The Boogietraps är ett norskt band som rockar loss som sista gången på jorden har kommit. Har du missat dem, lyssna på dem och har du hört dem förut, lyssna igen. December 2025.

Berätta gärna lite historia om gruppen, när ni började spela, när och varför? 

Magnum: Vi startade bandet redan 2013. Nils, Ulf och vår ursprungliga trummis Mathias hade precis kommit från ett annat band och behövde något nytt att göra. Jag var själv mellan band, så jag var på. Vi hade några repetitioner och skrev några låtar innan Mathias tragiskt gick bort. Bandet var sedan vilande i några månader tills vi startade igen med Olle på trummor... Och vi har hållit på sedan dess.

Berätta lite om varje medlem, ålder, namn, vad ni spelar och band före och på sidan av The Boogietraps? 

Magnum: Jag är sångaren – "Magnum" på scen, "Ole" av. Jag är förstås 29... plus 25. Jag har tidigare sjungit i banden The Basement Brats (med Nils och Ulf), Dammit och Deluxe 66. Jag har inga sidoband just nu – förutom enstaka Basement Brats-återföreningsgig och några mindre "projekt" då och då. Har inte tid för det heller, ärligt talat. Önskar att jag hade haft det.

Nils Tempo: Nils Tempo, gitarr, 51 år gammal. Jag spelar också i The Basement Brats och Mona & The Monos tillsammans med min flickvän, Mona Mono. Jag gillar gitarrer och särskilt Telecasters.

Ulf: Jag är Ulf, 52 år gammal, och har spelat bas sedan ungefär 1989. Jag har spelat i The Basement Brats, Dieseldyra, The Squareheads, Helldiver... Åh, och Dammit.

Olle: Olle, 40, jag har spelat trummor sedan -95. Jag har spelat i Caroline & The Treats, Twang-O-Matics, Moneyshots, Panheads, Axident Avenue. Just nu spelar jag i Margo, The All Night Longs... och The Boogietraps.

Boogie Traps, kan du berätta lite om namnet? Hur kom det fram? 

Magnum: Om jag får rätta dig, är den exakta formen av namnet "The Boogietraps". Det var Olle som kom på förslaget på en repetition en dag när vi försökte brainstorma möjliga bandnamn. Den är förstås baserad på ordet "booby traps", men med "boogie" istället, för att låta lite mer musikaliskt. Vi spelar egentligen inte så mycket boogie, men det är för att vi har fångat all boogie. Självklart.

Ni har gjort några LP:s nu, är det viktigt att få ut dem på vinyl? 

Magnum: Jag antar att om det är "viktigt" eller inte är subjektivt. Självklart är många människor mer än nöjda med streamingtjänster nuförtiden. Min egen subjektiva känsla är att en skiva/album känns mycket mer "verklig" när jag håller den i handen som ett fysiskt medium – och aldrig mer än när den är gjord av vinyl. Det är väldigt fysiskt, med faktiska fysiska grooves som fysiskt rymmer musiken. Så ja, det är väldigt trevligt! Det får mig att känna att vi faktiskt har skapat något. Dessutom är det bra att ha lite merch att sälja på spelningar.

Nils Tempo: JA! En skiva släpps egentligen inte förrän den är på vinyl.

Ulf: Det är det för några av oss, men kanske inte lika viktigt för alla.

Olle: Jag tycker det är jättekul att ha det på vinyl. För jag kommer alltid att ha det. Om det bara finns på Spotify kan någon ta bort det med en knapptryckning, du ser det aldrig igen, och det är som om det aldrig har hänt.

Den senaste heter Some Kind of Stupid? Finns det någon speciell idiot du tänker på där?? 

Magnum: Jag antar att Nils får svara på den här, eftersom det var han som skrev texten. Men jag tror inte det...?

Nils Tempo: Tja... Inte direkt. Men om du tycker att skon passar, osv.

Den här gången är det Fucking North Pole Records som släpper det, hur kommer det sig? 

Magnum: Vi har – mer eller mindre – släppt våra tidigare skivor (två album och två sju-tummare) själva. Det första albumet – "A Piece of the Action" – var i samarbete med ett externt skivbolag, men vi gjorde faktiskt allt arbete själva, inklusive att hantera pressningen och allt det där. Det är okej, men det är mycket jobb. Den här gången var Robert Dyrnes på Fucking North Pole Records intresserad av att släppa den, så det sparade oss lite av jobbet – och gav oss bättre distribution också.

Är det viktigt att ha ett skivomslag som visar vilken typ av musik man spelar? 

Magnum: Jag tycker personligen att det är viktigare att ha omslag som faktiskt ser coola ut. Och jag tror att alla våra gör det. Jag är osäker på om våra omslag verkligen visar vilken typ av musik vi spelar? Inte riktigt, i alla fall. Jag antar att omslagen är inom en viss stil – eller stilar – men jag känner att musiken bakom de omslagen inte nödvändigtvis behöver vara garage/punk. Med det sagt skulle det nog se lite konstigt ut om våra skivor såg ut som om de kunde vara ett disco- eller hiphopalbum.

Olle: När jag köper skivor köper jag dem ofta utan att ha hört dem först. När jag ser omslaget tänker jag «Fan, grymt omslag! Jag är säker på att det är ett bra album!»

Ulf: Åh ja. När vinyl var grejen hade omslaget stor betydelse. Gamla KISS-skivor och så vidare.

Har du något favoritskivomslag? 

Magnum: Menar du av andra band eller artister? Åh, massor. Jag är tveksam till att ens börja lista dem, eftersom den listan aldrig kan vara komplett. Men för att nämna några: The Beatles "Abbey Road", The Ramones titeldebutalbum, KISS' "Destroyer", Pink Floyds "Animals", "Never Mind the Bollocks Here's the Sex Pistols", Motörheads "Ace of Spades"... Listan är oändlig. Vill du ha en lista på dåliga omslag? Den listan är också oändlig.

Nils Tempo: The Ramones "Road to Ruin", The Louvin Brothers "Is Real", The Basement Brats "Tales from the Basement", Johnny Thunders & The Heartbreakers' "L.A.M.F.", Jesse Malins "The Fine Art of Self Destruction".

Olle: Dictators "Bloodbrothers"... Det finns omöjligt många av dem.

Ulf: Jag tror jag måste säga «Dressed to Kill» av KISS. Det är ett otroligt häftigt omslag! Det, och baksidan av «Alive II». Första gången jag såg den kunde jag nästan inte tro vad jag såg. Och "Alive!" också.

Att spela punk/garage så här i Norge, hur är det nuförtiden? 

Magnum: Förmodligen ungefär som alltid: Ett mycket måttligt intresse från allmänheten, inte mycket pengar (för de flesta band i alla fall) men mycket roligt – och några fantastiska människor att träffa längs vägen.

Norge har alltid haft många bra band, favoriter från förr och favoriter nuförtiden? 

Magnum: Återigen skulle jag kunna hålla på i evigheter, särskilt eftersom min musiksmak sprider sig ganska brett. Några namn inkluderar Turbonegro, The Abusers, The Cosmic Dropouts, Alf Cranner, Odd Nordstoga, Ricochets, Jokke & Valentinerne, Raga Rockers... Just nu ser jag fram emot det nya albumet Hard Luck Street och är nyfiken på att se vad som kommer att hända med (eller med människorna i) några spännande unga Halden-band som L.I.A.R., Blindtärm och Piss Drawer.

Nils Tempo: Kåre & The Cavemen, Hard Luck Street, The Fects, White Trash Blues Band, Front Page.

Olle: Turbonegro. The Backstreet Girls. 'Nog sagt.

Ulf: Jag måste säga The Backstreet Girls. Det är en gammal favorit för mig.

Vad betyder punk för dig, är det bara ett ord, en musikstil eller är det en livsstil för dig? 

Magnum: Förutom uppenbarligen "energisk rockmusik", för mig handlar det nog lite om att alltid ha varit... inte riktigt genomsnittligt. Jag tror att jag alltid har setts som lite "konstig" (av vissa). Inte dramatiskt, men jag passade aldrig riktigt in bland de flesta av mina jämnåriga... eller ens verkligen ville. "Punk" är inkluderande – för det mesta i alla fall. Där kan jag passa in.

Ulf: För mig är det främst en musikgenre. Det är ingen livsstil för mig, det där.

Olle: Jag vet inte... Jag gillar många av värderingarna. Jag tycker det är coolt att ett helt gäng människor som gillar en genre går ut och säger att vi är emot rasism, diskriminering eller homofobi. Tänker jag mycket på det i vardagen? Nej – förutom att jag också är antirasist och antifascist i vardagen.

Era texter, vad inspirerar er? 

Magnum: Även om Nils har varit den mest produktiva låtskrivaren – inklusive texterna – i bandet de senaste åren, har jag själv skrivit många texter genom åren. Allt kan inspirera mig, egentligen, men jag är mest nöjd med texter som faktiskt är inspirerade av mitt verkliga liv. Jag har kunnat få ut känslor, frustrationer och tankar genom min "konst".

Nils Tempo: Böcker, filmer, annan musik, människors goda eller dåliga beteenden, min flickvän och våra hundar.

Berätta gärna lite om följande texter 

-You can´t unring a bell 

-He did it right 

-When nothing leads to nowhere  

Har ni aldrig tänkt på att sjunga på norska?

Magnum: De där är alla Nils, så jag lämnar det till honom att kommentera dem specifikt. Men jag kan nämna att "He Did It Right" är en hyllning till Wilko Johnson. Titeln är förstås baserad på Dr. Feelgoods "She Does It Right". När det gäller att sjunga på norska... Jag tror inte vi någonsin har diskuterat det i det här bandet, men låt oss vara ärliga: Det finns större intresse för vår typ av musik globalt än lokalt, så att sjunga på ett "internationellt" språk breddar vår attraktionskraft. Norska skulle begränsa vår räckvidd, och du skulle förmodligen inte intervjua oss just nu, till exempel. På engelska, till och med! För mig personligen spelar det egentligen inte så stor roll vilket språk jag sjunger på – åtminstone så länge jag kan språket och kan uttrycka mig på det.

Nils Tempo: "You Can't Unring a Bell": Loppet är kört, och här har du sabbat så mycket att det inte finns någon lösning.

"Wen nothing..." skrevs innan jag var på väg till något jag räknade med skulle vara ett bortkastat möte på jobbet. Mötet visade sig inte vara så illa, texterna mycket bättre.

Några svenska favoriter?

Magnum: Du vet, vi är födda och uppvuxna och bor ungefär tio minuters bilresa från gränsen till Sverige. Vi har exponerats nästan lika mycket för svensk kultur som för norsk. Allt flyter ihop för oss. Så ja. För mig är akter som Ebba Grön, Nationalteatern, Fezz, The Hellacopters, Håkan Hellström, The Hives, etc. exempel på sådana jag gillar mycket.

Nils Tempo: Hederos & Hellberg, The Maggots, Imperial State Electric, The Hellacopters, Diamond Dogs.

Olle: The Hellacopters, Backyard Babies, Maggots, Fezz

Ulf: Ebba Grön, Fezz... Jag tycker också att Union Carbide Productions är ganska coola.

Att bo i Norge idag, hur är det politiskt med rasister, höga priser, att inte vara med i EU osv? 

Magnum: Livet fortsätter som vanligt, eller hur? Det finns inflation och rasism i princip överallt, tyvärr. Att inte vara med i EU... tja, eftersom vi är en del av EES – och Schengen – är skillnaderna för det mesta inte så dramatiska, ärligt talat. Norge är förstås fortfarande ett rikt land. För oss dödliga är det lite mer besvärligt och dyrare att postbeställa saker från EU-länder, men jag antar att det är ett "lyx-problem".

Olle: Det är som överallt annars i Europa. Det är högern som växer. Det är skit. Det är höga priser överallt. Men vi har högre löner här. Att inte vara med i EU? Jag tycker det är toppen! Men vi måste ändå ta itu med dem.

Ulf: Personligen tycker jag det hade varit bäst att vara med, men...

Olle: Det är nej för mig!

Finns det många ställen att spela live för er i Norge? 

Magnum: Självklart välkomnar vi alltid fler ställen att spela på, men jag tror att du nog kan hitta någonstans att spela på de mest rimligt stora platserna. Om de svarar på våra mejl när vi skriver till dem och ber att få komma och spela är en annan sak...

Olle: Det finns några lyckosamma, utvalda platser. När man har spelat i band länge lär man känna folk, och man hör om nya platser från andra band och sånt.

Nils Tempo: Det är okej. Det kanske inte är så lätt att åka på en tre månader lång turné, men det finns möjligheter till helggig och liknande.

Vad är bäst med livegigs och vad är det sämsta? 

Magnum: Det bästa är förstås själva spelandet. Att få släppa loss på scenen, kunna gå lite loss och få ut allt. Det är ett riktigt träningspass, det kan jag säga dig! Att prata med publiken efter spelningen, eller med andra band vi spelar med, är också en trevlig upplevelse. Det värsta? För min egen del – ungefär som att resa till t.ex. södra Europa på semester: All väntan och själva restiden.

Ulf: Det värsta är definitivt väntan. Det är mycket väntan. Och sedan är det väldigt trevligt när saker fungerar, tycker jag, och när det låter bra och sprider sig till de som tittar. Det är en bra känsla.

Har ni bara spelat i Norge eller har ni spelat något utanför Norge? 

Magnum: Jag kan inte minnas att just det här bandet någonsin har spelat utanför Norge, faktiskt. Det skulle vi gärna!

Olle: Vi skulle väldigt gärna vilja spela både i Sverige och Danmark.

Ulf: Vi skulle egentligen åka till Sverige en gång, men pandemin dök upp. Jag minns att jag till och med hade bokat ett hotell.

Olle: Ja, vi skulle spela på Hang'Em High – en bilutställning.

Kan du skriva ner dina tio favoritskivor genom tiderna?

Magnum: Aj. En omöjlig uppgift. Tio album skulle inte ens börja täcka det, och jag vet att jag skulle jobba på en sådan lista i en vecka tills jag var ganska nöjd med den... och sedan återvända till det veckan efter eftersom jag då har ändrat mig. Jag kan nämna några, men detta är varken en uttömmande eller en rankad lista:

The Beatles: “Abbey Road”

The Ramones: “Road to Ruin”

Pink Floyd: “Animals”

Bad Religion: “No Control”

Warren Zevon: “Warren Zevon”

The Monkees: “Pisces, Aquarius, Capricorn & Jones Ltd.”

AC/DC: “Let There Be Rock”

George Harrison: “All Things Must Pass”

Motorhead: ”Overkill”

Håkan Hellström: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”

Stiff Little Fingers: “Inflammable Material”

…och så vidare …till slut

Nils Tempo: Johnny Thunders & The Heartbreakers: “L.A.M.F.”

The Ramones: “Road to Ruin”

The Beat: “The Beat”

The Insomniacs: “Wake Up!”

Mink DeVille: “Cabretta”

Dr. Feelgood: “Down by the Jetty”

Link Wray: “Rumble”/”The Swag”

Bo Diddley: “Bo Diddley”

The Decibels “Create Action!”

Johnny Kidd & The Pirates: “Out of Their Skulls”

Ulf: Jag måste säga The Devil Dogs’ “Saturday Night Fever”. “Ace of Spades” och “Overkill” av Motorhead. Oh, och “No Sleep ‘Til Hammersmith”. “Power Age” med AC/DC. Och det första Raga Rockers albumet – “The Return of the Raga Rockers”. Oh, och KISS’ “Alive!”.

Olle: AC/DC’s «Highway to Hell”. Alice Cooper’s «Killer». “Ace of Spades” Jag tycker den är skitbra. The Dictators’ “Bloodbrothers” igen. Turbonegro’s “Apocalypse Dudes”. Det får duga,.

Vilken typ av människor kommer på era konserter? 

Magnum: Folk som gillar vår musik, antar jag? Åh, jag vet inte. Vanliga människor... med särskilt god smak!

Olle: Det finns många som är "klädda i svart". Rockfolk.

Vad är det mest kaotiska som någonsin hänt under en The Boogietraps-konsert? 

Magnum: Förmodligen den gången på en lokal festival när strömmen gick efter att vi spelat ungefär två låtar och inte kom tillbaka på en halvtimme, då vi egentligen skulle vara klara. Förutom det brukar vi själva servera "kaoset" på scenen.

Olle: Eller den gången vi var tvungna att vänta med att spela för att någon bestämde sig för att göra en inomhusburnout med en gammal Harley och det var en fyrtiofem minuters paus medan de försökte få ut doften..

Ulf: Var det inte en gång när de stängde av PA:n innan sista låten?

Vilken är din favoritlåt att spela live? Och vilken låt är mest populär bland publiken? 

Magnum: Jag gillar att sjunga låtar som jag antingen själv gillar mycket eller som är lite "annorlunda" än normen. Några av dem inkluderar "Easy", "When You're Gone", "Got You on Their List", "High Hopes", "The Knife Slipped" och "Something's Changed". Du får fråga publiken vad de föredrar. Det är nog olika från person till person.

Ulf: Just nu tycker jag att "Some Kind of Stupid" sticker ut. Jag tycker den är rolig att spela.

Gör ni några covers live, om mi gör det, vilka låtar? 

Magnum: Ja, vi brukar spela en eller två covers på varje spelning. Vi har till och med släppt en EP med covers. Några av dem vi har spelat mycket inkluderar Teengenerates' "Dressed in Black", The Lyres "She Pays the Rent", Eddie & The Hot Rods' "Teenage Depression", M.O.T.O.:s "Dance Dance Dance Dance to the Radio" och The Inmates "Jealousy". På vår senaste spelning försökte vi förnya oss lite och spelade Mean Jeans "Steve Don't Party No More" och Dead Boys "Ain't Nothing to Do".

Jag älskar öl och gör min egen brygd. Några tankar på att göra en The Boogietraps-öl, om ni gör det, vilken typ av öl skulle det vara och vad skulle ni kalla den? 

Magnum: Jag älskar öl själv, och det vore kul, men... det är inget jag någonsin har tänkt på. Har du några förslag?

Olle: Jag tycker det ska vara en bra, lättdrucken lager som passar bra till barbecuemat. Inget av det där fina skitet. Inget humletrams. En helt vanlig lager som passar perfekt till grillning.

Jag håller på Arsenal i England och GAIS i Sverige, har du något favoritlag i fotboll? 

Magnum: Jag brukade följa FFK – Fredrikstad Fotballklubb – ganska noga för några år sedan, men nuförtiden har jag inte riktigt tid. Det är fortfarande laget jag stödjer. I de flesta andra ligor är jag ganska neutral.

Olle: Jag hatar fotboll. Klart.

Ulf: Kvik Halden, norska andradivisionen.

Hur lyssnar du på musik, är det vinyl, CD Spotify, vilket är det perfekta formatet? 

Magnum: Alla. Jag föredrar vinyl – det gör lyssnarupplevelsen mer som en ceremoni. Jag är en av dem som inte slängde min vinylsamling när CD-skivorna "tog över" – även om jag har en vägg full av CD-skivor också. Och jag har faktiskt precis köpt en ny CD-spelare, eftersom jag inte riktigt klarar av de nuvarande uppblåsta vinylpriserna... och min gamla CD-spelare började få lite problem. Men ja – vinylskivor är det mest "riktiga" formatet för mig.

Nils Tempo: Jag föredrar vinyl, men använder Spotify ganska mycket – på jobbet osv.

Ulf: Jag antar att jag använder Spotify mest, men vinyl är det perfekta formatet.

Olle: Vinyl och Spotify. Vinyl är förstås det perfekta.

Köper du mycket skivor själv? 

Magnum: Vissa skulle nog säga att jag köper alldeles för mycket, men tro det eller ej, jag har begränsat mina köp ganska mycket de senaste åren. Mer än jag hade önskat. Förutom att jag inte haft lika mycket disponibel inkomst som tidigare, har jag också ett lagringsproblem med det. Jag börjar komma till den punkten att om något kommer in, måste något annat skickas ut för att jag ska kunna få plats med det. Jag tror den bästa lösningen är att skaffa ett större hus...

Nils Tempo: Hela tiden. Jag antar att jag köper två till tre LP-skivor i månaden. De sista jag köpte var "Our Mother the Mountain" av Townes Van Zandt och "Viva" av Lone Justice.

Ulf: Det gör jag inte.

Olle: Jag köper ganska mycket. Men nu är jag på en liten paus, för jag behöver lyssna på det jag redan har köpt.

Visdomsord? 

Magnum: "Spela högt. Älska djupare."

Nils Tempo: "Var den förändring du vill se i världen"

Ulf: "Säg det med sado", tror jag. Och «Att flyga är det säkraste sättet att flyga» också.

Olle: "Ingen kuk är så hård som livet". Åh, jag vet: "Ingen kan göra allt, men alla kan dra åt helvete."

Något att tillägga?

Magnum: Nej. Där var jag klar! Om du inte har några följdfrågor...?

Nils Tempo: Gå på spelningar, applådera bandet, ge personen bredvid dig en kram och säg "FAN, DET HÄR ÄR GRYMT!"