DANZIG, MELDRUM den 25 november 2003, Trädgår'n, Göteborg

Min granne hade köpt två biljetter och skulle gå på denna konsert med sin frun men hon hade ingen lust att göra det så jag övertog biljetten. Detta är inget jag ångrar precis och jag kände viss tillförsikt när jag skulle åka in till stan och se denne biffige Danzig.

När vi kom till Trädgårn var det en ringlande kö utanför men vi kom ganska snart in på stället och köpte förfriskningar och hängde in våra ytterkläder.

Vi hittade en bra plats på ”läktaren” där vi såg väldigt bra. Jag hade fått reda på att det skulle vara två förband, Meldrum och Zyklon men endast Meldrum visade sig. Tre tjejer och en kille som röjde loss riktigt bra. Sångerskan Moa var som en reinkarnation av Steven Tyler, Mick Jagger och Tina Turner och det såg ut som hon ”gick” ett par mil på konserten. Duktiga  musiker var de och deras tunga musik svängde riktigt bra ibland. En cover av en Aerosmith gjordes på ett tungt sätt och deras musik tilltalade mig ganska mycket. En del punkiga inslag i några av låtarna gjorde inte saken sämre och en klart godkänd insats gjorde dem.

Hela tiden mellan konserten fick man höra en röst som sade att man inte fick ta några kort på Danzig och det kändes ju tråkigt, lite divaaktigt men vad fan.

Efter lite väntan så kom de då in på scen, 4 stora killar(kanske inte Danzig längdmässigt) som spelar hård musik. Basisten ser ut som han spelar gitarr nästan för här var det inget plockande på strängarna precis utan mer basckordspelande. Trummisen tunga trummor gjorde så att det kändes som om det ringde i min ficka för det kändes som om vibratorbatteriet hörde av sig. Gitarristen såg lite stel ut i början av konserten men efter några låtar så hoppade han loss riktigt ordentligt och helt klart så var han en sevärdhet. Öl kastades hit och dit, både från band till publik och tvärtom och det blev en blöt tillställning. Och nu till vår store lille man Glen, han är en udda scenpersonlighet måste jag säga men mycket intressant sådan, hans röst är riktigt bra och till skillnad mot förbandet så hörs den ganska bra. Jag får höra de tre låtar som jag är mest intresserad av som Twist of Cain, Long way back from hell och Mother. Vilket tryck det blev på Mother förresten. Tyvärr blev det ingen Misfits låt för det hade jag hoppats och det hade säkert en del i publiken gjort också eftersom publiken var väldigt blandad med allt från kängpunkare till långhåriga ”riktiga” hårdrockare. En trevlig kväll var det i alla fall och nu ringer det ganska bra i öronen.