Crutches är ett av Sveriges bästa hardcoreband. Oskar är ju en mångsysslare och här var han riktigt snäll och svarade på ett helt gäng frågor till en riktigt bra intervju….oktober 2025

Ni har funnits sedan 2010 ungefär, hur kom bandet till och varför?

O: Vi startade då mitt och Toms( basist i bandet) gamla band skulle lägga ner. Vi ville fortsätta göra saker tillsammans med kände att vi behövde ny energi på nåt sätt. Då startade vi Crutches.

Har det varit många medlemsbyten genom åren?

O: inte så värst, vi startade bandet tillsammans med Jallas på trummor. Jag spelade då gitarr och sjöng, Tom spela bas. Ville testa med att enbart sjunga så vi fick in Andreas på gitarr. Jallas ville lämna efter ganska så kort tid med bandet, vi hann göra nån turné vår demo och vår första 7:a tillsammans. Sen valde han att åka ut och resa och ville inte ha bandet som ett måste. Vi kollade med vår gamla vän Daniel, jag och Tom har känt honom sen vi var tonåringar, och det var egentligen bara menat som en stand-in över sommaren. Daniel blev fast i bandet sen dess, vilket känns otroligt bra. Vi har förutom detta haft en andra gitarrist som heter Eddie med ett par år men det funkade helt enkelt inte, så vi är tillbaka som det egentligen tog fart.

Vilka tidigare och nuvarande band är dagens medlemmar med i eller har varit med i. Berätta lite om varje nuvarande medlem?

O: Jag och Tom spelade tillsammans i ett band som hette Project Hopeless. Det var bandet som var grunden till Crutches mer eller mindre. Tom har inte direkt spelat med så många band förutom dessa två. Jag har spelat i ett band som hette Avfart 33. Även Voidfiller som ännu finns samt ett band som heter Ursut. När vi var tonåringar så hade jag och Daniel ett band tillsammans som hette Attitydproblem. Daniel har spelat i ett band som hette Tumultus, även Henrik Peterzons Orkester. Andreas har ett band som heter Genöme. Det är väl det. Jag kan ha missat något.

Ni har varit ganska aktiva på skivutgivningsfronten, är det viktigt att få ut fysiska skivor?

O: Vi har ju funnits ett tag nu, 15 år, så det känns ju ändå ganska så rimligt att ha släppt en del skivor. Vad det gäller att släppa skivor så har det nog varit viktigast för oss själva än vad andra tar till sig av. Vi har ju tappat lite på släpptakten om man jämför med i början. Men det har mer med logistiska i det själv att göra nu då alla inte bor i Malmö längre. Men jag tror att det är viktigt för oss som band att ha mål. Att släppa en skiva och göra ny musik har varit en del av vad vi kan känna som inspiration till att fortsätta. Det har lika stor del till att vara ute och spela live vilket vi gör ganska så mycket för vår energi som band.

Du har ju själv ett skivbolag Not Enough, är det därför det känns viktigare och de kanske är lättare att få ut dem också?

O: Jag skulle inte säga att det känns viktigare att släppa skivor för att vi kan göra det på vårt bolag. Det är mer en del av vad jag skulle anse hela communityt av d.i.y.punk scenen rent generellt. Jag och Tom startade Not Enough tillsammans 2002, idag är det mest jag som håller i det. Saker förändras liksom. Men jag uppskattar att det fysiska med skivor och vad punken tar med sig.

Vilket är drömbandet att släppa på Not Enough?

O: Jag kan nog känna att vi har nog redan gjort dröm släppet med Uncurbed Keeps the banner high. Det är inte det som driver det hela. Det är snarare viljan att få saker att komma ut till dem som finner skivor intressanta och att det på något sätt utökar intresset för kreativiteten inom musiken och allt vad det kommer med.

Vilket är det mest exotiska band du släppt?

O: Svårt å säga. Det är ju mest polare som blivit inkluderade i Not Enough, så exotiskt vore väl kanske inte något jag skulle tänka på.

Några kommande släpp att berätta om?

O: Ett kommande släpp är en split LP med Crutches och japanska Life som borde komma ut i slutet av året. Det känns väldigt kul att göra detta tillsammans med dem. Särskilt då vi blivit inbjudna att göra ännu en turné i Japan en del gig tillsammans med dem. Det känns otroligt fint.

Att Crutches låter som ni göt, vad beror det på?

O: Väldigt blandat med tanke på hur mycket olika sorters musik alla i bandet är inne på. Men gemensamt är ju rå och hård råpunk/mangel. Så där vi är idag är ju denna fina blandning av personerna i bandet och alla våra influenser. Jag har svårt å tro att en del skulle tro att vi lyssnar på vad vi gör om vi hade sagt det. Tror inte heller att någon kan höra just en del i vad vi gör. Men det påverkar definitivt hur vi låter.

Ni sjunger både på engelska och svenska, vad är det bästa att sjunga på tycker du?

O: Allt beror helt å hållet på låten. Det är så otroligt olika att sjunga på de olika språken. Det blir lite olika feeling på något sätt. Kan kännas otroligt mycket råare att skrika på svenska. Men det är fortfarande en känsla av vad som känns att passa bäst i förhållande till musiken.

Vem skriver texterna?

O: Jag skriver för det mesta texterna. Inget som utesluter något annat, det har bara blivit så. Har känts ganska så bra då jag sjunger mest.

Är det viktigt att ha texter som betyder något? Eller kan ni spela en låt med en text som bara är blaha blaha?

O: Textinnehåll känns otroligt viktigt för mig personligen. Skulle kännas mycket märkligt att inte ha en innebörd i skapandet. Särskilt då man på något sätt får en möjlighet att faktiskt få någon att läsa det man skriver, att påverka andra till att vara kreativa. Vi har ju en ganska så tydligt uttalad antifascistisk approach vilket även känns otroligt viktigt.

Tror ni folk bryr er om era texter, har ni något exempel på det?

O: Någon gör definitivt det, men jag tror inte att alla nödvändigtvis skulle göra det. Det är ju bara ett fantastiskt privilegium att kunna få folk att lyssna på vad en har att säga. Men lyssnar folk inte så kan vi kan vi ju inte tvinga dem liksom.

Det finns ett band från USA som också heter Crutches, har de hört av sig även om ni var först med namnet?

O: Vi har faktiskt spelat i Seattle där de är baserade, men vi har inte träffats. Ingen som sagt något om det heller, känns inte som att det spelar så stor roll.

Hur gick det till när ni kom överens om bandnamnet?

O: Det var jag och en kompis till mig, som inte är eller varit del av bandet, som satt hemma i vårt kollektiv och försökte komma på ett bra namn till detta bandet. Vi satt och kollade titlar på skivor med band som jag gillar. Hittade spliten med SOL/Pack. Kollade baksidan och hittade en av Pack låtarna som heter Crutches. Vi använde till och med den som vår logga från själva omslaget. Känns som en väldigt rolig detalj. Att namnet ändå kan kännas väldigt symboliskt i form av dysfunktion i ett samhälle skapat för vissa och definitivt inte alla, blir ju bara en bonus.

Om du var tvungen att beskriva er musik med tre ord för någon som inte hört er, vad skulle du säga?

O: Mangeling for freedom

Nu har varit på Balkan-turne och Englandsturne, berätta, åkte ni ensamma eller ihop med andra band?

O: Vi har precis varit i Kroatien och Slovenien nu när jag skriver detta. Vi ska till England om några veckor. Vi har inte åkt med något band och kommer inte att göra det. Känns helt ok. Jävla pepp med mer gig bara.

Foto:Ia Ingvarsdotter

Har ni varit utomlands mycket och spelat? Var är bäst?

O: Jag skulle säga att vi spelat utanför Sverige mer än vad vi spelat i. Det finns ju inte så extremt många ställen för band som oss att spela på här i Sverige, men det är alltid kul med nya ställen så klart. Vad som är bäst är väl alltid olika, det beror ju helt och hållet på situationen, om det hänt något speciellt just där vi är just där och då. Det spelar otroligt mycket roll. Det viktigaste är som oftast att det finns en genuinitet och att det faktiskt finns en scen som stöttar band som vill spela, att det kommer folk på spelningarna. Inget att ta för givet.

Är ni populärare utomlands än i Sverige?

O: Svårt att säga vad populär skulle vara egentligen. Det kan väl finnas olika former av pepp under åren som gått. Det är lite svårt och uppskatta denna frågan som person i ett band. Ibland känns det som att det är mer än andra gånger, men huruvida folk är mer inne på oss eller inte kan ju bara avgöras av att se folk med vår merch på sig. Det är ju otroligt fint.

Hur är det annars att spela hardcore/crust i Sverige idag?

O: Det är ju kul! Jag skulle gärna spela på fler ställen i Sverige som jag inte gjort redan.

Har du svenska band som du verkligen vill rekommendera?

O: Lautsturmer, om ni missat, kolla upp direkt! Fantastiska vänner och helt vansinnigt bra vev.

Tio favoritskivor all time?

O: Uncurbed, Keeps the banner high

Wolfpack, A new dawn fades

Disrupt, Unrest State of fear

Laleh

När ni spelar live, vad tycker du att er styrka är?

O: Vi är relativt självkritiska och har en ganska så bra idé om hur vi vill framföra våra det. Vi har repat ihop en form vi gillar väldigt mycket med tillräcklig energi för att få igång oss själva, vilket i sin tur brukar funka ganska så bra med dem som kommer å kollar på oss. Jag känner att vi är ett relativt levande liveband och det är något jag uppskattar med andra band. Vi försöker alltid att göra saker så bra som möjligt även om det ibland kan falla av diverse olika anledningar.

Du är lite inblandad i din flickvän/frus affär Arsenik i Malmö också eller hur är det? Hur går det för affären? O: Arsenik drivs och har skapats av min sambo Cilija. För er som inte vet vad Arsenik är, så är det en butik med fokus på punk, metal och annan kopplad till undergroundmusik livsstilsbutik som ligger på gågatan i Malmö. Detta i en gammal biograf så själva lokalen är fantastiskt fin. I början av året fick hon igång en bistro som har samma namn. Där du kan äta veganskt och dricka öl och vin. Jag hjälper till med lite olika som att bygga lite metall grejer och sådant som kan behövas om det behövs. För er som är inne på detta rekommenderas ett besök om du är i Malmö. Det har varit lite kämpigt den senaste tiden med tanke på den ekonomiska situationen världen över men det kämpas på för fullt!

Du har många järn i elden, du har ju barn också, skivbolag,band etc etc, hur hinner du med allt, vad jobbar du med annars?

O: Jag och min sambo har två små, 4 och 5 år gamla, sen tidigare har jag en dotter som nu är 20. Jag startade ett tryckeri för några år sedan och det är en av mina huvudinkomster idag blandat med olika byggjobb som jag får ibland som inkluderar svetsjobb typ. Jag jobbar även med att göra konst så det är väl vad jag lever på liksom.

Hur tycker du det är att bo i Sverige idag och då menar jag politiskt med SD och de idioterna som styr, rasism etc etc?

O: Jag skulle väl säga att det känns som att leva i motvind. Jag vet inte var jag skulle vilja bo istället för Sverige, jag trivs här, men det är ju otroligt sorgligt att bo i ett land med så pass bra förutsättningar som vi har haft och ändå ser det ut som skit på många håll. Det känns som att samhället blir allt kallare, hårdare och mer elakt. Det tragiskt och viktigare än någonsin att vi tillsammans kan ge ungdomar en så kallad alternativ syn på livet när de blir matade med konkurrens och svårmod. Det förkroppsligandet av dagens person är fruktansvärt cynisk och tom. Jag önskar som oftast att jag kunde sluta tänka och bry mig om vissa saker, men det är liksom omöjligt då jag som person inte verkar klara av att inte bry mig. Dagens självhat har ju lett till att otroligt många människor har massor med åsikter på internet, där de har gett sig själva rätten att häckla och kommentera allas inlägg just för att det är vad vi ska göra, säga vad vi tycker. Men samtidigt känns det som att just detta blir helt bakvänt och enbart förnedrande. SD och deras allierade har tyvärr otroligt mycket att vinna idag på människors dåliga självförtroende och självbild. Det är som att livet har slocknat för många och att de därmed får utlopp för hat och förakt. Viktigast att inte glömma. Fascismen ska krossas!

Det finns ju många små punkbolag i Sverige som släpper musik, är det mycket samarbete mellan er?

O: Ja jo det har det väl varit genom åren. Men ibland har det känts mer lönt att dela släpp med skivbolag som är lokaliserade på andra platser runtomkring vår planet. Det har jag fokuserat mer på. Just för att få ut bandens musik på bästa tänkbara sätt.

Vilket är det bästa skivbolaget i Sverige förutom ditt eget om man tar till band de släpper?

O: Jag skulle inte säga att Not Enough är bäst. Det är en del av det gemensamma motståndet. Jag tycker att all som hjälps åt inom vår scen ska känna sig lika viktiga och inte glömma att det är tack vare dem och deras polare och deras polares band som gör att vi kan förändra saker tillsammans.

Framtidsplaner för Crutches? Jag vet att ni ska göra en split med japanska Life, blir det på No Enough?

O: Yes split med japanska Life på gång som jag nämnde innan. Kommer att släppas på Not Enough i Europa. Sen på Desolate och Mundo En kaos i Nordamerika. Acclaim records i Japan. Distort records i Sydostasien. Det är vad jag vet än så länge. Mer planer för Crutches är mer turnéer till nästa år. Japan, Mexiko lite mer i Europa och allt för att hindra rastlösheten.

För dig själv?

O: Jag ska bara försöka göra lite mer saker helt enkelt. Känner inte att jag gjort tillräckligt.

Visdomsord?

O: Ta hand om varandra, kämpa, hata staten! Krossa fascismen!

Nåt att tillägga?

O: Tack så väldigt mycket för att du velat intervjua oss. Om ni har tips på band, kaosgrupper, skapande personer som ni tycker att era vänner eller andra ska veta något om, berätta det för dem. Sprid ordet. Vi är många som gör saker och ibland missar vi pga. att man inte bara säger det ibland. Och lika som så. Säg till exempel bandet som du precis såg och var så peppad på, jag är dålig på det själv ibland, att ni gillade det. Vi behöver stötta varandra.