Den här intervjun med Breakout gjordes i oktober 2023. Bandet hette Intensified Chaos förut och jag fick deras samlings-LP för några månader sedan. Riktigt bra punkrock.

När startade ni upp Breakout igen?

Rat: Vi träffades precis innan Covid. Sensommaren 2019.

Mike: 3 eller kanske 4 repetitioner, sedan slog pandemin till.

Matt: Vi repeterade inför Janus Stark-spelningen 2020. Men det ställdes in på grund av Covid.

Rat: Så det tog ett tag innan vi kunde träffas igen.

Ed: Men vi slösade inte bort tiden. Vi använde den för att arbeta fram nya låtar.

Varför slutade ni spela när ni gjorde det?

Ed: Det fanns aldrig någon slutpunkt, det bara rann ut i sanden. Egentligen slutade vi aldrig, det var mer av en längre paus.

Mike: Väldigt utdragen (skrattar).

Ed: Det stämmer.

Rat: Olika personer slutade vid olika tidpunkter och ersattes. Nick lämnade bandet sommaren 1983, inte långt efter att vi hade spelat in "Waste Away". Precis som i låten var han frustrerad över sitt liv, sin framtid, så han gick med i armén för att lära sig ett yrke. Gick med i the Engineers.

Mike: Blev en Brickie – det är en murare

Ed: Vi rekryterade "Thatcher" på bas. Rob Trott, han var takläggare till yrket.

Rat: Jag lämnade slutet av 83 för att resa.

Ed: Dave Johnson kom med på gitarr.

Mike: Thatcher råkade ut för en motorcykelolycka och kom aldrig tillbaka. Glyn gick med på bas och lämnade senare för att åka till en kibbutz. Så småningom, efter att Glyn lämnade 84, rann det bara ut i sanden.

Ed: Vi kände alla att vi hade gjort vår del. Bra gjort. Åstadkommit mycket på kort tid. Men också förmodligen gjort så mycket som vi någonsin skulle göra. Det var svårt att se vad man skulle göra härnäst. Hela punkscenen hade peakat lite och verkade vara på väg att gå ner.

Mike: Det fanns ingen fientlighet. Vi förblev kompisar.

Varför ändrades namnet från Intensified Chaos till Breakout?

Mike: Det fanns några andra band med "Chaos" som en del av sina namn, vi gillade nog bara den delen och lade till vår egen bit och blev Intensified Chaos till en början. Men senare kändes det lite daterat och kanske lite för mycket som andra namn. Så vi ändrade till "Breakout".

Ed: Lokalt blir vi vanligtvis ihågkomna som "Intensified Chaos". Men den enda låten som kom på vinyl var "Waste Away" som gick under namnet "Breakout". Albumet var väl distribuerat så verkligheten är att fler känner till oss under det namnet. Och nu är vi i Breakout igen.

Berätta om dagens medlemmar? Ålder, band före och vid sidan av och något om vad ni gör när ni inte spelar?

Ed: Vi är alla i slutet av 50-årsåldern – utom Matt, han är fortfarande i 40-årsåldern, bara.

Rat: Har jobbat i dryckesbranschen mer eller mindre sedan dess. Har en ung familj. Musik är fortfarande min största hobby. Min äldste son har nyligen tagit upp gitarren och kör på. Han kommer att vara bättre än mig snart.

Mike: Inte för att ribban är så hög, märk väl!

Rat: Det är sant, men det här är ju Punk mate!

Mike: Ingenjör. Gick som lärling och är fortfarande i huvudsak ingenjör och trummis.

Ed: Gjorde ingenting musikaliskt. Följde min pappa in i inredningen först, sedan installerade jag pop up sprinklersystem på golfbanor och sånt. Gick sedan tillbaka till att dekorera, och går hårt på det nu. Fotboll är min andra kärlek.

Mike: Jag har spelat trummor i ett antal band genom åren. Rat och jag spelade tillsammans i ca 14 år i 1 band. Jag spelar fortfarande i ett coverband.

Matt: Jag har spelat i ett antal band, både gitarr och bas. Jag springer. Mycket.

Spelar ni mycket nuförtiden. Ni berättade att ni spelade med GBH nyligen?

Matt: Vi har alla hektiska liv. Mike och jag spelar i ett annat band också, så vi har ingen produktiv Breakout-spelning eller repschema. Som sagt, vi drar alla åt samma håll när det finns en spelning planerad.

Mike: Vi gillar att välja och vraka. Att spela spelningar tillsammans med våra hjältar – som GBH. The Subs är vår dröm... även om det ser allt mer osannolikt ut.

Ed: Man vet aldrig!

Mike: Vi är öppna för erbjudanden om någon har kopplingar till rätt band.

Rat: Vi jobbar på en lokal spelning i slutet av oktober. DIY-jobb – vi sätter ihop det själva som vi brukade att göra.

Ed: "Maisies" – det är The Kings Head, High Ham. Det är nära Langport, där vi kommer ifrån. 28 oktober. Alla är välkomna.

Är det den typen av band ni gillar att spela med?

Mike: Ja. GBH stod högt upp på vår bucket list.

Ed: Vilket som helst av de tidiga 80-tals punkbanden skulle vara skitbra. Vi har tidigare delat scen med Vice Squad, Peter and the Test Tube Babies, Blitz. Så den typen av grejer.

Vilket är det mest udda bandet ni har delat scen med?

Ed: Massor av karaktärer. Scum från Bath, kanske. Basisten hade bara 1 sträng på sin bas

Rat: Självklart! Jag tror att Derek på gitarr inte hade en komplett uppsättning strängar heller. Hade inte råd med dem, antar jag. När jag träffade dem första gången repade Spider – deras trummis – på resväskor istället för trummor. Men de lät bra.

Ed: Full av snor, attityd och entusiasm. Det är det som räknas.

Om ni jämför när ni startade bandet på 80-talet och spelade live då, vad är den största skillnaden nuförtiden?

Rat: Internet och sociala medier i synnerhet. Förmågan att se, få kontakt och engagera sig med likasinnade.

Mike: På 80-talet handlade det om att träffa folk på spelningar, se annonser i "Sounds" (musiktidning) och telefon! Vi dök upp på en spelning efter ett enda telefonsamtal. Har aldrig haft några problem.

Ed: Nick såg annonsen i "Sounds" som ledde till att "Waste Away" kom med på samlingsalbumet Wet Dreams. Bara skickade en demo I ett brev. Kunde inte maila då. Så är det inte.

Rat: Det fanns inte så många ställen att spela på lokalt, i alla fall inte i början. Ofta var vi tvungna att göra DIY (Do It Yourself) våra spelningar. Att göra allt själva. Vi var tvungna att boka lokalen, banden, PA:t, säkerheten, allt egentligen.

Mike: Det finns en som vi var tvungna att boka som ett "folkband". Det var en kyrksal och det var det enda sättet att komma under radarn, att få bokningen.

Rat: Det stämmer. Men nu kan du kontakta alla digitalt på ett eller annat sätt, arenor, fans och följare, till exempel, och det är definitivt ett stort steg framåt.

Matt: Och vår nästa spelning är DIY. Cirkeln är sluten

Hur lever punken vidare i England nuförtiden?

Rat: Levande. En hel del "retropunk", som vi, men också nya grejer.

Mike: Massor av festivaler och möjligheter för äldre punkband och nyare att spela tillsammans med.

Ed: Den första Plymouth-spelningen var så: Acid Attack, No Robell, Butt Plug Babies, vi och original Mau Maus. En bra blandning

Mike: Hela grejen med sociala medier hjälper. Vi har sagt det förut, men det är så mycket lättare att få kontakt med människor, band och spelställen. Det är bra. Hjälper till att hålla allt vid liv.

Finns det några bra nya band som du gillar? Någon av de gamla som fortfarande spelar som du tycker är riktigt bra idag också?

Mike: Tja Subs... Självklart

Rat: Jag skulle älska att se Partisans – men de verkar inte spela så mycket. Amyl & the Sniffers är mycket bra.

Matt: Bob Vylan.

Ed: Saken är den att när man väl börjar namnge nya band så kan det bli kontroversiellt: de är/är inte punk. Men det finns massor vi gillar, Idles, Hot Flab, Chaos 8, Menstrual Cramps. Allt bra.

Hur är det att bo i England nuförtiden? Politik, Brexit etc?

Rat: Det finns en bra låt av Tinseltown Rebellion som heter "Shit" som släpptes inför det brittiska valet 2019. Sammanfattade politik då och ganska mycket nu också. Lyssna.

Matt: Det är tidlöst.

Rat: När det gäller Brexit, ja, oavsett hur man ser på saken så verkar det inte finnas några tecken på ett soligt högland ännu. Men med Covid, inflation och en rad tvivelaktiga premiärministrar är det svårt att reda ut vad som har haft den värsta effekten. Musikaliskt gör Brexit onekligen europeiska spelningar och turnéer mycket knepigare. Men Covid gjorde att vi förlorade vår ursprungliga comeback-spelning som förband till Janus Stark.

Matt: Men sedan blev vår come-back-spelning som förband till Mau-Maus en huvudspelning när de oturligt nog fick Covid.

Mike: Det var ett elddop. Vi hade inte spelat på 38 år och fick höra att vi var headliners 24 timmar innan.

Ed: Fuck politik, de är alla jävligt korrupta!

Ni har bytt premiärminister så ofta på sistone så jag vet inte riktigt vem som bestämmer nu....Vad skulle du göra om du fick chansen att ha den makten i England, säg i en vecka?

Ed: Är det någon som bestämmer?

Mike: Obligatoriska trumlektioner i grundskolan, tror jag.

Matt: Avskaffa överhuset. Så många värdelösa idioter!

Ed: Var ska man börja? Var ska man börja? Hm, social omsorg. Speciellt för gamlingar och de med demens och liknande. Av allt att döma är social omsorg & vård något som Sverige är bra på. Kanske kan vi lära oss av er

Rat: Det är svårt att toppa något av dessa förslag. En vecka är inte lång tid – jag tror att det är något som involverar apelsiner och självkvävning. Jag är väldigt inspirerad av Tory-traditionen, förstår du.

Era texter på LP:n ni skickade till mig innehöll en del om att Punk och Skins ska förenas, är det ett problem nu?

Mike: Nej, jag tror inte det, i alla fall inte med vår generation och på våra senaste spelningar. Alla är bara där för musiken.

Ed: Låtar som "Unite & Fight" handlar faktiskt inte bara om att Skins & Punks arbetar tillsammans, de handlar om rasism och fascism. När vi skrev det handlade det specifikt om Nationella fronten som rekryterade skins. S.H.A.R.P. (Skinheads against Racial Prejudice) existerade inte på den tiden. De flesta av dessa problem finns fortfarande kvar idag, om än i en eller annan utsträckning.

Matt: En av våra nya låtar, "Hands Up Don't Shoot", handlar om rasism idag. Vi skulle inte ha skrivit det om vi inte trodde att det fortfarande var ett problem med vissa människor.

Vad handlar/handlade era texter om annars?

Ed: Saker som påverkar oss eller våra vänner eller om saker i nyheterna. Ojämlikhet. Rasism. Thatcher. Drogmissbruk. Punkare och skinheads som slåss mot varandra. Brist på arbetstillfällen. Extremistisk politik – av alla slag. Frustration. Desillusion. Den typen av grejer.

Rat: Mest samma saker som stör oss idag.

Ed: Förutom Thatcher förstås!

Rat: Den där har försvunnit – byt nu ut Trump eller Boris eller någon annan av de där politiska idioterna.

Mike: "Waste Away" skrevs till stor del av Nick. Delvis självbiografisk. Den handlade om hur han kände att hans liv skulle kunna gestalta sig om han inte fick grepp om det.

Matt: En av våra nya heter "NHS" och den uttrycker vår totala förtvivlan över tillståndet i Storbritanniens National Health Service men också vår kärlek till den.

Mike: "Maniac" handlar om vår erfarenhet av gig-våld som var ganska vanligt.

Rat: Det handlar specifikt om en av våra spelningar på Bridgwater Arts Centre. Vi var förband till Peter & the Test Tube Babies eller om det kan ha varit Vice Squad. Våldet kom bakom scenen när en folkmassa kom instormande i rummet och nävarna talade.

Ed: Hände hela tiden. Spelningen med Oppressed, Trinity Hall i Bristol 1984 var en annan. The Oppressed, vi och 3 andra band. Alla fullfjädrade skinheadband utom vi. Bristol- och walesarna hånade varandra. Sedan kom ramsor av "kill the punks" riktade mot oss. 3:e bandet slutade och vi skulle fortsätta. Sedan delade publiken upp sig på mitten. Walesiska på ena sidan, Bristolfolk på den andra. Sen "pang" så gick de bara på varandra. Pang på. Vi trodde det var kört! Som tur var lyckades vi samla ihop vår utrustning och fly.

Rat: Det är mycket lugnare nuförtiden.

Ed: Det finns en ny som vi håller på att repetera som heter "Insomnia". Det är något jag har lidit av sedan jag var 15 år. Så det är personligt. Men många lider av det.

Matt: Så då och nu skriver vi om vad som påverkar oss och vad som gör oss arga.

Har ni gjort några nya låtar?

Ed: Oh ja. Så länge vi är arga fortsätter vi att skriva.

Rat: Nästan hälften av vår nuvarande låtlista är ny.

Matt: "NHS", "Hands Up Don't Shoot" och "Emotional Flick Knife" är de nya. Vi spelade dem på Plymouth-spelningen – du kan se de flesta av dem på vår YouTube-kanal eller Facebook-sida.

Mike: Vi har precis repeterat  in "Insomnia", "Posers" och "No Platform" också. Jag antar att "Posers" tekniskt sett är en väldigt gammal låt, jag kan faktiskt inte komma ihåg när vi senast spelade den. Den var en del av några av våra tidigaste spelningar, men ersattes sedan med nytt material. Men den har fått en total översyn.

Är det en ny skiva på gång?

Matt: Så småningom. När vi har byggt upp en rimlig uppsättning nya låtar. Ingen idé att bara spela in alla gamla godingar igen.

Ed: Japp. Men kanske skulle kunna slänga in ett par gamla godingar som bonusspår. En hel del av det tidigare materialet spelades in i en 2-spårs studio och skulle fylla ut fint i en riktig, modern studio. Bara en tanke.

Mike: Vi skulle alla vilja göra det någon gång. Men spelningar är roligare än studioarbete.

Är inspelningarna på Breakout aka Intensified Chaos de enda låtarna som har släppts? Har ni varit med på några kända samlingar genom tiderna?

Mike: "Waste Away" hamnade på samlingsalbumet "Wet Dreams" och det var väldigt välsåld. Inte bara i Storbritannien – vi vet att den såldes över hela Europa och Australien till exempel.

Ed: Vi hade också en låt på samlingskassetten som gavs ut med fanzinet Alternative South West: 'No Rights'.

Rat: Sen inget mer förrän VPR Records erbjöd sig att släppa alla våra demos.

Ed: Det är faktiskt inte 100% sant, då och då har vi blivit ombedda att bidra till andra samlingsalbum. Gratis (naturligtvis).

Rat: Oh ja. Det är sant. Förra året släpptes en som hette "Rise of the Honk" av Angry Goose – "Waste Away" är med på den. Plus att det kommer en samling från "Punks Not Dead But I'm Not Far Off". Vi skickade in 3 spår.

Ed: Det var ganska länge sedan. Det har blivit tyst så jag vet inte när eller om det kommer att hända. Och det finns en till, som släpptes i USA för ett eller två år sedan men som jag inte kommer ihåg detaljerna.

Mike: Förr i tiden gjorde vi vårt bästa för att komma med på ett av Oi! albumen och några av Riot Citys samlingarna och liknande. Blev aldrig utvalda även om vi fick svar från Bushell en gång.

Hur kommer det sig att ni släppte den här samlingen?

Rat: Under 2017 eller 2018 laddade vi upp våra demos på YouTube. Inte långt därefter hörde en punkare som hette "Warboots", från USA, av sig. Sa att han kom ihåg oss från "Wet Dreams"-albumet, och ville ta reda på om vi hade spelat in något mer. Men han kunde aldrig hitta något på nätet om "Breakout". Sen köpte han boken "Here Comes The New Punk" och hittade en bra halvsida eller så om oss. I boken nämns båda namnen: "Breakout" och "Intensified Chaos". Genom det och YouTube lyckades han spåra oss.

Ed: YouTube-sidan hette "Intensified Chaos" på den tiden – för det är det namnet vi mest förknippar oss med.

Rat: Vi bestämde oss för att ändra på det på grund av hur många som lyssnade på "Wet Dreams"-albumet där vi var "Breakout". Du ser ibland att se båda namnen, som i "Breakout aka Intensified Chaos", det beror på att en del av vår publik känner oss under det ena namnet och en del under det andra.

Mike: Men vi är "Breakout" nu.

Rat: Hur som helst, Warboots föreslog att de skulle ge ut ett album med demos. Vi trodde inte att någon skulle vara intresserad. Han erbjöd sig att sätta oss i kontakt med ett par bolag. Inom några dagar tog Victor från VPR kontakt. Och det rullade bara på därifrån. Victor gjorde det enkelt. Toppenkille. Realistisk.

Mike: Det var tur, verkligen. Ingen av oss har någonsin varit i kontakt med killarna som skrev "Here Comes The New Punk". Men de gjorde bra efterforskningar. Det var verkligen korrekt. De noterade båda namnen. De nämnde till och med The Oppressedspelningen på Trinity Hall.

Ni har varit både ett fyra- och femmannaband, vilket är optimalt antal medlemmar för bandet?

Mike: Dubbla trummisar såg riktigt bra ut visuellt och gav oss verkligen mycket kraft live. Men det var bara under en relativt kort period. Det vi har nu är så nära originalsättningen som man kan komma.

Rat: Precis, så Mike gillar trummor då. Jag, jag är inte mycket för sologitarr och en andra gitarr för att göra några snurriga grejor skulle kunna leverera en bra vägg av ljud också. Men det kommer inte att hända och jag skulle förmodligen inte gilla tävlingen om det gjorde det!

Ed: 4 piece är vår ursprungliga line-up och vi behöver inget mer för att göra det vi är bäst på. Mike är en bra trummis och tillräckligt högljudd också och vem behöver twiddly bitar i punk för fan!

Matt: Håller med. Vi skulle aldrig kunna anpassa repetitionsdatum till fler människor heller. Mindre är definitivt mer.

Har ni någonsin varit i Sverige? Vad vet ni om Sverige?

Rat: Jag har varit i Stockholm och Malmö. Stora städer. Trevliga människor. Stor gemensam humor med oss britter. Alla pratade perfekt engelska, vilket var användbart. Dyr sprit dock.

Ed: Har aldrig varit där. Det är där Abba kommer ifrån, eller hur.

Mike: Ja, de äter mycket fisk och deras Volvo-bilindustri skapade den största koncentrationen av långsamma bilförare i Storbritannien.

Matt: Nej. Det är den svenska kocken i Muppet Show och alla är blonda och vackra. Åh och IKEA och köttbullar.

Rat: Där har du det. Ett berest gäng små engelsmän, det är vi.

Har ni hört några bra svenska band?

Ed: Anti Climex, Mob 47, Viagra Boys. Allt bra.

Har ni haft många intervjuer genom tiderna? Är det tråkigt?

Rat: Ingenting på 38 år eller så! Kanske 2-3 per år. För fanzines som Skrutt.

Ed: Vi gjorde en för Ian Glasper nyligen – för hans nya bok, som kommer ut våren nästa år.

Mike: Det är aldrig tråkigt. Vi är glada över att bli tillfrågade. Vi uppskattar intresset och det kommer alltid nya frågor.

Vilken är den mest udda fråga ni någonsin har fått?

Mike: Förstår inte frågan, jag är trummis trots allt.

Ed: Jag tror inte att det har funnits några frågor som vi skulle definiera som "udda". Men vi har blivit tillfrågade om detaljer om spelningar som var för länge sedan och de kräver en hel del reflektion eftersom det ibland är lite dimmigt och vi kan inte alltid komma överens om exakt vad som hände var eller ens när!

Mike: Vi spelade med Peter and the Test Tube Babies i Bridgewater. En del av oss trodde att vi gjorde det. Andra inte. Och så hittade vi ett foto med en affisch med båda bandnamnen på. Hur i helvete kunde vi glömma den?!

Snälla ranka era fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet?

Rat: Vi är en grupp individer. Den mångfalden gör oss också starkare, men jag är ganska säker på att vi inte kommer att vara överens om alla dessa – några crossovers kanske. För mig, om jag var tvungen att välja skivor: The Clash - The Clash, the Pistols - Never Mind The Bollocks, SLF - Inflammable Material och sedan i allmänhet skivor från The Business, The Partisans, One Way System.

Ed: Pistols - NMTB, Dead Kennedys – Fresh fruit for rotting vegetablesUK Subs – Another kind of blues och Brand New Age, Subhumans - The Day The Country Died och Cockney Rejects - Greatest Hits Vol 1

Matt: Prodigy, System of a Down, Carter USM, Slaves. Börja med deras debutalbum. Så enkelt är det.

Mike: Kom ihåg att det är han som är ynglingen. För mig är  detUK Subs - Another Kind of Blues, The Ruts - The Crack, Anti-Pasti - The Last Call, och sedan, tja, album av Chelsea, Vice Squad, Chron Gen, SLF och så vidare.

Ed: Vi har alla våra personliga favoritupplevelser. Men för den här line-upen och oss själva som band, så tror jag att vi alla skulle vara överens om att den sista spelningen som förband till GBH var den bästa. Det var en bra line-up i alla avseenden, bra publik och vi spelade definitivt bättre än första gången och bättre än vi någonsin har gjort tidigare, om inte bästa.

Rat: De viktigaste sakerna i livet: var dig själv, var sann mot dig själv och skratta mycket.

Ed: Var glad och lyssna på punkrock!

Mike: JFDI – just fucking do it!

Matt: Mitt råd är att inte lyssna på mina råd.

Ed: Åh och vi kan inte räkna!

Framtidsplaner för bandet?

Ed: Vi håller på att repa inför den spelningen i slutet av oktober just nu. Mer information finns på vår Facebook-sida.

Mike: Och att hålla känselspröten ute för ännu en bra supportbandsplats. Ring alla våra hjältar, hör av er.

Framtidsplaner för dig själv?

Ed: Fortsätt att hålla på

Visdomsord?

Ed: Om du gillar oss, följ oss på Facebook (@breakoutakaintensifiedchaos), kom och titta på oss och låt inte de jävlarna mala ner dig.

  Alla nya kort från Chaospunkgigs