Dick Lundberg blev ju känd genom att vara med i Baren, jag måste erkänna att jag upptäckte honom på detta vis också men jag såg inte serien utan jag hörde låten och gillade den. Nu har han ju gett ut ett album som mp3-album och det är ju bra. Denna intervju gjordes i slutet av juni.

 

Du var ju med i Baren, har det hjälpt dig eller har det blivit lite av Hjalle och Heavy syndromet över detta?

-Inget ont om Hjalle och Heavy, jag tycker dom  förtjänar respekt för det dom gör nu, men visst var jag rädd att min musik inte skulle tas på allvar efter Baren. Trots det gjorde jag alla fel - jag spelade in en platta med en annan kille från TV-programmet och släppte en låt som handlade om TV3-såpan och sedan drog vi ut på turné och sjöng "Jag vill va som en dildo", HAHAHA! Men samtidigt ångrar jag det inte. Just då var Danne min absolut närmaste vän och dessutom ännu mer erfaren musiker än jag. Låten "Bra TV" tycker jag fanimej att vi åtminstone gjorde med stil med Tompa Eken och Granberg som körade och Johan Johansson bakom trummorna. Dessutom ska man inte glömma att ett kommersiellt bolag drog i oss för att få ge ut låten - vilket vi bestämt tackade nej till! Vad gäller "Dildo-låten" har den självklart ett budskap jag kan stå för.

 
Du tänker inte göra något mer med Dellamorte?
-Absolut inte uteslutet! Danne är en skojig man att jobba med och dessutom en god musiker. Den kombinationen är inte fy skam!

 
Du har nu gett ut en skiva som bara finns på internet Jakten på den ultimata lyckan, hur kom det sig? Är det schysst mot dem som inte har dator och internetuppkoppling?
-Jag funderade på det där men tänkte att det börjar bli så vanligt med datorer att de flesta som inte har internet själva åtminstone känner någon som har det. Även CD-brännarna är väldigt vanliga nu för tiden. Man kan be nån polare bränna den! Dock har jag lekt med tanken att pressa en lite upplaga i höst och skänka till radiostationer och bibliotek runt hela Sverige. Då blir det enklare att bara låna den på biblioteket och spela av till kassett, MiniDisc eller CD. Folk är ju proffs på piratkopiering numera. Skillnaden är att just den här plattan får man kopiera utan att kallas tjuv. Och så tycker jag att det kanske är ännu schysstare att göra den tillgänglig gratis än att sälja den för 150 spänn. Alla har inte 150 spänn heller... Äh, det var ett experimentprojekt! Kanske gör jag om det någon gång. Det är svårt att kombinera ekonomi och konst. För mej var det här släppet ett ball sätt att lämna pengar helt utanför mitt konstverk. Det har både nack- och fördelar. Därför släpper jag ju "vanliga" skivor också.

 
Du har sidan Ljuv Musik , är det du som gör den eller hur är det?
-Ja, det är min skapelse! Från början hette sidan "Kulturföreningen Spökskivor m.m." och det var jag som drog igång ett mycket litet oberoende skivbolag med mej och mina kompisar. I början stod jag själv för studio, distribution och marknadsföring. När första CD:n skulle pressas sålde jag bilen för att finansiera det. Tyvärr sålde inte skivan så bra som jag hoppats så när vi hade lyckats spela ihop lite pengar till föreningen investerade vi i en CD-brännare istället. Till slut tröttnade jag på att jag jobbade så mycket för andras musik att jag inte fick tid med min egen så jag la ner själva skivbolagsdelen men behöll nätverket (som vid det laget hade hunnit bli rikstäckande) och bytte namn till "Musiknätet ...och himlen därtill". När jag så småningom fick råd att köpa ett eget domän-namn till hemsidan så var alla domäner som passade nya namnet (www.himlen.com etc...) upptagna så jag tog www.ljuvmusik.nu istället. Uppkallat efter ett systerskivbolag till Spökskivor som Fredrik Johansson (han som är med och sjunger på min låt "Jag fortsätter att spela den musik som ger mej sex") en gång startat men som han nu bytt namn på (till "Alla Kan Spela Records"). När det var dags att bygga om webplatsen från grunden nu i våras döpte jag om den så att det stämde med domän-namnet.

 
Du är också uppväxt med punken eller?
-Nja, inte riktigt. Jag började egentligen inte lyssna på punk förrän runt -93 någon gång. Åren innan det var det Ulf Lundell, Magnus Johansson och Imperiet som var de stora idolerna och ännu tidigare var det alternativ country som Waylon Jennings, Willie Nelson, Kris Kristofferson och Johnny Cash som gällde. De Lyckliga Kompisarna "Le som en fotomodell" måste ha varit första punkplattan jag köpte. I samma veva upptäckte jag också Stefan Sundström och Johan Johansson. Nu hade jag ett helt gäng Birdnest-plattor och tyckte att Birdnest var Sveriges bästa skivbolag. Dels för att de släppte bra plattor och dels för att de var oberoende och lite underground. Jag tänkte redan då att det var ett skivbolag jag gärna skulle ge ut min musik på och så blev det ju faktiskt. Tack och lov! Jag och Danne (Dellamorte) fick ett erbjudande till från ett betydligt större skivbolag men vi avböjde och jag är glad att jag inte frestades att ge upp mina ideal den gången. Jag gillar ju inte när det blir för stort och kommersiellt. Den dag mina låtar är med i TV-reklam för Pripps Blå får du säga till, haha!

 
Har du några favoriter inom punken, då och nu?
-Dead Kennedys, KSMB (på den tiden Johan var med) och Charta 77 är nog hetast i min punksamling. Konstigt nog har jag aldrig fastnat för Ebba Grön trots att jag är ett sånt inbitet Thåström-fan. Däremot gillar jag allt han gjort från och med Rymdimperiet men det räknas väl inte som punk antar jag..?

 
Blir det något mer på Birdnest eller hur är det?
-Ja, det hoppas jag! Jag håller just nu på med ett album som jag hoppas kunna släppa genom Birdnest. Sen tänkte jag ligga lågt med skivsläpp ett tag. Tänkte bland annat skriva en bok för att få göra något annat ett tag. bland behöver man en paus.

 
Bra grupper eller sångare i Sverige just nu?
-Det är det ont om, åtminstone bland de artister som syns frekvent i media. Home Records har just släppt en platta med Jens Gustavson & Andras Ungar. Dom är bra. I Arvidsjaur finns en kille som heter Johan Piribauer som åker runt i hela Sverige och sprider sina skivor själv. De finns numera på de flesta hål i landet och jag kan verkligen rekommendera dem! Jag hittade till och med en Piribauer-platta på Biblioteket här i Norrköping. När artister blir för stora tappar jag intresset litegrann. Jag tror att det har att göra med att musik ofta förändras negativt av för stora framgångar. Det är då det blir "business" av hela skiten och både skivbolaget och artisten måste gnugga geniknölarna för att försöka följa upp succén. Man tänker: "Hur ska vi göra för att fortsätta sälja så här mycket?" istället för "vilket håll vill jag åt rent konstnärligt?" Ingen vill ju ner på botten igen. Man börjar tänka listor, svensktoppen, TV-tid... Sedan finns det faktiskt de som är immuna mot sånt där också. Thåström tex. När han nästan började bli mainstream på första solo-plattan -89 så tänkte han "fan vad tråkig musik jag spelar nu", drog till Amsterdam och började lira nån märklig industrirock, haha! Sånt beundrar jag! Folk får tycka vad de vill liksom. Annars gillar också Stefan Sundström, Johan Johansson, Docenterna, Kjell Höglund, Charta 77, Jan Hammarlund, Thorstein Bergman,

 
Vad får dej att skriva dina texter, är det bäst att skriva när man är förbannad eller glad?
-Det funkar vilket som, fast det blir jävligt mycket sämre låtar när man är glad. Tycker jag i alla fall. Jag brukar skämta om att mitt mål är att göra musik som får Leonard Cohen att framstå som en muntergök. Delvis är det sant. Jag gillar musik som är riktigt mörk. Vemod. Jag lyssnar nog själv (oftast) på musik för att ha nåt att grina till, tror jag. Mer det än att bli glad i alla fall.

 
Vem är den bästa textförfattaren i världen, i Sverige?
-I Sverige tror jag att jag håller på Stefan Sundström faktiskt. Tätt följd av Allan Edwall. I världen måste jag säga Nick Drake.

 
Varför har inte din musik blivit större när grabbar som Winnerbäck och Sundström går hem hos folket?
-Det tar tid att etablera sej. Både Sundström och Winnerbäck gjorde ju 3-4 plattor innan nånting hände på allvar. Sedan gör ju naturligtvis Baren-prylen att jag bedöms hårdare än andra. Det får jag leva med några år. Dessutom är jag faktiskt inte intresserad av att bli FÖR stor. Jag såg en intervju med Docenterna på TV för ett tag sedan och dom har vanliga kneg vid sidan om, vilket gör att dom inte behöver känna någon press att få ut nya, bästsäljande plattor, åka på turné eller ligga på listor. Dom kan göra en platta när dom har något att säga och sen hålla käften i 10 år om dom vill. Det ger trovärdighet åt musiken.
 

 
Hur är en bra konsert med dej? Vad har du för publik?
-En riktigt bra konsert med Lundberg tror jag är på ett litet kafé eller liten pub med en (inte alltför full) publik på högst 50 personer. Närheten är viktig - när jag kan känna att jag kan fångar HELA publiken i en slags dialog liksom. Viktigast är nog att det är en publik som är beredd att lägga energi på att lyssna på texterna. Då funkar det bäst.
 

 
Spelar du både akustiskt och med helt band eller hur är det?
-Både och. Det blir mest jag och en gitarr, men då & då hänger bandet med. Allt blir ju mycket bökigare med band både för arrangörerna och mej så det blir inte så ofta. Tyvärr.

 
Vad gillar du det här med Mp3 och sådana saker? Är det bra eller dåligt för musiken?
-Jag tror ju att det där bara är positivt för alla parter. Du kan ju, tack vare mp3-spridningen, lyssna ordentligt på en platta innan du bestämmer dej för att slänga ut nästan 200 spänn på den. På så sätt säljs det fler skivor till fler nöjda kunder. Vissa plattor tar ju ett tag innan man gillar på allvar. Så tror jag tex att det är med min egen musik.
 

 
Vad gillar du internet och mail överhuvudtaget, någon favoritsida?
-Jag var total datormotståndare fram till 96 nån gång. Sen upptäckte jag att man kunde använda datorer till flerkanalsinspelning och mjuknade lite i min kritik. Numera är datorn mitt viktigaste arbetsredskap. Tack vare internet kan jag kommunicera direkt med de som lyssnar på min musik, utan att behöva gå via mellanhänder som tidningar och TV. Det är väldigt positivt! Sedan kan jag direkt från min studio-dator skicka upp mp3-filer till min hemsida så att de når publiken bara några sekunder efter att slutmastringen är klar. Det är ju skithäftigt!

 
Vad anser du om att bo i Sverige nuförtiden?
-Det är okej! Jag har ingen längtan härifrån om man säger så. Samtidigt finns det många problem vi måste jobba med. Att extremhögern växer sej starkare tex. Dom är duktiga på att baka in rasism i ett till synes seriöst politiskt budskap och jag tror tyvärr att många går på det. Allt låter egentligen jävligt vettigt, och visst, invandringen skapar problem. Det kan vi inte förneka. Frågan är hur vi löser problemen. Att slå igen gränserna tror jag inte ett dugg på. Det förflyttar bara problemet någon annanstans. Alltså måste vi hitta ett vettigare sätt att integrera de här människorna i vårt samhälle och samtidigt vara beredda att kompromissa i en del frågor. Hur bra har vi varit på att ta emot dem på ett vettigt sätt egentligen? Som jag ser det är vi inte Svenska medborgare utan världsmedborgare och jag tycker fan att vi människor i den här världen får hjälpa varann även om det kostar på i vissa lägen. Vad säger att vi i vårt samhälle har de bästa lösningarna och den ultimata kulturen? Att värna om det "ursvenska" verkar nästan löjligt om man börjar fundera på vad det egentligen är... Jag tror på förnyelse.

 
Ska du rösta i september?
-Ja, jag tror det. Jag har alltid röstat sedan jag fyllde 18 för att jag har tyckt att det varit viktigt att åtminstone ge det minst dåliga alternativet mitt stöd. Idag börjar jag fundera på om det verkligen finns ett sånt alternativ. Ibland får jag intrycket att hela politikersläktet är samma skrot och korn liksom. Jag har så svårt för den där världen som verkar bestå av 99% marknadsföring, jippon och retorik men bara 1% handlingskraft och folklig förankring.
 

 

Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och de fem viktigaste sakerna i livet?

-Fem favoritskivor:

1. John Holm - Sordin (1972)

2. Pugh - Ja, dä ä dä (1969)

3. Thåström - Mannen som blev en gris (2002)

4. Johan Johansson - Sånger ur trähatten (Samling 1982-2000)

5. Nick Drake - Pink Moon (1972)

 
Första, senaste och dyraste skivan du någonsin har köpt?
-Den senaste var nog Markoolios nya som jag köpte till min son Adrian, haha! Tack och lov har jag hört att han har börjat sjunga "Surabaya Johnny" på sistone så det finns hopp... Första plattan jag köpte har jag glömt nu men den första som jag minns att jag verkligen var näst intill besatt av var Franklie Laines "Hell bent for leather". (Bl.a. låten "Rawhide" finns med där för alla som inte känner till Frankie Laine.) Jag var nog inte mer än 2 år när pappa spelade in den på kassett till mej. Dyrast var Beggars Opera "Pathfinder". Den fick jag köpa i nån specialbutik i Stockholm. Det är den enda platta jag gett mer än 200 spänn för.
 

 
Har du kollat något på VM, är du besviken på strumprullarna?
-Måste säga att jag är grymt ointresserad av det där. Sportkommentatorer i radio och TV gör mej nervös - efter fem minuter MÅSTE jag byta kanal för att inte bli tokig! Man skulle kunna använda Christer Ulfbåge och Arne Hegerfors som levande tortyrredskap om man ville få mej att avslöja något superhemligt. Dom skulle bara kunna sitta där med varsin mikrofon och en boll...

 
Vad är det konstigaste som har hänt under en konsert med dej på scen eller i publiken?
-Det var en tjej som kastade upp ett par trosor på scenen en gång. (Och det var faktiskt innan jag blev "känd från TV".) Sånt trodde jag bara hände Backstreet Boys, haha! Sen har det hänt att folk har varit uppe på scenen för att sno ens sångtexter och sånt. Det är väl smickrande att någon tycker att mina texter är så viktiga att man vill knycka dom men jag skulle nog helst vilja slippa det faktiskt.

 
Vad får dej att fortsätta med musiken, vad driver dej?
-Otillfredsställelse på alla plan. Politiskt, personligt eller till och med rent musikaliskt. Alltid när jag gjort en platta så känner jag efteråt ungefär att "jo, det blev väl bra som helhet men där var jag lite luddig och där skulle jag vilja säga det här och det här också..." Så rullar det på. Skulle jag göra det perfekta albumet någon gång skulle jag kanske lägga av helt med att göra skivor.

 

 
Vad är det viktigaste när du gör en låt, musiken, texterna eller att få till en refräng som fastnar hos folk?
-Jag är faktiskt ingen refräng-människa. Texten är viktigast för mej. Och att bygga upp en stämning i melodin och arrangemanget som understryker texten. En låt är som en tavla för mej. Ibland målar man abstrakt. Ibland tydliga bilder. Låten "Jag fortsätter att spela den musik som ger mej sex" är ett tydligt exempel. För att skapa rätt stämning kring texten så gjorde jag den som en slags radioteater. Jag flyttade ut den till sin rätta plats bland fulla krogbesökare och lät pizzeria-cover-trubadurerna själva framföra den. Melodin är ju absolut inget speciellt och jag tycker inte att den behöver vara det i det sammanhanget. Jag har fått både ris och ros för det där. En del hajjar parodin och tycker det är kul medan andra anser det vara patetiskt att göra en "fusk-live" och inte ens försöka dölja det. Jaja. Smaken är som baken - brun och luktar skit. (Sa jag verkligen det där???)

 
Vilken är frågan du aldrig får men vill ha, ställ den och besvara den?
-Vem skulle inte vilja ha följande fråga?
Fråga: Lundberg, hur kan du vara en sån schysst, bra, snygg och felfri kille?
Svar: Äh...

 
Ställer du upp på politiska spelningar, ifall du gör det är det viktigt att ta ställning?
-Ja, när det gäller frågor jag tycker känns viktiga gör jag sånt. Har man en åsikt ska man givetvis stå för den men det finns ingen mening med att ta ställning för ställningstagandets skull om man inte är insatt. Då kan man lika gärna hålla käften.
 

 
Vilka är dina framtidsplaner som människa?
-Gifter mej i juli. Sedan ska jag väl försöka få ordning på min tillvaro. Jag har haft ett minst sagt rörigt liv de senaste 10 åren. Kanske utbildar jag mej och skaffar mej ett "riktigt" yrke...

 
Vilka är dina framtidsplaner som musiker?
-Först och främst att göra en fantastisk nästa platta. De två första veckorna i juli låser jag och bandet in oss i en bod ute på landet och spelar in 15 låtar. 12 av dom blir ett album. Sen får vi se...  

 
Du har aldrig funderat på att sjunga på engelska (hemska tanke)?
-Nej! Jag sjöng i ett hårdrocksband för några år sedan och försökte då göra engelska texter till dom låtarna men det blev inte riktigt som jag ville. Jag behärskade inte språket tillräckligt bra helt enkelt. När det gäller min egen musik är det uteslutet. Enda anledningen skulle väl i så fall vara att jag ville "slå" utomlands men det vill jag inte.