1

Berätta om dig själv lite grand, ålder , familj, intressen och så vidare? Tidigare band och så vidare?

    Jens Gustavson, 36, östersundsbo, sambo och 2-årig son, attributmakare till proffessionen men jobbar f.n. deltid på min flickväns resturang. Min musikaliska bana är en ganska snårig stig som löper från ett tidigt band som lirade Hendrix- och Deep Purplecovers där undertecknad med stort Gillankomplex men med skrattretande begränsade röstresurser försökte göra "Child in time" rättvisa (tänk dig). Jag minns att jag var så nervös på vår första spelning att jag faktiskt hade total blackout de tre första låtarna.

Senare finner jag mig som basist "Doggybag bluesband", vi lirade mycket engelsk rythm and blues från 60-70talet. Fleetwood Mac, John Mayall, Stones och sånt. En jävligt kul och tokig period. Vi spelade mest på hojklubbar och andra skumma ställen, det kunde bli fullkomliga maratongig från tio på kvällen till fem på morgonen, bikers är en säregen publik - de ger gärnet och ger aldrig upp (åtminstone på den tiden, nu vet jag faktiskt inte längre).

Svensk progg hade jag lyssnat på rätt länge men när jag hörde Stefan Sundströms "En bärs med Nefertite" så insåg jag att det inte bara funkar med texter på svenska det är till och med angeläget.

Jag lirade munspel i bluesbandet "Grumligt vatten" när jag frågade mina medmusiker om de ville prova att köra mina låtar vid sidan om och så är Andras Ungar ett faktum nån gång -96.

    Alltihop faktiskt, men viktigast är absolut att få till en hållbar text som betyder nåt eller innehåller en historia. Jag skulle inte klara av att stå för en nonsenstext bara för att det är en schysst refräng. Erkänner att jag ibland snöar in totalt på att försöka formulera en samhällskommentar om nåt aktuellt ämne så till den grad att det tar tvärstopp. Då är det bara att ge upp, det måste finnas ett visst flöde i skrivandet annars brukar det inte bli särskilt bra.

    Jag har inte riktigt koll längre, (småbarnsförälder...) men det måste finnas en vansinnigt massa bra musiker och textförfattare som i vanlig ordning inte får en chans att komma fram. Jag tycker de gamla hjältarna står sig ganska bra fortfarande, det finns så mycket musik att upptäcka att jag inte behöver ha bråttom.

    Samma där, jag letar mig bakåt. Har köpt några av Tom Waits tidiga och det är jävligt bra. Nick Cave håller stilen, P.J. Harvey, Iggy, Dylan, Neil Young, Patti Smith... Roy Harper är en särling, lite ojämn men aldrig tråkig. Sen är det resten av den icke engelsktalande världens musik, det är bara att ta in: Västafrika, Balkan, Indien, den arabiska världen osv. det svänger som fan out there.

2

Berätta lite om de andra också?

    Tja, det är fyra trevliga grabbar varav två kom med i bandet efter ett tag. Håkan som spelar bas har jag lirat med i tio år snart i lite olika konstellationer, han har en svada som Groucho Marx ungefär och en logik som sopar undan benen på vem som helst, men inte nödvändigtvis på grund av dess riktighet. Uffe - gitarr, har också varit med sen början, han förvaltar hårt bluesarvet, spelar även med en akustisk bluesduo som heter Hot Tamales. John lirar klaviatur och är multiinstrumentalist med en fäbless för amerikanskt sjuttiotal. Ronny är vår (före detta) hårdrockande trummis, lirade förut musik av det tyngre slaget.

    Jag blev naturligtvis chockad först men insåg snart att såna här saker har hänt och händer hela tiden, den här gången fick det extrem publicitet eftersom det slog mot "den fria världen". Att offra oskyldiga människor för en sak, vilken det än är, kan aldrig försvaras däremot måste man alltid försöka förstå varför.

    Inte mycket och särskilt inte min syn på USA

    Det är mycket som är bra med Sverige, jämfört med många andra länder lever vi lyxliv i ett fritt, demokratiskt land med hyfsat orörd natur. Den tråkiga sidan är den sociala nedrustningen, den hysteriska privatiseringen gör att klyftorna blir allt tydligare. Hårda åtstramningar inom kultursektorn gör att vi förlorar mångfald och ökade prestationskrav gör att folk bränner ut sig i allt högra takt med eller utan arbete.

3

Er musik är ju lite annorlunda än många andra visrockares, den känns lite tyngre, vad tycker du själv?

    Jo, det kan nog stämma till viss del och det beror säkert på att vi alla har så olika musikaliska bakgrunder och ideal. Det finns klara blues- och rockinfluenser i grunden plus Johns funkiga spelstil samtidigt som jag försöker lägga in lite mer "etniska" inslag. Det är klart att det inte alltid är lätt att samköra allt detta men vi försöker göra det till en styrka. Ofta blir det lite ånglokskänsla över det hela, svettigt, okontrollerat, bökigt och kul men vi kan faktiskt vara ganska finstämda också om vi är på det humöret.

    Så länge vi bor i en demokrati och har för avsikt att fortsätta göra det måste vi rösta. Det är det enda medel vi har för att föra ett samtal om hur landet ska styras och visst, jag tänker rösta...

 

    Ja det gör jag, det är ett bra sätt att visa var man står däremot tror jag inte det är nån större mening att försöka "infiltrera fiendelägret" oftast spelar man ju för redan frälsta och jag tror inte jag kan omvända nån som har sin uppfattning klar.

4

Hur ser du på det här med att musik klassas in i olika fack och så vidare, är det låttare för folk att fatta vad man pysslar med på det sättet?

    Tyvärr verkar det som om man måste spela "visa" eller "jazz" eller "thrash metal" eller nåt annat exakt specificerat annars blir folk förvirrade och arrangörer nervösa. Det finns nån slags tendens att om man inte kan sätta etikett på musik så vet man inte vad det är meningen att man ska tycka, man har inget att jämföra med. Det är tråkigt men en realitet. Fast å andra sidan om "visrock" funkar som samlingsnamn för vår musik och det gör det lättare att få spelningar så okej då. Oftast måste vi förklara hur vi låter ialla fall.

    Gustav hörde oss på Urkultfestivalen för ett par år sen och sa att han ville testa att göra nåt. Vi provspelade i hans studio och det hela mynnade ut i "Motnot" som släpps nu i Augusti. Folkmusiken är väl dominerande på Home men det är mycket annat som kommer därifrån också, jag tror Gustav riktar in sig på sånt han gillar helt enkelt.

    Absolut, det var otroligt nyttigt och intressant att få lite nya synpunkter på vår musik, Gustav "la sig i" ganska mycket och resultatet känns jävligt kul och bra.

    Vår första upplaga är på 1000 ex. om det blir en andra upplaga tycker jag det är bra för en debutcd med okänt band på litet bolag. Jag gör mig inga illusioner men visst vore det kul att sälja utav bara helvete...

5

Jag ser och hör vissa likheter med Lars Demian och det kanske du har hört förr, vilka andra jämförs du med (för det görs ju alltid)?

    Lasse Berghagen som du nämner i din egen recension av skivan t.ex. hehe... Annars verkar Stefan Sundström vara ett namn som dyker upp ganska ofta liksom Cornelis. Jag har också hört namn som Bo Kaspers, Lars Winnerbäck, Thåström, Dan Berglund, Totta...

    Att ta mig ur min skrivarsvacka som pågått sen Lucas föddes (det har inte blivit så mycket lugn och ro på sistone) och sen skriva bättre låtar, göra fler skivor och spela mer, mer, mer.

 

    Att växa upp, våga välja vad jag vill göra, motionera, laga bilen, fixa fred på jorden och lite sånt.

 

    Har inga, de funkar ändå aldrig. Jag tror inte man kan lära av andra, man måste göra misstagen själv (sedär kom det ju ett iallafall).

6

Bryr du dig om recensioner? Har du någonsin ändrat något för att någon skrivit att du borde göra det?

    Jag är alltid nervös över vad som ska stå i tidningen efter en spelning eller som nu inför ett skivsläpp. Recensioner är oerhört viktiga eftersom det visar att man finns. Alla de som inte kom på spelningen eller ens vet att bandet existerar kan ändå läsa om oss i tidningen och plötsligt finns vi även för dem. Jag blir faktiskt mer ledsen över en utebliven recension än över en dålig. Ingen har tyckt att vi ska ändra på något ännu men jag anser rent generellt att recensenter ska skriva om det de ser och hör inte vad de skulle vilja se och höra, det är inte deras jobb att tala om för artister hur de ska uppträda.

    Tack så mycket för mig, det var trevligt att mailas vid. Ha det så bra och alla hälsar. Jens

7

Vilken är den konstigaste recensionen du någonsin fått?

    Någon riktigt konstig recension har jag aldrig fått däremot har jag blivit omnämnd i en konstkrönika. Jag satt ensam i ett hörn på en vernissage och höll låg profil, spelade mina visor lite som bakgrundsmusik (publiken var ju faktiskt där för att i första hand se på utställningen). Dagen därpå står att läsa att den största behållningen var att höra Jens Gustavson framföra sina visor i cafeét. Det kändes otroligt kul att läsa det men inte utan viss förundran.

8

Hur ser din publik ut, finns det någon typisk typ som brukar komma på dina konserter?

    Svårt att säga, vi har nog ingen speciell sorts publik. Både med bandet och när jag spela ensam kommer det allt från barn till pensionärer och lyssnar. Det är klart det beror ju lite på tillställningens art och var det är men det verkar inte som om vi är särskilt nischade på så sätt.

9

Hur är en bra konsert med dej/er?

    En bra konsert med bandet är en svettig och tokig konsert. När folk har dansat och gett järnet på golvet och man själv är helt slut och hes efteråt då känns det som bäst. Det är ju alltid lättare att spela för en större publik men en liten men entusiastisk folksamling kan också ge samma känsla, det är ju i allra högsta grad ett givande och tagande. Det är oerhört svårt att jobba i "uppförsbacke", det går men kräver så mycket mer av en själv och brukar inte ge samma känsla av totalt rus efteråt.

När jag är själv är det lite annorlunda, då känns det bäst när jag märker att publiken är med och lyssnar, skrattar eller kommenterar mellan låtarna och är tysta när jag spelar. Att man accepterar mig som underhållare och poet och får ett utbyte av mina visor. Ett plus är ju också när jag lyckats genomföra en konsert utan alltför många fadäser, det blir ju liksom lite tydligare när man inte har ett band att gömma sig bakom.

10

Vilket är roligast att spela live själv eller med band? Beter sig publiken olika beroende på det?

    Det är två helt olika saker och ger två olika sorters tillfredställelser, det går liksom inte att jämföra. Med bandet är det ju ett lagarbete, pojkar gör saker tillsammans liksom... Och publiken förväntar sig rock´n roll. Ensam är mer som att hoppa bungyjump, man kan aldrig vara säker på att linan håller. Kontakten blir så mycket mer naken och direkt, jag kan känna mig ganska skräckslagen innan jag går upp på en scen själv. Och eftersom det är fråga om ett helt annat uttryck är ju publiken oftast på ett annat sätt. Många koncentrerar sig mer på att höra texterna. Sen finns det ju förstås de som aldrig kan vara tysta utan måste snacka och störa hela tiden, mitt förslag för att stävja detta är offentlig stegling och livstid portförbud från krogar och offentliga lokaler...

11

Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet?

    Den här veckan tycker jag såhär:

skivor

Anders F. Rönnblom - Krig & fred & countrymusic

Roy Harper - Heavy crazy (som förmodligen är en bootleg ?)

Bob Dylan - Desire

Stefan Sundström - Vitabergspredikan

P.J. Harvey - Rid of me

 

konserter (årtalen är alla gissningar, jag minns inte så noga)

Ulf Lundell - Östersund -98

Stefan Sundström - Skellefteå -91

Sabbath hela veckan - Urkultfestivalen -97

Hansson & Karlsson - Mosebacke -98

Jimmy Ågren band m. Freddie Wadling - Urkultfestivalen -97

 

viktiga saker i livet

Självdistans

Kärlek

Respekt (mot sig själv och andra)

Nyfikenhet

Ett nytt avgassystem till familjens folkabuss

Nästa vecka tycker jag nåt annat... 

12

Första,senaste och dyraste skivan du köpte?

    Första: Slade "Slayed"

    Senaste: Ulf Lundell "12 sånger"

    Dyraste: Stooges "Funhouse" originalvinyl

13

Idoler när du var liten?

    Beror väl på vad du menar med liten, mina första idoler bör väl rimligen ha varit min mamma och pappa. Jag tror inte jag hade några konkreta barndomsidoler, det var nog mer så att jag identifierade mig med en viss typ av människor, lite mer underdogs sådär. De som inte var så perfekta verkade mycket intressantare än idealen. Jag minns en sekvens från nån hojfilm med Marlon Brando: jag tyckte att den långhåriga busen med den risiga HD:n verkade mer spännande än Brandos polerade filmhjälte.

14

Dick Lundberg gav ju ut en skiva bara för nätet, det är inget du funderar på att göra?

    Tror inte det, det känns inte "på riktigt"

15

Vad tycker du om det här med mp3 och liknande saker, dödar det musiken eller hjälper den artister?

    Svårt att säga, för oetablerade artister är det ju ett utmärkt medel att få ut sin musik medan andra förlorar royalties olaglig spridning. Vad som är säkert är att det aldrig kommer att kunna kontrolleras, piratkopieringar kommer alltid att göras på ett eller annat sätt. I princip tycker jag att artisten ska ha betalt, det finns så många andra som skor sig på hans eller hennes bekostnad men frågan är om det går att göra något åt saken ?

16

Vad gillar du internet och mail annars, vad är fördel respektive nackdel?

    Tillgängligheten är en stor fördel, titta bara på Dicks sida. Det är en utmärkt plattform och mötesplats för människor som kanske inte skulle nå ut med sin musik lika lätt annars. Det skapas nätverk och kontakter som är bra för alla. Avigsidorna är ju tyvärr alltför uppenbara, stora öppna nätverk är sårbara och spridning av våldsporr eller vad fan man vill blir svår att kontrollera. Sen har vi ju virus som väl inte är ett problem av den digniteten men nog så irriterande.