Bristles var en av favoritgrupperna i början till mitten av 80-talet då man var ung och vacker, numera är man bara vacker. Svegis i Skalatones/Negatives minns tillbaka lite grand och detta blir en nostalgitripp.

Lite historia om den gruppen tack?

-Vi bildades tror jag 1982. Jag spelade själv i en grupp som spelade mer psykisk/svartrock musik med bara depp tendenser, Dada 36. Jag hörde den nya vågen av punkgrupper från början 80 talet och blev otroligt inspirerad av dem. De grupperna tog tillbaka musiken på gatan igen. En massa punkgrupper hade börjat spelat New Wave och gjort musiken komplicerad. De nya banden visade att vem som helst kunde sätta hop ett punkband. Det var en jävligt positiv stämning. Det var bara sluta i bandet och försöka ragga ihop medlemmar till Bristles. Namnet snodde jag från titeln till GBH’s första 12”, ”Leather, Studs, Bristles & Acne”.

Vilka var medlemmarna och vad gör de nu? Spelade du eller de andra i några andra band?

-Från början var vi en massa medlemmar som hoppade ut och in. Men med första singeln/EP’n ”Don’t Give Up”, så hade vi en rätt så stabil grund med mig på Gitarr, Viking på sång, som vi kickade pga. sina åsikter, Ingemar Hurtig på bas. Vi spelade inte i några andra band och de andra spelar inte med några andra nu. Efter Viking kom Puma med på sång. Han hade spelat i Malmöbandet Black Uniforms och han bor i GBG nu. Vet ej vad han sysslar med musikaliskt? Vi har ingen direkt kontakt mer, men träffas då och då och drömmer tillbaka…!

Hur skulle du vilja beskriva den musiken ni gjorde då?

-Snabb punk, mer vilja än kunnande! Precis som nu gillar jag när man har en blandning av snabba och lite slöare låtar. Mycket inspirerad av Exploited, Blitz, Partisans och GBH var vi. Jag var mycket fascinerad av den helt nya snabba delen genom att man spela i tvåtakt…Det var ju bara ett par grupper som hade några enstaka låtar i detta tempo, men nu kom det en helt ny arme med band som spelade svin snabbt och jävligt aggressivt vilket tilltalade mig mycket.

Diskografi?

-Don’t Give Up – EP 1983 Bristles Punk And Skin Records 001

Boys Will Be Boys – EP – 1984 Rockin’ Rebel Rec. 001

Bristles D.C. – Free The Prisoners 1986 Rosa Honung Rec.

Samplers:

Welcome To 1984 med Don’t Give Up på Maximun Rock ’n’ Roll 1984

Really Fast 2 med Nowhere på Really Fast Rec. 1983

We Don’t Need Nuclear Force med Warheroes och 1984 (part 2) på Mulleimer Rec. 1984???

Sen en massa samlingskassetter och egna kassetter bl.a. på Ägg tapes och andra som jag inte har koll på!!!

Det är inte någon som vill att ni skalla starta den igen?

-Vi gjorde en spelning på Bollnäspunken –98. Det får räcka! Jag tycker personligen att det är alldeles för många band som bildas igen. Nästan all punkband från den gamla goda tiden spelar ju igen. Det är för tradigt. Man skall låta en död hund ligga begraven. Det senaste bandet som återbildats är ju mina gamla hjältar Cockney Rejects och börjar med att ge ut en CD med gamla låtar men nyinspelade. Som skall låta SKIT! Har ej hört den själv, men läst recensioner i zines. Det verkar som de fått ett extra +  bara för namnet. De gamla banden tar också för mycket uppmärksamhet från de nya banden. Bolagen satsar på gamla rävar som kanske säljer ett par tusen mer ex. än ett nytt hungrigt band. Många av banden som återbildas gör ju inget nytt utan bara åker omkring och visar upp sig. Men det är iofs. ändå ingen som vill höra nytt material. Det är ju det gamla folk vill höra… Sex Pistols återbildningen var ju bara för mycket…men det är ju pengarna som styr…

Varför döpte ni om er till Bristles DC det sista?

-Nya medlemmar och jag ville fortsatte i samma gen som Bristles var från början. Man ville väl inte släppa ett inarbetat namn kan jag tänka mig. D.C betyder sen återstart och det var väl det jag ville men det blev bara ett singelsläpp på Rosa Honung, ”Free The Prisoners”.

Punkscenen då var ganska stor, var var bäst att spela på den tiden?

-Stor o stor, jag tyckte den inte var stor utan man körde på undergroundbasis. IOFS så spelade ju punkband som Clash, Ramones, Jam, SLF, Sham 69 på stora arenor/spelställen men det var ju på slutet av –70-talet. Vi spelade jävligt ofta, men det var alltid för soppepengar, vi var ju unga så detta var helt OK för oss. Vi spelade i de flesta städerna och i olika hålor. Det var nästan roligt överallt.

Vilka var de bästa banden i Sverige på den tiden?

-Sötlimpa, EATER, Asta Kask, P-Nissarna…det finns många grupper som gjorde enstaka bra låtar men tyvärr så gav de flesta banden ut sina skivor på egna bolag. Det fanns ingen etikett att samlas på som det fanns i England och i andra länder. I Sverige var det kanske lite väl underground. Jag tror många band sprack för man orkar inte hålla på hur länge som helst med att göra allt själv. Det är ju också en fråga om ekonomi.

Jag gillade mest den Brittiska punken och tyckte inte att de svenska var så bra. Det berodde bl.a. på att de svenska skivorna hade urusel kvalité och inspelade i nån usel studio på vischan. Jag gillade inte i heller den amerikanska så bra.

Vad är skillnaden på punk nu och då tycker du och vad betyder den för dej??

-Den är väl en del av mitt liv, så den betyder väl mycket. Den bara är där…

Punken har ju hängt med en i över 20 år, så den är ens liv. Från början chockade man ju folk hur man såg ut och det kanske var en uniform, men en cool sådan. Det var en jävla gemenskap på den tiden med alla punkare. Det kanske det är i dag också, men jag är inte så bra på detta nu. Men då var det bara en punk, nu är det en massa olika grenar, falanger. Det är bättre att vara united against the society. Då var allt nytt. Sen vet jag inte om man har kallat sig punkare eller om man nånsin har gjort det, man har bara varit vad man känt för och lyssnat på punkmusik. För mig betyder punk också att man skall engagera sig i saker, vad det nu än är. Kanske starta ett band, zine, ett bolag eller protestera mot nåt man tycker är orättvist (vilket till stor del av dagens samhälle är), vara den man är våga gå mot strömmen, tänka som en individ. Det går alltid att förändra nåt med hårt arbete. Men allt detta är djävligt svårt, lätt att man blir en i mängden. Vad jag aldrig har gillat är det är dessa jävla pengar som styr och kontrollerar alla människors liv. Det är inte schysst. The world sucks!

Varför slutade ni?

-Jag kommer inte ihåg så noga, men jag kommer ihåg lite grann att det var en massa bråk om vilken inriktning vi skulle ta. Har för mig att jag och sångaren Puma inte kom bra överens. Jag var fan i mig inte lätt att ha med att göra när jag var yngre. Fick jag inte min vilja igenom så blev det ett jävla liv, det skall jag lova… Men det var nog kanske också brist på framgångar, vad vet jag, börjar man spela när man är rätt så ung så växer man ifrån varandra. Det är helt naturligt. Vad jag kom ihåg så blev hela punkscenen mycket inspirerad av Metal i mitten av –80 talet. Grupper som English Dogs, Discharge och andra grupper la in mer och mer metallriff vilket jag menar gjorde punken jävligt ointressant, tyvärr. Sen om detta var en orsak till vi la av tror jag inte. Men jag kände så. Det var när Metallica och sådana band kom och alla polare tyckte de var bra, då fick jag nock. Jag kan fortfarande inte lyssna på sån tävlingsmusik. Jag kunde inte lyssna på snabb punk på många många år, men fick upp öronen igen i mitten av 90-talet med bl.a. Rancid som var/är bra. Fy fan för andra delen av 80-talet när det gäller punkmusik, det var några svarta år. Men som sagt hjulet är runt och man går runt runt runt…

Hur skulle ni låta om ni spelade idag tror du?

-Hypotetisk fråga. Men det är klart att det skulle vara punk för fan…

Varför körde ni på engelska och inte på svenska?

-Vissa kan köra på svenska bra, men det är fan i mig inte lätt. Engelska låter coolare och det är kanske lättare att skriva en text på engelska än på sitt modersmål som man förstår varenda ord. Man tycker lätt att det kan bli litta töntigt. Vi gjorde förresten en låt på svenska som skulle vara med på Really Fast 2, ”Unga O Arga”, men den tog dom inte med utan dom tog i stället med ”Nowhere”.

Vad var det bästa respektive det sämsta med att vara med i Bristles?

-Att man kom ut och träffade likasinnade. Jävligt sköj. Att man kanske söp alldeles för mycket. Det kanske ingår i sin uppväxt tid. Jag hade själv problem med kröken och att det kanske krökades för mycket ibland och att publiken sket i banden som spelade i stället var det kanske roligare att vara utanför och kröka, jag var lika dan själv, men det var fan i mig en rolig tid…

De fem bästa punksinglarna från den tiden(svenska alltså)?

-Detta är som jag tycker idag, då hade jag kanske tyckt annorlunda?!

Bristles – Don’t Give Up (klart bra)

Sötlimpa 1:a med ÖL (schyssta och schyssta gigs med dem goa gubbar ÖL!)

Headcleaners and Huvudtvätt – ExtremP 9 Tracks (bra tvåtakt, betydde mycket, redan inspelad –81!)

Asta Kask (kan inte hitta nån singel med dem, måste ha pundat bort dem, var fan e’ dom??????????? kom ihåg när jag hörde dem på ny våg med Jonas Almqvist som programledare, fan vad bra med två takt, har betytt mö för maj!)

Sabotage 81 1:a med Håll Käft (otrolig bra och döds bra ljud)