Snälla berätta lite historia om gruppen? - Historien om Dissector startade i oktober 1992 i en liten stad som heter Magadan, högt upp i norra Ryssland. Den första live line-upen hette Distimia, vi spelade flera konserter och spelade in en demo. Efter ett år bytte vi line-up och namnet på bandet. Vår musik förändrades också då och vi började att spela snabb melodiös death metal med influenser från Entombed, Dismember och Massacre. År 1997 tog jag fram en ny version av Dissector tillsammans med medlemmar från lokala band såsom Black Mesa och Vivarium. Vi spelade ofta live och regelbundet spelade vi in demos fram till 2002. Då flyttade jag till Saint-Petersburg, där spelade jag med Inside och Tartharia, och organiserade projektet The Lust. År 2007, boende i Moskva och gör ett nytt album med The Lust, och så spelade jag med sessionsmusiker in lite nytt material för Dissecor och släppte den själv som EP: n "Cry For Me". Under 2008 kom gamla medlemmar från den allra första aktiva delen av Dissector att återförenas som ett studioprojekt. Först och främst har jag sammanställt samlingen av outgivna demos och låtar på "Not like before", som tillägnat vårt 20-årsjubileum. Sedan spelade vi in albumet "Grey Anguish" och EPn "Pride and hate" tillsammans.
Vad är det bästa med att spela live?
- Ja, med denna EP "Pride and hate" med flera remixar så hade vi ett par mål att nå. Vi ville göra EP med ytterligare saker, vi ville ha något experimentellt i vår diskografi och sist men inte minst vi ville göra en fysisk skiva till våra vänner som gör elektronisk musik och som även stödjer oss då och då med remixar, som vi normalt använder i våra digitala utgåvor. Jag har inget emot dessa remix saker, även om de flesta av remixar i metall musik är diskutabla. Det är något mer för popkulturen. Men än så länge är vi ett oberoende band, vi gör och kommer att göra vad vi vill och försker att vara korrekta.
Hur är det att bo i Ryssland nu?
Politiskt?
- Jag tror, som i alla länder under kris eller
annan turbulent tid - vanliga människor lever
mindre och har det värre. Tja, människor kan ha
rätt eller fel uppfattning om utrikes- och
inrikespolitik som regeringen har, de kan hata
olika sidor av konflikter, men i själva verket
vet de flesta av dem inte ett skit och är bara
intresserade av sitt eget liv och i snabb gå ned
hälsa och välstånd för deras familjer under
nämnda kris. Människor kan inte följa eller
förstår inte vad som händer egentligen och
varför regeringen gör dessa kostsamma skit eller
så dyra krig. Livet blir värre efter dessa
beslut - det är det. Ok, det beror på sociala
positioner flr specifika personer, - som du
förstår rika människor i närheten av statligt
valfläsk får det bara bättre och mindre fucked
up med alla dessa nuvarande ekonomiska
sanktioner, så länge det finns massor av tonlösa
vanliga människor och massor av resurser att
råna i Ryssland. Folk här kommer att leva värre
när familjer av ryska oligarker och politiker,
som tillsammans med federala säkerhetstjänsten
styr landet, de bor i Europa och Amerika i
överflöd. Och så länge deras barn fortsätter att
studera i europeiska och amerikanska universite
och inte kommer någonsin att komma tillbaka till
Ryssland för att leva, och civlisera sig och
mänskliga europeiska och amerikanska myndigheter
har armbågen djupt i blodet så tolereras cyniskt
pengar, som de ryska oligarker och deras vänner
i politiken har i europeiska banker. Det
tillåter dem i själva verket att köpa de största
fastigheterna, båtarna, öarna, nyckeltal i
regeringar etc. Och de bryr sig inte ett skit om
någons sanktioner. Ingen vet det? Bra! Ryssland
är inte det enda landet på planeten med en sådan
situation. Jag förstår inte mycket av politiken
och som invånare hålls alla oligarker och
politiker för lögnare och tjuvar, som ändrar
grundlagar som de vill och stjäl framtida
välfärd av våra barn. Men jag kan uppskatta vad
som händer i mitt land på min låga sociala nivå.
Att säga kort de bara metodiskt gör människor
fattigare, förstör allt på det sociala området,
medicin och ekonomi här. Hittills har jag inte
se någon optimism i någon fråga. Men jag tror
att regeringarna i många andra länder, inklusive
Europa, gör samma skit, kanske i mindre
omfattning. De gör en massa saker mot sina egna
nationer, på grund av korruption och feghet, de
gömmer sig bakom stora budskap och
välkänd dubbelsidig demokrati. Även om
jag känner personligen några uppriktiga
optimister som tror att vi kommer att ha
paradiset i Ryssland 2017. Kanske av afrikansk
typ , vem vet. Jo det är bara min subjektiva
åsikt; Jag tvingar inte det till någon.
- Jag lämnade min hemstad Magadan 2002, då hade
vi cirka 10 metall- eller rockband (120 tusen
invånare). Inte mycket, men försök att
föreställa sig där denna plats är belägen.
Ja,metalscenen är stor, kanske mindre än
tidigare på grund av olika sociala och
ekonomiska skäl. Jag har inte så många kontakter
med ryska band, bara med de musiker jag känner
personligen. Vissa ryska band gör turneer genom
Europa, gör framträdande på festivaler och
släpper album på små etiketter i Europa och
Amerika fpå DIY-nivå med noll distribution. Men
jag har aldrig sett några riktigt allvarliga
inmatning av ryska band i modern metalkultur,
låt oss säga de senaste 15 åren. Jag ser och
känner massignorerans av rysk musik i stora
europeiska, brittiska och amerikanska musik
tidningar, både tryckta och digitala. Endast små
zines och bloggar. Ok, för 15-20 år då kunde vi
tala om brist på produktion, kvalitet,
originalitet etc på den ryska metalscenen. Jag
förnekar inte det. Men kvaliteter, de förändras.
Nu spelar många ryska band in/framställer sina
album i Europa med bra producent och god
kvalitet och släpper högklassiga skivor med
bästa utskrift, även vinyl. Några av dem släpper
det själva på grund av det faktum att små
independentbolag i Europa inte släpper något
större än billigaste CD-stilen eller dålig
kvalitetsdigipack utan ordentlig reklam eller
distribution. Men även om de släpper något - så
är det en droppe i havet för att allvarligt
märkas. Små etiketter har inga pengar att driva
bandet framåt. Ryska band är lite ett steg bakom
hela tiden, och detta sakernas tillstånd har
inte förändras mycket på grund av ständiga byten
av musikmarknaden. Ryska band (med flera album
back-kataloger, bra musiker och dyr produktion)
kan fortfarande bara hoppas att få en uppgörelse
med liten etikett som frågar musiker om
livslånga rättigheter för deras musik och pengar
för att släppa sitt album i Europa. Eller att
bli recenserade i internationell musikpress som
demo (sjukt), tillsammans med billiga DIY
utgåvor. Visst, de är några undantag då och då,
och den sista fullängdaren med Dissector har
fått superrecensioner i tyska Rock Hard, till
exempel. Men efter 25 år och med kontakter med
olika europeiska etiketter, zines eller utgivare
kan jag säga att den europeiska skolans metall
från garaget spelas med ett finger ljuder bättre
de europeiska recensenterna eller manager mycket
bättre än en riktigt bra produkt från ett
invecklad eller skrämmande land. Du kommer inte
att gilla de skäl som jag antar att de alla har.
- Jo, jag har aldrig varit i Sverige, hoppas att
få besöka åtminstone Stockholm en dag. Så jag
kan inte bedöma den traditionella karaktären hos
svenska folket, eftersom jag har svenska vänner
bara på Facebook och känner inte dem i vardagen.
Men jag vet en hel del om svensk metal musik,
förstås. Jag kan säga att det var en del av min
musikpedagogik och en del i att bilda min
musiksmak. På tidigare 90-tals album av svenska
(och inte bara) gotiska eller melodiska death
metal band var som en solstråle i min lägenhet.
Har du hört några bra band från Sverige?
- Jag följer inte den moderna metalscen, inte
bara i ditt land, men jag hörde nästan allt som
släpptes internationellt på 90-talet och dels
under 2000-talet.
Hypocrisy, Edge Of Sanity, Grave, Entombed,
Dismember, Unleashed, Cemetery, At The Gates,
Dark Tranquility, In Flames, Theatre Of Tragedy,
Arch Enemy och många fler.
Visst jag har lyssnat på alla nya album av dem,
som fortfarande spelar. Och jag har nästan alla
släpp av Katatonia, Haunted och Nightrage i min
samling - de coolaste svenska band just nu
tycker jag.
- Jag gjorde mer texter och enklare när jag var
ung, när Disscetor gjorde första demon och
DIY-album. Jag har aldrig haft problem med det
lyriska och skrev det på engelska, tyska och
ryska. Men jag sjöng primärt på engelska. Andra
språk var mer som experiment och inte i en så
stor mängd. Nu gör jag textersällan; kan inte
svara på varför. Jag har massor av inspiration
och nya upplevelser runt mig varje dag. Men de
senaste åren har jag komponerat musik mycket
enklare än lyrik. Så på sista skivan med
Dissector så använder vi oftast texter från mina
vänner, musiker eller bara kreativa människor
med sin egen åsikt.
Finns det något ämne som du aldrig kommer att
skriva något om?
- Jag försöker att skriva lyrik eller använd
någon lyrik som har något gemensamt med mitt
nuvarande humör vid just denna tidpunkt.
Dissector är inte en konceptuellt band; vi
använder olika teman på våra album i våra låtar.
Men just nuhar jag ingen önskan om att sjunga om
tarmar och våldtagna lik, drakar och trollkarlar,
kosmiska svampar eller andra fantasier; såvitt
jag minns att jag har aldrig använt eller
skrivit sådan lyrik, kanske delvis allegoriskt.
Jag vill inte heller sjunga lektioner om hur man
lever eller vad exakt man ska göra, politiskt
eller pedagogiskt. Jag har inga svar på riktigt
smärtsamma frågor i livet, tyvärr, bara mina
inre känslor eller visioner. Och de är ibland
ganska trassliga, rastlösa, förvirrade, arga
eller nervösa.
- Som musiker föredrar jag att undvika
blandningen av politik och musik, bara på grund
av det faktum att det döljer en hel del skit
från alla håll, enligt min mening. Men som en
vanlig människa så hatar jag alla dessa idioter
i regeringens maskiner runt om i världen, som
för det mesta försöker hålla sina nationer i
medeltida samvete. Visst jag har nog av dagliga
bitchiga lögner, stölder av mitt eget land, krig,
manipulerande, förstörd ekonomi, utbildning,
medicin och sociala institutioner,
tvångsgirighet och att det stiftas lagar för
idioter som industrin vill ta upp till sina mål.
Vår mest och jag tror att den enda politiska
låten är "True Conqueror". Låten har en gästtext
om förra krigets konflikt.
Bästa politiska band/artist?
- Ärligt talat så följer jag inte detta tema i
musiken alls. Naturligtvis finns det gott om
sådana band och artister. Ett av de bästa
exemplen på ett sådant band för mig är Napalm
Death.
Tror du att musik (texter och så vidare) kan
förändra någons liv, då menar jag människor som
lyssnar på musik?
- Visst musik ger massor av olika energi i ens
liv. Det beror på musikstilen förstås. Vid någon
punkt i något villkor under påverkan av musik
kan människor fatta vissa beslut eller
handlingar. Det kan få dem att må bättre eller
sämre, och jag kan tala för mig själv. Jag är
inte helt säker på om lyriken i detalj, jag
personligen bryr mig inte så mycket
om den lyriska sidan på en låt, jag
föredrar att gilla musiken först och främst som
en energisk enhet. Som för mig, kan ge viktig
mening eller fras tillsammans med ett bra riff
imponerar mer med hela texten och hela låten.
- Nästan alla konstverk och utformningen av våra
skivor är gjorda och designade av vår vän och
landsman Pavlik Antonov
(https://www.facebook.com/pavlik.antonov?fref=ts).
Vi gillar hans kreativitet och nytänkande mycket.
Ett bra omslag är viktigt för varje release, och
naturligtvis bör det signalera för vilken typ av
musik man spelar. Jag talar om bra metalmusik -
tidskrävande, hårt, kollektivt och dyra saker
som kräver mycket passion, tålamod,
investeringar och personliga uppoffringar. I vår
kundrelaterade tid kan ett dåligt omslag döda
alla musiker. Jag bor i Moskva just nu, jag tror
att ett par CD-butiker finns fortfarande här,
men många är stängda eller säljer en del
elektronik eller digital icke-musik. Personligen
föredrar att köpa alla skivor utomlands eller
beställa de på Internet.
Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Varför
eller varför inte?
- 100% JA - Det är viktigt för mig att ha våra
låtar fysiskt släppta. Först av alla
förutom konserter, CD, kassett eller
vinyl är inte mindre än bevis på fysisk existens
av en konstnär. Det är en subjektiv känsla, men
jag tror att folk inte accepterar digital musik
som något allvarligt, vilket kan kosta pengar
det kostar i verkligheten med alla uppoffringar
som varje bra musiker gör. Digitalisering och
obegränsad delning av musik på Internet har
devalverades till stor del arbete och jobb som
musiker. Konstverk, specialutgåvor, häfte och
innehåll, förpackningar är också en del av denna
viktiga känsla och nödvändigt stöd för musiken.
-Vi har inte spelat live på många år, men jag
tror att vår publik skulle vara äldre än
tonåringar ;-). Dissector har aldrig spelat med
kända band tillsammans på en scen. Mina
personliga prestationer är mycket ödmjuka - som
att jag spelat med Tartharia i Sankt Petersburg,
och då supportade vi Dark Funeral och Impaled
Nazarene 2004.
Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem
favoritkonserter och de fem viktigaste sakerna i
livet?
- Jag måste säga att jag inte sett så mycket
konserter i mitt liv på grund av många olika
anledningar. Men jag har sett Rage och Paradise
Lost fem eller sex gånger både i Ryssland och
Tyskland, till exempel. Så bättre är att
rangordna metall konserter jag vill besöka -
Carcass, Haunted, Nightrage, Katatonia (en til),
Napalm Death (men jag vill ha material från
90-talet och kanske några
thrash-metal jättar. Jag kan inte välja
fem favoritalbum, det är för svårt. Endast
favoritdiskografier, utan inbördes ordning -
Paradise Lost, Katatonia, Nightrage, Carcass,
Ludovico Einaudi. Och naturligtvis - allt jag
har gjort med Dissector och The Lust. Viktiga
saker i livet är banalt uppenbara - min mamma,
musik, hälsa, välstånd, vänner.
Är det tråkigt med intervjuer?
Är det mycket intervjuer?
- Frågan låter som en komplimang, lol! Tja,
Dissector är inte ett storband ännu och får
många intervjuer och är sååååå upptagna med
promotion. Inte
tråkigt alls!
-Pratar du
om som support eller på en festival? Tja,
festivaler och support är alltid bra saker för
ett litet band att samla negativa och positiva
erfarenheter. Men jag föredrar att inte leka med
stora band på en scen, utan att se dem live och
att resa med dem i turnébussen och prata om sina
konserter och vägens erfarenheter, misstag och
kontakter i musikbusiness.
Tja, jag är inte så inne på gamla band
egentligen, men det skulle vara coolt att hänga
med band som spelar musik jag gillar och samlar
på - Paradise Lost, Haunted, Carcass, Nightrage,
Katatonia. Det handlar inte om deras storlek
eller coolhet det handlar om att komponera musik
och många relaterade saker som jag skulle vilja
diskutera med dem. Denna förteckning bör vara
mer än bara fem band - även Rotting Christ, Arch
Enemy, Lacuna Coil, Entwine, Metallica, Rage,
Rammstein, Moonspell, Soilwork och många fler.
Är musik ett bra sätt att få ut frustration och
bli en trevligare person utanför musiken?
- Jag hoppas det. Naturligtvis är det inte en
regel för varje musiker, men det fungerar för
mig delvis. Å ena sidan musik hjälper mig att
kämpa mot depressioner, och gör mig mer
avslappnad och positiv i vardagen. Men jag
lyssnar inte på glad musik alls, så samtidigt
kan musik göra mig djupt sorgsen. Och jag vet
inte ibland - om det är bättre än bara en
oförklarlig depression på grund av den allmänna
skiten runtomkring. Men denna konst av sorg
eller ledsenhet kan vara mycket kreativt och kan
ge några idéer för en ny låt. Valet är uppenbart
för en musiker.
- Kan inte komma ihåg något sådant egentligen.
Allt är helt normalt, och det är ok. Men jag har
inget emot udda eller orelaterade frågor alls.
Vilken är frågan du vill ha men aldrig får.
Ställ den och besvara den?
- Låt oss göra en annan intervju med fler frågor
om vår musik, framtida album Dissector och
kanske andra projekt!
Framtidsplaner för bandet?
- Våra framtidsplaner för detta år är avgränsade
med nya låtar och göra mer reklam för bandet.
Medlemmar i Dissector ska spela in ett nytt
album med projektetThe Lust med nya sångerska
och göra några joint-spår, så vi har mycket att
göra och att investera i. Jag tror att vi kommer
att vara upptagna med inspelningar frm till
sommaren. Jag kan inte berätta om konkreta
tidsfrister, format eller samarbeten ännu, men
jag återkommer.
- Att ha mindre stress, behålla mitt jobb, att
ha mindre tid att ångra
det förflutna och att tjäna pengar för
att göra bättre och större musik. Tja, jag har
förstört tillräckligt bra saker och relationer i
mitt liv på grund av olika skäl, bland annat
musik. Så nu får musik hålla mig att stanna i
ett hjärtligt liv egentligen och i form av
färdiga låtar ger det det mer av positiva
känslor.
Visdomsord?
- Umgås mer med släktingar, föräldrar (eller
barn) och vänner - inte med datorn. Leva det
verkliga livet - inte det virtuella. Göra
varje dag till något bra för dig själv eller
dina nära och kära.
Vet inte, är det vist ;-)?
Nåt att tillägga?
- Om du gillar musik - stöd musiker.
|