Dödsbabs är en riktigt bra grupp som Johan Johansson tipsade mig om för några år sedan men jag har inte hört de förrän nu men nu fick jag en singel skickad till mig och gjorde sedan slag i saken…intervjuade Danne i april 2019

Lite historia om gruppen?

-Vi började som ett coverband där vi endast spelade låtar från Motvinds första LP. Typ något rep och någon spelning om året eller vartannat. Sådär höll vi på i flera år tills vi kände att vi ville repa och spela ute mer kontinuerligt och göra egna låtar.

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid??

-Vi är ett rätt ålderstiget band. Vi har åldrats med samma värdighet som ett billigare rödvin. Spass sjunger och spelar gitarr. Janne gitarr. Danne gitarr. Peter bas och slutligen Pär som slår på trumma.

Band som medlemmarna varit med i tidigare (eller fortfarande är med i en del fall) är bland annat Hela Huset Skakar, Baiters, Sonic Farm och Farsta.

Jag kan höra mycket gammal punk, lite tidigt hårdrock och lite progg, hör jag rätt? Var det bättre förr?

-Det är nog en bra sammanfattning. Vet dock inte om det var bättre förr. Vi är däremot bättre nu än förr.

Dödsbabs, är ni nöjda med namnet? Det bästa bandnamnet som ni vet förutom ert eget? Hur kom ni på ert namn?

-Vi är nöjda med bandnamnet, annars skulle vi ha bytt. Spass och jag (Danne) stod en kväll på krogen och diskuterade namn på vårt nya bandprojekt. Tror det var Spass som hasplade ur sig Dödsbabs och det kändes rätt gjutet. Men varför det namnet ploppad upp minns jag inte.

I kategorin bästa bandnamn förutom Dödsbabs lägger jag min röst på Dead Gärdestads. Har aldrig hört dem men det är ett namn som inte lämnar någon oberörd.

Vad är det bästa med att spela live?

-Är det mycket folk i publiken och att vi upplever oss själva som tajta och bra är det skitkul att spela ute.

Var är bäst att spela, var är sämst?

-Vi vill ha schysst ljud på scen och ut. Vi gillar när det finns en bardisk i lokalen. Det är väl det viktigaste egentligen. Bra deal också förstås, vi betalar inte för att spela för att krögaren ska kunna håva in stålar på ölförsäljning från publik som vi dragit dit. Sen om det blir plus minus noll är inte så viktigt. Sämst är ställen som erbjuder motsatsen till ovanstående.

Hur är det att spela denna sortens punk i Sverige idag? Finns det någon fördel med att vara lite äldre än många andra band?

-Nej, ingen fördel. Ingen nackdel heller kanske. Det är så många i vår ålder som håller på att spela fortfarande i skramliga band så det blir ofta så att vi spelar med dem. Sen vore det kul att spela med yngre band också, men det händer tyvärr alltför sällan.

Hur skulle ni beskriva er musik med tre ord?

-Topp tunnor rasande.

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?

-Jag personligen har aldrig kallat mig för punkare eller något annat heller för den delen. Om andra har kallat mig för det har jag inga problem med, men själv har aldrig förstått vitsen med att sätta etikett på sig själv. Det är ju bara att sätta upp begränsningar för sig själv. För mig är punk ”jag gör som jag vill”. Att ta egna initiativ, anordna saker själv utan överhetens inblandning, inte bara vänta på att något ska hända utan istället se till att händer. Ultrahuset var det ultimata uttrycket för punk som jag ser det.

Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande?

-Inga problem med det, men däremot tycker jag att det är självklart att de som har plöjt ner pengar i en skiva också ska få betalt för det.

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt? Ni kallar er mer vänster än Sven Wollter(har jag för mig) var kommer detta uttryck ifrån?

-Sverige har blivit kallt, småaktigt och mer egoistiskt. Det är egentligen inget konstigt med det, det resultatet blir det alltid när högervindar blåser. Vi hade en låt som hette Till Vänster Om Sven förut. Tyvärr lyckades vi aldrig få den riktigt bra, så den ligger på is tills vidare. Att kalla sig till vänster om Sven är ett statement. Folk borde inte förfasa sig över det. Folk borde förfasa sig över sådana som kallar sig sverigedemokrater eller kristdemokrater och andra som vill ha ett samhälle där etnicitet och förmögenhet ska bestämma människovärdet. 

Finns det några band I Sverige idag? I er hemstad?

-Ja, en hel del som jag upplever det. Baboon Show, Vrid Upp och Djävulen Möblerar Om till exempel. Sen vet jag att det har börjat ploppa upp en del band som innehåller unga förmågor, en del väldigt unga, och det är ju skitkul!

Spelar ni något utanför Sverige?

-Vi sjunger på svenska och sätter texterna rätt mycket i fokus så det är svårt att få en icke svensktalande publik att haja grejen då kanske. Men vi gjorde några spelningar i Finland i vintras och det gick ändå rätt hyfsat.

Andra bra band från utlandet?

-En uppsjö. Vi lyssnar på väldigt olika musik i bandet så listan skulle bli lång och spretig.

Era texter, vad influeras ni av? Aldrig på annan språk än svenska? Texterna berör verkligen, är de mestadels självupplevda?

-Vi skriver alltid på svenska. Finns liksom ingen vits att skriva på något språk som inte är ens eget. Satsar man på att breaka i utlandet så visst, men 90% av alla svenska band som sjunger på engelska har en minst sagt lustig accent.

Texterna är en blandning mellan fiktivt och självupplevt. Vi skriver ofta om folk som av en eller annan anledning har gått ner sig och gett upp. Ett underdogperspektiv helt enkelt. För att undvika att det landar i någon socialpornografi a la proggen så kryddar vi det gärna med lite svart humor. Däremot är ju ingen i bandet något utslaget fyllo, men man måste kunna sympatisera med den man skriver om. Vi diktar upp en figur, ger figuren egenskaper som nödvändigtvis inte behöver vara våra egna, men försöker hitta ett sätt att låta denna figur göra sig hörd såsom vi själva skulle vilja göra oss hörda om vi vore denna figur. Däri kan man då lägga sina egna åsikter eller upplevelser, vilket vi gärna gör.

Det har hänt vid något enstaka tillfälle att någon frågat ”varför sjunger ni om en knarkare när ni inte själva är knarkare?” Jag utgår från att dessa personer också är helt övertygade om att alla vilda västernböcker har skrivits av riktiga kobåjsare.

Finns det något ni aldrig kommer att skriva om?

-Inte vad jag kan komma på.

Politik och musik, hör det alltid ihop? Eller är det så att hela livet är politik?

-Behöver inte alltid höra ihop kanske. Men det mesta i livet är politik i någon form hur man än vrider och vänder på det.

Bästa politiska band/artist?

-Billy Bragg. The Clash. Dan Berglund.

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc?

-The Clash och Ebba Grön ändrade mitt liv med sina texter. Jag låg hemma i pojkrummet och lusläste texterna på innerkonvolutet. Mina föräldrar gav mig mat och tak över huvudet, men det var Joe Strummer som uppfostrade mig.

Ert omslag är riktigt fräckt på er skiva, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Var det självklart att ni skulle vara med på bild? Vilken är ert favoritomslag alla tider?

-Det är Mats Bäcker som tagit bilderna och Spass som snickrat ihop omslaget. Inget var självklart, men när Mats Bäcker fotograferar så vore det direkt tjänstefel att inte sätta bilden på omslaget. Det här är vårt favoritomslag alla tider!

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och? Inga tankar på en LP/Fullängdare? Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar?

-Framför allt så är det kul att ge ut fysiska skivor. För att hålla ihop ett band tror jag att det är viktigt att sätta mål, någonting att se fram emot. Det kan vara ett gig eller studiotid exempelvis. En tom almanacka är ödesdigert för varje band. Vinyl kändes självklart för oss, CD har alltid känts som ett trist format.

Snälla berätta något riktigt roligt som hänt under er karriär på scen eller bakom scen etc?

-Kan inte komma på något just nu som sticker ut, vi har alltid sjukt kul tillsammans.

Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk? Saknar ni några typer av folk?

-Vår publik är en skön blandning av människor. Svårt att sätta fingret på. Där finns allt från 25-årig arg ung man med tuppkam till äldre dam i bakelitbrillor. Precis så som vi vill ha det faktiskt!

Är det tråkigt med intervjuer??

-Nej, det är bara skoj!

Ifall ni kunde välja fem band från historien, döda och levande att ha en konsert ihop med ert band, vilka är drömbanden då?

-Nu är det ju inte säkert att de övriga medlemmarna håller med mig, men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag hade gärna sett The Clash på scenen och The Stooges. Bad Brains hade varit kul och Dirty Pretty Things. Sen vore det ju rätt mäktigt om konserten öppnades med att Ludvig Van Beethoven klev upp på scenen med hela sin orkester och brakade loss med ödessymfonin.

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var yngre? ’

-Det är ett utmärkt sätt! I alla fall till att få ut sin frustration genom. Alla behöver en ventil, nånstans att få pysa ut veckans skit. Musik är perfekt för det. Vi är minst lika arga som när vi var unga, fast med ålderns rätt riskerar det alltid att slå över i bitterhet. Vi försöker undvika det.

Vilken är den konstigaste frågan ni fått i en intervju?

-Vi brukar inte bli intervjuade så värst ofta så svaret på den frågan får bli ”vilken är den konstigaste frågan ni fått i en intervju”.

Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och besvara den?

 - Istället för att alltid fråga samma band år ut och år in så tänkte vi fråga om ni i Dödsbabs är intresserade av att spela på lite festivaler i sommar. Är ni det? 

- Oh, ja!

Framtidsplaner för bandet?

-Vi håller precis på att spela in fyra nya låtar som ska hamna på en ep framöver. Hoppas på lite spelningar utanför Stockholm, det är alltid skoj.

För dig själv?

-Att ta mig igenom dagen.

Visdomsord?

-Det finns alltid utrymme att göra något lite, lite sämre.

Nåt att tillägga?

-Nix.