Kardborrebandet från Falköping har gjort en skiva som jag anser vara en av de bästa punkplattorna som

getts ut i Sverige på senare år. Här är de som vänliga att svara på en massa frågor angående gruppen och

detta skedde i mars-2020

Lite historia om gruppen?

Nanna : Det finns ju en liten smårolig biografi om bandet på facebooksidan under fliken "om". Har

man några minuter över rekommenderar jag att läsa den. Men i korta drag bildades bandet 2010

av Jocke. Vi har haft några olika medlemmar som kommit och gått. Men det är först nu (eller

möjligtvis efter EPn “noter för idioter”) som bandet verkligen hittat sitt sound som de är stolta över

att representera.

( Gösta : överlämnar det åt er andra.)

Jocke: Drömmen om att spela i band har funnits länge men under gymnasietiden så fick det va

nog! Bandet bildades väl officiellt 2010 men det var året innan som jag började snacka med en

kompis som heter Måns om att vi borde starta ett punkband, han på bas och jag trummor. Vi

slängde ut ett inlägg på Facebook och vips blev vi med en sångerska, Nanna . Efter detta började

ett långt sökande efter gitarrist, vem trodde att det skulle va det svåraste instrumentet att hitta

nån som kunde spela? Vet inte hur många gitarrister vi gick igenom eller hur lång tid det tog men

till slut så hittade vi 2! Fredrik Wallin & Carl Ekström. Första spelningen genomfördes nere i den

gamla goa musikkällaren 1000-volt här i Falköping och jag var så nervös att jag drack flera

koppar kaffe innan, trots att jag inte lärt mig det än på den tiden. Vi blev tyvärr av med

gitarristerna inte så långt därefter men en vacker morgon så vaknade Måns upp efter en blöt

kväll utsocknes, liggandes skavfötters med vem som skulle bli vår nästa gitarrist, Damien

Terry. Här börjades det skrivas låtar och vi släppte vår första platta " Refränger som svänger" .

Här någonstans blev vi även med scenmaskot vid namn Kulan , han va inte så värst musikalisk

men han kunde dra roliga skämt. Efter nåt år så gick vi skilda vägar med Damien av logistiska

skäl och vi hittade tillslut Emil Söderberg på nåt vis, jag minns inte hur dock, och så var vi igång

igen! Ny platta släpptes " För sånna som oss är det ni som är drägg ". Efter nåt år slutade både

Måns & Kulan men vi lyckades snabbt att hitta våran nuvarande bassist Gösta som fått en morot

av Kulan vid en spelning i Vårgårda, när han drog ett av sina skämt. Vi blev avsevärt bättre och

mer samspelta med åren och släppte EP:n " Noter för idioter ", det spelades in musikvideos och

vi lirade kors och tvärs så ofta vi bara kunde och idag står vi med en nysläppt 12" och det bästa

gigåret framför oss någonsin!

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid?

Gösta: Årgång -78, född, uppvuxen och boendes i Vårgårda, jobbar som gymnasielärare. Familj

består av sambo, katten Kulvert och chinchillan Piff. Var med och startade punkmetalbandet

Hepatit Gud i början av 2000-talet, var under en kortare period med i ett metalband som hette

Insomnia (Alingsås). Har sen många år tillbaka ett Nirvana-tributeband vid namn Nearvana

tillsammans med en polare från Göteborg.

Nanna: Född -91, gift med Joacim och bor på en hästgård strax utanför Falköping. Jobbar som

personlig assistent och akupunktör. Tränar mycket på fritiden, både med hästen och på gym.

Spelar även i Vänsternäven och Kollektivet.

Jocke: Född 1991 i Gudhem, jobbar som sotare, gift med kexet här ovan, vi har massa olika djur

på en gård utanför metropolen Falköping tillsammans. Katten Tinnitus och den nyförvärvade

hundvalpen Asta är favoriterna. Spelar även bas i Dystra Li (men vi ligger hårt i dvala) och orgel i

Marcus Wilsson och Kollektivet .

Emil : 28 år, sambo, snickare, släppte en soloskiva (ska/punk) innan kbb, hoppas på att släppa

fler om jag får tummen ur röven.

Kim: 32 år, sambo med nykläckt unge och 2 rovdjur, jobbar som bilmekaniker och är bandets

Bosse bildoktor. Spelat bas i ett dödsmetallband några år.

Jag kan höra mycket trall men även lite tuffare punk, hör jag rätt?

Gösta: Så är det väl, vi blandar och ger inom genren som helhet, en låts musikaliska stil och

textens tema bör ju harmonisera i någon mån och vill man inte låta eller sjunga tematiskt

enformigt så får man ju använda sig av det som tjänar syftet bäst, dvs att skriva en bra låt. Våra

egna influenser speglar väl också detta i ganska stor utsträckning då vi inom bandet lyssnar på

många olika typer av musik.

Nanna: När jag skriver texter och musik vill jag inte binda mig. Det är nog på vilket humör man är

just den dagen man skriver. Vi har aldrig gått in för att låta på ett speciellt sätt.

Jocke: Enkelt och tråkigt svar, vi är punk i grunden men alla av oss har lite förkärlek till andra

genrer så vi tar och blandar lite smått för att det är kul och att det låter gött!

Kardborrebandet, är ni nöjda med namnet? Om inte det bästa bandnamnet hade varit

upptaget, vilket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet?

Gösta: Jag tycker att det är ett roligt och funktionellt namn som är lätt att lägga på minnet. Bästa

bandnamnet är … oj, det var en svår fråga. Pass på den.

Nanna: Fördel med namnet är att folk har lätt för att komma ihåg det. Nackdelen är att det inte

alltid är så snyggt på diverse merch

Jocke : Jag tyckte att det var lite småfyndigt och kul när jag kom på det och vi har bara hört

positivt om det tills nyligen när vi blev intervjuade i först Turist i tillvaron och sen Döda Katten

Podcast. Då var det helt plötsligt urtöntigt haha.

Vad är det bästa med att spela live?

Gösta: Adrenalinrushen som man får i kontakt med publiken, svetten, värmen, glädjen,

ölfläckarna.

Nanna: Samspelet med musiken. Att få uttrycka sina känslor och bara ösa ur sig massa energi.

Plus att jag älskar att stå i centrum

Jocke: Så jävla sköj! Det är en obeskrivlig känsla att få ta steget ifrån replokalen till att framföra

det man repat i så många timmar på en scen framför folk!

Var är bäst att spela, var är sämst?

Gösta: Välfyllda mindre spelställen, komprimerad publikenergi, komprimerat ljud. Några av våra

roligaste/bästa spelningar har varit på minimala ställen inför ganska liten publik. Jag tror inte att

vi skulle ha roligare på Rock in Rio än på exempelvis Musikens Hus. Därtill ska man ju såklart

spela inför en publik som uppskattar det man gör.

Nanna: Publiken gör allt. Spelar ingen roll om man spelar på en stor eller liten scen. Om

publiken är med, lyssnar och gillar det man gör är det alltid roligt. Jag kan känna att det är mindre

kul att spela på tillställningar där “punkare” inte är ens målgrupp.

Jocke: Svårt att säga var då publiken gör spelningen. Inte nödvändigtvis mängden! Vi har ärligt

talat åkt till gig utan förhoppningar och blivit helt överförtjusta av responsen och haft hur kul som

helst!

Hur är det att spela denna sortens punk i Sverige idag?

Gösta: Utifrån den initiala responsen på skivan och det faktum att vi har ganska många gigs

inbokade under första halvan av 2020 så kan man kanske säga att det för vår del känns ganska

tacksamt, i alla fall just nu. Det går i perioder, beroende på vad vi gör inom bandet, men externa

faktorer påverkar ju också hur man känner inför det. Har man inga inbokade gig att se fram emot

så kan det kännas lite tunggrott.

Nanna: Klart att det alltid kan bli bättre, men jag tror att punk är den “lättaste” genren att få

spelningar på. Punken är inte död och jag tror aldrig att det kommer bli det heller.

Jocke: Vi har ju inte så mycket politiska texter eller aggressiva texter utan generellt mer positivt

skrivna låtar och det verkar som att det uppskattas en liten blandning om vi tar responsen ifrån

nya skivan som exempel.

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord?

Gösta: Glatt, energirikt och spralligt.

Nanna: Energirikt, sjungamedvänligt, melodiskt

Jocke : Bärs, kärlek & punk!

Emil: Håller, Med, Jocke

Kim: Fort, rolig och ölvänligt.

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil? Ni sjunger mycket om punk i

era texter…

Gösta: Musikalisk frihet, musik av och för arbetare, politisk och samhällelig medvetenhet.

Nanna: Att alla får vara precis som de är och inte skämmas för det. I vårt moderna samhälle ska

folk tycka och tänka så mycket om andra människor baserat på hur dom ser ut. Punk säger Fuck

you till dom som är livrädda för att sticka ut.

Jocke: Förr kändes det som att punk var tvunget att va politiskt och anti nånting men idag

upplever jag det mer välkomnande! Kom och var precis vem fan du vill, det spelar ingen roll alla

är välkomna liksom. Självklart tolereras inte rasister etc. men i övrigt så behöver inget vara så

jävla perfekt, var dig själv bara.

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande?

Gösta: Jag skulle hellre dela med mig av musiken helt gratis än att någon Bert Karlsson-typ

sitter på arslet och håvar in deg, samtidigt är det ju skönt om man i alla fall slipper gå back på ett

skivsläpp. Vinyl är ju inte gratis att pressa, men det är ju något konkret att ta på, till skillnad från

digitalt och streaming. Jag som gammal gubbe tycker att vinyl är det klart sexigaste formatet att

ge ut sin musik på.

Jocke: Vet inte riktigt vad man ska säga idag, Spotify har ju typ dödat det ”problemet”?

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt?

Gösta: Extremt skitnödigt och polariserat, den politiska diskussionen har blivit “för eller emot SD”.

Det finns inga gråzoner, antingen ses man som rasist eller vänsterbliven. Epitet kastas på

meningsmotståndare när argumenten tryter.

Nanna: Jag är så fruktansvärt ointresserad av politik så jag vågar inte uttala mig

Jocke : Yrket politiker är idag ett stort jävla skämt i Sverige! Finns inte en enda som jag har

förtroende för och enda sättet för att få vettigt folk som faktiskt bryr sig till makten är att skrota

yrket helt och hållet och börja om. Inga månadslöner som en annan har årslön, inga våldsamt

höga fallskärmar (vem fan kom på det, du misslyckades men här får du ändå betalt efter du

slutat jobba som det). Hade vi bara fått ner dess löjliga summor så hade det bara varit vettigt folk

som faktiskt brytt sig om landet som intresserar sig av att jobba som politiker och göra skillnad

kvar!

Finns det några bra band I Sverige idag? I er hemstad?

Gösta: I Sverige finns det band, det är jag ganska övertygad om. I min hemstad likaså.

Nanna: Till 90% lyssnar jag bara på svensk punk. Det är det jag gillar mest och det finns så

många otroligt bra band. Ingen nämnd ingen glömd. Från Falköping är det väl Snutjävel som jag

kommer på.

Jocke: Massor ny och bra punk har producerats de senaste åren ju! Även många gamla rävar

som fortfarande håller måtten såklart 😉 men i lilla Falköping är det inte så mycket aktivt just nu

tyvärr, men det finns ju Blisterhead, Snutjävel, Mähälium inom vår genre.

Spelar ni något utanför Sverige?

Gösta: Inte än, men vi blev kontaktade av någon knäpp ryss för ett par år sen som ville arrangera

en miniturné för oss, men då skulle vi stå för alla utgifter och han skulle ta all eventuell vinst.

Kändes sådär seriöst. Otaktiskt att vara så öppen med sitt upplägg om man vill blåsa folk på

pengar, kan jag tycka, haha.

Andra bra band från utlandet? (Säga 1 var eller?)

Gösta: NOFX, Bad Religion, m.m.

Jocke: Rise Against

Emil : Rancid

Kim: Austrian death machine.

Era texter, vad influeras ni av? Aldrig på annan språk än svenska? Berätta lite om Ölens fel

och textraden Du är vacker som en ros du käkar bara pulvermos? Var kom den raden ifrån?

Gösta: Ölens fel är väl lite självbiografisk eller? Emil? (Pulvermos får någon annan förklara.)

Nanna: Oftast är det Emil som kommer på en refräng och musik, som jag sedan sätter text på.

Svårt att säga vad man influeras av, det varierar så mycket. Nej, inget annat språk än svenska.

Pulvermos var väl egentligen en plojlåt (precis som ölens fel). Tror Kim skrev texten på den.

Emil : Ölens fel är ett resultat av att få en gitarr i näven 4 på morgonen, sen plockade bara saker

som hänt på fyllan.

Finns det något ni aldrig kommer att skriva om?

Gösta: Att borgerlig politik, kapitalism eller att religion skulle vara bra.

Politik och musik, hör det alltid ihop?

Gösta: Det hör ihop när man vill att det ska göra det. Vill man skriva en låt som handlar om

något annat så gör man det. Men att använda sig av punken som ett verktyg för att föra ut

politiska budskap, ja självklart.

Bästa politiska band/artist?

Gösta: Rage Against the Machine

Nanna: Ingen aning, vilka är ens det? Mimikry och Lastkaj?

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc? Har texter ändrat era liv? Ge

något exempel isåfall?

Gösta: Mycket av tidiga Korn och Slipknot talade till mig, det var mycket känslor, ilska, sorg. Det

var musik som fick mig att känna mig hemma nånstans, att orka mig igenom perioder när man

mådde skit. Tidiga Dissection var även inspirerande, det satte ord på ens förakt för kristendomen

och religion i allmänhet.

Nanna: Absolut tror jag det! Hur många gånger har man inte tagit sig igenom tuffa perioder med

hjälp av musik? Mimikry har varit en energikälla för mig. Även att skriva egna texter av sina

tankar har hjälpt mig bearbeta mycket.

Ert omslag är riktigt fräckt på er LP, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man

förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken fabrik är det vi är välkomna till? Vilken är ert

favoritomslag alla tider?…

Gösta: Omslagsbilden är fotad av vår gode vän Robert Hellström på RH Foto, i samband med

att vi spelade in videon till låten Fabriken. Omslaget “säljer” ju plattan i viss mån, kanske mer förr

i tiden dock, innan digitaliseringen. Men det fyller ju fortfarande den funktionen, även i sociala

medieflöden, att vara musikens “ansikte utåt.” Fabriken i det här fallet är väl rent bokstavligt “den

där fabriken du släpar dig iväg till varje arbetsdag och som suger både hälsa och livsvilja ur dig”,

men man skulle även kunna tolka “fabriken” som “Kardborrebandets musikaliska fabrik”, men det

var kanske inte en tanke vi diskuterade när vi namngav skivan.

Nanna: När jag skrev “Fabriken” var det mer en metafor till att man alltid kämpar och sliter för att

någon annan ska tjäna mer pengar än sig själv. Det finns alldeles för många chefer som tjänar

löjligt stora summa pengar bara för att dom på golvet sliter arslet av sig. (inte bara på fabriker då

utan de flesta arbetsplatser) Det viktiga i dagens samhälle är i slutändan att dra in så mycket

pengar som möjligt, inte arbetarnas hälsa. Det är ingen som tackar dig när du har kört dig själv i

bott. Sen namnet på skivan, skulle lika gärna kunna heta “välkommen till vår verklighet”, för i

detta fallet är “fabriken” vår verklighet.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Ett självklart val att det skulle bli LP? Finns det någon bra

skivaffär i er närhet kvar?

Gösta: Jag drev att vi skulle pressa upp den fysiskt, dels för att jag älskar formatet som sådant,

dels för att CD är på väg ut och som digital media är omsprunget av mp3/streaming. Att ha en

fysisk skiva i hyllan smäller ju högre än att bara visa upp att man finns på Spotify, men det är ju

också tacksamt att släppa punk, hårdrock och metal på vinyl då det fortfarande är en köpstark

grupp. Inte för att vi räknar med att bli rika på kuppen, men det är ju en häftig känsla att ha den

på fysisk press. Skivaffärer är ju tyvärr en utdöende bransch, närmast är väl Göteborg, Andra

Långgatans Skivhandel, Skivhandel Majorna och dylika affärer, second-hand osv.

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc?

Gösta: Inspelningen av videon “Tredje Ölen” var riktigt kul, strålande väder, många god öl och

mycket skratt. På scen har väl de flesta livespelningar varit kul i sig själva, men jag vet inte om

det har hänt något extraordinärt som duger för kategorin “riktigt roligt.” Men vem vet vad vårens

spelningar har att erbjuda?

Nanna: Vi har så många roliga minnen från spelningar, resor, inspelningar etc, svårt att välja

något specifikt.

Jocke : Asså jag fnissar fortfarande åt den gången då nån tyckte att det var en god idé att ge

Kulan den trådlösa och dyraste micken som fanns på scen. 8000:- vill jag minnas och den åkte

självklart i golvet när han skulle göra ett snyggt litet kast och ljudteknikern höll på att explodera

bakom mixerbordet. Eller när Kim slog sönder kaffekannan i Kulans huvud och hans morsa blev

förbannad och djupt besviken på videon som vi la upp av det på Facebook "MEN KIM!” haha!

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk?

Gösta: Vi drar väl allt från nit- och tuppkamspunkare till rockers till “vanligt” folk med intresse för

proper musik (annat än skiten som prånglas ut via mainstreamradio). Åldern är allt från

tonåringar till medelålders, exempelvis några av mina arbetskollegor som ofta dyker upp när vi

spelar lokalt i Falköping.

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter?

Gösta: Skivor: Meshuggah - Catch 33, Räserbajs - Noppriga Tights & Moonboots, NOFX - The

War on Errorism, The Kristet Utseende - Inferno Pervers, Nirvana - In Utero *** Konserter: The

Kristet Utseendes avskedskonsert på Gefle Metal Festival 2019, Slipknot på Hovet, Stockholm

2002, Nasum på Arvikafestivalen 2003, LOK på Sweden Rock Festival 1999, Sportlovs “sista

spelning” på Belsepub, Göteborg 2004

Emil : Rancid - Out comes the wolves, Sonic boom six - City of thieves, Interrupters - Say it out

loud, Stilett -S/t, The Vlash - London calling. Bästa festival är Gruvpunken rakt igenom.

Kim: Sepultura - Beneath the remains, Slayer - Christ illusion, Tvärnitad - samtliga skivor,

Slipknot - Iowa, Meshuggah – Nothing

Är det tråkigt med intervjuer? Föredrar ni mail, telefon eller liveintervjuer?

Gösta: Intervjuerna blir inte bättre än frågorna, men vanligtvis är intervjuer helt ok. Skulle man bli

intervjuad tre gånger i veckan och frågorna bara handlar om irrelevanta idiotsaker så skulle man

tröttna rätt så snabbt, men SÅ populära är vi ju inte (än). Jag gillar spontaniteten under

liveintervjuer, men mail är ju bra då man kan tänka över sina svar lite mer innan man skickar

tillbaka dem. Någon telefonare har jag aldrig gjort, så det kan jag inte uttala mig om.

Nanna: Det är kul med intervjuer, men jag är så fruktansvärt dålig på att uttrycka mig i text så

liveintervjuer är att föredra

Jocke : Vi har inte gjort så många så det är kul! Men vi är nog rätt dåliga på att svara så det är

nog mer vi som är tråkiga.

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert

band, vilka är drömbanden då?

Gösta: Nirvana, NOFX, Räserbajs, The Dillinger Escape Plan, Municipal Waste

Nanna: En jävligt bra lineup skulle va: Mimikry, Lastkaj, Ebba Grön, Pastoratet och Björnarna

Jocke : Inte riktigt samma genre men Queen för fan!

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var

unga punkare?

Gösta: Det är jag övertygad om att det är, musiken fungerar som en kanal och säkerhetsventil.

Jag var ju metalskalle när jag var ung (och är till stor del fortfarande) så jag var väl arg och hatisk

på ett sätt som kanske inte skulle beskrivas som typisk “ung punkig ilska”, men ju äldre jag blivit,

desto mindre hatisk har jag blivit mot folk på individnivå och mer frustrerad, bitter och uppgiven

när det kommer till generella politiska och samhälleliga fenomen. Så på så sätt är jag nog lika

arg, men ilskan är mer fokuserad än när man var yngre och inte hade någon vidare

livserfarenhet. Man var arg men man förstod inte riktigt vad man skulle vara arg på.

Nanna: Ja det har ju hänt att man istället för att gå fram och slå någon på käften har man skrivit

en låt om personen istället. Funkar alldeles utmärkt!

Emil : Det går inte vara lika frustrerad som en tonåring, det osar ju runt dem. sen blir man äldre

och mer bitter.. hur fan musik skulle göra en snällare, Jag tycker att alla som inte delar min

musiksmak kan dra åt helvete.

Vilken är den konstigaste frågan ni fått i en intervju?

Gösta: Den här frågan.

Jocke: Haha klockrent svar, Gösta!

Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och besvara den?

Gösta: Vem har mest illaluktande pruttar? Emil. ;)

Framtidsplaner för bandet?

Gösta: Lira live, förhoppningsvis genererar plattan gott om spelningar i sommar så att man

kanske får åka ut på någon liten miniturné eller till någon festival. Och nästa platta är väl i

tankestadiet i alla fall, det blir att skriva musik under våren.

För dig själv?

Gösta: Få in vanan att värma upp fingrarna innan livespelningarna.

Nanna: Fortsätta att stå på scen och älska det jag gör.

Visdomsord?

Gösta: “You’re damned if you do, and damned if you don’t.” - Bart Simpson

Kim: "Det är lättare att be om ursäkt än om lov." - Kim Löf

Nåt att tillägga?

Gösta: Nä, jag äggar sällan överhuvudtaget, tycker att det slöseri med ägg.

Nanna: Nej du har nog fått med de mesta