Attentat
P-Nissarna, En Svensk Tiger

Musikens Hus, Göteborg 29/9-2010

Varför träffas vi inte tidigare eller framförallt varför gör vi inte detta oftare. Vadå? Ses! Klassfester med gamla klasser och liknande är ju bara skit utan det är en konsert med Attentat som gäller för att träffa gamla vänner som man nästan hade glömt men Attentats låtar har ingen glömt.  Denna kväll var en kväll som verkligen gick i punkens tecken med punkfrågesport, punkutställningar(där jag själv hade lite som jag ställde ut) och framförallt tre punkband.

Först ut var göteborgsgruppen En Svensk Tiger som fick försvara de ungas färger på denna kväll och det gjorde de bra och med ännu mer finslipning av sina låtar kan de bli riktigt bra. Deras låt om vakten på Valand är en riktig klassiker. Efter en kort väntan så kom P-Nissarna upp på scen och efter den förra gången jag såg dem så var mina förväntningar höga och de uppfylldes med råge.  De går ut hårt med Plaztic och Fred och Anarki och sedan är det en hitkvalkad utan dess like med En polismans ord, Benzin, Världskrig 3, Hårda män, och Jugend såklart.

 Scenmässigt är de också en upplevelse att se och herr sångare ser som kompisen Hasse sade - lite farlig ut. Enligt gitarristen Tomas hade de bara repat en halvtimme innan den här konserten men de känns verkligen tajta så det är imponerande. Men varför var vi här nu igen....ja just det Attentat skulle spela i denna stan för första gången på sju år och det hade varit värt och vänta på. Först ut var en kille med elgitarr(som jag inte kommer på vem det var) som sjöng I denna Stan själv för att sedan lämna över till Jönsson och Co som ägde scenen som de brukar göra. Det är nog bara på en Håkan Hellström-konsert man får uppleva samma allsång i låtarna som på en Attentat-konsert. Vi får höra alla gamla godingar som Ge fan i mej(med sonen Tintin på sång), Hej gamle man, Operahuset, Unga och Många, Tatuerade Tårar, I denna stan, En meningslös dag, Rudebecks å Sam, Manskomplex och till och med en gammal låt som Pissa på en discofrissa. Det är inte så att man saknar många låtar men det är ändå en sådan där kväll som man inte vill ska ta slut men det gör det ju tyvärr. Hoppas nu att vi inte behöver vänta lika länge till nästa gång

Why don´t we met earlier or why don´t we do this more often. What? See people! Old classreunions and similar things is only shit and it´s a concert with Attentat which is the thing to meet old friends which you almost had forgotten but SAttentats songs have noone forgotten. This evening was an evening which really went on in the sign of punk with punkquiz, a lot of photos about punks(me myself I had some photos there) and of course three punkbands.

First out was the gothenburggroup En Svensk Tiger which was the one who held the youth punk´s flag high and they did it good but with some more finish on their songs they can be really good. Their song about the guard on Valand is a classic song. After a short wait so came P-Nissarna up on stage and after the last time I saw them so was my expectations really high and they was so good that I remembered. They go out with Plaztic and Fred och anarki and then there´s a lot of hits with ed En polismans ord, Benzin, Världskrig 3, Hårda män, and Jugend of course.

On stage they´re really good and Mr Singer looks like my mate Hasse said - dangerous in some way. And the guitarist Tomas said to me that they only had 30 minutes of rehearsal before this concert but they felt really tight anyway and that´s impressing. But why was we here ?....yeah we were here to see Attentat which would play in this town again for the first time in seven years and it have been worth all waiting. First out was a guy with electric guitar(who was tis guy?) which was singing I denna Stan and he then let Jönsson & co go on which was owning the scene as they always have done. It´s only on a concert with Håkan Hellström I have been hearing so much singing among the audience as I do on an Attentat-concert. We got all the old good ones like Ge fan i mej(with his son Tintin on vocals, Hej gamle man, Operahuset, Unga och Många, Tatuerade Tårar, I denna stan, En meningslös dag, Rudebecks å Sam, Manskomplex and the old Pissa på en discofrissa- That´s not so that I miss so many songs but it´s an evening you don´t want to end but it does and that´s sad. I hope we don´t have to wait so long until the next time we will see them.