Dorlene Love är ett band som i alla fall jag tycker påminner mig om Levellers både i musik och klädstil men jag är kanske ganska ensam om detta. I alla fall skedde intervjun i november 2008.

Historia?
K.Ming: Det började som ett kompis-sidoprojekt typ 2002. Då var det jag, trummisen Toro och gitarristen Flash som ville göra något roligt vid sidan av våra andra seriösare band och ville spela röjig musik. Vi fick ett gig på Tantogården tror jag det var och behövde en sångare och ringde Ragnar, en polare som precis flyttat till stan och sjöng med brittisk accent, och på den vägen är det. I början körde vi ganska hård tre-ackords 77-punk men med en del Exploited och Dead Kennedys tvåtaktsinfluenser. Vi fick lite kultrykte på grund av ganska störda gig. Här i Stockholm lyckades ibland halva bandet bli utslängt från stället inte långt efter vi gått av scenen. Men Dorlene Love låg på is vartannat år ungefär. Ragnar har alltid haft svårt för att hålla sig inom Sveriges gränser. I takt med att ryktet gick och vi blev lite mer kända och fick fler gig utvecklades folkmusikinfluenserna mer och mer. Sedan 2006 har vi nuvarande sättning, då träffade vi Walter som spelar dragspel och Felicia som kör percussion.

Den här typen av musik är ju inte jättevanlig precis, hur kom det sig att det blev den här typen av musik?
Ragnar Mujahedin: Jag och många i bandet har alltid gillat olika sorters folkmusik, arabisk musik, flamenco och folkmusik från Balkan och sånt. Och alltid haft en dröm om att blanda det med rå punkenergi. Så de influenserna ökade ganska mycket från 2004 och framåt och fulländades runt 2006 när Walter började på dragspel. Många av oss har rest mycket i dessa länder, jag är uppväxt i Turkiet också.

Varför på engelska och inte på svenska?
K.Ming: Vi har faktiskt försökt för länge sedan att göra det på svenska. Det lät inget vidare. Sedan dess har vi kört på engelska. Att skriva svenska texter är väldigt svårt, antingen så blir texterna banala eller så blir de hemska och högtravande. Det är väldigt svårt att göra något mittemellan, på engelska är det lättare att komma undan och liksom glida emellan de två lägena.

Hur har recensionerna varit på er musik? Vad är det konstigaste som har skrivits? K.Ming Vi har nästan bara fått konstiga recensioner. Det har skrivits mycket om våra kläder eller artistnamn eller annat skräp och väldigt lite om musiken eller skivan. Men det konstigaste… det var nog recensenten som tyckte att det var ett problem att vi var på allvar, att vi istället borde skaffa lösmustascher och bli mer fördomsfulla, lite mer som Dr Bombay. Många recensenter verkar vara fördomsfulla och osäkra när det gäller musik som faller utanför en västerländsk indie-rock-standard genre.

Ragnar: Det låter lite som en klyscha men vi var förberedda på att få de värsta sågningarna som någonsin skrivits i det här landet. Sen fick vi faktiskt betydligt mycket bättre recensioner än vad vi räknat med. Till och med en del sakliga recensioner som faktiskt handlade om musiken och inte bara om oss eller det vi gör som ett koncept.

Birdnest blev det ju nu, varför? Jag trodde nästan att de hade lagt ner?
Ragnar: Per Granberg äger förutom Birdnest också Sveriges trevligaste musikkrog, Ögir i Köping. Vi har spelat där en massa gånger och när vi berättade för Granberg att vi höll på att spela in skiva så tyckte han att vi skulle släppa den på Birdnest. Det tyckte vi också.

Var spelar ni mest, är det i Sverige eller utomlands? Det känns som om er musik skulle kunna gå långt utomlands?

Ragnar: Mest i Sverige, men dom gillar oss nere i Europa också, speciellt i Holland så vi har blivit bokade där igen och ska ner på en liten turné i Januari. Jo, den här folk-punk grejen är ju riktigt stor nere i Europa.

Det finns ju grupper som Gogol Bordello, Flogging Molly osv, är detta några grupper som har influerat er?

K.Ming: Gogol har nog inte varit fullt så stor inspirationskälla som folk tror. Första gången jag hörde dem var det faktiskt en kompis som sa att det fanns ett band som lät som Dorlene Love och att jag måste kolla upp det. Vissa av våra låtar skrev vi ju redan 2003, då varken vi eller så många andra hört talas om Gogol. Däremot är det klart, vi upptäckte Gogol nästan exakt samtidigt som vi funderade på om det var möjligt att hålla på med sån här musik utan att fastna i något etnohippie-träsk. Gogol visade att det är fullt möjligt att göra folkpunk utan att det blir krystat eller larvigt och dom är jävligt bra. Flogging Molly är det några i bandet som gillar och medan några får allergiska utslag av irländsk folkpunk.

Ragnar: Ja, Gogol är riktigt bra och coola, vi har träffat dem ett par gånger och vi gillar deras grej - gypsypunk som genre. Men de har faktiskt inte varit någon direkt musikalisk inspirationskälla, de kör mer baktakt och gung och har fiol, vi kör mer speedade trioler med arabiska influenser, distgura, kontra och dragspel.

Punken, vad har ni för relation till den?
Ragnar: Jag började spela i punkband i högstadiet i början av nittiotalet i min hemstad Köping. Det har format mitt liv sedan dess. Sedan jag skrev min första låt med några få trevande och fräsande dist-ackord och tillsammans med mitt dåvarande band kände den kraft, kreativitet och katharsis som jag än idag kan känna när vi spelar med Dorlene. Det finns en magi i det där som gränsar till något större, nästan obeskrivligt. Att utan pekpinnar, normer eller uppstyrda sammanhang bara peka fingret åt alla jävlar och spela och skriva röjig musik med sina vänner. Just därför blir jag så förbannad ibland, som när jag såg Idol på TV en gång, att vuxna jävla mobbare systematiskt sitter och gör en karriär av att ta den här kraften och källan till glädje och uttryck ifrån tonåringar

Hur ser ni på att bo i Sverige idag, jag menar politiskt?

Ragnar: Jag har en hatkärlek till Sverige. Jag älskar verkligen Sverige när jag till exempel legat utslagen av amöba-dysentri i Afrika eller varit tvungen att muta byråkrater en hel eftermiddag i Indien. Samtidigt så får jag magknip och andningssvårigheter av det mentala klimatet om jag stannar här för länge så då måste jag dra iväg ett tag. Det jag gillar mest med Sverige är landsbygden och att mecka med min veteranbil och snusa och dricka folköl och såna grejer. Vad det gäller nationell parlamentarisk politik så är jag inte intresserad. Att sitta och gnälla på borgare eller sossar är under min värdighet. Jag har ett liv att leva, sånger att sjunga, det bara spritter och dånar i kroppen, jag skiter väl i dom.

Mycket intervjuer? Är det tråkigt med intervjuer?
K.Ming Nej det är skitkul. Tvingar en att fundera på en massa saker som man aldrig någonsin skulle tänka på annars.

Namnet Dorlene Love, varför?
K.Ming Det är en lång, märklig och ganska tråkig historia. I början brydde vi oss inte så mycket och ville bara ha roligt, festa och spela punk. Det var lite så namnet kom till liksom… varför inte heta Darlene Love var det någon som sa, hon som sjöng på Phil Spector-plattorna. Vi diggade ju henne allihop även om det är ganska långt från den musik vi håller på med. Det kändes ganska roligt att heta så som punkband. Självklart lyckades någon stava det fel och det blev Dorlene Love istället, men lika bra det. Sen har namnet bara hängt med.

Ragnar: Vi hade ju ingen ambition att vi skulle komma till den här nivån som band då, det var mer på skoj. Så om vi valde idag skulle det nog blivit ett annat namn. Men det är ju inte så viktigt egentligen, alla bandnamn är töntiga om man tänker efter.

Finns det några bra band i Sverige idag? Isåfall vilka?

K.Ming: Vi har en hel del suveräna musiker med och gästar på plattan som har egna band som är grymma: MOA som är med och sjunger duett och medlemmar från bandet Den Flygande Bokrullen till exempel. The Other Flesh är ett annat bra band som vi brukar spela live med en del. Sen finns det ju en massa andra bra svenska punkband som håller ställningarna också alltifrån Charta 77 och Asta Kask till Tysta Mari.

Jag tycker hela er stil påminner om engelska Levellers, allt från musik till kläder, är det något ni får höra ofta?

K.Ming Nej faktiskt inte speciellt ofta. Vet inte varför.

Ragnar: Det är skoj att du säger det, jag och några av oss diggar Levellers, men jag tror inte så många har dem som referens nuförtiden, de är väl en lite bortglömd del av nittiotalet kanske.

Nedladdning, hur ser ni på det?

K.Ming Svår fråga. Det måste komma en bra lösning snart eller det finns redan men ingen vågar slå slag i saken. Stärk upphovsrätten och släpp ägande fritt. Istället för att folk ska tvingas betala för en plastskiva som de kanske inte vill ha så är det bättre att de pröjsar direkt för upphovsrätten.

Hur ser er publik ut, vad drar ni för folk?
K.Ming Vår publik är nog världens coolaste men det är väldigt svårt att sätta dem i ett fack, det är så väldigt olika beroende på vart vi är. Vi har nog haft ett ålderspann på mellan 5-90 år och stilmässigt så kan det vara allt från traspunkare till barnfamiljer. Den röda tråden är att det är självständiga människor som älskar musik och livekonserter.

Är det någon typ av människor som ni saknar?

K.Ming Ängsliga Hipsters och vissa sorters trendfolk kanske. Men om vi verkligen saknar dem vette fan…

Framtidsplanerna för bandet?
Ragnar: Vi ska göra en suverän uppföljare till ”Exile Deluxe”!