First in Line (F.I.L.) har funnits med oss i många år men nu släpper de sin debut-LP om man nu kan kalla det så.  Riktigt bra hardcore på amerikanskt vis om ni frågar mig och därför måste jag fråga gruppen ett gäng frågor och detta skedde i januari 2025.

Ni började 1996 och slutade 2000 efter vad jag förstår….hur kom det sig att ni kom tillbaka 2008. Har ni varit ett aktivt band sedan dess?

-96 är en sanning med modifikation, vi startade egentligen -88 men då som Prehistoric Assholes, -95 bytte vi namn och blev F.I.L. Vi körde på till -00 när jag blev pappa och vi i ärlighetens namn var rätt trötta. Men skit den som ger sig, -08 hörde föreningen Oljud av sig och ville ha en avskedsspelning med gamla band och undrade om vi kunde dra ett par låtar, att vi kunde, finns att glo på här: 

https://www.youtube.com/watch?v=REHWnZq9wv8&list=PLumZXi5CaqMrvwXT_2OGlib2_b0q4upUc&pp=gAQB

Att ni startade bandet från början, hur kom det sig?

-Vi saknade band som lirade vad vi tänkte var amerikansk hardcore, fanns ett gäng utomlands men här var det mer kängpunk.

Har det varit många medlems byten sedan starten?

-Som F.I.L har det inte varit många. Vi startade med Niklas på sång men när han drog till Lund för att plugga, den tredje i raden av sångare som gjort samma resa, så kände vi att vi löser det genom att jag började vråla. När vi gick igång igen -08 så ville Pata vara med och fick ta basen och så har vi kört tills för ett år sedan när vår virtuos Nikola valde att kliva av. Så nu är vi jag på sång, min bror Timor på trummor, Sk8Jögga på gura och Pata på bas.

Hur känns det att släppa er debut Lp nästan 30 år från att ni började att spela ihop?

-Alltså vi har inte riktigt tänkt så, vi har nog alltid släppt det vi känt oss redo att släppa, men den här har vi jobbat extra mycket på och då är det såklart extra kul. Det är nitton spår, nya ruskigt nya och tio spår från våra tidiga släpp som vi kanske känt inte riktigt fått den omtanke de förtjänat tidigare.

Är ni nöjda med resultatet?

-Vi är så sjukt nöjda med den här plattan, det är en ynnest att få jobba med Ulf på Hobo Rec, han förstår oss och vad vi vill åt. Vi trodde det skulle vara svårt att bräcka förra albumet, A Fair Warning, men Connect the Dots är precis det vi vill att den ska vara.

Kan man spela hardcore utan att ha politiska texter? Finns det några band som är exempel på det?

-Klart man kan, vi var inte så hårt politiska innan vi formerade om oss som F.I.L. Det finns massor av band som väl får räknas som hardcore med nonsenstexter och idag känns det som om rätt stora delar av scenen, kanske framför allt på andra sidan pölen, inte alls har något särskilt politiskt intresse, mer en tävlan om vem som kan vara mest macho och tuffast i klassen.

Är det viktigt för er att få ut era åsikter i musiken?

-Det har blivit det med åren, tror det kanske har med ålder att göra, det är inte längre lika självklart för mig att krascha rutor hos fula företag eller ge mig i handgemäng med fascister, och då blir det viktigare att göra mitt genom musiken. Om det påverkar någon eller något vet jag inte men det känns som att jag måste säga ifrån med de medel jag har.

Jag kan tänka mig också att det kändes viktigt att få fram sången såpass bra på nya skivan som ni fick, för musik med texter som inte hörs faller ju ganska platt.

-Mm, men jag tror kanske ändå att folk orkar plocka fram texthäftet och kika, eller får en indikation om riktningen ändå rätt ofta, men jag gillar när jag hör i alla fall delar av det som sjungs.

Linköping har ju alltid varit ett bra punk näste, hur är det nuförtiden?

-Linköping frodas, mycket av det har vi Dunderjorden, Illvrål och andra eldsjälar att tacka för utan folk som orkar sätta upp lir och engagera nya så blir det inget med det. Det finns nya band och framför allt finns det en ny ung publik, och inte bara grabbar, superkul!

Finns det några bra band i Lkpg och i Sverige överhuvudtaget?

-Ujujuj, massor! I Linköping har vi Viggen, Nowheres och The Second Act, Systemkolaps och Vetifan. Strax utanför har vi Moralpanik!, DSM5 och Rövsvett. Lite längre bort finns ju Akimbo, Modern Guilt, Sharp Tongues och Pablo Matisse.

Visst ni spelar hardcore på ”amerikanskt vis” men det känns som om ni har andra influenser som lyser igenom…vad gillar ni för musik förutom hardcore?

-En kan inte leva på US HC allena, nä vi har väl aldrig varit särskilt rättrogna. När vi drog igång så var ju också den ameriaksna hardcoren väldigt bred, från apsnabb som med Jerry's Kids och F.U.’s, till jazzig som M.I.A och Big Boys, kaxig som Negative Approach, knivskarp som Minor Threat. Sen hade jag Packe och Sveden från Raped Teenagers som kastade på oss ynglingar allsköns obskyra band och det har väl hängt i. Jag äter allt, kanske inte värsta Mix Megapol-avarterna men mycket.

Jag tänker på när ni spelar live idag…ni är nästan 30 år äldre än när ni började, vad är den stora skillnaden?

-Jag skulle vilja säga att vi blivit lite mer satta och trötta men jag tror inte det stämmer. Den stora skillnaden är att det känns längre in i själ och hjärta, det är på riktigt, viktigt på ett annat sätt.

Punk/hardcore var ju en ungdomsrevolt, nu är jag själv över 60 år , hur är det med er, vilka åldrar har ni uppnått och är det patetiskt med oss som håller med med ungdomsrevolt i denna ålder?

-Vi håller oss i undre halvan av femtio, men tiden går fort. Jag tror att jag tänkte mer på att det kunde bli patetiskt förr, nu känns det som att det inte kan bli patetiskt så länge det är ärligt. Den dag vi börjar fuska eller gör det bara som rekreation så tror jag vi slutar lira ute försöka vara en del av scenen, bli introverta och gömma oss i repan, men till dess får ni stå ut med att vi knackar på med jämna mellanrum och tjatar min oss på spelningar.

Är det en svettig upplevelse att se er live, jag kan tänka mig det i alla fall?

-Hihi, svettigt för vem? För oss är det svettigt, det är underligt hur fan vi klarade det för med 1000W-kannor som brände i nacken. Men jag ser det lite som ett träningspass, är jag inte sjöblöt så har jag fuskat. För de som ser oss, ja det får vi hoppas, det finns ingen bättre utsikt från scenen än när det rör sig i publiken.

Var och när gjorde ni er hittills bästa spelning?

-Jag tycker ofta vår senaste är vår bästa, och i så fall var det på Skylten i början av Januari med Akimbo, Second Act och Ecotage. 

Mycket spelningar i utlandet? Isåfall var?

-Näe, vi har liksom aldrig riktigt tagit oss utanför Skandinavien. En spelning på gamla ungdomshuset i Köpenhamn ligger rätt högt på minnesvärd-listan.

First in Line, F.I.L. Vad är det vanligaste att folk kallar er?

-Jag tror båda funkar lika bra.

Har några av medlemmarna i bandet andra band vid sidan av First in Line?

-Ja, Jogga envisas med att vänstra, han och Pata lirade ihop i Identity på 90-talet och numera kör han med Systemkollaps.

Vad drar ni för sorts publik, åldrar, är det mest äldre eller hur är det?

-Det var rätt mycket folk i vår egen ålder under många år, framför allt här i stan när Skylten kollapsade och alla gigg flyttade ut på krogen. Nu har det vänt, fler all ages-gigs och en ny generation kids som verkar tycka att vi är helt okej.

Ingick ni i den så kallade SxE-rörelsen då det begav sig eller hur var det? Ifall ni inte gör det , vad har ni för favorit til på öl? F.I.L-öl kanske ni kan göra ett?

-Näe, straight har vi aldrig varit, det var inget stort när vi startade, fanns en handfull edgare i vår bekantskapskrets. Å andra sidan har vi väl tagit oss ifrån fylleträsket så någon F.I.L-öl lär det inte bli, och skulle det bli det så vet i fan vad den skulle smaka, vi är allt annat än eniga om hur en god öl ska vara.

Hur tycker ni det är att leva i Sverige med tanke på rasism, sd-kd-m, höjda matpriser etc?

-Sverige följer den nyliberala och konservativa strömmen i Europa och globala väst, individualism, hyperkapitalism, fascism, hand i hand. Men det finns andra krafter också, men de får ingen plats i stormedia, kolla bara på Rojava och många gräsrotsrörelser. Det gäller att inte ställa upp på idiotin, att uttrycka sitt förakt och samtidigt upplysa om att en annan värld är möjlig.

Vem skriver texterna i bandet?

-Det gör jag, det har liksom blivit så och jag trivs med det.

Aldrig på svenska eller hur är det? Annars aldrig några tankar på det?

-Näe, vi hade ju Raped och massa andra band som faktiskt gjorde riktigt bra hardcore på svenska men jag tycker det låter ostigt när jag försöker så jag la av fortare än kvickt.

Blir det turné nu med tanke på LP-släppet eller hur är det?

-Åh, önsketänkande. Känns som om det är sååå många band som vill ut och lira och vi är ju inte ett av de mest namnstarka. Men vi vill verkligen lira mer ute, både hemikring och ute i den stora världen, har du något på g så pip!

Vad har ni annars för framtidsplaner med bandet?

-Nä men vi kör på ungefär som vi alltid gjort, just nu känns det lite som om vi har rull i nedförsbacke så vi fortsätter väl rulla så länge backen är där, producera nya låtar och lira så mycket vi kan ute. Det finns fortfarande så mycket att berätta och så många toner som vi inte kombinerat.

För dig själv?

-Jag blev farfar för knappt två år sedan så nu börjar småbarnslivet liksom om igen, men den här gången så kan jag kombinera det med allt annat spännande.

Visdomsord?

-HC Andersen skrev tydligen "Att leva är inte tillräckligt. Solsken, frihet och en liten blomma måste man också ha!” Och det har liksom följt mig.

Nåt att tillägga?

-Tack som fan för att du ville lyssna på mig och jag är så tacksam för alla som är en del av scenen och som när viljan att förändra, tillsammans. Hoppas ni gillar nya plattan och skicka gärna en tumme upp så vi vet, det gör gott i hjärtat. Hoppas vi ses därute på en scen någonstans.

/Errol