Ett rop på Hjälp är ett Göteborgsband som verkligen håller sig till rötter och låter som ett gammalt göteborgskt proggband men det känns ibland som om ena foten står i punkhistorien men vi får se vad Kalle säger…..juni-2017

Ni har releasefest för skivan på lördag, hur är formen inför detta!
-Vi spelar några låtar från skivan i all enkelhet. Sen ”minglar” vi och tar en pilsner med besökarna och har det trevligt. Naturligtvis finns skivan att köpa också… Fast det var visst inte riktigt frågan. Formen inför spelningen är precis så osäker som den ska vara. Vi har inte spelat mycket ihop det senaste helt enkelt!

Vad har ni fått för respons på den nya skivan?
-Än så länge är det bara SkruttMagazine som skrivit om den vad jag vet, skivan har varit färdiginspelad ett tag, men vi har hämtat upp oss bra och kör ett svettigt genrep dagen före. Allt kan hända och det var respons som vi blev glada för.

Ni har en del lustiga låttitlar, hur kommer ni på dem?
-Tja, det är väldigt olika. Ibland är det verkligen så att vi får ”värka” fram dem när låten är klar för att den måste heta någonting. Andra gånger är det tvärtom så att vi kommer på en titel som vi tycker är kul, och så gör vi en låt utifrån det.

Vem gör låtarna eller rättare sagt hur går det till när ni gör en låt?
-Det är också lite olika, men det är alltid någon av oss som suttit hemma och hittat på något riff eller något embryo till en låt och då oftast också några textrader och sedan bygger vi på det tillsammans tills vi har en färdig låt. Det är ett pusslande. Ibland har den som kommit med idén ganska klart för sig hur det ska bli i slutändan, men i de flesta fall så mekar vi verkligen ihop det tillsammans utifrån någons idé hemifrån kammaren. Med texterna är det annorlunda. De är enmansjobb. Har man påbörjat en text får man vara så god att slutföra den själv också. Det verkar bli bäst så.

Vad är viktigast, är det texten eller är det musiken?
-Musiken är viktigast. Och texten är också viktigast.

Ni låter som en blandning av Motvind och Nationalteatern och ibland lite Jethro Tull skrev jag om er. Vad tycker du om den beskrivningen?
-Jag har inte lyssnat mycket på varken Motvind eller Jethro Tull faktiskt, men Nationalteatern tillhör definitivt mina favoritorkestrar, så det är ju roligt såklart.

Berätta lite om varje medlem, tidigare band, band vid sidan av och ålder och intressen utöver musiken?
-Torbjörn Lorén från Fristad, trummor. Medlem i Strayfolk, Easy Keeper, Spotted Dogs, Peter Boie & Folk mfl. Yrke: Akustiker. Han är en jävel på att fixa med mikrofoner och preamps och mixerbord och spelar in massor med band i studion. Gillar att äta gott och dricka gott och skratta gott. La dolce vita helt enkelt.
Karl Malmqvist från Umeå, gitarr. Sociologie doktor och forskare. Medlem i Strayfolk, Berlinmuren, Spotted Dogs mfl. En rackare på elgitarr, mandolin och banjo och han drar sig inte för att få blåsor på fingrarna om en kontrabas behöver trakteras. Snäll och hjälpsam. Bokmal.
Daniel Johansson från Fristad, gitarr. Studerande. Spelar även i Centralstödet och Rytmus Modern. Intressen: Fotografi och arkitektur. Den enda i bandet som har ett favoritlag i Premier League. Sansad och balanserad.
Mikael Karlsson Karlsson från Lysekil, sång. Byggnadsarbetare. Vysotskij-tolkare. Den enda i bandet som har tatueringar lite här och var. Brygger IPA och APA i badkaret. Kan enstaka fraser på polska helt flytande.
Christoffer Ödman från Angered, klaviatur. Stränginstrument-försäljare, gitarr-reparatör och fiolbyggare. Spelar i Vier Brillen (som förresten delat scen med ovan nämnda Motvind), Easy Keeper, Strayfolk, Das Irische Bänden, Jerry Johansson Red, Berlinmuren mfl. Har inte tid till annat.
Kalle Berlin från Lysekil, bas. Medlem i Strayfolk, Lam Cham och Berlinmuren. Jobbar med kyrkogårdsförvaltning. Intressen: Litteratur, film mm.

Ett rop på Hjälp? Är ett bandnamn man inte riktigt kan placera men jag trodde från början att det var ett punkband? Hur har det mottagits?
-Det har vi fått väldigt blandade reaktioner på. En del har sagt: ”Det kan ni ju inte heta!” och andra tycker det är fräckt, men det verkar som att de flesta tycker något om det. "Jaså, är ni kristna?" fick vi som kommentar på namnet vid ett tillfälle också.