JOHAN JOHANSSON

--är Hammarby hockey trogen--

Johan Johansson har varit med i en massa grupper och är en punkens förfader här i Sverige. Grabben svarade på min intervju på studs och är ett föredöme för andra musiker. Läs här en riktigt trevlig intervju som gjordes den 19/3-2007.

Längesedan du har kommit ut med någon skiva nu? I alla fall i eget namn? När kommer nästa?
-Jag började spela in en för flera år sedan, men den är fortfarande inte klar. Anledningarna till att jag är så långsam med mitt eget är många. Dels tycker jag att det kommer alldeles för många skivor numera, folk håller ju för fan på att drunkna i musik. Dels är jag fortfarande så nöjd med mitt senaste album (”Johan Johansson…och hans lilla svarta värld”) att det har känts svårt att toppa. Sen är jag ju inte precis världens mest egotrippade människa – vilket kan vara ett handikapp i sammanhanget. En annan orsak är att jag, tro’t eller ej, lider av kroniskt taskigt självförtroende när det gäller min egen musik. Jag tycker sällan att något jag gjort duger – även om jag är medveten att jag kan klämma ur mig minst lika bra sånger som någon annan här i landet. Jag ju dessutom haft privilegiet att få jobba som producent med väldigt många begåvade artister, och det har varit så roligt att min egen musik hamnat lite grann i skuggan. Åsså är det det där med tid. På senare tid har jag haft fullt upp med att turnera med Kjell Höglund och Diamond Dogs, plus att jag skrivit boken ”I stället för vykort”.
Nu har jag i alla fall börjat få fart på låtskrivandet igen, så förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan nästa soloalbum dyker upp. Har man abstinens fram till dess kan man skaffa sig min bok. Där får man med en liveplatta på köpet där ett flertal nya låtar ingår.

Vilken var den senaste skivan du medverkade på?
-Det blir ju en del inspelningar, så det är inte så lätt att säga. Vanligtvis brukar jag medverka på Stefan Sundströms plattor. Det måste nog vara Stefans nya singel som han spelade in tillsammans med Fjodor från Ebba Grön, men den har ju inte kommit ut än.

Håller du på med producerandet ännu?
-Då och då när det dyker upp någonting roligt. Jag känner att jag bara kan göra ett riktigt bra jobb som producent om det är någonting jag tycker riktigt mycket om själv. Gör jag inte det är det bättre att artisterna väljer någon annan. Idag ska jag just ner och mixa en inspelning som jag gjort med Stina Berge från Pink Champagne som kompas av Kenny Håkansson och ett gäng andra gamla proggfantomer. Annars var nog den senaste fullängdaren Kjell Höglunds ”Pandoras Ask”. En väldigt stark platta tycker jag.
Det var på tapeten att jag skulle producera Fröken Underbars kommande album. Jag blev i alla fall tillfrågad och hade gärna gjort det. Jag gillar det bandet. Men det föll på att vi inte kunde synka ihop inspelningen tidsmässigt.

Vilket är det största du har producerat och då menar jag inte viktmässigt utan försäljningsmässigt?
-Jag gjorde en platta för några år sedan med islänningen Bjartmar Gudlaugsson som sålde fyrdubbel platina på Island. Var tionde islänning köpte den – men där bor det ju inte så många. Förmodligen måste det vara någon av plattorna jag spelade in med Lars Winnerbäck.

Saknar du inte tiden när du var ute och turnerade med band?
-Både ja och nej. Det är ju väldigt kul att flänga runt med ett band, men samtidigt är det mycket mer jobb. Speciellt skulle det vara det nu, när jag håller i precis allting själv. Så som läget är idag skulle jag vare sig ha ork eller råd att ha ansvar för ett fullt band – men såna saker kan ju ändras.

Spelar du mycket ute nu eller hur är det? Är det bara akustiskt eller är det med band?
-På mina egna konserter är det just nu bara jag och basisten Rickard Donatello. Ibland när jag turnerar med Kjell Höglund har vi med oss ett åttamannaband, och det brukar innebära så mycket administration för min del att räcker och blir över.
Sen tycker jag ju att mina låtar i allmänhet håller att spela på enklast möjliga sätt. Det var ensam med en gitarr dom gjordes, och man kommer bra mycket närmare kärnan i sångerna om dom framförs på en sånt sätt också.

Josef och Maria är ju en av mina favoritlåtar med dig...hur kom du på idén till den låten?
-Den gjordes inför den allra första konsert jag gjorde på helt egen hand, inför an samling mest bestående av 75-åriga tanter på ett bibliotek i Sandviken. Det gick väldigt snabbt att göra den låten, den kom i princip av sig själv.
Jag är inte ett dugg troende, men tycker ändå att Jesus är en bra förebild att ha. Idén med att han kom tillbaks fast på helt fel ställe roade mig. Det kan jag fortfarande sitta och flumma över, och jag tror knappast att Jesus skulle vilja ha så mycket med Runar att göra om han beslöt sig för en comeback.

Vad har du själv för favorit av dina egna låtar?
-”Lat man sleaze twist” från ”…svarta värld”-plattan är jag väldigt nöjd med. Den tycker jag är en av mina bättre låtar och texter. Låten kom också väldigt fort – den var inspelad och klar fem timmar efter att jag börjat skriva den.
Många av sångerna som hängt med länge har tagit väldigt kort tid att skriva. Både ”Polsk Zchlager” och ”Världens bästa dåliga exempel” klafsades ihop under varsin koncentrerad halvtimma. Ibland kan det ta flera månader att få en sång klar, men dom som fäster – dom fäster fort.

Hur ser du på när KSMB återbildades för några år sedan...du ville inte vara med...varför?
-Jag skulle precis ge ut ”Flum” och hade vare sig tid eller lust till att leva i det förflutna. Det var mycket som hände just då. Jag både producerade och turnerade med Stefan Sundström, jag höll på med De Lyckliga Kompisarnas hockeyfrilla-platta. När så många inspirerande saker händer i nutiden har man inte mycket till övers för ren nostalgi.
Ingen av dom andra i KSMB spelade någonting just då, men jag hade fullt upp med en massa andra roliga grejor. Tvärtom mot vad många påstod hade jag verkligen ingenting emot att dom gjorde det. Jag blev tillfrågad av dom andra att vara med och tackade nej. Däremot var jag och såg dom ett par gånger. Dom gjorde det så bra det nu gick att sparka lite liv i en gammal dinosaurie. Kort sagt är jag ingen särskilt nostalgisk typ. Vi hade i stort sätt ingenting genemsamt längre, och jag har aldrig någonsin känt någon längtan att sätta ihop KSMB igen. Var sak har sin tid, och jag har alltid haft fullt upp med nutiden.

Får ni mycket förfrågningar om reunion?
-Ja, ganska ofta faktiskt. För det mesta är det nog jag som får förfrågningarna – och dom andra har ingen aning om vad det är jag nobbat genom åren…haha!

Hur ser du på när gamla band återbildas?
-Gör dom det bra kan det vara skoj, men för det mesta är det tomma agendor och plånböcker som är den största orsaken till återföreningar. Men jag har ju också gamla idoler jag skulle vilja se. Jag tänker ju inte till något pris missa återföreningen av The Only Ones i sommar till exempel - ett av mina egna absoluta favoritband.

Asta kask klarade det ju bra?
-O ja, visst gör dom det. Men asta-killarna har ju bott kvar i hemtrakterna, träffats och umgåtts genom åren och haft en massa gemensamt redan innan dom började spela igen. Det har inte vi i KSMB. Jag känner ju Asta Kask ganska bra och tycker att dom gör det alldeles förträffligt bra. Dessutom har dom ju rullat igång en hel musikstil som spridits över hela världen, så är det några som har full täckning för att åka ut och skörda lite så är det dom.

Du har är ju uppväxt med punken, hur ser du på den idag? Finns det en punkrörelse idag?
-Det där håller jag inte med om riktigt. Jag är uppvuxen med 60-talspop och musikrörelsen. När punken slog igenom hade jag redan skaffat mig mina musikaliska ramar. Däremot var jag väl med om att skapa mallen för det som rent musikaliskt kan kallas den svenska punken.
Jag har svårt att svara på frågan eftersom den är så hypotetiskt, det beror väl vad punk betyder för var och en. För mig är det en attityd och inte en musikstil. I min värld är Laleh, Marcus Birro och Tingsnotariens bloggar punk. Som musikstil står punk som något ganska konservativt i mina ögon. En stil med många puritaner, och jag har alltid haft svårt för sånt. Det är klart att det finns en levande punkrörelse, och det är ju skoj – men det finns dom som har betydligt mycket mer koll än jag på den.
Sen är det ju förstår kul att jag varit delaktig i en sak som satt sina spår, och jag får många smickrande tackmail för det jag gjort tidigare. Sånt är skoj, men egentligen borde dom kanske tycka att jag är en gammal gubbjävel från forntiden.

Hur har punken påverkat ditt liv?
-Attitydmässigt har den definitivt gjort det. Jag hade förmodligen levt ett helt annat liv idag om det inte varit för att jag halkat med i punksvängen under en viktig period i livet. Jag har hållit kvar vid mina ideal och personliga principer – och det är jag både glad och stolt över.

Är det inte taskigt för dagens ungdom som har mycket svårare att chocka sina föräldrar/omgivning osv än vad vi hade? På den tiden räckte det ju att man snaggade sig och satte ett Pistols märke på jackan för att chocka? Vad skall de göra idag för att chocka?
-Jo, där har du helt rätt. Det behövdes inte mycket för att få folk att sätta i halsen tidigare´. Dom sista som lyckades med det var väl Ultima Thule och vit-makt-banden – men inte ens det skulle folk bry sig om idag. Marilyn Manson bör skratta sig lyckliga att dom kommer från USA, där tillräcklig många människor fortfarande är så konservativa. Här är det inte många dom lyckas chocka. I min bok finns ett helt kapitel som behandlar just den grejen.

Vad var det bästa respektive det sämsta med punken?
-Det bästa var och är gör-det-själv-andan och att man inte behöver vara så jävla tekniskt duktig. Att den fick upp folk ögon för skillnaden på att vara duktig och på att vara bra. Det sämsta är att det blivit en fruktansvärt konservativ genre med en massa småpåvar som bestämmer ramar för vad som är punk och inte. Jag har aldrig gillat sånt. Jag tycker stilar är till för att förstöras och geggas ihop. Jag tror det är därför jag kommit att hamna i det som många kallar svensk vis-rock. Där är det lite friare ramar.
Gillar man punk tycker jag att man borde ge den frihet att gå vidare och utvecklas. Annars riskerar man att gå samma öde till mötes som den traditionella folkmusiken gjort. En stil som dikteras av puritaner och som bara lever några gånger om året på skansen och några andra folkdräkts-maskerader.

Vilken är din svenska? Utländska favoritpunklåt?
-Dr Zekes ”Jag ska aldrig dö” och Only Ones ”Another girl another planet. Jag tycker inte någon av dom är någon typisk punklåt, men det är inte jag som bestämmer ramarna.

Fem favoritskivor just nu?
Säkert! – ”Säkert!”
Florence Valentin - ”Johnny Drama”
Cotton Mather – ”Kontiki”
Zarah Leander – ”Valdemar”
The (International) Noise Conspiracy – ”Armed Love”
...av allt jag själv medverkat på är det Roger Karlssons “Veckans Babe” som oftast snurrar hemma. En fruktansvärt underskattad och bortglömd skiva!

Första, senaste och dyraste skivan du har köpt?
-Dom första var EP:n ”Ready Steady Who” och Monkees album ”Headquarters” som jag köpte på NK i Farsta typ 1967. Dom håller än idag.
Den senaste var ”Säkert!”. En alldeles lysande skiva. Jag har till och med köpt 2 exemplar! . Var tvungen att ge bort det första till Kjell Höglund, för han blev så förtjust i den.
Dyrast….jag köper inga dyra plattor och är ingen som samlar på speciella utgåvor eller så. Jag är ute efter musiken. Så den dyraste måste nog vara en singeln med Mott The Hoople som jag försökte sno från PUB när jag var fjorton år. Jag torskade för snatteri, och den plattan kostade mig min stolthet – hur mycket den nu kan vara värd…

Mest pinsamma skivan i samlingen?
-Jag gillar ju pinsamma plattor, så jag är lite fel person att fråga. Men KSMB-singeln ”Feliz Navidad” som skickades ut till prenumeranterna av tidninger Schlager är fruktansvärt kass, så det får bli den.

Kan du inte fixa en John Lenin CD, allt som ni gjorde borde väl få plats på en CD?
-Jovisst, men det är MNW som sitter på tejperna. Nu har jag i alla fall lyckats tjata ut en samling med Strindbergs.

Du har varit med i KSMB, Strindbergs, John Lenin och spelat solo? Vad har jag missat här som du också medverkat i?
-Bandmässigt menar du? Jag var medlem i Diamond Dogs i drygt tre år och har gjort kortare eller längre sejourer och inhopp i band som Stockholms Negrer, Incest Brothers, Pink Champagne och Gudibrallan och en hel del till som inte ens jag själv kan hålla reda på. Gjorde plattan ”Griniga Gamla Gubbar” tillsammans med Wille Crafoord. Jag tycker fortfarande det är ett riktigt bra album – sen får folk säga vad fan dom vill!

Hur ser du på mp3 och nedladdning?
-Väldigt skojigt. En klockren punkgrej apropå allt snack om sånt. Det öppnar ju oanade möjligheter för ny musik. Jag önskar att det funnits när jag själv började spela.
Jag har faktiskt aldrig mött en enda artist som varit negativ till mp3or. Gnölet kommer från stora skivbolag och artister som Metallica, och jävlar vad synd man tycker om dom – eller hur?

Är det något du pysslar med själv?
-Jag har laddad ner ganska mycket musik. Är det något jag lyssnar på flera gånger går jag och köper plattan av ren princip – särskild om den givits ut av ett litet bolag. Jag hade aldrig fått höra vare sig Säkert! eller Cotton Mather, några av mina absoluta favoriter just nu, om det inte varit för att jag laddad ner skivorna först.


Du gillar Hammarby hockelag...bryr du dig inte om fotboll? Hur gick det för hockeylaget i år?
-Jag är en så kallad motgångssupporter. Hockeylaget är mitt gäng. Jag ser väl kanske en herrfotbollsmatch om året. Det är så mycket hysteri runt fotbollslaget. Jag ser hellre på handboll eller damfotboll, men hockeylagets matcher missar jag inte gärna. I år slapp Hammarby Hockey i alla fall att kvala för nerflyttning, vilket får anses som lyckat eftersom laget är ungt och budgeten en bråkdel av vad övriga lag i samma serie haft att bolla med.

Blir det mycket intervjuer nuförtiden? Är det tråkigt?
-Kan inte påstå att det är betungande mycket. Det kan vara tråkigt att svara på frågor man redan svarat på tusen gånger, men sånt här är bara skoj.

frågan du aldrig får men vill ha? Ställ den och besvara den?
-Vi behöver dig som diktator, ställer du upp?
-Åkej då, men då jävlar kommer det hända grejor!

Du finns ute på My space också...varför tog du dig dit?
-För att träffa gamla och nya vänner. Ett sjysst komplement till den vanliga hemsidan, och lätt att sköta själv.
Fast egentligen kom jag dit för att hjälpa min vän och stora idol Ollekarlsson (jo, det SKA vara ett ihopskrivet namn) att få igång hans myspace-sida. Han är den coolaste killen i världen – och jag skulle göra vad som helst för honom.

Framtidsplanerna med musiken?
-Att fortsätta kämpa för att få fram egen och andra svenska musik, att få häcken ur vagnen och göra mitt nästa soloalbum klart, att jävlas med världen genom att någon gång göra ännu ett album för en enad kritikerkår att hata med den moderatkommunistiska duon Griniga Gamla Gubbar, att köra vidare på egen hand och tillsammans med Kjell Höglund och att någon gång busa till det med en och annan Strindbergs-konsert.

För dig själv som människa?
-Att vara lycklig, ta hand om mina vänner, klara mig på det jag tycker är skojigt och att så småningom dö utan att ha tillbringat ett antal år som vårdpaket.

Visdomsord?
-”Går det så går det”

Nåt att tillägga?
-Stoppa moderatiseringen, krossa egotrippningen och se till att jävlas med dom som sparkar på dom som ligger. Flum, dalt och solidaritet till alla! Se till att få bort moderatjävlarna så fort tillfälle visar sig!

Haregott!
Johansson