Heathcliff från Munchen har gjort en riktigt bra ny LP. Här är en intervju som gjordes med dem i början av april 2025.

Hur kom bandet Heathcliff till? Vad var den första inspirationen bakom att bilda gruppen?

Bust-E: Det som började som ett sidoprojekt mellan vänner 2017 blev en snöbollseffekt till ett fullfjädrat band med ett eget liv. Från början var det tänkt att det skulle vara en rolig liten skatepunk-grej vid sidan av – men vi insåg snabbt att vi hade för mycket kärlek för den här musiken för att hålla den avslappnad. När Andy gick med tog det verkligen fart, och här är vi nu... Håller fortfarande igång och har kul!

Vilka är era största musikaliska influenser och hur har de format ditt sound?

Bust-E: Det är en vild blandning. Allt från 90-tals skatepunk som NOFX, Satanic Surfers, Millencolin, Lagwagon och Hi-Standard till band som MUTE, Propagandhi eller varför inte Bad Brains och RATM. Även Metal, Hardcore, Ska och Reggae är en del av brygden. Du kommer definitivt att höra att vi aldrig ville begränsa oss till en stil.

Hur skulle du beskriva er musik för någon som aldrig hört den förut?

Bernie: Hemmagjord Skatecore bryggd med kärlek och lite extra ingredienser. 90-tals melodisk skatepunk såklart men även en del metalriff, hardcore och lite ska/reggae. Jag antar att vi har en ganska lång resa genom olika vibbar inom ett album men också på livekonserter.

Vad är meningen bakom namnet "Heathcliff"?

Bust-E: Vi pratar här om den orangea tecknade katten från 80-talet – punkversionen av Garfield, om du så vill. Den där griniga lilla snubben hade den rätta attityden.

Kan ni berätta lite om din kreativa process när ni skriver musik? Brukar det börja med text eller musik först? Ni har aldrig tänkt på tyska texter?

Bust-E: Vanligtvis tar någon med sig ett riff eller en struktur, vi jammar det i replokalen, spelar in en rådemo och jag skriver texter baserade på låtens atmosfär. Ibland händer det till och med spontant i studion. Tyska texter? Hmm... Vi har pratat om det, och Andy har faktiskt ett nytt sidoprojekt som heter Chairwalk med tyska skatepunktexter. Så ja, vem vet, kanske Heathcliff en dag kommer att släppa en Deutsch-Banger också!

Vilket är det viktigaste budskapet du vill förmedla genom din musik?

Bust-E: Var positiv, var inte en idiot. Vi älskar scenen och vi vill ge tillbaka vad den gav oss. Vi tar också upp allvarliga saker – sociala frågor, klimat, fake media – men alltid med en konstruktiv eller hoppfull twist.

Vad var inspirationen bakom ditt senaste album? Var det några specifika händelser eller känslor som påverkade låtskrivandet? Och frasen "Postcard from a ParaHell-universum" – vem kom på den briljanta titeln?

Bernie: Livet självt var inspirationen – absurditeten i sociala medier där allt handlar om utseende eller berömmelse och två klick bort en sönderfallande värld. Men en aldrig sinande inspiration är förstås skönheten i vänskap och musik.

Bust-E: Huvudtemat på albumet handlar om vad Bernie sa. Samexistensen av en ytlig och artificiell självcentrerad onlinevärld med chockerande nyheter från katastrofer, förstörelse, krig och våld. Som två parallella världar eller som vi kallade det, två ParaHell Universes. Det är också en kombination av två låttitlar "Sugarcoated ParaHell Unicorn" och "Universe in a Nutshell". Jag tror att vykortet var en idé av vår konstverkstrollkarl Marco Divertimenti. Eftersom varje selfie på ett inlägg eller en story i sociala medier är som ett digitalt vykort till flera mottagare, fastnade vykortet som symbol.

Hur har ert sound utvecklats genom åren? Vilka förändringar har ni märkt i er musik?

Bust-E: Vi har blivit bättre på att skriva låtar som fortfarande är skitsnack men som också säger något. Dessutom är vårt senaste album förmodligen det mest mångsidiga – mer melodiskt i vissa delar, mer rått i andra. Vi har mognat, antar jag. Typ.

Punken har alltid haft en rebellisk anda. Hur tycker du att punkmusiken har förändrats i dagens scen?

Bernie: Kanske är det mer inkluderande nu, i alla fall i vissa delar känsligare och mindre rått och vi älskar det. Punk idag är inte bara arga unga män – det är en gemenskap av alla sorters människor som står upp för något. Gör-det-själv-andan lever och frodas.

SBÄM Records – är det ett bra bolag?

Bust-E: Absolut. SBÄM är som en familj. Stefan har trott på oss från början, och vi är glada över att kalla dem vårt "Moderskepp".

Bernie: Dessutom har vi slagit oss ihop med Bearded Punk (Belgien), Double Helix (USA) och Pee Records (Australien) – en sann internationell skatepunkallians. Och Björn från Bearded Punk blev en god vän med åren och hans band For I Am är fantastiskt, så ni borde kolla in det om ni inte har gjort det

Kan du presentera oss för medlemmarna i Heathcliff och berätta lite om deras roll i bandet?

Bust-E: Visst!

• Bust-E (jag): Trummor och sång – ja, både och. Jag svettas mycket.

• Andy: Gitarr, bakgrundssång, rifftrollkarl och rom-coke-entusiast.

• Bernie: Bas, bokning, merch och band-pappa. Han håller skeppet flytande.

• Stef: Andra gitarr, ger ska-vibbar och massor av energi. Också den trevligaste snubben i livet. Bernie: Vi har en speciell situation just nu. På grund av en privat situation kan Stef inte lägga så mycket tid på bandet som han skulle vilja, särskilt på helgerna. Men vi är verkligen lyckligt lottade som känner trevliga och begåvade människor i punkscenen, så Mally kom in som gitarrist. Jag skulle också vilja nämna Mati, som gjorde en del skrik och growls på albumet, gör en hel del videogrejer för oss och på senare tid tar med sig skrik och growls på scen också.

Hur hanterar ni meningsskiljaktigheter eller kreativa meningsskiljaktigheter inom bandet?

Bust-E: Vi slåss i en beer pong-match i gladiatorstil. Vinnaren bestämmer.

Bernie: Skämt åsido, vi pratar igenom saker och ting. Vi är tillräckligt gamla för att veta att kommunikation är nyckeln – och ingen här har ett rockstjärneego.

Har ni en specifik roll eller ett ansvar utanför era musikaliska bidrag?

Bernie: Jag tar hand om det mesta av bokningen, logistiken, merch-grejerna... I grund och botten de tråkiga sakerna ... haha

Bust-E: Och jag sysslar med texter, kommunikation och visuella koncept. Vi delar upp uppgifter som ett bra punkkollektiv.

Bernie: Och Andy gör en hel del på producentens sida. Det är han som spelar in och mixar förproduktionen och gör inspelningen i studion och hjälper teknikerna med en del redigering etc.

Hur balanserar ni kraven på att vara med i ett band med ert privatliv?

Bust-E: Med stora svårigheter och mycket kärlek från våra familjer. Det är en hobby som beter sig som ett heltidsjobb ibland.

Bernie: Men det ger tillbaka i form av energi och vänskap. Dessutom har vi alla accepterat att sömn är överskattat. Men ja, Basti har en fantastisk fru, min flickvän är supercool och stödjande. Så vi är de två med barn och fortfarande pressar oss hårt. Men vi upplevde också att det inte är lätt och självklart.

Hur bidrar kemin mellan bandmedlemmarna till Heathcliffs energi?

Bernie: 100%. Om vi inte kom överens utanför scenen skulle vi falla ihop på scenen.

Bust-E: Atmosfären är allt. Vi är vänner i första hand, band i andra hand.

Vad är det bästa med att uppträda live för er som band?

Bust-E: Folket framför scenen som skriker våra texter tillbaka till oss. Även öl.

Bernie: Ja, att spela musik tillsammans känns bara bra. Det muntrar upp mig i replokalen efter en lång arbetsdag men på scen är det faktor 10 mer spännande.

Har ni någon favoritplats eller favoritstad som ni har uppträtt i, och varför?

Bernie: Punk rock holiday i Slovenien var overklig – att öppna huvudscenen var helt magiskt.

Bust-E: Även våra hemstadsspelningar i München – fulla av vänner och kärlek.

Hur förbereder ni er inför en liveshow eller turné, både mentalt och fysiskt?

Bust-E: Repetitioner förstås. Annars följer vi strömmen.

Bernie: Och vi försöker att inte glömma några kablar... Vilket vi gör i alla fall.

Har ni några minnesvärda historier från tidigare turnéer eller shower?

Bust-E: För många! Men en höjdpunkt: vänner som överraskade oss i Manchester genom att flyga in bara för att träffa oss. Eller en god vän och hans nygifta fru som stannar till i Frankrike på smekmånad. Vi har ganska många vänner som inte är rädda för att anstränga sig för att tillbringa tid med oss. Det är vad låten "Keep this light on" handlar om.

Hur interagerar ni med era fans under konserter? Känner ni att det finns en speciell koppling till dem?

Bernie: Absolut. Vi är en del av folkmassan före och efter showen.

Bust-E: Heathcliff är inte bara bandet – det är vår utökade familj. Det som är bra med punkrock är att rockstjärne/konceptet inte existerar. Det skulle kännas konstigt för oss.

Hur skulle du säga att den tyska punkscenen skiljer sig från andra länders punkscener och hur passar Heathcliff in i den?

Bust-E: Den tyska scenen är superstödjande, mycket gör-det-själv och tätt sammansvetsad. Inte säker på om det skiljer sig mycket från andra länder. Den är liten men livfull. München på toppen har massor av bra band som Dankeschatz, Captian Asshole, Straightline, Four Black Lungs, Manu und die drei Akkorde och många fler. Kolla in albuminlayet, vi försökte fånga en del av banden vi är kopplade till.

Vilken roll spelar politiken i er musik och era texter?

Bust-E: Vi viftar inte med flaggor, men vi tar ställning – mot fascism, sexism, rasism. Vårt första album var fullt av politiska låtar och Postcard From a ParaHell Universe har många låtar som handlar om samhällets status. Så ja, politik spelar en roll.

Vilka andra band eller musiker skulle du vilja samarbeta med i framtiden?

Bust-E: Vi hade redan nöjet att arbeta med Étienne från MUTE – det var overkligt. Nästa? Kanske någon från Satanic Surfers eller Belvedere?

Hur håller ni er musik fräsch och spännande efter alla dessa år?

Bernie: Vi tvingar inte fram det. Vi fortsätter bara att skriva det som känns bra – om det gör oss upphetsade kommer det förmodligen att göra andra upphetsade också.

Bust-E: Dessutom: konstiga låtidéer klockan 2 på natten på en terrass med en öl? Fungerar varje gång.

Vilket råd skulle du ge till unga punkband som börjar idag?

Bust-e: Var ärlig. Försök inte kopiera trender. Gör-det-själv-arbete är inte alltid lätt, men det är givande.

Bernie: Och stöd din lokala scen – det du ger är vad du får.

Vad vet du om Sverige?

Bernie: Vacker natur, otroliga band, vikingar och mörka vintrar.

Bust-E: Även IKEA. Men mest Satanic Surfers, Millencolin, Adhesive, Venerea... Legender!

Finns det några bra svenska band som du gillar?

Båda: Se ovan – plus Atlas Losing Grip, Twopointeight, Rebuke... Det är något i vattnet hos er.

Är det tråkigt med intervjuer? Blir det mycket intervjuer? Vad föredrar du: Telefon, ansikte mot ansikte eller som den här via e-post?

Bust-E: Ärligt talat? Den här var kul! E-post är bra eftersom vi kan reflektera lite – men inget slår att prata personligen efter en spelning, med en kall i handen.

Framtidsplaner för bandet?

Bernie: Fortsätt spela spelningar. Japan-turnén är precis runt hörnet, och vi har fler festivaler och spelningar på gång. Kanske till och med slå till i USA eller Kanada en dag.

Bust-E: USA kanske inte så mycket just nu. Eller så kanske vi borde göra det med flit nu. Kan inte tro att vår låt Kim Nuke'Em VS Twittler som nästan är 8 år gammal är aktuell igen och den här killen är återigen i Vita huset.

Framtidsplaner för dig själv?

Bust-E: Bygga klart mitt hus och kanske få den där efterlängtade sömnen.

Bernie: Vara med familjen, jobbet, sporten, bandet i balans.

Visdomsord?

Bust-E: "Stay Posi, not Zombi."

Nåt att tillägga?

Båda: Bara ett stort TACK till alla människor som stöttar oss, skriker med, delar våra låtar eller bara ler på våra spelningar. Utan er skulle detta vara en ensam resa. Och hej Sverige – vi skulle ÄLSKA att spela i ert vackra land. Få det att hända!

Skål och tack så mycket! Kärlek från München

Heathcliff  

(Bust-E beats och Bernie vibbar ingår)