Marc från Hedniskt Avfall skrev till mig förra
veckan ochu ndrade om jag ville ha ett ex av
deras nya skiva. Ja tack sade jag såklart och nu
efter mindre än en vecka så är vi här….intervju
med gruppen. Killarna i gruppen är mer än
hälften så gamla som mig själv men punk/hardcore
har inte de gränserna längre.
Mars-2021
Lite historia om gruppen?
-Bandet bildades mest på ren slump, vi bodde ett
gäng i Arnolds föräldrars källare vid tiden, Jag
(Marc) satt och lyssnade på medan Arnold och
Raoul jammade i musikrummet vi gjort och kände
bara att deras samspel ville jag ta vara på så
sa bara “Vi ska starta band” sen var det klart
typ? Vi tog in Max på bas ganska direkt efter
för vi alla hade gemensamt musikintresse och
gillade samma typ av musik mer eller mindre och
började repa bara i ett försöka av att hitta
vårt sound.
Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb,
familj, band före och band bredvid??
-Vi är fyra stycken i bandet:
Max är 27 år jobbade som däckmontör men pluggar
nu till elkonstruktör. Bor med sambo och hund i
en alldeles för liten etta. Har spelat i två
band innan Hedniskt Avfall blev en grej, men med
totalt andra genrer. Annars skriver jag lite
egen musik på sidan som ännu inte nått
solljuset.
Raoul 26 år fyller 27 snart, är arbetslös för
stunden men har jobbat i däckverkstad några år.
Spelar med vår trummis i ett annat band som
heter Sepulchral Frost och jag spelar även med
bandet Vägran.
Arnold, trummis. 28 år. Knegar som elevassistent
på en liten träningsskola i Stockholm. Bor ihop
med sin fru. Band innan hade han och Raoul och
Max ett projekt med en polare som hette Gravel
Grave, var typ ett sånt där rock n roll/punk
band. Lite som Dead Kennedys blandat med the
Hives typ. Spelar samt trummor i Doom/döds metal
bandet Sepulchral Frost tillsammans med Raoul
och andra vänner inom scenen.
Marc heter jag själv då, är 27år gammal och
utbildar mig till att bli socialpedagog för
tillfället på yrkeshögskola. Familj består av
föräldrar, en äldre syster, min flickvän samt
några katter och hundar. Band innan var ett par,
men mestadels små skitiga tonårsband som man
tyckte var asballa men idag mest ser lite
nostalgiskt på numera. Band bredvid är väl lösa
projekt som No Krångel och andra
“framtidsprojekt”.
Jag kan höra mycket gammal crust och då både
svensk och engelsksjungen, hör jag rätt? Var det
bättre förr?
-Absolut, inte så mycket engelsksjunget kanske,
men några ord här och var som blir sköna
avstamp. Men tycker absolut du hör rätt, crust
är ju en extremt stor influens på mig så
textskrivare och sen tvångsmatar jag dom andra
tre en aning också kanske
Hedniskt Avfall, är ni nöjda med namnet? Om inte
det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket
namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det
bästa bandnamnet förutom ert?
-Vi är jävligt nöjda med namnet, skapades i
någon fylleyra på en Dissekerad spelning tror
jag och allt bara satt rätt kände vi.
Annars bara rent bästa namnet måste ju vara
Human Waste eller Totalt Jävla Mörker, raka
betydelser och inga metaforer här inte.
Vad är det bästa med att spela live?
Saknar ni det just nu. Som trummis i ett
sådant här band måste man vara trött?
-Det bästa med att spela live ur mitt eget
perspektiv i alla fall tror jag är just
landningen efteråt. Det är sånt total utlopp för
all skit man sitter på i hjärnkontoret, det
kombinerat med scenskräck från helvetet leder
till att jag har väldigt vaga minnen av när man
faktiskt kör. Allt blir bara som en enda sekund
sen ligger man utmattad på scenen och dryper av
svett och bara känner sig klar på nå vis.
Hahah jo det borde man bli, han kanske blir
trött men det säger han inte. Det mesta man kan
höra är nog ett “fuck you Ralf!” live efter
någon lite jobbigare låt ifall taggen varit för
hög och man spelet snabbare än i repan.
Han säger själv: “Man blir inte så supertrött i
repan eller live, men svettig. Det är något så
otroligt skönt när man får slå och banka bakom
trumsetet och göra ljud ifrån sig! Att skapa
kaos och helvetes massa crashes, att varva
mellan mjuka trumslag och hårda. Skapa harmoni i
ljuden. Sen visst får man mjölksyra i benen och
så, kanske borde egentligen träna mera, men
äsch.. då har jag inte tid att dricka bärs ju.”
Var är bäst att spela, var är sämst?
-Sämst är nog gig på olika barer i Stockholm,
beror lite på baren man ska köra på också, då
kan det bli riktigt bra och intimt. Men klockar
det inte helt rätt blir det ofta rätt glest och
stelt. Allt beror på ägaren och vem som
arrangerar ungefär. Sen finns det säkert något
som kommer toppa dessa i framtiden vem vet
Bäst är ju på faktiska spelställen som Cyklopen
eller Fraggelberget innan det gick under. Det
blir sån annan feeling när man väl kör där.
Mindre svensson som sitter och tar sig en öl och
mer folk som är där för dom gillar punk och
öppna för nya grejer. Samt roligare efterfester
också!
Hur är det att spela denna sortens punk i
Sverige idag? Svårt att få spelningar när det
väl är igång igen? Har ni vågat boka någonting?
-Det är inte särskilt svårt tycker jag i alla
fall, man kan lätt få gigs om man vill och sen
hjälper det väl att vara aktiv i scenen och ha
många vänner i hela Sverige som kan leda en rätt
ifall man letar gigs.
Men känns som det varit lite lågt med nya band
på senaste som kör lite mer crust, så tror det
hjälper en del också för folk är ju hungriga.
Vi har faktiskt precis fått grönt ljust att köra
på Hygget i sommar, tänker att då kanske allt
lugnat ner sig och vaccinationerna kommit någon
vart.
Vad betyder punk för er, är det bara ett ord
eller är det en livsstil?
-Punk är allt, klyschigt nog kanske. Det är så
mycket mer än bara en genre eller ett ord, det
är ett sätt att se på världen, ett sätt att vara
och ett sätt att uttrycka sig på. Det har varit
en så viktig del i livet så länge att nu är man
torsk.
Så även om man hade velat så kan jag inte sluta
nu. Älskar att gå på gigs, arrangera gigs, gå på
festivaler, spela live och träffa alla vänner
man fått genom åren.
Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande? Era
första skivor är bara digitala eller? Känns det
som om man släppt ett album då?
-Ser det bara som något bra, det gör ju det
lättare för musiken att ta sig världen över.
Visst det gör ju konkurrensen därefter också men
vet att jag aldrig hade lyckats få influenserna
jag fått som jag har idag utan internet i
skitorten man bor inom.
Ja precis, första demon vi gjorde kom på några
få kassetter som vi producerade själva men de
försvann någonstans i högarna.
Sen förra EPn kom bara digitalt ja, men för oss
känns det ju som ett album släpp, vi har gått
igenom hela processen av att stå i repan, till
studion, till att lyssna på alla versioner tills
produktionen är klar och sen samlas och lägga
upp den på nätet. Sen vill vi ju kanske se
fysiska exemplar utav alla skivor men det är
inte helt lätt när man är ett rätt så pass okänt
band också i svängarna. Sen har Covid inte
hjälpt till något heller direkt.
Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag,
politiskt?
KD/M/SD, covidsituationen?
-Piss är nog ett bra ord? Är väl fint med
Sverige som samhälle antar jag, men med en
totalt urholkad välfärd, högerpartier som växer
och växande antalet pappskallar som ska yttra
sig som om dom har någon form av jävla koll på
läget gentemot faktiska forskare i ämnet så blir
man ju rätt jävla trött.
Hela höger blocket KD, M och SD framförallt kan
dra åt helvete.
Arnold: “Tråkigt att se ungdomar föredra högerns
ideal för ett bättre liv. Politiskt sätt verkar
de flesta vara på en grund nivå av förståelse av
olika ideologier.
Covid har tagit hårt på alla. Speciellt gig
fronten. Men att leva restriktivt har sina för
och nackdelar. För vissa så måste man ju bara
och det är inte så jävla svårt att hjälpas åt
för att minska smittan, men Svenne verkar ha
svårt att förstå att solen inte kretsar kring en
själv. Längtar tills foliehattarna tar sitt
vaccin så vi kan bli klara med smittan
iallafall.
Finns det några band I Sverige idag? I er
hemstad?
-I Norrort där vi verkar är det rätt jävla dött.
Men inom Stockholm finns det ju massor, nya band
så har vi ju Rawheads som släppte en demo för
inte allt för länge sen som är riktigt ösig. Sen
har vi ju Vägran också, dom körde nyligen
livestream gig från Cafe 44 som var riktigt
schysst!
Sen över hela Sverige finns det ju massor, men
ger en shoutout till några polare; Weltschmerz
för en stökig sommarweekend i Halmstad
Spelar ni något utanför Sverige?
-Tyvärr inte kommit utanför Sverige ännu, men
planer finns ju absolut! Drömmen är väl någon
form av turne genom Europa ner mot Balkan, bara
hört bra saker från vänner som spelat där nedåt
i Sydeuropa.
Andra bra band från utlandet?
-Mar De Rabia från Venezuela är riktigt jävla
bra, hade turen att få gigga med dom i Stockholm
under deras Europa turné 2019. Unarm från Japan
var också riktigt grymma, arrade dom i Stockholm
på Cyklopen och fick se dom typ en vecka senare
på K-town hardcore fest och dom var lika ösiga
varenda spelning. Sen en hus favorit i bandet är
ju Mørkt Kapittel från Norge, grym musik och
trevligt folk.
Era texter, vad influeras ni av?
Aldrig på annan språk än svenska? Varför
har ni inget textblad i skivan?
-Texterna influeras såklart utav andra band och
teman man kan känna av ur andra låtar. Mycket av
2000-talets neocrust har stor inverkan på mig
själv i alla fall, att variera det väldigt
politiska med det ångestladdade och mer
metaforiska story texterna, sådant är snyggt
tycker jag.
För tillfället nej, men i framtiden kanske man
gör något cover som är på Engelska men vi håller
det till Svenska för tillfället. Jag tycker det
är lite roligare att skriva texter på svenska i
alla fall.
Bra fråga faktiskt, det var lite blandat av att
Dark Charge tyckte vi kör oöversatt på svenska
för det är ett hemspråk och att alla får en
digital kod för att ladda ner albumet på
bandcamp också och där finns alla texter.
Släppet i fråga är ju mest centrerat i USA och
dom kanske inte har användning av en lapp på
Svenska haha
Om man ser till låttitlarna så är det inga
optimistiska saker ni sjunger om? Finns det
något ni aldrig kommer att skriva om?
-Haha nix, finns det något optimistiskt att
sjunga om idag? Nej men mycket är ju bara saker
jag skriver av mig om som sagt. Skit man är
trött på liksom, hur världen fan kan se ut som
den gör eller hur folk kan behandla andra så
vidrigt som man gör. Sånt jag behöver få
ventilera och det är väl lite en del utav resan,
det är ett mörkt och förbannat band och jag
skriker ju inte av glädje precis.
Bra fråga, jag tror vi aldrig skulle skriva
något om Jesus, nykterism eller Sci-fi.
Så inga jävla evangelist straight-edge
rymdpirater här inte!
Politik och musik, hör det alltid ihop? Er mest
politiska låt?
-Det beror väl lite på genre och vad låten ska
handla om, alla låtar behöver inte ha en
politisk agenda bakom sig. Men just när det
kommer till punk så går det ju hand i hand
enligt mig, punk är, kommer och ska alltid vara
politiskt. Det är mer än bara en musikscen, det
är en rörelse för att alltid slå uppåt mot
skitstövlarna i makt som förtrycker.
Våra mest politiska är nog antingen
Översittarklassen som handlar om hur alla under
överklassen trycks ned konstant med hjälp av
ordningsmakten eller Dårhuset som bara handlar
om våran riksdag och vilken jävla sandlådenivå
det är där inne samt all skit och skandaler dom
kommer lindrigt undan jämt och ständigt.
Bästa politiska band/artist?
-Protestera kommer ju alltid vara en favorit för
egen del samt Operation. Väldigt få band som når
den käftsmälls nivån av politiska låtarna dom
skapat. Det är inte inlindat i några förfinade
eller metaforiska termer. Det är rakt på sak och
det är förbannat
Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag
texter etc?
-Absolut, jag känner igen den känslan i alla
fall. Vissa band skriver bara texter som man
behövde få höra som lyckas sätt ord på exakt det
man känner eller kände då och ger en ett utlopp
att sjunga, skrika eller bara röja med, tror det
är en skitbra del att starta en process att
behandla saker inom sig.
Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har
gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som
man förstår vilken typ av musik man spelar?
Vilken är ert favoritomslag alla tider?…
-Det är David på Open Arms Tattoo här i
Stockholm som gjort omslaget, vi vart riktigt
nöjda faktiskt och kul att få det gjort som vi
gjorde att vi sa bara “här är titeln, lyssna på
låtarna och gör det du känner för” och vart en
ganska bra yttring utan hela albumet i bildform
kan jag känna, speciellt med alla små detaljer.
Absolut det tycker jag, omslaget blir ju som en
visuell representation av musik och bandet i
sig, det kan hjälpa sätta tonen och underlätta
att mentalisera hur plattan kommer låta. Bästa omslaget genom
tiderna, svår fråga! När jag går igenom mina
egna skivbackar så är det ju alltid “Acursed -
Tunneln i Ljusets slut” som sticker ut. Simpel
som fan och sätter tonen för albumet. Det eller
Adrestias “Art of Modern Warfare”, riktigt
läckert målat omslag.
Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl
eller CD eller både och?
Finns
det någon bra skivaffär i er närhet kvar? Hur
kom det sig att ni gav ut skivan på Darkcharge
Records?
-Jag tror det absolut speciellt inom punk scenen
där många är samlare av fysiska versioner på
musik, mig själv inkluderat. Det är lättare för
folk tror jag att testa någon ny musik när dom
köpt en billig CD på en spelning än när man
scrollar igenom alla miljoner alternativ på
bandcamp, youtube eller online i allmänhet.
Vinyl har ju varit ett bra tag nu det mest
populära formatet, men kassetter och CD’s är ju
något alla gör men det börjar bli mycket mer
sällan då det flesta fokuserar bara på att få ut
det på just vinyl.
I Norrort finns inte ett skit, mesta musik
relaterat körs över för fler bostäder ungefär.
Men det finns ju alltid in i Storstockholm t.ex.
Thrash Palace eller Sound Pollution som är
riktigt bra butiker för att hitta just mer metal
och punk relaterat. Vi hamnade på Darkcharge
genom att vi letade frenetiskt efter bolag.
Darkcharged brukade vara ett band i USA som jag
gillade starkt. Sen en dag jag på Facebook att
dom la ner som band men skulle bli ett label
istället. Så skrev att vi var taggade och skicka
en demo. Dom skrev direkt att vi skulle passa
perfekt och dom var intresserade och resten är
historia
Snälla berätta något riktigt roligt som hänt
under er karriär på scen eller bakom scen etc?
-På scen måste det varit på Fraggelberget då man
hörde någon i publiken vråla mellan två låtar
“Jävla stockholms jävlar låtarna tar ju aldrig
SLUT!” Det garvar man åt än när man tänker
tillbaka. För vi vet det själv, vi gör rätt
ovanligt långa låtar för dagens scen stil.
Bakom scen tror jag på samma spelning faktiskt
fast på efterfesten, de hade bara öl kvar men
sprit i källaren men någon hade glömt nycklarna.
Då började hela proceduren av att “hur tar vi
oss in?” och det var den ena bättre idén efter
den andra som dök upp, varav arrangören står och
försöker knäcka upp dörrlåset med hammare och
mejsel för “Det klart ni ska ha sprit!”
nnågonstansi snacket om att såga upp golvet i
köket så man kunde hoppa ner i källaren checkade
jag ut och la mig och sova tror jag.
Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk?
Saknar ni några typer av folk?
-För det mesta är det väl punkare och metalheads
som vi ser i publiken när man kör, självklart en
hel del nära vänner också som är utanför scenen
som är det för att supporta också, vänner och
familj. Men längst fram brukar ju de dedikerade
stå och veva om man inte får en förtidig körtid
på körlistan så alla precis kommit och inte har
några öl innanför västen ännu.
Snälla ranka fem favoritskivor, fem
favoritkonserter?
Tung fråga, finns så otroligt mycket bra musik
och man har ju varit med om så sjuhelvetes bra
spelningar genom åren. Allt varierar ju också
med hur man känner den dagen men får försöka.
5
skivor:
1.
Acursed – Tunneln
i ljusets slut
2.
Shades of Grey –
Freedom / Incarceration
3.
Ambulance – End
of our Time
4.
Nails – Unsilent
Death
5.
Mayhem -
Deathkrush
5
favoritkonserter:
1.
Avskum på
Cyklopen 2017 - Så in i helvete stökig spelning,
larvigt packat med folk och bara ren magi
ungefär. Folk flög åt höger och vänster, aldrig
nått den känslan igen tror jag
2.
Kronofogden på
Kingstabel 2017 - Rätt fin bar egentligen,
kontrasten vart så vacker. Speciellt när fogden
rev scenen och publiken sprang iväg med ägaren
som motvilligt crowdsurfade omkring
3.
Totalt Jävla
Mörker Begravningsspelning på Kraken Stockholm
2017 – TJM's absolut sista gig, det var något
hemskt men vackert på en och samma gång, stå och
vråla ur texterna likt heliga ramsor som tagit
en genom tonåren en sista gång för alla ungefär.
Bra jävla tryck och mycket folk!
4.
Knaegt på
Antisocial Festival 2017 – Vad kan jag säga?
2017 var ett jävla bra år, Knaegt var vår
hemliga “avslut akt” på hela festivalen vilket
innefattade sångaren klättrade omkring i taket
samt sprutade eld i publikmassan och spelade
sånt jävla ös att vi inte ens hörde brandlarmet.
Bra stök!
5.
Doom på K-town
Hardcore Fest 2016 – Sjukt bra spelning över lag
minns inte hela kvällen förutom att jag blev
totalt mosad i moshpiten så jag skadade knät
rätt rejält men hade lovat Arnold att jag skulle
stagediva under Doom, så gav mig på det igen och
gjorde det två gånger om bara för att.
Är det tråkigt med intervjuer?
-Nej det tycker jag inte, det är roligt att få
tänka efter och snacka av sig lite. Vissa saker
har man ju aldrig tänkt på själv innan! Eller
som alldeles nyss försöka komma ihåg alla gigs
man varit på och sedan försöka ranka dom i någon
form av ordning.
Ifall ni kunde välja fem band från historien,
döda och levande att ha en konsert ihop med ert
band, vilka är drömbanden då?
-Oj, det hade blivit en jävla dunderspelning. Om
jag fick välja helt fritt så hade det blivit
Ambulance, Shades of Grey, Personkrets 3:1,
Acursed och Massmord. Alla bara döda band som är
mina favoriter haha, men hade varit rena drömmen
att få både se live och få spela tillsammans med
alla.
Är musik ett bra sätt att få ut frustration och
bli en snällare person? Är ni argare idag än ni
var unga punkare?
-Absolut, jag känner mig alltid nollställd när
jag väl fått köra live eller repa och det gör ju
att man känner av när man inte fått repa på ett
tag för man blir lite mer lätt retlig kanske.
Vilken är den konstigaste frågan ni fått i en
intervju?
-Har faktiskt inte gjort så många intervjuer i
mitt liv så jag kommer inte på någon faktiskt,
det mesta är lite i samma stil, vem är du, vad
gör du, vad gillar du osv.
Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och
besvara den?
-Har faktiskt inget bra svar på denna heller,
som sagt inte gjort mycket intervjuer till att
börja med
Framtidsplaner för bandet?
-Just nu jobbar på på en till 4 låts EP som ska
bli klar någon gång i år och direkt när den är
släppt ska vi börja på en fullängdare som legat
på afterburn ett bra tag nu. Sen är väl
framtidsplanerna bara centrerade kring att komma
ut och spela när man väl får det, köra någon
touraktig sak genom Sverige, ta en tripp över
till Norge och lira där sen såklart komma ut i
Europa.
Om man får drömma är ju USA och Japan något man
verkligen hade velat få möjligheten att få lira
inom.
För dig själv?
-Snart klar med plugget så är väl mycket det på
agendan, sen börja jobba och försöka hjälpa
andra antar jag.
Fortsätta skriva texter till Hedniskt, leva
rövare, arrangera spelningar och bara köra rakt
in i kaklet med tänderna först.
Visdomsord?
-Det känns alltid som mörkast innan
soluppgången.
“Even if you win the ratrace - You are still
just a rat”
“Die for metal! Live for violence! Fuck off in
hell!”
Nåt att tillägga?
-Vi finns på Facebook och Bandcamp, håll koll
där ifall man är nyfiken på vad vi har för oss i
framtiden! Vi hoppas att Corona släpper snart så
man kan giga igen och att folk uppskattar
Frihetens Grav under pandemin |