Dropkick Murphys, Liseberg, Göteborg 22/6-2016

Jag står och pratar med en gammal kompis Hasse före och under konserten och frågar honom om han tror att en dragspelare får många groupies. Vi är också lite undrande och funderar på om vi verkligen trodde när vi blev punkare en gång på 70-talet att vi skulle stå och titta på ett punkband med banjo, fiol, dragspel etc och detta på ett ställe som Liseberg. Vi som är vana med att punk är något obskyrt som bara spelas på mindre klubbar och ingen bryr sig förutom de mest dedikerade. Det är som vanligt på Liseberg, en salig blandning av folk och det finns en hel del gamla punkare, gamla människor, unga människor, unga punkare och mestadels helt ”vanliga”människor. De går ut hårt med The boys are back och den låten blåser iväg alla farhågor om att det ska bli regn denna kväll för regn hade ju hängt i luften länge och någon timme innan konsert regnade det en del. The gangs are here, The Auld Triangle, Wild rover, The Irish Rover, State of Massaschussets, I´m shipping to Boston och självklart Rose Tattoo är låtar som spelas i ett riktigt bra tempo men bäst tempo har hardcoredängan Citizen C.I.A. tycker jag och då låter de verkligen som ett amerikanskt hardcoregäng. De spelar två nya låtar som ska vara med på nya skivan som kommer i slutet av året. Den akustiska When we were young(eller vad den hette) som är en riktig allsångslåt. Det är inte ofta man hör när publiken tar emot en så pass ny låt så bra som de gjorde. De kör också Walk on som har gjorts förr av punkband. De verkar ha riktigt kul på scenen och helst då de två som sjunger, den ena spelar ju bas också och de har hållit på i tjugo år i år men de verkar ha lika kul som alltid när de spelar. Det var tredje gången jag såg gruppen och det är bland det bättre man kan uppleva live tycker jag. Två extranummer som vi både kunde haft och varit utan egentligen och det som hände i de lugna låtarna(varav den ena nästan var signerad Smokie) var att ett hundratal tjejer kom upp på scenen från publiken och dansa. De verkade glada, publiken såg glad ut och jag kände mig glad efter konserten och det är väl det som är det viktigaste. Välkomna tillbaka snart!

I stand and talk with an old friend Hasse before and during the concert and asks him if he believes that an accordionist get many groupies. We are also a bit puzzled and wondering if we really thought when we became punks once in the 70s that we would stand and watch a punk band with banjo, fiddle, accordion, etc. and this in a place like Liseberg. We are familiar with that punk is something obscure that only is played in small clubs and nobody cares except the most dedicated. It is as usual at Liseberg, a mix of people and there are a lot of old punks, old people, young people, young punks and mostly quite "ordinary" people. They go out hard with The boys are back, and the song blows away any fears that it will be rain this evening the rain had hung in the air a long time and one hour before the concert it rained a lot. The gangs are here, The Auld Triangle, Wild Rover, The Irish Rover, State of Massaschussets, I'm shipping to Boston and of course Rose Tattoo is songs which are played in a really good pace but best pace is in the hardcoresong Citizen C.I.A. I think and then allow those who truly sounds like an American hardcore gang. They play two new songs to be included on the new album that comes at the end of the year. The acoustic When we were young (or whatever it was called) which is a real singalongsong. It is not often that you hear when the audience receives such a new song as well as they did. They also run Walk on made formerly by punkbands. They seem to have a lot of fun on stage and anyway the two singing guys, one of them plays the bass, too, and they have been going on for twenty years in this year, but they seem to have as much fun as always when they play. It was the third time I saw the group and it is among the better you can experience live, I think. Two encores that we both could have had and been without really and what happened in the quiet songs (one of which was almost signed Smokie) was that a hundred of girls came on stage from the audience and dance. They seemed happy, the audience looked happy and I felt happy after the concert and that is probably what is most important. Welcome back soon!