spela på?
Alla ställen har ju sin charm och det är ytterst sällan vi inte har roligt när vi är ute. Men ska man nämna ett ställe som alltid är lite speciellt, får det bli Dirty Deeds Rockklubb (DDRK) på Hisingen i Göteborg. Världens finaste människor, både i arrangörsgänget och publiken. Som samtidigt är helt galna! :) Vi har gjort tre spelningar där nu de senaste åren och haft extremt roligt varje gång.

Vad är det konstigaste som någonsin hänt under en spelning med er?
Det konstigaste är kanske när kocken på ett ställe i Lund kom ut med gäng snaps och hällde i oss medan vi spelade. Efter det kom han ut med en brandsläckare och en kökskniv och bankade takten genom en hel låt. Högljutt, surrealistiskt och oerhört underhållande.

Foto:Zäta Settergren

Vad tycker ni annars om att bo i Sverige, politik, inflation etc etc?
Det har vi inte varit så jävla muntert de senaste åren. Pandemin förde ju med sig en massa skit, där det säkerligen dröjer kvar en hel del psykisk ohälsa bland folk. När sen lågkonjunkturen kickade in och ett par stränga vintrar på det så är man ju inte så jävla kaxig. Knifven har väl aldrig varit en plakat-politiskt band, men vi har så klart en stark tro på solidaritet, jämlikhet, fred och kampen mot sociala orättvisor. Sett till hur eländigt det är i många delar av världen, så känns ofta det partipolitiska spelet rätt futtigt i jämförelse. Man blir mest trött på sandlådenivån.

Om ni fick chansen att spela med fem drömband [både de som finns och nedlagda band] vilka fem skulle ni vilja spela tillsammans med på en minifestival med Knifven som huvudband?
Masshysteri, Royal Headache, Trubbel, Ramones och Eddie Meduza.

Blir det mycket intervjuer, tråkigt eller kul?
Intervjuer är kul! Man ska ha stor respekt för att någon är intresserad av det man gör. Om ingen lyssnade eller alls brydde sig, så hade det ju varit svårt att hålla på med det här.

Vilken är den konstigaste frågan ni fått?
Kan tyvärr inte minnas att vi har fått någon särskilt märklig fråga.

Vilken är frågan ni aldrig får men vill ha, ställ den och besvara den?

Vilken låt med Eddie Meduza laddar ni alltid upp med innan gig? Svar: Bodybuilding.

Visdomsord?
”Lyssna när jag säger att livet är meningen, som du ska sluta med utrops-, frågetecken eller punkt”.