Marc från Hedniskt Avfall skrev till mig förra veckan ochu ndrade om jag ville ha ett ex av deras nya skiva. Ja tack sade jag såklart och nu efter mindre än en vecka så är vi här….intervju med gruppen. Killarna i gruppen är mer än hälften så gamla som mig själv men punk/hardcore har inte de gränserna längre.  Mars-2021

Lite historia om gruppen?

-Bandet bildades mest på ren slump, vi bodde ett gäng i Arnolds föräldrars källare vid tiden, Jag (Marc) satt och lyssnade på medan Arnold och Raoul jammade i musikrummet vi gjort och kände bara att deras samspel ville jag ta vara på så sa bara “Vi ska starta band” sen var det klart typ? Vi tog in Max på bas ganska direkt efter för vi alla hade gemensamt musikintresse och gillade samma typ av musik mer eller mindre och började repa bara i ett försöka av att hitta vårt sound.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid??

-Vi är fyra stycken i bandet:

Max är 27 år jobbade som däckmontör men pluggar nu till elkonstruktör. Bor med sambo och hund i en alldeles för liten etta. Har spelat i två band innan Hedniskt Avfall blev en grej, men med totalt andra genrer. Annars skriver jag lite egen musik på sidan som ännu inte nått solljuset.

Raoul 26 år fyller 27 snart, är arbetslös för stunden men har jobbat i däckverkstad några år. Spelar med vår trummis i ett annat band som heter Sepulchral Frost och jag spelar även med bandet Vägran.

Arnold, trummis. 28 år. Knegar som elevassistent på en liten träningsskola i Stockholm. Bor ihop med sin fru. Band innan hade han och Raoul och Max ett projekt med en polare som hette Gravel Grave, var typ ett sånt där rock n roll/punk band. Lite som Dead Kennedys blandat med the Hives typ. Spelar samt trummor i Doom/döds metal bandet Sepulchral Frost tillsammans med Raoul och andra vänner inom scenen.

Marc heter jag själv då, är 27år gammal och utbildar mig till att bli socialpedagog för tillfället på yrkeshögskola. Familj består av föräldrar, en äldre syster, min flickvän samt några katter och hundar. Band innan var ett par, men mestadels små skitiga tonårsband som man tyckte var asballa men idag mest ser lite nostalgiskt på numera. Band bredvid är väl lösa projekt som No Krångel och andra “framtidsprojekt”.

Jag kan höra mycket gammal crust och då både svensk och engelsksjungen, hör jag rätt? Var det bättre förr?

-Absolut, inte så mycket engelsksjunget kanske, men några ord här och var som blir sköna avstamp. Men tycker absolut du hör rätt, crust är ju en extremt stor influens på mig så textskrivare och sen tvångsmatar jag dom andra tre en aning också kanske
Jag personligen kan tycka att absolut det görs lite för lite både crust och käng idag, men det går väl i vågor lite? Så var det bättre förr? Njaa, fanns en hel del jävligt bra band men idag finns det också ett bra gäng

Hedniskt Avfall, är ni nöjda med namnet? Om inte det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet förutom ert?

-Vi är jävligt nöjda med namnet, skapades i någon fylleyra på en Dissekerad spelning tror jag och allt bara satt rätt kände vi.
Riktigt bra fråga, vi traggla med massa idéer innan vi landade på Hedniskt. Vi var rätt säkra på Organiserat Kaos ett bra tag och innan dess var det Psykavdelning som var planerade namnet. Men det kändes aldrig helt 110% så vi höll det öppet bara tills vi landa rätt.

Annars bara rent bästa namnet måste ju vara Human Waste eller Totalt Jävla Mörker, raka betydelser och inga metaforer här inte.

Vad är det bästa med att spela live?  Saknar ni det just nu. Som trummis i ett sådant här band måste man vara trött?

-Det bästa med att spela live ur mitt eget perspektiv i alla fall tror jag är just landningen efteråt. Det är sånt total utlopp för all skit man sitter på i hjärnkontoret, det kombinerat med scenskräck från helvetet leder till att jag har väldigt vaga minnen av när man faktiskt kör. Allt blir bara som en enda sekund sen ligger man utmattad på scenen och dryper av svett och bara känner sig klar på nå vis.

Hahah jo det borde man bli, han kanske blir trött men det säger han inte. Det mesta man kan höra är nog ett “fuck you Ralf!” live efter någon lite jobbigare låt ifall taggen varit för hög och man spelet snabbare än i repan.

Han säger själv: “Man blir inte så supertrött i repan eller live, men svettig. Det är något så otroligt skönt när man får slå och banka bakom trumsetet och göra ljud ifrån sig! Att skapa kaos och helvetes massa crashes, att varva mellan mjuka trumslag och hårda. Skapa harmoni i ljuden. Sen visst får man mjölksyra i benen och så, kanske borde egentligen träna mera, men äsch.. då har jag inte tid att dricka bärs ju.”

Var är bäst att spela, var är sämst?

-Sämst är nog gig på olika barer i Stockholm, beror lite på baren man ska köra på också, då kan det bli riktigt bra och intimt. Men klockar det inte helt rätt blir det ofta rätt glest och stelt. Allt beror på ägaren och vem som arrangerar ungefär. Sen finns det säkert något som kommer toppa dessa i framtiden vem vet

Bäst är ju på faktiska spelställen som Cyklopen eller Fraggelberget innan det gick under. Det blir sån annan feeling när man väl kör där. Mindre svensson som sitter och tar sig en öl och mer folk som är där för dom gillar punk och öppna för nya grejer. Samt roligare efterfester också!

Hur är det att spela denna sortens punk i Sverige idag? Svårt att få spelningar när det väl är igång igen? Har ni vågat boka någonting?

-Det är inte särskilt svårt tycker jag i alla fall, man kan lätt få gigs om man vill och sen hjälper det väl att vara aktiv i scenen och ha många vänner i hela Sverige som kan leda en rätt ifall man letar gigs.

Men känns som det varit lite lågt med nya band på senaste som kör lite mer crust, så tror det hjälper en del också för folk är ju hungriga.

Vi har faktiskt precis fått grönt ljust att köra på Hygget i sommar, tänker att då kanske allt lugnat ner sig och vaccinationerna kommit någon vart.

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil? 

-Punk är allt, klyschigt nog kanske. Det är så mycket mer än bara en genre eller ett ord, det är ett sätt att se på världen, ett sätt att vara och ett sätt att uttrycka sig på. Det har varit en så viktig del i livet så länge att nu är man torsk.

Så även om man hade velat så kan jag inte sluta nu. Älskar att gå på gigs, arrangera gigs, gå på festivaler, spela live och träffa alla vänner man fått genom åren.

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande? Era första skivor är bara digitala eller? Känns det som om man släppt ett album då?

-Ser det bara som något bra, det gör ju det lättare för musiken att ta sig världen över. Visst det gör ju konkurrensen därefter också men vet att jag aldrig hade lyckats få influenserna jag fått som jag har idag utan internet i skitorten man bor inom.

Ja precis, första demon vi gjorde kom på några få kassetter som vi producerade själva men de försvann någonstans i högarna.

Sen förra EPn kom bara digitalt ja, men för oss känns det ju som ett album släpp, vi har gått igenom hela processen av att stå i repan, till studion, till att lyssna på alla versioner tills produktionen är klar och sen samlas och lägga upp den på nätet. Sen vill vi ju kanske se fysiska exemplar utav alla skivor men det är inte helt lätt när man är ett rätt så pass okänt band också i svängarna. Sen har Covid inte hjälpt till något heller direkt.

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt?  KD/M/SD, covidsituationen?

-Piss är nog ett bra ord? Är väl fint med Sverige som samhälle antar jag, men med en totalt urholkad välfärd, högerpartier som växer och växande antalet pappskallar som ska yttra sig som om dom har någon form av jävla koll på läget gentemot faktiska forskare i ämnet så blir man ju rätt jävla trött.

Hela höger blocket KD, M och SD framförallt kan dra åt helvete.

Arnold: “Tråkigt att se ungdomar föredra högerns ideal för ett bättre liv. Politiskt sätt verkar de flesta vara på en grund nivå av förståelse av olika ideologier.
Hade vart skönt att inte bli kallad vänsterbliven av en borgare när man diskuterar politik. Och sen så varför finns Jesus i riksdagen för? Känns onödigt.”

Covid har tagit hårt på alla. Speciellt gig fronten. Men att leva restriktivt har sina för och nackdelar. För vissa så måste man ju bara och det är inte så jävla svårt att hjälpas åt för att minska smittan, men Svenne verkar ha svårt att förstå att solen inte kretsar kring en själv. Längtar tills foliehattarna tar sitt vaccin så vi kan bli klara med smittan iallafall.

Finns det några band I Sverige idag? I er hemstad?

-I Norrort där vi verkar är det rätt jävla dött. Men inom Stockholm finns det ju massor, nya band så har vi ju Rawheads som släppte en demo för inte allt för länge sen som är riktigt ösig. Sen har vi ju Vägran också, dom körde nyligen livestream gig från Cafe 44 som var riktigt schysst!

Sen över hela Sverige finns det ju massor, men ger en shoutout till några polare; Weltschmerz för en stökig sommarweekend i Halmstad

Spelar ni något utanför Sverige? 

-Tyvärr inte kommit utanför Sverige ännu, men planer finns ju absolut! Drömmen är väl någon form av turne genom Europa ner mot Balkan, bara hört bra saker från vänner som spelat där nedåt i Sydeuropa.

Andra bra band från utlandet?

-Mar De Rabia från Venezuela är riktigt jävla bra, hade turen att få gigga med dom i Stockholm under deras Europa turné 2019. Unarm från Japan var också riktigt grymma, arrade dom i Stockholm på Cyklopen och fick se dom typ en vecka senare på K-town hardcore fest och dom var lika ösiga varenda spelning. Sen en hus favorit i bandet är ju Mørkt Kapittel från Norge, grym musik och trevligt folk.

Era texter, vad influeras ni av?  Aldrig på annan språk än svenska? Varför har ni inget textblad i skivan?

-Texterna influeras såklart utav andra band och teman man kan känna av ur andra låtar. Mycket av 2000-talets neocrust har stor inverkan på mig själv i alla fall, att variera det väldigt politiska med det ångestladdade och mer metaforiska story texterna, sådant är snyggt tycker jag.
Men mestadels så influeras de av livet antar jag, jag skriver texter om saker jag behöver få ur mig som jag bara känner att jag måste få skrika någon i facet om hur trött jag är på idioter, att va deppig eller på pantade rasister.

För tillfället nej, men i framtiden kanske man gör något cover som är på Engelska men vi håller det till Svenska för tillfället. Jag tycker det är lite roligare att skriva texter på svenska i alla fall.

Bra fråga faktiskt, det var lite blandat av att Dark Charge tyckte vi kör oöversatt på svenska för det är ett hemspråk och att alla får en digital kod för att ladda ner albumet på bandcamp också och där finns alla texter. Släppet i fråga är ju mest centrerat i USA och dom kanske inte har användning av en lapp på Svenska haha

Om man ser till låttitlarna så är det inga optimistiska saker ni sjunger om? Finns det något ni aldrig kommer att skriva om?

-Haha nix, finns det något optimistiskt att sjunga om idag? Nej men mycket är ju bara saker jag skriver av mig om som sagt. Skit man är trött på liksom, hur världen fan kan se ut som den gör eller hur folk kan behandla andra så vidrigt som man gör. Sånt jag behöver få ventilera och det är väl lite en del utav resan, det är ett mörkt och förbannat band och jag skriker ju inte av glädje precis.

Bra fråga, jag tror vi aldrig skulle skriva något om Jesus, nykterism eller Sci-fi.

Så inga jävla evangelist straight-edge rymdpirater här inte!

Politik och musik, hör det alltid ihop? Er mest politiska låt?

-Det beror väl lite på genre och vad låten ska handla om, alla låtar behöver inte ha en politisk agenda bakom sig. Men just när det kommer till punk så går det ju hand i hand enligt mig, punk är, kommer och ska alltid vara politiskt. Det är mer än bara en musikscen, det är en rörelse för att alltid slå uppåt mot skitstövlarna i makt som förtrycker.

Våra mest politiska är nog antingen Översittarklassen som handlar om hur alla under överklassen trycks ned konstant med hjälp av ordningsmakten eller Dårhuset som bara handlar om våran riksdag och vilken jävla sandlådenivå det är där inne samt all skit och skandaler dom kommer lindrigt undan jämt och ständigt.

Bästa politiska band/artist?

-Protestera kommer ju alltid vara en favorit för egen del samt Operation. Väldigt få band som når den käftsmälls nivån av politiska låtarna dom skapat. Det är inte inlindat i några förfinade eller metaforiska termer. Det är rakt på sak och det är förbannat

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc?

-Absolut, jag känner igen den känslan i alla fall. Vissa band skriver bara texter som man behövde få höra som lyckas sätt ord på exakt det man känner eller kände då och ger en ett utlopp att sjunga, skrika eller bara röja med, tror det är en skitbra del att starta en process att behandla saker inom sig.
Sen också jag vet inte vart jag hade varit idag utan punk. Jag hade inte haft så många bra vänner, inte flickvännen jag har idag och inget band heller.
Samt säkert en miljon upplevelser fattigare på det också, så jag tror verkligen att musik kan ändra någons liv.

Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla tider?…

-Det är David på Open Arms Tattoo här i Stockholm som gjort omslaget, vi vart riktigt nöjda faktiskt och kul att få det gjort som vi gjorde att vi sa bara “här är titeln, lyssna på låtarna och gör det du känner för” och vart en ganska bra yttring utan hela albumet i bildform kan jag känna, speciellt med alla små detaljer.

Absolut det tycker jag, omslaget blir ju som en visuell representation av musik och bandet i sig, det kan hjälpa sätta tonen och underlätta att mentalisera hur plattan kommer låta.
När man står där på en spelning och ser en skiva i någons distro back och man aldrig hört dom förut har man ju inte mer än namnet och omslaget att gå på, så jag tycker absolut det är viktigt.

Bästa omslaget genom tiderna, svår fråga! När jag går igenom mina egna skivbackar så är det ju alltid “Acursed - Tunneln i Ljusets slut” som sticker ut. Simpel som fan och sätter tonen för albumet. Det eller Adrestias “Art of Modern Warfare”, riktigt läckert målat omslag.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och?  Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar? Hur kom det sig att ni gav ut skivan på Darkcharge Records?

-Jag tror det absolut speciellt inom punk scenen där många är samlare av fysiska versioner på musik, mig själv inkluderat. Det är lättare för folk tror jag att testa någon ny musik när dom köpt en billig CD på en spelning än när man scrollar igenom alla miljoner alternativ på bandcamp, youtube eller online i allmänhet. Vinyl har ju varit ett bra tag nu det mest populära formatet, men kassetter och CD’s är ju något alla gör men det börjar bli mycket mer sällan då det flesta fokuserar bara på att få ut det på just vinyl.

I Norrort finns inte ett skit, mesta musik relaterat körs över för fler bostäder ungefär. Men det finns ju alltid in i Storstockholm t.ex. Thrash Palace eller Sound Pollution som är riktigt bra butiker för att hitta just mer metal och punk relaterat.  

Vi hamnade på Darkcharge genom att vi letade frenetiskt efter bolag. Darkcharged brukade vara ett band i USA som jag gillade starkt. Sen en dag jag på Facebook att dom la ner som band men skulle bli ett label istället. Så skrev att vi var taggade och skicka en demo. Dom skrev direkt att vi skulle passa perfekt och dom var intresserade och resten är historia

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc?

-På scen måste det varit på Fraggelberget då man hörde någon i publiken vråla mellan två låtar “Jävla stockholms jävlar låtarna tar ju aldrig SLUT!” Det garvar man åt än när man tänker tillbaka. För vi vet det själv, vi gör rätt ovanligt långa låtar för dagens scen stil.

Bakom scen tror jag på samma spelning faktiskt fast på efterfesten, de hade bara öl kvar men sprit i källaren men någon hade glömt nycklarna. Då började hela proceduren av att “hur tar vi oss in?” och det var den ena bättre idén efter den andra som dök upp, varav arrangören står och försöker knäcka upp dörrlåset med hammare och mejsel för “Det klart ni ska ha sprit!” nnågonstansi snacket om att såga upp golvet i köket så man kunde hoppa ner i källaren checkade jag ut och la mig och sova tror jag.

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk?

-För det mesta är det väl punkare och metalheads som vi ser i publiken när man kör, självklart en hel del nära vänner också som är utanför scenen som är det för att supporta också, vänner och familj. Men längst fram brukar ju de dedikerade stå och veva om man inte får en förtidig körtid på körlistan så alla precis kommit och inte har några öl innanför västen ännu.

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter?

Tung fråga, finns så otroligt mycket bra musik och man har ju varit med om så sjuhelvetes bra spelningar genom åren. Allt varierar ju också med hur man känner den dagen men får försöka.

5         skivor:

1.       Acursed – Tunneln i ljusets slut

2.       Shades of Grey – Freedom / Incarceration

3.       Ambulance – End of our Time

4.       Nails – Unsilent Death

5.       Mayhem - Deathkrush
honorable mention: Totalt jävla Mörker -  S/T

5         favoritkonserter:

1.       Avskum på Cyklopen 2017 - Så in i helvete stökig spelning, larvigt packat med folk och bara ren magi ungefär. Folk flög åt höger och vänster, aldrig nått den känslan igen tror jag

2.       Kronofogden på Kingstabel 2017 - Rätt fin bar egentligen, kontrasten vart så vacker. Speciellt när fogden rev scenen och publiken sprang iväg med ägaren som motvilligt crowdsurfade omkring

3.       Totalt Jävla Mörker Begravningsspelning på Kraken Stockholm 2017 – TJM's absolut sista gig, det var något hemskt men vackert på en och samma gång, stå och vråla ur texterna likt heliga ramsor som tagit en genom tonåren en sista gång för alla ungefär. Bra jävla tryck och mycket folk!

4.       Knaegt på Antisocial Festival 2017 – Vad kan jag säga? 2017 var ett jävla bra år, Knaegt var vår hemliga “avslut akt” på hela festivalen vilket innefattade sångaren klättrade omkring i taket samt sprutade eld i publikmassan och spelade sånt jävla ös att vi inte ens hörde brandlarmet. Bra stök!

5.       Doom på K-town Hardcore Fest 2016 – Sjukt bra spelning över lag minns inte hela kvällen förutom att jag blev totalt mosad i moshpiten så jag skadade knät rätt rejält men hade lovat Arnold att jag skulle stagediva under Doom, så gav mig på det igen och gjorde det två gånger om bara för att.

Är det tråkigt med intervjuer?

-Nej det tycker jag inte, det är roligt att få tänka efter och snacka av sig lite. Vissa saker har man ju aldrig tänkt på själv innan! Eller som alldeles nyss försöka komma ihåg alla gigs man varit på och sedan försöka ranka dom i någon form av ordning.

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert band, vilka är drömbanden då?

-Oj, det hade blivit en jävla dunderspelning. Om jag fick välja helt fritt så hade det blivit Ambulance, Shades of Grey, Personkrets 3:1, Acursed och Massmord. Alla bara döda band som är mina favoriter haha, men hade varit rena drömmen att få både se live och få spela tillsammans med alla.

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var unga punkare?

-Absolut, jag känner mig alltid nollställd när jag väl fått köra live eller repa och det gör ju att man känner av när man inte fått repa på ett tag för man blir lite mer lätt retlig kanske.
Argare skulle jag inte säga, förbannad är man väl än med all rätt med tanke på hur skitsamhället och världen ser ut, men jag skulle klassa mig mer som bitter idag än arg för det mesta.

Vilken är den konstigaste frågan ni fått i en intervju?

-Har faktiskt inte gjort så många intervjuer i mitt liv så jag kommer inte på någon faktiskt, det mesta är lite i samma stil, vem är du, vad gör du, vad gillar du osv.

Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och besvara den?

-Har faktiskt inget bra svar på denna heller, som sagt inte gjort mycket intervjuer till att börja med

Framtidsplaner för bandet?

-Just nu jobbar på på en till 4 låts EP som ska bli klar någon gång i år och direkt när den är släppt ska vi börja på en fullängdare som legat på afterburn ett bra tag nu. Sen är väl framtidsplanerna bara centrerade kring att komma ut och spela när man väl får det, köra någon touraktig sak genom Sverige, ta en tripp över till Norge och lira där sen såklart komma ut i Europa.

Om man får drömma är ju USA och Japan något man verkligen hade velat få möjligheten att få lira inom.

För dig själv?

-Snart klar med plugget så är väl mycket det på agendan, sen börja jobba och försöka hjälpa andra antar jag.

Fortsätta skriva texter till Hedniskt, leva rövare, arrangera spelningar och bara köra rakt in i kaklet med tänderna först.

Visdomsord?

-Det känns alltid som mörkast innan soluppgången.

“Even if you win the ratrace - You are still just a rat”

“Die for metal! Live for violence! Fuck off in hell!”

Nåt att tillägga?

-Vi finns på Facebook och Bandcamp, håll koll där ifall man är nyfiken på vad vi har för oss i framtiden! Vi hoppas att Corona släpper snart så man kan giga igen och att folk uppskattar Frihetens Grav under pandemin
Annars tack för att man fått vara med