Hyrda Knektar är ett sjumannaband från Stockholm och jag hade nästan glömt av dem när jag satt hemma i covid och lyssnade lite random så dök de upp igen. Riktigt bra grupp och jag var tvungen att intervjua dem. Detta skedde i november 2020.

Hyrda knektar berätta om historien, val av bandnamn och dagens medlemmar? Ålder, arbete och grupper bredvid och vad ni spelar för instrument nu såklart?

-Hyrda Knektar har funnits som soloprojekt/sidoprojekt/kompband i regi av Stefan under en längre tid men blev ett riktigt band 2011.

Vi bestod i begynnelsen av Stefan (Gitarr, bas, orgel, piano och sång) och Markel (Trummor, percussion, orgel och sång) men är idag ett stadigt sjumannaband bestående av tidigare nämnda samt Linus (orgel och sång), Nicole (sång och percussion), Ted (gitarr och kör), Fredrik (bas och kör) & Backa Carin (sax och kör).

Medlemmarna i bandet är nånstans mellan 30-50 år, typ, och vi jobbar med allt från offentlig konst och sjukvård till tv-produktion, industri, försäljning och rörmokeri. Om vi skulle starta ett bemanningsföretag skulle vi ha ett jävligt brett spektra.

Vi har släppt följande:

"Vi mot dom" (DIY 2012)

"Inga böner hjälper" (DIY 2013)

"Höstrebell" (7" Noise of Sweden 2015)

"Vi kommer dö men först ska vi leva" (10" Noise of Sweden 2017)

"La la land" (7" split m. Gatans Lag, Noise of Sweden 2018)

"Törnar snår och ris" (7" Noise of Sweden/Beat Butchers 2020)

Ni är ju sju medlemmar, är det svårt att få ihop allt? Jag menar när ni ska repa, spela live etc? Många olika åsikter?

-Fredrik: Jag tycker det är lättare att få ihop Knekt-repen än repen med en annan konstellation jag spelar i där vi är 3 pers. Alla är såklart inte med varje gång men fördelen med att vara 7 pers är man kan få till bra rep även om några är borta.

Backa Carin: Vi har ju fast repdag varannan måndag, så det flyter på rätt bra trots att vi är så många.

Linus: Inte speciellt.

Markel: Vi är ju rätt flexibla ändå. Oftast är vi alla sju på scen, men vi har lirat med bara fyra medlemmar också.

Vi är sju viljor, men oftast är vi rätt överens om hur saker och ting ska låta.

Jag gillar verkligen saxofon i punkmusik och de jag tänker på är X-ray Spex, Fiendens Musik och Gatans Lag, finns det andra bra saxofonpunkband jag missat?

-Backa Carin: Morphine är en favorit, men det är ju inte Punk. Men sjukt bra med saxofon!

Linus: The Filaments är ju ett bra exempel på hur blås passar bra i ett punkband men tyvärr är blås lite underrepresenterat.

Markel: Gatans Lag är ju ett galet bra exempel. Bortsett från punk är nog mitt favoritband med sax Madness.

Nu i dessa covid-tider, hur har ni hållit igång bandet? Livestreams, rep etc?

-Stefan: Det har vi inte. Några rep har vi väl fått till, men vi har legat väldigt lågt överlag. I alla fall fysiskt. Vi pratar ju med varandra i "Bandgruppen" hela tiden.

Markel: Precis som Stefan sa så har vi legat rätt lågt. Vi spelade ju in senaste EP:n i början av året med planen att släppa den i samband med ett gig i april, men sen dök ju den här skiten upp så allt blev knas. Vi hade ett par roliga gig på g som har blivit inställda eller framflyttade. Mest peppade var vi nog på Close Up-båten, men den har ju blivit framskjuten till oktober 2021 så vi får väl se vad som händer. Dem som väntar på nåt gott… Eller den som lever får se, liksom.

Har ni gjort några nya låtar för nya släpp? Låter de på ungefär samma sätt?

-Stefan:  Vi har några nya grejer vi har repat på. Inte riktigt bestämt vad det kommer bli för "Släpp" av det än.  Det låter Hyrda Knektar om det, helt klart. Inga plötsliga nya framträdande influenser!

Markel: Även om vi utvecklas och tar in nya influenser så låter det alltid som Hyrda Knektar i slutändan ändå.

Hur tycker ni att ni har utvecklats musikaliskt sedan starten?

-Markel: Grundkonceptet att leverera orgeldrivna dängor är ju fortfarande detsamma, men det är klart att vi utvecklats rent musikaliskt. Från början gjorde jag och Stefan allt, men i takt med att medlemmar tillkommit har ju nya kompetenser kommit fram.

Linus: Jag har ju lärt mig ett nytt instrument eftersom jag aldrig spelat klaviatur innan jag gick med i bandet men annars är det nog det vanliga, man lär sig alltid nya saker när man spelar musik.

Nicole: På ett privat plan så har jag gått från att se mig själv som "bara en körtjej" till en fullvärdig bandmedlem. Hade aldrig sjungit punk och liknande tidigare så det har varit en utmaning att försöka hitta mitt egna uttryck. Linus har varit till stor hjälp och kommit med bra tips som att inte hålla tillbaka på stockholmska när jag t.ex. sjunger Storebror. Varför det blir enklare och låter bättre vet jag inte men jag kommer väl ifrån att det “ska låta fint”, är nog något skadad av att ha sjungit mycket i kör gissar jag.

Men rent generellt så känns det som att i varje fall min musikaliska vision med bandet, som jag inte visste att jag hade, är lättare att nå nu sen vi blev 7 pers och Backa Carin kom in med sin sax. Alla bidrar med sitt på olika sätt och jag älskar att vi låter så maffiga numera, särskilt live.

Ni spelar ju punk….Jag har ju varit med sedan punkens begynnelse och hela mitt liv har jag hört att punken är död? Vad betyder punk för er och är den verkligen död?

-Stefan: Det där är en fras som kastas runt lite nu och då. Har aldrig fattat vad man menar. Finns ju massor av band och människor som gillar punk över hela planeten.

Markel: De som säger att punken är död är oftast gamla bittra gubbar som tror att punken dog bara för att de slutade lyssna på den (oavsett om det var -78, -82, -93 eller -04). Självcentrerade jävlar. Dessutom, vem fan bryr sig?

Punk för mig är att sparka uppåt och att inte hålla käften.

Nicole: Jag håller med Stefan och Markel men på ett vis så är väl punken död för det finns liksom inte samma rebelliska anda kvar i dag som när den först såg dagens ljus. De flesta jag känner som har barn är, eller skulle bli, superglada om deras ungar började lira punk. Så var det ju inte generellt när punken kom… Men egentligen är den diskussionen ointressant för mig, musik utvecklas och vem har egentligen rätten att bestämma vad som är dött och inte?

Bra svenska punkband?

-Markel: Tidigare nämnda Gatans Lag, såklart, men även Trubbel är favoriter. Antipati var sjukt bra när de var som bäst. Skulle generellt säga att den svenska punkscenen håller hög kvalitet med många bra band.

Nicole: Är det nu jag ska erkänna att jag lyssnar mer på svenska visor än svensk punk?

Backa Carin: Personlig favorit är ju Onkel Kånkel. Kanske inte klockren punk. Men klockrent bra.

Vad tycker ni annars om att bo i Sverige, politiskt, SD. KD, vår covid-strategi ? Om ni fick chansen att bli statsminister och styra en vecka, vad är det viktigaste som ni skulle ändra på?

-Fredrik: Jag älskar att diskutera politik! Det jag saknar i svenskt klimat och världen i allmänhet är intoleransen av andras åsikter. Att tycka olika är en bra sak! Det hindrar mig inte från att tycka att SD, M, KD t ex har en inhuman människosyn. Jag tror att de traditionellt socialistiska partiernas ovilja att ens vilja prata med SD har straffat sig. Om folk känner att de inte blir lyssnade på gräver de ned sig och blir fanatiska. Ang. covid, Jag tänker inte låtsas att jag har bättre förslag på att hantera en pandemi än de som faktiskt jobbar med det dagligen, men jag är övertygad om att vi hade klarat det bättre om vi inte sålt ut vården. Men - hade jag varit statsminister en dag med obegränsad makt hade jag ändå hållt mig borta från vård, skola osv även om jag tror att det är där man kan göra mest skillnad, det är en komplex fråga. Jag hade satsat på att förändra svenskt skogsbruk (#backaskogen) och se till att våra vatten börjar må bra igen (Ge fan i våra vatten) samt statligt stöd till Rena Mälaren. Oh, och höj skatten för höginkomsttagare och sänk skatten för pensionärer till noll. De har redan skattat för sina pengar.

Markel: Jag skulle chilla och låta Fredrik ta hand om ruljansen.

Angående Sverige så har jag svårt att tänka mig ett bättre att leva och växa upp i. Klart det finns skavanker och orättvisor, men på det stora hela är jag mest förbryllad över att folk inte förstår hur jävla bra vi har det i jämförelse med stora delar av resten av världen.

Är det viktigt att ha politiska texter och är det ett bra sätt att få folk att bry sig mer?

-Stefan: En text behöver ju inte vara politisk för att vara politisk. Finns ju alla möjliga varianter och lager samt hur själva texten är skriven. Allt från rena 1a maj brandtalsformat till "alla kan dra åt helvete". Alla säger de något, om något fast på olika sätt.

Markel: Det är klart att politiska texter kan övertyga människor, men precis som Stefan säger så kan ju texter vara väldigt politiska utan att vara uppenbart politiska. Tror inte det undgått någon att vi har våra sympatier på den vänstra planhalvan (lite olika långt ut), men vi har inte någon ambition att vara ett band som trycker ner det i någons hals. I den mån våra texter är politiska så handlar det snarare att vi är förbannade på saker som inte funkar som de ska.

Vilket är det bästa politiska bandet genom alla tider?

-Fredrik: Jag växte upp med RATM, så det är ju lätt att dra det kortet.

Markel: The Clash.

Nicole: Allan Edwall, visserligen inget band men ändå.

Släpper ni alla skivor fysiskt eller tycker ni att ett digitalt släpp också är en skivutgivning? Varför släpper ni skivor fysiskt (jag älskar Cd och vinyl, så sluta inte med det)? Föredrar ni cd eller vinyl?

-Backa Carin: Vinyl är ju alltid en speciell känsla. Blir på riktigt.

Markel: Vinyl och digitalt. CDn känns lite överspelad nu iom Spotify och Youtube. Men det känns kul att vissa håller fast vid det formatet ändå.

Säljer ni mycket av era skivor, hur stora upplagor görs?

-Linus: Vi säljer tillräckligt mycket för att känna att folk uppskattar det och vi vill göra mer, inte tillräckligt för att betala några räkningar. Får man bara nog respons för att fortsätta spela så ska man nog vara glad i punkscenen.

Markel: Några hundra ex av varje, men som Linus sa; Tillräckligt mycket för att känna att folk uppskattar det vi gör.

För övrigt passerade vi en halv miljon spelningar på Spotify i somras, typ. Det är ingenting för vissa band, men för mig vart det ett wake up call. Folk gillar det vi gör. Det är najs.

På tal om skivor, vilken var din första skiva du köpte eller fick, den senaste du köpte och den mest pinsamma skivan i samlingen?

-Fredrik: Den två första jag fick/köpte (inhandlades vid samma tillfälle) var Twisted Sister - Stay Hungry och KISS - Animalize. Skäms inte för några skivor jag har och då har jag ändå både 2Unlimited och Dr Alban, man förlåter sig själv med åren. Däremot så har jag en hel del gamla CDs som är totalt värdelösa, som tidigare nämnda!

Backa Carin: Första skiva jag köpte var Mötley Crue, Theatre of Pain. Senaste inköpet var HAERDSMAELTA Gone in Grey. Nu är man vuxen och behöver inte skämmas för något i vinylsamlingen längre.

Nicole: Första skivan jag fick var nog Madonna, Bedtime Stories. Första skivan jag minns att jag ensam åkte in till stan och köpte var Fugees, The Score. Senaste var en Dead Moon vinyl men minns inte vilken för jag köper/lyssnar nästa aldrig på skivor lägre MVH/ Streamqueen. Pinsamma skivor har jag inga för jag har slutat tycka de är pinsamma. Jag har lagt enormt mycket tid och energi på att skämmas för olika saker i mina dar, gjort avkall både här och där för att passa in eller vara “rätt”. Misslyckades förstås fatalt med bådadera så nu är jag mer fuck it, om någon dömer mig för att jag har kvar Jabba Dabba Dance 4 någonstans i mina gömmor så är det faktiskt deras problem, inte mitt.

Linus: Jag är yngst i bandet och har inte något häftigt att komma med, det var nog Martin - En helt vanlig Svensson

Markel: Första skivorna var nog KISS och the Pinks. Första favoritbanden var Metallica, Slayer och Suicidal Tendencies. Senaste var förmodligen nån black metal-platta. Har många pinsamma skivor i samlingen, men orkar inte skämmas längre. Ett tag samlade jag på Dolly Parton-samlingar på CD, men det band jag har absolut mest med är utan tvekan the Hellacopters.

Några frågor om bandets upphov.....

Vilken är skivan som gjorde att ni kom i punkmusikens förlovade land?

-Fredrik: Ståkkolmsjävlar tror jag. Jag är från en liten västmanländsk håla, någonstans runt fjärde klass flyttade in en kille från Tyresö som hade den i sin ägo. Jag lånade den i 3 år.

Stefan : Ee are only in it.. Ebba Grön

Nicole: Nån Absolut 50 spänn-skiva som jag brände av min bästis som bränt den av sin storebror.

Markel: Jag lånade "Nevermind the bollocks" och "London calling" av en klasspolares farsa i sexan. Han förstod att jag gillade hård musik men tyckte jag behövde vidga mina vyer lite. Köpte nog Ebba-samlingen i samma veva, sen blev det death och black metal i ett par år. Tror det var Rancids "Let's go" som fick in mig på punkspåret igen. Såg videon till "Salvation" och blev såld.

Vilken är skivan som gör att ni låter som ni gör?

-Markel: Jag tror inte det finns en skiva, snarare hundra. Vårt sound är resultatet av en massa olika musik som vi lyssnat på.

Nicole: What he [Markel] said!

Vilken är skivan som alltid måste vara med i turnebussen?

-Pass, för många viljor.

Vilken är skivan som du alltid kommer tillbaka till?

Fredrik: För många för att rada upp. Ska jag rada upp några från just punkvärlden så är det nog Zero Boys - Vicious Circle, Massgrav/Diskonto-splitten A Blaze In The Northern Sky, Descendants - Everything sucks och valfri EP med Trubbel.

Markel: "Never mind the bollocks" är så uttjatad och självklar, men faktum är att jag tycker det är en av de bästa punkskivorna någonsin ändå.

Andra skivor jag alltid hittar tillbaka till är:

Leatherface "Mush"

Hole "Live through this"

Hellacopters "Supershitty…"

The Specials "the Specials"

Slayer "South of heaven"

Bad Religion "Stranger than fiction"

Fredrik: Stranger than fiction, JA! Måste lyssna på den NU bara för det.

Vilken är skivan du själv skulle vilja ha varit med och spelat på?

-Fredrik: Pass!

Nicole: Nästan vad som helst med Monica Z.

Markel: Jag antar att Fredrik, Linus, Ted och Backa Carin hade velat vara med och spela på de första Hyrda Knektar-grejerna…

Själv har jag ingen sån platta, däremot kan jag ibland känna att jag hade velat skriva vissa låtar.

Backa Carin: Kind of Blue / Miles Davis

När ni spelar live, vad är det för typ av människor som kommer då? Saknar ni någon typ av människor? Spelar ni några covers live?

-Stefan: tycker det brukar vara en stor blandning av folk som dyker upp. Ingen speciell typ som är överrepresenterade.

Det händer att vi slänger in en cover ibland. Några exempel på band vi gjort covers av live:  Trubbel, Strängen, Säkert, Tom Petty, Troublemakers.

Markel: Säkerts "Allt som är ditt" är nog den cover som har hängt med längst. Nicole gör den med bravur och jag tycker vi har gjort en bra tolkning av den.

Vad det gäller vår publik så är den ganska bred, men jag skulle nog ändå säga att det är mest punks som dyker upp.

Tror ni att texter kan influera människor till olika saker eller hjälpa folk från att till exempel inte ta sitt liv, eller ändra uppfattning om viktiga saker?

-Stefan: jag tror musik kan vara så mycket för människor och beroende på sinnesstämmning. Ibland ger det styrka och energi. Ibland tröst och lindring. Tror många har band, eller låtar de lyssnar på, efter vilket humör de har för stunden. Sen finns det ju många som skiter i texter också, och vill bara ha öset!. Det är ju inte fel det heller.  Der är upp till var och en att plocka de bitarna man gillar.

Markel: Om någon kan hitta något i våra låtar som gör livet enklare så är det skitbra. Personligen kan jag tycka att ett liv utan bra musik hade varit bortkastat. Jag vet inte hur många gånger jag funnit tröst och energi eller fått utlopp för min ilska med hjälp av musiken.

Nicole: Jag har många gånger, särskilt som tonåring, vältrar mig i min egen ångest/ilska till låtar av band som verkat göra detsamma. Om det var till någon hjälp i mitt fall vet jag inte men vi människor tycker ju generellt om att känna igen oss i andra.

Kan ni tänka er att göra en låt till exempelvis ett speciellt fotbollslag eller någon politiskt aktivitet, isåfall vilket lag eller vilka politiska aktiviteter?

-Stefan : Nej, på båda!

Nicole: Hmm, kanske en djurrättslåt?

Markel: Ja på fotbollslag! Jag skulle kunna tänka mig att göra en låt till Akropolis i Superettan.

Jag gör egen öl och älskar öl…är det något ni gillar? Då är min fråga om ni likt många andra band skulle ha en egen öl. Vad skulle det heta och vilken sorts öl skulle det vara?

-Stefan: Helt Knekt! Kanske? En IPA med smak av knäck?

Fredrik: Ja! Den skulle jag lätt dricka!

Nicole: En suröl som heter Suröl.

Markel: Jag älskar bra öl, men jag tror att om Hyrda Knektar vore en öl skulle vi vara en fisljummen folle. Nästa år fyller vi 10 år, då hoppas jag att vi kan fira med både egen öl och whisky.

Backa Carin : Kanske en alkoholfri som heter Pavlovs Hundar?

Några favoritband från utlandet?

-Nicole: Det finns så mycket men just nu är jag kär i IDLES, utan tvekan det bästa jag hört på år och dar!

Markel: Det blir så svårt att rabbla band eftersom man på nåt sätt vill att det ska vara lite relevant. Jag är ganska hemmakär och lyssnar gärna på svenska band, men det är klart att det finns hundratals bra utländska band och artister. Har lyssnat på mycket olika musik i mitt 42-åriga liv, men redan runt 20 konstaterade jag att tre band jag alltid kan koka ner till är Slayer, Madness och Clash, och det stämmer väl delvis fortfarande.

Bästa utländska punkskivan jag köpt i år nog "The pain, the blood and the sword" av franska Lions Law.

Fem absoluta favoritskivorna genom alla tider? Och de fem bästa konserterna du varit på?

-Fredrik: Skivor: Kan inte rangordna, det varierar med dagsform. Konserter: RATM Solnahallen 1996. Biohazard på Fryshuset någon gång tidigt 2000-tal. The Haunted i Teaterladan -99. Mutoid Man på Münchenbryggeriet 2019.

Markel: Svårt att droppa fem skivor bara sådär (gjorde jag inte det tidigare förresten?).

Fem bra konserter, utan inbördes ordning skulle kunna vara:

Slayer, Solnahallen 1994

Hellacopters, Studion 1996

Turbonegro, Kafé 44 1996

Madness, Gröna Lund 2016

Suicidal Tendencies, Debaser 2013

Bubblare:

Specials, Cirkus 2011

Komintern Sect, PSK 2014

Metallica, Globen 1992

Garmarna, Hultsfred 1999

Antipati/Gatans Lag, Snövit 2012

Filaments, En Arena ?

Rancid, Gino 1995

De artister/band jag sett flest ggr är nog Morrissey, Slayer, Weeping Willows och Hellacopters.

Nicole: Såna här frågor får det att brinna i huvudet på mig, får total kortslutning. Men vad gäller konserter så är sammanhanget ofta minst lika viktigt för mig. Såg t.ex. Against Me i Köpenhamn 2008 med min numera make Reidar och det var en fantastisk spelning men att nyförälskelsen kanske också bidrog till upplevelsen kan inte uteslutas.

Backa Carin: Bästa skivor. Mother Superior/The Mothership has landed, Miles Davis / Kind Of Blue, Van Morrisson/Astral Weeks, David Bowie/Low, The Cure/ Disintergration

Bästa konserter: Henry Rollins / Roskilde 92, David Bowie/ Stadion 1990, The Jon Spencer Blues Explosion / Lolloipop 1996, Thurston Moore/Svartklubb i New york 1998, Nirvana / Rosklide 1992.

Det har varit en diskussion på Jag minns min punk(tror jag det var) om att man inte kan vara moderat och kalla sig punkare, kommentar om det?

-Fredrik: Man kan väl kalla sig vad man vill känner jag, men är man Moderat och kallar sig punkare så kanske man inte har alla hästar hemma. Det beror väl lite på vad man lägger i definitionen av punkare också.

Markel: Nån kommer säkert hävda att det är att vara punk på riktigt eftersom det är jävligt motvals liksom, och så får man väl tycka, så länge man är medveten om att det är fel…

Nicole: Vad är jag minns min punk?

Fredrik: Det är en Facebook-grupp, Nicole!

Tror du också att det är så att när det blir mer och mer höger i politiken så kommer det mer och bättre punkband, det känns som om det varit så genom tiderna?

-Backa Carin: Ett omänskligt fördomsfullt kapitalistiskt samhälle föder ju subkulturer generellt.

Markel: Eftersom borgarna och högern sparkar nedåt känns det såklart ännu viktigare att sparka uppåt.

Är det tråkigt med intervjuer?

-Fredrik: Nej, vi gör dom för sällan för att det ska hinna bli tråkigt!

Markel: Nejdå, vi är bara rätt dåliga på att få ändan ur vagn och börja svara liksom.

Nicole: Ja, eller snarare svårt. Kan ibland få prestationsångest och vilja vara snabbtänkt, rolig osv. Har dock lärt mig att bara för att någon ställer en fråga så måste jag inte ha ett svar. "Jag vet inte" är faktiskt ett bra svar på många frågor.

Vilken är den konstigaste frågan ni någonsin fått?

-Markel: Den här!

Framtidsplanerna för bandet?

-Fredrik: 10 år som band nästa år, då lär det ju hända något kul…

Markel: Såklart det kommer hända något kul! Close Up-båten ser jag fram emot. Vad som helst, faktiskt, utom den här pandemiskiten.

Nicole: Jag tror faktiskt att det kan ramla in en eller ett par bandmedlemmar till och att vi kommer fortsätta vara en ljudteknikers mardröm live pga orimligt många sångmickar och instrument.

Markel: En spännande tanke från Nicole. Har inte tänkt på det här med ännu fler medlemmar, men vi håller ju alltid dörren på glänt för sånt. För 5 år sedan trodde jag nog inte att vi skulle vara 7 idag heller. The magnificent seven.

Nicole: Jag vill ha en hel blåssektion!

Markel: Ja, det är ju förstås en kittlande tanke. Som sagt, ingenting är omöjligt.

Backa Carin: Tuba, Tuba, Tubaaa!

För dig själv?

-Fredrik: Typisk anställningsintervjufråga! Jag har ingen aning.

Nicole: Försöker sluta planera så mycket för det blir ju ändå aldrig som jag tänkt mig, vilket ofta är väldig bra!

Backa Carin: Jag går snart i pension.

Visdomsord?

-Stefan: Tvätta händerna, stanna hemma om du är sjuk!

Markel: Tro inte på allt du läser på nätet, tänk själv!

Nicole: Vad andra tycker om dig är inte din ensak. Och Lev och låt leva.

Backa Carin: Carpe Diem

Nåt att tillägga?

-Tack Skrutt! Jävligt grymt att du kör på år efter år efter år. Fortsätt fortsätta!