Dick Lundberg har varit en person som jag sett upp till, gillat och när han gjorde en version av min döda dotter Sannas låt blev jag begeistrad. Här följer en intervju som tog en stund att genomföra men nu i juni 2018 är den klar.

Vad gör du just nu, vad jobbar du med musikaliskt?
-Mycket teatermusik, jag gör just nu musikal av ett teatermanus, Peter Pan, och det är hemskt spännande att skriva direkt för en scen. När jag skriver mina egna låtar skriver jag för att lyssnas på hemma (en av anledningarna till att jag spelar live så sällan), men nu får jag tänka på ett annat sätt, att det ska gå att göra koreografi och dans till etc. Jag kan inte sluta göra musik, till och med under åren mellan 2003 och 2009 när jag hade officiellt hade "lagt av" spelade jag in massor, dock inte så mycket under eget namn.
 
Någon ny utgivning på gång?
-Ja, egentligen massor, men jag vet hur jag kan vara, att saker kan ligga nästan klara ganska länge innan jag släpper det. Först och främst är det "Fy för den lede! Vol. 2" som tog två år men nu precis kommit ut, sen håller jag på med ett album med min gode vän Michael Nystås som ska släppas under året; därtill är det alla inspelningar av teatermusik som jag tänkte kunde få bli skivor vad det lider. Översatte en hel hög sånger när vi gjorde "Trollkarlen av Oz", broadwaymusikalen från 1903, fantastisk musik av Paul Tietjens. Det arbetet borde ges ut på något sätt. 2016 spelade vi "Alice, Spegeln & Underlandet", baserad på Carroll Lewis böcker, då skrev jag egen musik, det mesta instrumentalt, men det blev också väldigt lyckat. Sedan är det sisådär 15 låtar jag gjorde till Oliver Twist, också musikal. Ja, jag skulle kunna fortsätta...
 
Du gjorde Session 2016 men den släpptes bara digitalt, varför bara digitalt? Är det för dyrt att göra skivor och är det ingen som vill ha(jag vill ju i och för sig)?
-Det är åtminstone för dyrt för min nuvarande ekonomi och intresset för fysiska skivor är inte särskilt stort. Jag får en handfull förfrågningar om CD-skivor för varje släpp, det innebär att jag skulle få en kostnad på kanske 10-15 tusen och få tillbaka en femhundring samt få källaren ännu mer full av skivor ingen är intresserad av. För större artister än jag kan det finnas en poäng att göra en liten upplaga något år till, men CD-skivan har sina sista dödsryckningar nu, det syns så tydligt överallt. Loppisarna kränger dem nu för två spänn och blir inte ens då av med de flesta. Butiker som Åhléns som tidigare brukade ha ett hyfsat utbud av skivor har nu inte ens topplistan, för det går uppenbarligen inte att sälja - annars skulle de ju ha dem. Från att det var någonting alla köpte och hade har det blivit ett särintresse. Tror att de flesta inte ens har en CD-spelare hemma längre.

Köper du skivor själv?
-De flesta skivor köper jag digitalt, som filer att ladda ner till en dator, men jag plöjer då och då loppisar och kompletterar CD-samlingen med sådant jag verkligen vill ha i hyllan. Jag har insett att det är musiken som är det viktiga, inte om jag har den på plastbit eller på en hårddisk. Streamingtjänster har jag däremot slutat med, jag märkte att jag inte uppskattade musik på samma sätt när jag betalade en hundring i månaden för att få tillgång till ALLT. Istället har jag rippat ner alla mina CD:s till mp3 och laddat upp på en musiktjänst som både säljer nya skivor och tillåter lagring av egen uppladdad musik och på så vis får jag alla skivor jag nånsin köpt tillgängliga var jag än loggar in. Smidigt och bra.

Den 25 februari 2012 valde min dotter Sanna att ta sitt liv och hon gjorde en låt innan som heter Miss You, du är en av de som valde att försöka göra din version, varför?
https://soundcloud.com/dick-lundberg/dick-lundberg-saknar-dig-miss-you<https://nam01.safelinks.protection.outlook.com/?url=https%3A%2F%2Fsoundcloud.com%2Fdick-lundberg%2Fdick-lundberg-saknar-dig-miss-you&data=02%7C01%7C%7Cace149ae4cd74144fda608d5d2e43908%7C84df9e7fe9f640afb435aaaaaaaaaaaa%7C1%7C0%7C636646800006350514&sdata=cCRDqEp7N8ykey90pAK2UWuuScn2ZZM0LyUq18RSf20%3D&reserved=0>
-Som du vet skrev jag en låt som heter "Hårt" för att jag blev så berörd av att du postade bilder på Sanna på Facebook varje dag efter hennes bortgång och när du sedan ställde frågan om att göra hennes låt kändes det som att jag var "tvungen", alltså inte så att jag på något sätt kände mig pressad, utan för att jag var så känslomässigt involverad i hennes historia att jag inte kunde låta bli. Jag tycker att en sådan sak som den här låten som hon skapat ska få leva vidare även om hon själv finns någon annanstans nu.

Var den svår att göra?
-Både och. Jag fick ju två versioner av den, en körversion och en YouTube film med bara Sanna och då valde jag att utgå helt och hållet från filmen för att inte påverkas för mycket av arrangemanget som gjorts. Filmen var lite trevande, jag antar att låten var nyskriven då, så det var inte alltid självklart vilken melodi eller rytm Sanna var ute efter.

Spelar du mycket ute nuförtiden? Med band eller själv?
-Knappt alls. Jag har gjort en spelning om året sedan 2014 och det har räckt så. Förra året lovade jag att göra minst två spelningar, och det är ju typ en hel turné för att vara jag, haha! Allvarligt talat hinner jag inte, jag lever så mycket för teater just nu att det blir för mycket att samtidigt hinna repa med band, resa runt osv. Men frågar någon efter mig kan jag oftast komma och på senare tid har det faktiskt hänt lite oftare. 2018 kanske slutar med tre gig gjorda, jag är redan uppe i två!

När du spelar ute vilken typ av publik drar du?
-Svårt att säga eftersom det blir så sparsamt med spelningar. Band som Charta 77 eller Mimikry har turnerat så sjukt mycket att de byggt upp en publikrelation, de har sina trogna fans som alltid dyker upp när de gigar, det har inte jag. För några år sedan försökte jag bygga upp det där, men då hade jag varit inaktiv så länge att jag fick börja om från början. Samtidigt var jag min egen - och andras - skivbolagsdirektör på samma gång som jag började ett heltidsjobb. Först fick jag lägga bandet på is, sedan lade jag successivt allt mindre tid på skivbolaget och slutligen blev jag tvungen att till och med gå ner i arbetstid. Allt du nånsin hört om utbrändhet kan jag skriva under på. Numera är jag en känslig jävel som hanterar stress betydligt sämre än jag gjort tidigare - och då var jag stresskänslig redan innan. Men jag försöker tänka positivt och satsar mer på att göra grejer i studio istället. Förvånansvärt många har hängt med och fortsatt lyssna på mina plattor har jag märkt, det är hemskt roligt.

 Foto: Emelie Sandberg

Skulle du kunna tänka dig att spela Sannas låt live förresten?
-Klart jag skulle kunna tänka mig det, men det är inte sannolikt att det blir av i nuläget, jag spelar live så sällan och när jag väl gör det har jag så många av mina egna stories jag vill berätta. Men man vet aldrig. Skulle det blir fler spelningar framöver och det fanns personer i publiken som frågade efter den skulle jag nog försöka repa in den.

Håller du med ditt ”skivbolag” ännu? Nya artister eller ligger det på is?
-Som jag skrivit ovan ligger det mer eller mindre på is. Jag ger ju fortfarande ut mina egna skivor, men det blir inga stora pampiga releaser med efterföljande turnéer och sånt. Har ett gäng grejer till som ska ut, sen tror jag att jag känner mig "nöjd" för några år. Fast så där har jag ju sagt förr, jag brukar alltid hitta en hunger igen när jag minst anar det. Tror jag har en bipolaritet i mig (även om jag inte har någon sådan diagnos). Jag kan gå in i grejer väldigt hårt och köra tills jag stupar och då släpper jag allt för att komma vidare - ända tills jag börjar bygga igen. Jag KAN bara inte sluta bygga, skapa projekt, inte ens när jag ligger som lägst, då kan jag ha något bokprojekt, en blogg eller något annat som inte kräver så mycket energi. Nu kämpar jag hårt med att hitta balans i det där.

Hur tycker du att det är i Sverige idag, med allt våld, SD etc, vad ska man göra åt det? Vad kan varje enskild person göra?
-Ja, du... Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Men jag tror vi står i en övergångsfas till något nytt och att det är därför konservativa krafter slåss till sista blodsdroppen för att bibehålla sin makt, bevara patriarkatet och gamla värderingar, mycket sånt som egentligen hör till 1800-talets romantik. Det var t.ex. på 1800-talet som sådant som nationalism växte fram och vi började fundera på vad som är "typiskt svenskt", kärnfamiljen hyllades som det mest naturliga som fanns trots att vi nästan aldrig levt så tidigare osv. Nu när samhället (äntligen) börjar växa ifrån romantiken och vi pratar om att en familj kanske kan vara två mammor eller två pappor, att vi svenskar kanske inte nödvändigtvis måste vara blonda och blåögda och ha en dalahäst i fönstret är det ganska naturligt att många ser det som ett hot mot våra traditioner, att "svenskheten" är i fara. Om man sedan kopplar ihop det här med gängkriminalitet i förorter är det lätt att det ser ut som att vi har en invandringsproblematik, fast sakerna inte hör ihop. Kriminalitet och våld borde vi egentligen se om vårt allmänmänskliga problem, och här gör ett antal alternativjournalister mer skada än nytta, de bekräftar en världsbild vi borde ha gjort upp med redan 1945 - till ljudet av jubel från de konservativa krafterna. Sedan ska vi förstås vara medvetna om att människor som flyttar hit från andra länder också kan vara konservativa, fast förstås ur sina egna perspektiv. Det är på det planet vi pratar om kulturkrock. Men igen - det är ett allmänmänskligt problem vi måste lösa i en tid när stora folkomflyttningar sker, det kan vi inte stoppa, se bara på miljöförändringarna; snart har vi hela städer och kanske till och med länder som är obeboeliga. Det finns ingen lösning i att backa bandet som vissa politiska partier vill. Konservatism kan aldrig lösa problem med annan konservatism. Däremot finns det en lösning i att vi slutar se varandra som fiender och snackar med varann som de medmänniskor vi faktiskt är. Vi sitter i samma båt oavsett och pratar vi med varann nöter vi också våra värderingar mot varann. Ett problem där är att ödmjukhet saknas så mycket, i kommentarstrådar på Facebook kan människor vara så oerhört otrevliga mot varann att jag på riktigt blir rädd för folk. Jag tror hur som helst att vi kommer att få en turbulent tid med starka högextrema framgångar, kanske 10-20 år framåt, men att de sedan slås tillbaka och så får vi någonting annat. Jag hoppas innerligt att vi inte går och krattar i ruinerna efter nya koncentrationsläger då.

Nu till något roligare….finns det några nya bekantskaper i musikSverige som du hittat som är riktigt bra? Eller några gamla som håller bra ännu?
-Philip Fritz är bland det mest vitala jag stött på i svenskt musikliv på sistone, spana in honom om du inte redan gjort det. Tove Styrke (som visserligen inte är så ny på banan längre) tycker jag är ball. Zornheym är ett relativt nytt band och landets bästa extremmetal just nu. (Varnar för att jag är partisk eftersom en väldigt god vän startade det bandet.) Några av de gamla "rävarna" som håller fortfarande i min värld är bland annat Thåström, Johan Johansson, David Shutrick, Staffan Hellstrand, Per Granberg både solo och med Charta 77. Säkert! lyssnar jag mycket på också. Ja, jag skulle kunna göra en lång lista, vi har mycket bra här i landet.

Foto: Emelie Sandberg

Vad lyssnar du annars mest till idag, säg fem skivor som just nu betyder jättemycket och fem som har betytt allt för dig genom tiderna?
-Just nu (ingen inbördes ordning):
> Stefan Sundström - 5 dagar i augusti (2010)
> Dick Lundberg - Fy för den lede! Vol. 2 (2018)
> Septicflesh - Codex Omega (2017)
> Ulf Lundell - Skisser (2018)
> Säkert - Däggdjur (2017)
 
> Genom tiderna (ingen inbördes ordning):
> Ulf Lundell- Det goda livet (1987)
> Unicorn - A Collection Of Worlds II (1990)
> Frankie Laine - Hell Bent For Leather (1961)
> Johnny Cash - Sings the Ballads Of the True West (1965)
> Journey - Escape (1981)
 
Du håller på med Sannas låt på engelska också, är det inte bekvämt att sjunga på engelska eller vad tycker du?
-Är inte alls bekväm med att sjunga på engelska, därför översatte jag den. Jag är inte tillräckligt duktig på förståelse och uttal för att det ska kännas likadant som när jag sjunger på svenska. Jag översätter mycket teatermanus från engelska, så jag är ingen sopa, men det är en annan sak att formulera sig och uttala. Det blir så frustrerande att inte veta hur det låter för någon som har engelska som modersmål att jag oftast väljer bort det.

Finns det något du aldrig kan tänka dig att skriva om när det gäller texter?
-Jag tror inte det. Tänkte säga att jag aldrig skulle skriva en fotbollslåt, men så kom jag på att jag faktiskt var på väg att göra det för snart 20 år sedan. Jag lyckades dock inte prestera och låten blev liggande utan text tills alldeles nyligen. Nu finns den på plattan jag gjorde med Misstro under titeln "Förrådd". Däremot har jag då och då bannat mig själv från ämnen som jag överanvänt. Tex svor jag en dyr ed 2001 att inte skriva fler texter om alkohol och det löftet har jag hållit. Dyker det upp sådana låtar på nya plattor så är de skrivna före 2001

Den senaste låten du skrev, vad handlade den om och vad heter den och när får vi höra den?
-Den allra senaste låten borde ha varit en grej som heter "Hey Jason" som visserligen påbörjades 2012 men färdigställdes alldeles nyligen. Den handlar om känslan att ha ett inneboende alter ego som man inte kan styra, kanske låter skumt, men jag har fått för mig att många kan känna så - att man ibland gör saker som man egentligen inte vill och som man vet inte är bra egentligen. Personen i sången ber sitt alter ego om att slippa vara med på fler destruktiva projekt. (Tror att vem som helst som försökt sluta röka fattar vad jag menar.) De som är mina Facebook-vänner har faktiskt redan fått höra den här låten via hemlig länk, men jag tycker att dina läsare kan få samma förmån, här är den:
Om du vill länka:
https://soundcloud.com/dick-lundberg/hey-jason/s-tSVnK<https://nam01.safelinks.protection.outlook.com/?url=https%3A%2F%2Fsoundcloud.com%2Fdick-lundberg%2Fhey-jason%2Fs-tSVnK&data=02%7C01%7C%7Cace149ae4cd74144fda608d5d2e43908%7C84df9e7fe9f640afb435aaaaaaaaaaaa%7C1%7C0%7C636646800006350514&sdata=2nP5JL3wRwrK7Xgtmonfh3nQsKSHTufafCnVakHvrvU%3D&reserved=0>

Jag vet inte riktigt om jag har frågat dig innan men kommer du från punken från början eller hur är det? Vad betyder punk för dig, är det bara ett ord eller är det ett sätt att ”leva”?
-Jag kom in i punken "bakifrån", genom visartister med förflutet i punken, som Stefan Sundström och Johan Johansson. Nu skulle kanske många protestera när jag kallar Johan visartist, men det var så jag uppfattade honom med "Den gode..."-turnén med Sundström och Demian, plattan Flum och allt det där. Hade aldrig ens hört talas om KSMB i början på 90-talet. Själv växte jag upp med amerikansk countrymusik, men fick genom en god vän nys om Ulf Lundell någon gång mot slutet av 80-talet och fascinerades framförallt av texterna. Från Ulf Lundell blev steget inte så långt till andra artister som sjöng på svenska och så började jag identifiera mig med en undergroundvisvärld som var ganska stor på 90-talet, samma värld som fostrade artister som Winnerbäck (som ju också kom från punken). Så medan många andra i min genre började med punk för att sedan bli "snällare" rent musikaliskt kom jag från countryn till visorna för att sedan upptäcka att polarna där på sätt och vis var punkare med akustiska gitarrer - och då väcktes mitt intresse även för punk. När jag halkade in i Birdnest-svängen runt år 2000 var Birdnest och artisterna där mer eller mindre legender jag hade sett upp till, så det var oerhört stort för mig, samtidigt som det var människor som kom från DIY-svängen precis som jag. Tror det framförallt är det där sista som är punk för mig, musik från sådana som egentligen inte har någonting, men gör det ändå. Ett underifrån-perspektiv.
Foto: Emelie Sandberg

Blir det mycket intervjuer eller är det lugnt på den fronten just nu?
-Väldigt lugnt. Jag borde väl i sann 10-talets anda värna om att framstå som framgångsrik och lyckad, men jag är nog väldigt mycket doldis numera. Samtidigt passar det mig fint, jag tror att jag hamnat just där jag är för att jag velat det. Varje gång något har varit på väg att bli stort har jag backat, inte så att jag tänkt så i stunden, men jag tycker mig se ett mönster så här efteråt. Dock inte omöjligt att det är en efterhandskonstruktion. Surt sa räven? Kanske, men jag känner på djupet att det verkligen är så.

Vilken fråga är frågan du aldrig fått men verkligen vill ha….ställ den och besvara den?
-Oj, den var svår! Kanske "Hur kommer det sig att du är så fascinerad av Jason (Voorhees)?" Då skulle jag svara att jag kan känna med hans utanförskap och identifiera mig med hans sätt att liksom ha sönder utan att mena något med det (även om jag förstås inte har ihjäl folk). För jag tror egentligen inte på ondska, jag tror att ondska kommer av att vi sitter fast i våra egna sårade egon och inte förstår bättre än att... ta fram en machete liksom. Det finns många Jasons och många machetes därute just nu.

När du gör en låt hur går du tillväga…har du en text färdig eller börjar du med melodi etc?
-Oftast växer text och melodi fram tillsammans, jag får en fras och en melodi i skallen och sen bygger jag från det. Då och då skriver jag t.ex. på bussen och har glömt melodin när jag kommer hem, då gör jag en ny efteråt.

Är det svårare eller lättare att skriva låtar idag, ställer du högre krav på dig själv idag eller rinner det bara till?
-Det är nog ungefär som det alltid varit att sånger liksom bara kommer till mig. De flesta skriver sig själva, men jag är mer selektiv numera och väljer bort fler idéer. När jag var tjugotre åkte jag på allt, på gott och ont. Det jag tycker är svårt är att arrangera låtarna sedan, klä dem i rätt dräkt liksom. Tomas/Misstro brukar ju göra ett grymt jobb där, men han hinner förstås inte vara med på alla mina prylar, så ofta jobbar jag ensam. Speciellt nöjd är jag med "Fy för den lede!"-plattorna som nu är ute bägge två, tycker att jag hittade en spännande och ganska unik ton i dem.

Om du kunde välja fem artister/band att ha en stor konsert med dig, levande och döda, vilka fem hade du då valt?
-Jag tror att jag just idag skulle plocka ihop Fredrik Johansson & Hundarna, Janne Olofsman med vilket som helst av de kompband han haft , Dag Swanö/Tom Nouga, Unicorn samt Mama Viol. Alla är sådana jag känner och skulle gilla att hänga med backstage. (Hade jag fått fler än fem hade jag kunnat dra ihop ett gäng till.) Tyvärr gick Olofsman bort för några år sedan, så it won't happen. Nu kunde jag ha dragit till med en massa stora stjärnor som jag hade velat både se och träffa, som Johnny Cash eller Waylon Jennings, men jag skulle bara bli nervös.


Framtidsplaner med musiken?
-Egentligen bara att fortsätta som jag gör, lite i det lilla så där. Jag tänker ibland att jag ska giga mer, men så blir det inte riktigt av att pusha för det. Men jag har som sagt märkt ett litet uppsving i det där på sistone.
 
För dig själv?
-Bli en så hel människa som jag bara kan. Det är ett projekt.
 
Visdomsord?
-Identifiera din egen Jason och gör upp med honom.
 
Nåt att tillägga?
-Nah, jag har redan berättat tillräckligt, tror jag. :)