Yan från Dissector har svarat på mina frågor och han har gjort det hela vägen från Ryssland. Det är också den första intervjun som görs 2016. Januari-2016

Snälla berätta lite historia om gruppen?

- Historien om Dissector startade i oktober 1992 i en liten stad som heter Magadan, högt upp i norra Ryssland. Den första live line-upen hette Distimia, vi spelade flera konserter och spelade in en demo. Efter ett år bytte vi line-up och namnet på bandet. Vår musik förändrades också då och vi började att spela snabb melodiös death metal med influenser från Entombed, Dismember och Massacre. År 1997 tog jag fram en ny version av Dissector tillsammans med medlemmar från lokala band såsom Black Mesa och Vivarium. Vi spelade ofta live och regelbundet spelade vi in demos fram till 2002. Då flyttade jag till Saint-Petersburg, där spelade jag med Inside och Tartharia, och organiserade projektet The Lust. År 2007, boende i Moskva och gör ett nytt album med The Lust, och så spelade jag med sessionsmusiker in lite nytt material för Dissecor och släppte den själv som EP: n "Cry For Me". Under 2008 kom gamla medlemmar från den allra första aktiva delen av Dissector att återförenas som ett studioprojekt. Först och främst har jag sammanställt samlingen av outgivna demos och låtar på "Not like before", som tillägnat vårt 20-årsjubileum. Sedan spelade vi in albumet "Grey Anguish" och EPn "Pride and hate" tillsammans.


Snälla berätta lite om varje medlem i gruppen just nu, ålder, familj, jobb, intressen och något hemskt om alla? Tidigare band?


- Varje dålig sak kommer vi att hålla i familjen :))). Nåväl, det finns tre kärnmedlemmar i Dissector nu - basisten Oleg Aleshin, trummisen Andrey Glukhov och gitarristen / sångaren Yan Fedyaev. Jag (Yan) och Oleg är 42 år gamla, Andrey är 40, vi är inga tonåringar längre! Oleg är programmerare inom banksektorn, har familj och två söner, resten har inga familjer och barn så vitt jag vet. Andrey är jurist; Jag har arbetat många år som frilansare, översättare och Content Manager. Dissector var och är vår huvudsakliga plats för skapande och musikalisk aktivitet. Andrey spelade trummor en kort tid i ett lokalt band i sin stad Vladimir någonstans på 2000-talet. Jag har vid sidan av Dissector ett annat aktivt studioprojekt sedan 2003 - The Lust. Jag har även spelat gitarr i två projekt från Saint-Petersburg - Tartharia och Satanation. Under 2004-2005 var jag också en del av synthpopduo Green Brothers och vi släppte ett album som heter "Not of this place".

Jag kan höra mycket olika influenser, men mestadels death metal och liknande musik? Favoriter från förr?


- Nu är det verkligen svårt att säga något om mina personliga musik influenser i det förflutna eftersom det beror på min ålder. Jag lyssnade personligen på allt från italiensk popmusik och AC / DC till allt från heavy metal och glamrock, allt som fanns på där jag levde de utmanande åren. Om vi ​​talar om Dissector influenser i allmänhet, så började vi att lyssna på extrem musik runt omkring samma tidpunkt - old school evergreens som Slayer, Testament, Exodus, Metallica, Megadeth, Overkill, massor av thrash och deathband som började med Sodom, Destruction, Entombed, At The Gates, Edge Of Sanity, Dismember etc, som var mycket populära i början av 90-talet, och vissa brutala saker naturligtvis som Cannibal Corpse, Carcass, Napalm Death, Brutal Truth ...

Dissector är ni nöjda med namnet? Hur kom det kom upp? Du var inte rädd för att någon annan band skulle heta så här? Vilket är det bästa bandnamnet du vet?


- Jo, vi kom fram med detta namn på hösten 1993, efter viss utforskning i vissa anatomiböcker och flera varianter, vi kände vi inte till något band med samma namn, och något säger mig att de inte existerarade. Vi hafr inte Internet då; Vi hade bara fanzines och iblandl tyska metall tidningar som Rock Hard och Metal Hammer. Nu har vi ett tiotal Dissector på planeten, det är ingen hemlighet, men vi kommer aldrig att ändra det namnet som vi är nöjda med. Vad i helvete? Vi har varit igång tillräckligt länge för att vara stolta för vårt namn!


Vad är det bästa med att spela live?


- Jag tror att det bästa är ett utbyte av energi mellan musiker på scen och publik på stället. Du kan inte få nog av denna unika känsla, som är helt annorlunda på varje konsert.

Och var är bäst att spela? Och det värsta stället?


- När Dissector var ett aktiv liveband så spelade vi bara på platser i vår hemstad, så de flesta av dem var olämpliga för extrem musik. Men vi brydde oss inte ett skit, naturligtvis - vi var unga och ville spela live så mycket som möjligt utan att tänka mycket på ljudförhållanden i klubbarna. Nu ska vi inte spela live och fungerar endast som ett studioprojektoch försöker koncentrera sig på kvaliteten på vår musik.

Hur är det att spela den här typen av musik i Ryssland just nu? Vilka typer av band har ni konserter tillsammans med?


- Vi spelade live i alla möjliga kombinationer, från lokala festivaler med mycket olika musikstilar och stödde också större akter, till 3 timmars solokonserter. Jag kan inte se många problem med att spela metal i Ryssland under många år. Ok vi har här ibland galna exempel på religiös eller politisk obskurantism (även för band från utlandet), som är delvis en följd av den politik för socialt fördummande och godtycke av myndigheter på alla nivåer. Men det finns fortfarande stora och små rockklubbar i storstäder och massor av alternativ för repetition och inspelning, om du har pengar. Och massor av rock / metal entusiaster också.

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord?


- Det är bara metall: tung, melodisk och lättstrukturerad.

När ni gjort alla remixer på er Pride and Hate, hur trodde ni att era fans skulle reagera?

- Ja, med denna EP "Pride and hate" med flera remixar så hade vi ett par mål att nå. Vi ville göra EP med ytterligare saker, vi ville ha något experimentellt i vår diskografi och sist men inte minst vi ville göra en fysisk skiva till våra vänner som gör elektronisk musik och som även stödjer oss då och då med remixar, som vi normalt använder i våra digitala utgåvor. Jag har inget emot dessa remix saker, även om de flesta av remixar i metall musik är diskutabla. Det är något mer för popkulturen. Men än så länge är vi ett oberoende band, vi gör och kommer att göra vad vi vill och försker att vara korrekta.


Hur ser du på nedladdning, mp3 och sånt?


- Det är en återvändsgränd, utan konkret svar. Och jag har inte det. Jag accepterar inte digital musik och föredrar att ha fysiska format. Naturligtvis, jag förstår att det finns vissa positiva, bekväma stunder i laglig nedladdning och delning av mp3-filer i vissa områden i livet, för att lära känna band och det är OK om du är för långt från civilisationen. Men den resulterande effekten av dessa förbannade digitala maskiner är dödliga för musiken. Digitaliseringen och nästan okontrollerade delningen har inte bara öppnat alla grindar till att stjäla den intellektuella egendomen. Det har sänkt hela innebörden "musik". Nu är musik något som ett tuggummi man använder i 3-5 minuter. Vad? Betala för musik? Är du galen? Jag kan få det gratis och det är bättre köpa en öl eller beställa några idiotiska saker på Internet. Jag vill inte tala om industrin i allmänhet nu, även om vi har många skadade i denna totala krissituation. Ok, CD och vinyl kostar för mycket i vår progressiva tid, även om produktionen av en CD- eller DVD kostar pengar. Att betala 15-20 euro för en ny CD är för unga generationer helt oacceptablt och fräckt. Ja, alla förstår det. Men det var inte och är inte musikernas fel, du. Musiker (inte divor eller kungar) fick inte mycket pengar från varje såld enhet före Internet-eran (50 cent eller 1 dollar från varje CD var en fantastisk affär). Nu efter konkurs på tusentals etiketter / handlare, och medan streaming och marknadsföring (stöld) och musik på Internet, då musiker får nästan ingenting alls och försöker att ersätta hela branschen själv. Det är overkligt, och resultatet är noll. Folk köper inte inte bara CD-skivor nuförtiden; de köper inte digitala releaser mycket heller. Kanske de besöker konserter ibland men inte ofta på grund av biljettpriserna. De förlorar intresse för musiken på grund av stora mängder av erbjudanden,, fri tillgång till den och det psykologiskt moderna samhälle, som inte kan fokusera på något längre än en reklamspot. Jag talar inte om stora och klassiska namn på scenen och musiker som är mjölkkor med stor vuxen publik, bara om oberoende och passionerade band, som investerar allt de har i ljud- och levande kvalitet. 4-5 stora bestämmer vilken musik och på vilket sätt planeten kommer att förbruka dem, och det dödar lätt massor av riktigt innovativ, kreativa konstnärer och etiketter.
    


Hur är det att bo i Ryssland nu? Politiskt?

- Jag tror, ​​som i alla länder under kris eller annan turbulent tid - vanliga människor lever mindre och har det värre. Tja, människor kan ha rätt eller fel uppfattning om utrikes- och inrikespolitik som regeringen har, de kan hata olika sidor av konflikter, men i själva verket vet de flesta av dem inte ett skit och är bara intresserade av sitt eget liv och i snabb gå ned hälsa och välstånd för deras familjer under nämnda kris. Människor kan inte följa eller förstår inte vad som händer egentligen och varför regeringen gör dessa kostsamma skit eller så dyra krig. Livet blir värre efter dessa beslut - det är det. Ok, det beror på sociala positioner flr specifika personer, - som du förstår rika människor i närheten av statligt valfläsk får det bara bättre och mindre fucked up med alla dessa nuvarande ekonomiska sanktioner, så länge det finns massor av tonlösa vanliga människor och massor av resurser att råna i Ryssland. Folk här kommer att leva värre när familjer av ryska oligarker och politiker, som tillsammans med federala säkerhetstjänsten styr landet, de bor i Europa och Amerika i överflöd. Och så länge deras barn fortsätter att studera i europeiska och amerikanska universite och inte kommer någonsin att komma tillbaka till Ryssland för att leva, och civlisera sig och mänskliga europeiska och amerikanska myndigheter har armbågen djupt i blodet så tolereras cyniskt pengar, som de ryska oligarker och deras vänner i politiken har i europeiska banker. Det tillåter dem i själva verket att köpa de största fastigheterna, båtarna, öarna, nyckeltal i regeringar etc. Och de bryr sig inte ett skit om någons sanktioner. Ingen vet det? Bra! Ryssland är inte det enda landet på planeten med en sådan situation. Jag förstår inte mycket av politiken och som invånare hålls alla oligarker och politiker för lögnare och tjuvar, som ändrar grundlagar som de vill och stjäl framtida välfärd av våra barn. Men jag kan uppskatta vad som händer i mitt land på min låga sociala nivå. Att säga kort de bara metodiskt gör människor fattigare, förstör allt på det sociala området, medicin och ekonomi här. Hittills har jag inte se någon optimism i någon fråga. Men jag tror att regeringarna i många andra länder, inklusive Europa, gör samma skit, kanske i mindre omfattning. De gör en massa saker mot sina egna nationer, på grund av korruption och feghet, de gömmer sig bakom stora budskap och  välkänd dubbelsidig demokrati. Även om jag känner personligen några uppriktiga optimister som tror att vi kommer att ha paradiset i Ryssland 2017. Kanske av afrikansk typ , vem vet. Jo det är bara min subjektiva åsikt; Jag tvingar inte det till någon.


Finns det några bra band från Ryssland nu? Är metalscenen stor? Hur är det i din hemstad?

- Jag lämnade min hemstad Magadan 2002, då hade vi cirka 10 metall- eller rockband (120 tusen invånare). Inte mycket, men försök att föreställa sig där denna plats är belägen. Ja,metalscenen är stor, kanske mindre än tidigare på grund av olika sociala och ekonomiska skäl. Jag har inte så många kontakter med ryska band, bara med de musiker jag känner personligen. Vissa ryska band gör turneer genom Europa, gör framträdande på festivaler och släpper album på små etiketter i Europa och Amerika fpå DIY-nivå med noll distribution. Men jag har aldrig sett några riktigt allvarliga inmatning av ryska band i modern metalkultur, låt oss säga de senaste 15 åren. Jag ser och känner massignorerans av rysk musik i stora europeiska, brittiska och amerikanska musik tidningar, både tryckta och digitala. Endast små zines och bloggar. Ok, för 15-20 år då kunde vi tala om brist på produktion, kvalitet, originalitet etc på den ryska metalscenen. Jag förnekar inte det. Men kvaliteter, de förändras. Nu spelar många ryska band in/framställer sina album i Europa med bra producent och god kvalitet och släpper högklassiga skivor med bästa utskrift, även vinyl. Några av dem släpper det själva på grund av det faktum att små independentbolag i Europa inte släpper något större än billigaste CD-stilen eller dålig kvalitetsdigipack utan ordentlig reklam eller distribution. Men även om de släpper något - så är det en droppe i havet för att allvarligt märkas. Små etiketter har inga pengar att driva bandet framåt. Ryska band är lite ett steg bakom hela tiden, och detta sakernas tillstånd har inte förändras mycket på grund av ständiga byten av musikmarknaden. Ryska band (med flera album back-kataloger, bra musiker och dyr produktion) kan fortfarande bara hoppas att få en uppgörelse med liten etikett som frågar musiker om livslånga rättigheter för deras musik och pengar för att släppa sitt album i Europa. Eller att bli recenserade i internationell musikpress som demo (sjukt), tillsammans med billiga DIY utgåvor. Visst, de är några undantag då och då, och den sista fullängdaren med Dissector har fått superrecensioner i tyska Rock Hard, till exempel. Men efter 25 år och med kontakter med olika europeiska etiketter, zines eller utgivare kan jag säga att den europeiska skolans metall från garaget spelas med ett finger ljuder bättre de europeiska recensenterna eller manager mycket bättre än en riktigt bra produkt från ett invecklad eller skrämmande land. Du kommer inte att gilla de skäl som jag antar att de alla har.


Vad vet du om Sverige?

- Jo, jag har aldrig varit i Sverige, hoppas att få besöka åtminstone Stockholm en dag. Så jag kan inte bedöma den traditionella karaktären hos svenska folket, eftersom jag har svenska vänner bara på Facebook och känner inte dem i vardagen. Men jag vet en hel del om svensk metal musik, förstås. Jag kan säga att det var en del av min musikpedagogik och en del i att bilda min musiksmak. På tidigare 90-tals album av svenska (och inte bara) gotiska eller melodiska death metal band var som en solstråle i min lägenhet.

Har du hört några bra band från Sverige?

- Jag följer inte den moderna metalscen, inte bara i ditt land, men jag hörde nästan allt som släpptes internationellt på 90-talet och dels under 2000-talet. Hypocrisy, Edge Of Sanity, Grave, Entombed, Dismember, Unleashed, Cemetery, At The Gates, Dark Tranquility, In Flames, Theatre Of Tragedy, Arch Enemy och många fler. Visst jag har lyssnat på alla nya album av dem, som fortfarande spelar. Och jag har nästan alla släpp av Katatonia, Haunted och Nightrage i min samling - de coolaste svenska band just nu tycker jag.


Era texter, vem gör dem och vad påverkar? Är det lättare att göra texter nu eller var det är lättare att göra det när du var yngre?
Aldrig på ryska? Varför eller varför inte?

- Jag gjorde mer texter och enklare när jag var ung, när Disscetor gjorde första demon och DIY-album. Jag har aldrig haft problem med det lyriska och skrev det på engelska, tyska och ryska. Men jag sjöng primärt på engelska. Andra språk var mer som experiment och inte i en så stor mängd. Nu gör jag textersällan; kan inte svara på varför. Jag har massor av inspiration och nya upplevelser runt mig varje dag. Men de senaste åren har jag komponerat musik mycket enklare än lyrik. Så på sista skivan med Dissector så använder vi oftast texter från mina vänner, musiker eller bara kreativa människor med sin egen åsikt.

 

Finns det något ämne som du aldrig kommer att skriva något om?

- Jag försöker att skriva lyrik eller använd någon lyrik som har något gemensamt med mitt nuvarande humör vid just denna tidpunkt. Dissector är inte en konceptuellt band; vi använder olika teman på våra album i våra låtar. Men just nuhar jag ingen önskan om att sjunga om tarmar och våldtagna lik, drakar och trollkarlar, kosmiska svampar eller andra fantasier; såvitt jag minns att jag har aldrig använt eller skrivit sådan lyrik, kanske delvis allegoriskt. Jag vill inte heller sjunga lektioner om hur man lever eller vad exakt man ska göra, politiskt eller pedagogiskt. Jag har inga svar på riktigt smärtsamma frågor i livet, tyvärr, bara mina inre känslor eller visioner. Och de är ibland ganska trassliga, rastlösa, förvirrade, arga eller nervösa.


Politik och musik, går det hand i hand? Vilken är er mest politiska låt?

- Som musiker föredrar jag att undvika blandningen av politik och musik, bara på grund av det faktum att det döljer en hel del skit från alla håll, enligt min mening. Men som en vanlig människa så hatar jag alla dessa idioter i regeringens maskiner runt om i världen, som för det mesta försöker hålla sina nationer i medeltida samvete. Visst jag har nog av dagliga bitchiga lögner, stölder av mitt eget land, krig, manipulerande, förstörd ekonomi, utbildning, medicin och sociala institutioner, tvångsgirighet och att det stiftas lagar för idioter som industrin vill ta upp till sina mål. Vår mest och jag tror att den enda politiska låten är "True Conqueror". Låten har en gästtext om förra krigets konflikt.

Bästa politiska band/artist?

- Ärligt talat så följer jag inte detta tema i musiken alls. Naturligtvis finns det gott om sådana band och artister. Ett av de bästa exemplen på ett sådant band för mig är Napalm Death.

Tror du att musik (texter och så vidare) kan förändra någons liv, då menar jag människor som lyssnar på musik?

- Visst musik ger massor av olika energi i ens liv. Det beror på musikstilen förstås. Vid någon punkt i något villkor under påverkan av musik kan människor fatta vissa beslut eller handlingar. Det kan få dem att må bättre eller sämre, och jag kan tala för mig själv. Jag är inte helt säker på om lyriken i detalj, jag personligen bryr mig inte så mycket  om den lyriska sidan på en låt, jag föredrar att gilla musiken först och främst som en energisk enhet. Som för mig, kan ge viktig mening eller fras tillsammans med ett bra riff imponerar mer med hela texten och hela låten.


Era omslag ser riktigt snygga ute, är det viktigt att ha en skivomslag som visar människor vilken typ av musik du spelar? Ditt favorit skivomslag? Vem gör era omslag? Och har ni några bra skivaffärer i din hemstad?

- Nästan alla konstverk och utformningen av våra skivor är gjorda och designade av vår vän och landsman Pavlik Antonov (https://www.facebook.com/pavlik.antonov?fref=ts). Vi gillar hans kreativitet och nytänkande mycket. Ett bra omslag är viktigt för varje release, och naturligtvis bör det signalera för vilken typ av musik man spelar. Jag talar om bra metalmusik - tidskrävande, hårt, kollektivt och dyra saker som kräver mycket passion, tålamod, investeringar och personliga uppoffringar. I vår kundrelaterade tid kan ett dåligt omslag döda alla musiker. Jag bor i Moskva just nu, jag tror att ett par CD-butiker finns fortfarande här, men många är stängda eller säljer en del elektronik eller digital icke-musik. Personligen föredrar att köpa alla skivor utomlands eller beställa de på Internet.

 

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Varför eller varför inte?

- 100% JA - Det är viktigt för mig att ha våra låtar fysiskt släppta. Först av alla  förutom konserter, CD, kassett eller vinyl är inte mindre än bevis på fysisk existens av en konstnär. Det är en subjektiv känsla, men jag tror att folk inte accepterar digital musik som något allvarligt, vilket kan kosta pengar det kostar i verkligheten med alla uppoffringar som varje bra musiker gör. Digitalisering och obegränsad delning av musik på Internet har devalverades till stor del arbete och jobb som musiker. Konstverk, specialutgåvor, häfte och innehåll, förpackningar är också en del av denna viktiga känsla och nödvändigt stöd för musiken.


Hur ser er publik ut? Vilka människor saknar du på era konserter? Vilket är det största bandet ni någonsin har spelat ihop med?

-Vi har inte spelat live på många år, men jag tror att vår publik skulle vara äldre än tonåringar ;-). Dissector har aldrig spelat med kända band tillsammans på en scen. Mina personliga prestationer är mycket ödmjuka - som att jag spelat med Tartharia i Sankt Petersburg, och då supportade vi Dark Funeral och Impaled Nazarene 2004.

 

Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och de fem viktigaste sakerna i livet?

- Jag måste säga att jag inte sett så mycket konserter i mitt liv på grund av många olika anledningar. Men jag har sett Rage och Paradise Lost fem eller sex gånger både i Ryssland och Tyskland, till exempel. Så bättre är att rangordna metall konserter jag vill besöka - Carcass, Haunted, Nightrage, Katatonia (en til), Napalm Death (men jag vill ha material från 90-talet och kanske några  thrash-metal jättar. Jag kan inte välja fem favoritalbum, det är för svårt. Endast favoritdiskografier, utan inbördes ordning - Paradise Lost, Katatonia, Nightrage, Carcass, Ludovico Einaudi. Och naturligtvis - allt jag har gjort med Dissector och The Lust. Viktiga saker i livet är banalt uppenbara - min mamma, musik, hälsa, välstånd, vänner.

Är det tråkigt med intervjuer? Är det mycket intervjuer?

- Frågan låter som en komplimang, lol! Tja, Dissector är inte ett storband ännu och får många intervjuer och är sååååå upptagna med promotion. Inte tråkigt alls!


Om du kunde välja fem band från det förflutna och historia och idag och både döda och levande band att ha en konsert tillsammans med ditt band. Vilka fem hade du valt?

-Pratar du om som support eller på en festival? Tja, festivaler och support är alltid bra saker för ett litet band att samla negativa och positiva erfarenheter. Men jag föredrar att inte leka med stora band på en scen, utan att se dem live och att resa med dem i turnébussen och prata om sina konserter och vägens erfarenheter, misstag och kontakter i musikbusiness. Tja, jag är inte så inne på gamla band egentligen, men det skulle vara coolt att hänga med band som spelar musik jag gillar och samlar på - Paradise Lost, Haunted, Carcass, Nightrage, Katatonia. Det handlar inte om deras storlek eller coolhet det handlar om att komponera musik och många relaterade saker som jag skulle vilja diskutera med dem. Denna förteckning bör vara mer än bara fem band - även Rotting Christ, Arch Enemy, Lacuna Coil, Entwine, Metallica, Rage, Rammstein, Moonspell, Soilwork och många fler.

 

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en trevligare person utanför musiken?

- Jag hoppas det. Naturligtvis är det inte en regel för varje musiker, men det fungerar för mig delvis. Å ena sidan musik hjälper mig att kämpa mot depressioner, och gör mig mer avslappnad och positiv i vardagen. Men jag lyssnar inte på glad musik alls, så samtidigt kan musik göra mig djupt sorgsen. Och jag vet inte ibland - om det är bättre än bara en oförklarlig depression på grund av den allmänna skiten runtomkring. Men denna konst av sorg eller ledsenhet kan vara mycket kreativt och kan ge några idéer för en ny låt. Valet är uppenbart för en musiker.


Vilken är den konstigaste frågan du någonsin fått i en intervju?

- Kan inte komma ihåg något sådant egentligen. Allt är helt normalt, och det är ok. Men jag har inget emot udda eller orelaterade frågor alls.

Vilken är frågan du vill ha men aldrig får. Ställ den och besvara den?

- Låt oss göra en annan intervju med fler frågor om vår musik, framtida album Dissector och kanske andra projekt!

Framtidsplaner för bandet?

- Våra framtidsplaner för detta år är avgränsade med nya låtar och göra mer reklam för bandet. Medlemmar i Dissector ska spela in ett nytt album med projektetThe Lust med nya sångerska och göra några joint-spår, så vi har mycket att göra och att investera i. Jag tror att vi kommer att vara upptagna med inspelningar frm till sommaren. Jag kan inte berätta om konkreta tidsfrister, format eller samarbeten ännu, men jag återkommer.


För dig själv?

- Att ha mindre stress, behålla mitt jobb, att ha mindre tid att ångra  det förflutna och att tjäna pengar för att göra bättre och större musik. Tja, jag har förstört tillräckligt bra saker och relationer i mitt liv på grund av olika skäl, bland annat musik. Så nu får musik hålla mig att stanna i ett hjärtligt liv egentligen och i form av färdiga låtar ger det det mer av positiva känslor. 

Visdomsord?

- Umgås mer med släktingar, föräldrar (eller barn) och vänner - inte med datorn. Leva det  verkliga livet - inte det virtuella. Göra varje dag till något bra för dig själv eller dina nära och kära. Vet inte, är det vist ;-)?

 

Nåt att tillägga?

- Om du gillar musik - stöd musiker.