Norska Brillejesus är en riktigt bra och välkommen ny grupp som jag inte har hört. Jag gillar verkligen deras musik och jag var tvungen att intervjua dem. Jon är den som svarar på frågorna. November-2021 S

 

Snälla, berätta lite historia om gruppen?

Jon: Bandet startade för några år sedan. I början var det Ebbe på akustisk gitarr/sång, Kevin på elgitarr och jag på trummor. Efter vår första spelning insåg vi att vi behövde lite mer low-end och rekryterade Espen på bas. Efter att vårt första album släpptes köpte Ebbe en Filichordia-orgel, och hans svåger Ådne gillade orgeln så mycket att han bara var tvungen att gå med i bandet! Efter att vi spelat in vårt andra album ville Ebbe fokusera mindre på att spela och mer på sång, så jag blev befordrad till gitarr och ersattes av en mycket bättre trummis, Simen.

 

Berätta lite om alla medlemmar i gruppen just nu, ålder, familj, arbete, intressen och något dåligt om alla? Tidigare band? Andra band på sidan?

Jon: Vi pratar inte illa om varandra, så jag ska nämna något bra om alla istället för något dåligt.

Ebbe är en fyrabarnsfar i 40-årsåldern som arbetar som bibliotekarie i en liten stad som heter Riska. Han har spelat gitarr sedan tonåren och har släppt skivor med Arthur! and Teeny Grownups innan han startade Brillejesus. Ebbe grundade bandet och skriver alla våra låtar. Ebbe är också medgrundare av vårt skivbolag Kari Recordings. Positivt: Ebbe köpte en hund under pandemin, och han har skrivit en låt om det.

Jon (gitarr, bakgrundssång och trummor på albumen) är Ebbes kusin. Han är i 30-årsåldern och arbetar som dörrvakt på en av Stavangers bästa konsertlokaler, Folken, och som assistent på det lokala sjukhuset. Jon har tidigare spelat med Ebbe i Arthur! (han spelade trummor) och är också en av grundarna av vårt skivbolag. Positivt: Inspirerad av Ebbe och Joe Strummer började Jon springa under pandemin och kan nu springa 10 km trots att han har astma och har rökt i tjugo år.

Kevin (gitarr) är en tvåbarnsfar som arbetar som fysiklärare på den lokala internationella skolan. Född i New Jersey, hade han aldrig riktigt varit med i ett band innan vi startade Brillejesus. Kevin är av bandtn utsedd till snack-dad (han tar med godis och Pepsi Max till repetitionerna) och har byggt sin egen gitarrförstärkare. Positivt: Kevin har en examen från Cornell University, ett av världens mest prestigefyllda universitet där han påstår sig ha studerat "något om vatten och bajs och sådant". Espen (bas och bakgrundssång) är i 20-årsåldern och driver en egen inspelningsstudio i utkanten av Stavangers centrum. Espen kommer från Yasta stad, som har gett Stavanger några underbara experimentella band under de senaste tio åren, och Espen har förmodligen spelat i (eller producerat) hälften av dem. Alla våra skivor är inspelade i hans studio, och han gör tekniken och produktionen medan han spelar basen live. Positivt: Espen har varit på en produktionsklass/workshop med Steve Albini!

Ådne är en tvåbarnsfar i 40-årsåldern. Ådne har en kandidatexamen i kyrkoorgel och är operamästare och är den överlägset bäst utbildade musikern i bandet. Han arbetar som musiklärare på stadens bästa gymnasium och har tidigare spelat med band som turnerat internationellt, som Thomas Dybdahl och Purified in Blood. Ådne har genomgått Lasik-operation, vilket har gett honom smeknamnet "brillejudas". Positivt: Ådne har köpt en stuga och älskar att göra gör-det-själv-grejer i stugan på helgerna.

Simen (trummor, trummor och fler trummor) är i 20-årsåldern och är både den nyaste och yngsta medlemmen i bandet. Simen studerar trummor på heltid på det lokala universitetet och gör en del sessionsarbete vid sidan av. Liksom Espen är Simen från Tasta och är därför med i många intressanta experimentella band. Simen brukade spela handboll när han var yngre, men han har inte tid med det längre på grund av alla band. Positivt: Vid vår senaste show spelade Simen ett trumsolo med en av cymbalerna placerad på Ådnes huvud, och alla överlevde!

 

Jag kan höra mycket olika influenser men mest punk och lite indie, i recensionen säger jag Wedding Present, Pixies och White stripes, vad sägs om det? Favoriter från förr?

Jon: Du liksom slog spiken på huvudet där. Ebbe är en gammal indiekille och älskar band som Herman Dune och Neutral Milk Hotel, men han har en fot i punklägret också, och det finns mycket Ramones i mig och Kevins gitarrspel. I detta band har han också hämtat mycket inspiration från norska band som deLillos, Raga Rockers och Stavangerensemblet. Ebbe anser också att den norska radiostationen NRK P1+, en radiostation som syftar till att behaga pensionärer, är den enda radiostationen som spelar några bra låtar i dag, vilket förmodligen påverkar hans låtskrivande på något sätt. Men vi är ett sexdelat band med sex väldigt olika medlemmar, så du kan nog hitta inspiration från varje genre sedan barocken om du tittar tillräckligt nära.

 

Brillejesus är ni nöjda med namnet? Hur kom det sig? Vad betyder det? Är det en vanlig fras att säga till någon med glasögon eller vad? Vilket är det bästa bandnamnet du vet?

Jon: Vi är mycket nöjda med namnet, det är ett bra namn! Det är och gammalt derogativt namn för någon som bär glasögon, ungefär som fyra ögon på engelska, men det har bonusen att det får många att fråga om vi är ett "kristet" band. En fråga som det finns många svar på, till exempel "några av oss är", "vi har ingen religiös agenda" och "Ingen av våra medlemmar heter Christian". Det bästa bandnamnet är förmodligen The Bonzo Dog Doo-Dah Band. Eller Iwrestledabearonce. Eller Ramones.

 

Vad är det bästa med att spela live? Har ni gjort något sedan covid-19 kom? Vad är er styrka i att spela live?

Jon: Det bästa med att spela live är förstås publiken! Inget slår en bra publik! Vi spelade sex spelningar medan Norge hade Covid-begränsningar, tre akustiska shower och tre med hela bandet. Vår styrka är förmodligen vår energi, och det faktum att publiken kan märka att vi älskar att göra detta. Vi gillar att skämta, både med varandra och med publiken.

 

Och var är bäst att spela? Och det värsta stället?

Jon: Vi har inte riktigt spelat på några dåliga arenor. Vi har spelat på stora rockarenor och små caféer, och om du har rätt attityd, en bra kemi och några bra låtar kan även det värsta skyltfönstret vara som Madison Square Garden, The Cavern Club eller CBGB: s.

 

Hur är det att spela den här typen av musik i Norge just nu? Vilka typer av band har ni konserter tillsammans med?

Jon: Tja, jag antar att alla rockband går runt och hoppas att bandet kommer vidare nästa stora sak när som helst nu, men du kan komma ganska långt i Norge om du har ett bra nätverk och är villig att investera lite tid och ansträngning i det (och kanske lite pengar). Men det här är ingen karriär, det här är för skojs skull. Vad jag kan säga är att vi kunde spela en festival utanför staden under en världsomspännande pandemi, och det är bra. Vi brukar spela med lokala punkband. Vi skulle kunna spela med andra typer av band också, som rock, new-wave eller hardcoreband men det är oftast punkband. I somras spelade vi på en folkfest och någon form av techno-hippie-rock-festival, så det varierar lite.

 

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord?

Jon: Indie punk överraskning!

 

Vad betyder punk för dig, är det bara ett ord eller är det en livsstil?

Jon:Joe Strummer sa en gång :"Punkrock betyder faktiskt föredömligt sätt för din medmänniska". Å ena sidan är punk ett mode designat av Malcolm McLaren och Vivienne Westwood i London år 76. Men punk är också The Clash och sådant som Joe Strummer gjorde från 1977 till 2002, som står upp för människors rättigheter, inte bara dina egna, och gör jorden till en bättre plats för alla (men inte på ett hippie sätt), och med ett kick-ass soundtrack! Jag tror inte att vi kommer att förändra världen på egen hand eller något, men det skulle vara bra att göra en ansträngning och kanske inspirera ett par människor på vägen.

 

Vilken låt/album eller grupp var det som tog dig in i punk/hardcore eller att spela musik överhuvdudtaget?

Jon: Jag började sjunga och spela i band när jag var elva. Då lyssnade jag främst på The Beatles, Radiohead och Fountains of Wayne. När jag var 13 gav Ebbe mig Ramones Antrhology i julklapp, och det var då jag upptäckte punkrock. Därefter var det The Clash och Ebba Grön.

 

Vad ska en ung kille göra idag för att chocka sina föräldrar som vi gjorde när vi var unga? Har de redan sett allt?

Jon: Bär uppknäppta skjortor, raka jeans, Nike löparskor, och göra sina läxor? Jag tror att det bästa sättet att göra uppror är att utbilda sig själv och se lite fyrkantig ut och överraska människor. Om du har en notad läderjacka och en grön tiuppkam överraskar du inte någon, inte ens dina morföräldrar.

 

Hur är det att bo i Norge just nu? Politiskt? Fascister?

Jon:Vi sparkade just ut de konservativa ur regeringen, så det är bra. Den radikala vänstern och Miljöpartiet växer och har ett stort block i riksdagen. Vilket är bra. Vi har inget SD här, men vi har små högerorganisationer som NDL (Norweigian defense League) och SIAN (Stopp Islamiseringen av Norge) men de är alltid underlägsna 30-1 vid varje demonstration. Norge är det bästa landet i världen att leva i, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar: Vi kan behandla flyktingar bättre, vi kan behandla klimatet bättre och vi kan minska klyftan mellan rika och fattiga. Men vänstern har spelat försvar i åtta år, så förhoppningsvis blir det bättre nu.

 

Finns det några bra band från Norge just nu? Är punkscenen/indiescenen/hardcorescenen stor? Hur är det i din hemstad?

Jon: Ett av de största norska banden just nu är Kvelertak, som har rötter i punk/hardcore-scenen i vår hemstad. Så det är lugnt. Vi är från den norska oljehuvudstaden Stavanger, och där du har makt och kapital får du punkrock, titta bara på Washington DC och New York! I allmänhet har Norge många punkband, både 70-talsinspirerade band, 80-talsinspirerade band och en stor scen med 90- och 00-talsinspirerade band i Oslo. Stavangerscenen har också ett stort 00-talsinspirerat band som heter Prikkedöden, som vi har spelat ett par spelningar med. Några av mina favoritband inom norsk punk och hardcore är just nu Rødt Kort och Dangerface från Stavanger, och The Good, The Bad & The Zugly från Oslo/Hadeland.

 

Vad vet du om Sverige? Har du varit här nån gång? Vad är typiskt svenskt? Vad är typiskt norskt? Jon: Jag bodde i Trondheim i tjugoårsåldern, så jag brukade åka till Åre varannan vecka för att köpa cigaretter och snus. Norge och Sverige är ganska lika, men vi är också olika: jag tror att du tycker att du är lite mer borgouise än oss, eftersom du brukade ha adel och så, men jag tror att tiden har kommit ikapp den skillnaden, för nu flyttar många svenskar till Norge för att få fasta jobb. Jag tror att trender som används kommer till Sverige snabbare, så ni hade punkrock före oss. Men du har också nykonservativism före oss, där Reinfeldtregeringen tog bort din välfärdsstat. Så när Solbergsregeringen försökte göra samma sak här var vi förberedda.

 

Har du hört några bra band från Sverige?

Jon: Några av mina favoritband är från Sverige! Refused, The Hives, Hellacopters, Ebba Grön, Stilett, Backyard Babies... Ert land har haft ett enormt inflytande på mitt liv, åtminstone när det gäller musik.

 

Era texter, vem gör dem och vad påverkar er? Aldrig på engelska?

Berätta lite om följande låtar

-Dine kommentarfelt
-Bibliotekerblues
-Når detta er over

Jon: Ebbe skriver texterna. Han har skrivit på engelska förut, men jag antar att norska känns mer naturligt. Någon sa en gång att skriva texter på engelska när det inte är ditt modersmål är som att skriva texter med vänster hand om du är högerhänt – du gör bara saker svårare för dig själv. Ebbe skriver observationstexter, han skriver om vad som finns omkring honom. Vår senaste singel är en ramsa för hans barns fotbollslag. Men när demonstranter som protesterade mot norska vägtullar var d*cks skrev han om dem och skrev "Bompenger, bompenger", som är vår mest populära låt. "Dine kommentarfelt" handlar om kommentarsavsnitten i tidningar och på sociala medier, och hur sjuk Ebbe blev av att läsa dem. Människor kan inte själva kontrollera sig själva när de får tillgång till ett tangentbord och en plattform att skriva på. Bibliotekarblues är en låt om en bibliotekarie som tillbringar all sin tid på jobbet runt böcker, men aldrig får tid att läsa någon av dem. Det är en enkel iakttagelse från Ebbes jobb, men du kan förmodligen tolka lite djupare, dold mening om du vill. Som en bartender som aldrig har tid att sitta ner och ta en drink. Detta är (såvitt jag vet) den tredje låten han skrivit om bibliotek

"När dette er over" är vår Covid-låt. Det handlar om att stanna inne under nedstängningen, känna sig nostalgisk över hur det brukade vara när man drömde om framtiden.

 

Finns det något ämne som ni aldrig kommer att skriva något om? Eller är inget heligt?

Jon: Som jag sa: Ebbe är en observationsförfattare, så han skriver om vad han tänker på. Om han ska åka på interrail med sin familj, skriver han om det, om det är två dagar till löning och han drömmer om vad han ska göra med sin lön, skriver han om det. Ibland skriver han politiska låtar som kan provocera, men jag tror inte att han menar att förolämpa någon, det är inte poängen med bandet.

 

Politik och musik, går det hand i hand? Vilken är er mest politiska låt? Är det viktigt att få ut sina åsikter inom musik? Eller är det okej att spela musik och inte sjunga om politik?

Jon: Först och främst: Det är okej att inte skriva om politik. Några av våra låtar handlar inte om politik, utan om att åka på semester. Men å andra håll kan många låtar vara politiska utan att vara självklart politiska, som vår låt "Gjenbruksbutikk": Det är bara en låt om en resa till en second hand butik. Men att gå till second hand butiker kan vara mycket politiskt! Köpa begagnade saker istället för nya, inte bidra till samhällets press med att ha de nyaste, hippaste sakerna etc. Våra mest politiska låtar är förmodligen de på vårt första album, som "Vi har det för gudt" och "UDI".

 

Bästa politiska band/artist?

Jon: Det är en knepig fråga, eftersom ett politiskt band kan ha bra texter men skitmusik, eller vice versa. Men mina tre bästa är förmodligen The Clash (1), Refused (2) och Manic Street Preachers (3).

 

Tror du att musik (texter och så vidare) kan förändra någons liv, jag menar människor som lyssnar på musik?

Jon: Ja, det kan det. Både soniskt och lyriskt. När jag var fem år hörde jag "Did I Ever Hear You Say You Love Me" av Stevie Wonder för första gången, och det var också första gången jag dansade. Jag hade aldrig märkt rytm i den graden tidigare, och det förändrade mitt liv helt. Och musiken har fortsatt att bidra till små och stora förändringar i mitt liv, på samma sätt som litteraturen har gjort. Första gången jag hörde "100%" av Sonic Youth var förmodligen en av de viktigaste dagarna i mitt liv, eftersom jag aldrig hade upplevt något så högt som det tidigare (en annan skiva Ebbe gav mig i julklapp, btw).

 

Ditt favoritskivomslag? Vem gör era omlsag? Och har ni några bra skivaffärer i din hemstad?

Jon:Sergeant Pepper, kanske? Eller Abbey Road? Eller kanske London Calling? Det finns för många ikoniska albumomslag. Vårt första albumomslag designades av en tidigare medarbetare till Ebbe vid namn Benjamin Hickethier. Enligt myten var designen vi slutade använda inte ett seriöst förslag, utan bara något han gjorde för skojs skull. Vårt andra albumomslag designades av Ebbes mamma, och är ett faktiskt broderi som hon gjorde, som Benjamin sedan skannade eller gjorde något grafiskt med.

 

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Varför eller varför inte? Vinyl, CD, kassett, vad föredrar du om du kunde välja vad som helst?

Jon: Vi är skivsamlare, och vi samlar alla format: Vinyl, CD, kassett, kanske till och med MiniDisc. Men Vinyl är vår favorit, och enligt min mening det bästa formatet för att fysiskt distribuera musik idag. Men några av våra låtar distribueras bara digitalt, eftersom vinyl är dyrt och eftersom det krävs mycket mer planering för att släppa en vinylskiva än det gör för att släppa något digitalt.

 

Snälla, berätta en rolig sak som har hänt under er karriär och under något gig? Jag kan tänka mig att ni är ett roligt band att se på scenen?

Jon: Jag ska inte avslöja Ebbes banan-trick, du måste se det själv, men det är en riktig publikfavorit. Men ja, det är alltid lite skämt mellan oss och med publiken. Mitt favoritögonblick var det ovan nämnda avsnittet på vår sista show där Simen spelade trumsolo med en av cymbalerna placerad på Ådnes huvud.

 

Hur ser er publik ut? Vilka människor saknar du på era konserter? Vilket är det största bandet ni någonsin spelat tillsammans med?

Jon: Vår publik brukar vara mellan 25 och 50 (samma ålder som medlemmarna), mestadels högutbildade som är lite alternativa. Många lärare, eller personer som borde ha varit lärare. Och bibliotekarier. Så jag antar att vi kan ha fler människor under 25 år, och fler arbetarklassfolk. Vi har inte riktigt spelat med några stort band än, vi spelar främst support för våra vänner eller låter våra vänner spela support för oss.

 

Ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet?

Jon: FFS! Det här är tufft!

The Beatles – Rubber Soul

The Clash – Give ‘Em Enough Rope

Refused – The Shape of Punk to Come

Ramones – Anthology

Trojan UK Hits Collection

Concerts:

Silver VS Amulet, Folken

Kvelertak, Folken

Bruce Springsteen, Telenor Arena

Beastie Boys, Quartfestivalen

Refused, Øyafestivalen

Den sista listan är svår att förstå, menar du saker eller livshändelser?

Jag kör på med "saker"

Kärlek

Hopp

Gemenskap

Musik

Snabbmat

 

Första, sista och dyraste skivan någonsin köpt? Och det mest pinsamma rekordet i din samling?

Jon: Första skivan: D.D.E. – Det går likar no (om jag fortfarande hade den skulle detta vara den mest pinsamma skivan i min samling). Senaste skiva: Dangerface – Get Loud! (Jag köpte den på en spelning häromdagen). Dyrast: Förmodligen "A Poet's Life" av Tim Armstrong, den vita begränsade utgåvan RSD-versionen. Jag skäms inte för mina skivor, men om jag fortfarande hade D.D.E-skivan, skulle det vara ganska pinsamt.

 

Är det tråkigt med intervjuer? Är det mycket intervjuer?

Jon: Nej, och nej. Vi blir inte intervjuade så ofta, och jag tycker att det är intressant.

 

Bryr du dig om recensioner? Vilket är det mest märkliga ni någonsin fått, med det här bandet eller något annat band du har varit med i? Har ni någonsin ändrat något efter en dålig recension?

Jon: Jag tror att ett hälsosamt tillvägagångssätt för recensioner är att bry sig om de goda och inte bry sig om de dåliga. Det är min strategi. En recension sa att en av våra låtar (Jeg kjøpte meg et orgel) borde ha låtit mer "Juligt” eller något, det var ganska konstigt. Så jag föreslog att vi skulle sätta några klockor på den och släppa det som en julsingel, men vi gjorde det aldrig.

 

Vilka band jämför folk er med, är det tråkigt att folk jämför er med andra band eller är det förståeligt?

Jon: Jag är inte riktigt säker på vilka folk jämför oss med, det är väldigt lätt att jämföras med andra norska band när man sjunger på norska, särskilt band från Oslo (Ebbe talar och sjunger på Oslodialekt), och jag tror att folk jämför oss med några band därifrån. Jag tycker inte att jämförelser är tråkigt eller något, det är bra att jämföras med andra band. Som när du jämförde oss med Wedding Present.

 

Om du kunde välja fem band från det förflutna och historien och nutida och både döda och levande band för att ha en konsert tillsammans med ert band. Vilka fem hade du valt?

Jon: The Beatles

The Clash

Beach Boys

Ramones

Sonic Youth

Jag slår vad om att många skulle komma till den showen, det skulle hjälpa oss mycket.

 

Är musik ett bra sätt att komma ut med frustration och bli en trevligare person utanför musiken?

Jon: Trummor var definitivt terapeutiskt för mig, och gitarrspelande också, men på ett mindre aggressivt sätt. Men musik kan också ha en negativ effekt: Bra repetition = bra Jon, dålig repetition = inte så bra Jon.

 

Vilken är den märkligaste frågan ni någonsin har fått i en intervju? (Utom den här)

Jon: Ebbe fick en gång en fråga om t-shirten jag bar på ett bandfoto, det var lite konstigt att fråga om.

 

Vilket är frågan du vill ha, men du aldrig får. Snälla, fråga den och svara på den?

Jon: "Vilken utrustning använder du?" Till vilket svaret är "Epiphone SG genom en Boss Stagetuner, EHX Soul-Food, MXR GT-OD, lite reverb-pedal, EHX LP-1 och sedan in i en VOX AC15."

 

Framtidsplaner för bandet?

Jon: Spela in och släppa några låtar, spela några spelningar (både hemma och utanför stan), och sedan, vem vet? Världsdominans?

 

För dig själv?

Jon: Få ett heltidsjobb (istället för olika små jobb), bli kär (förhoppningsvis för gott) och spela lite rock n' roll.

 

Visdomsord?

Jon: "Utan människor är du ingenting" – Joe Strummer (och varje ord som någonsin yttrats av Johnny Cash)

 

Något att tillägga?

Jon: Jag tror att det täcker allt.

 

En sista fråga. Många rockband gör sin egen öl, om ni skulle göra en , vilken typ av öl hade det varit och vad hade det hetat?

Jon: Tja, vi brukar köra till spelningar och jag är te-galning, så det skulle vara något som du kan göra en alkoholfri version av också. Det måste vara något enkelt, med sin egen speciella smak, så kanske en tjeckisk pilsner eller en amerikansk Lager? Både med och utan alkohol.