Foto 3: Hakon Sivertsen
Foto 4: Astrid SS
Astrid SS från Norge är ett nytt punkband. Så
f.....g bra. Kola in dem, lyssna på dem och läs
naturligtvis den här intervjun som gjordes i
november 2025.
Snälla berätta lite historia om gruppen, när ni
började spela, när och varför? Enok: Vi satte
ihop den första versionen av bandet för att
spela på födelsedagsfesten för en av de lokala
old school-punkarna, jag tror det var 2020. Vår
setlist bestod av covers från födelsedagsbarnets
ungdom av The Undertones, Cockney Rejects, The
Ejected, Sex Pistols, GBH och The Adicts. Vi
spelade några fler spelningar i samma anda,
sedan insåg vi att det var slöseri att ha all
denna kreativa energi i ett band och bara spela
covers.
Magnus: Jag tror att idén bakom att göra vårt
eget material var typ, tänk om det här var ett
band som spelade originallåtar, hur skulle vi
låta? Så jag föreslog den här dogmen att alla
borde skriva två låtar i samma anda som detta
påhittade, men förhoppningsvis snart mycket
verkliga band, och presentera dem utan att först
granska någon annans låt. Vi var sex i bandet på
den tiden, så det betydde att vi kunde ha tolv
låtar på en gång! Ett helt album, bara sådär!
Tyvärr fungerade inte idén riktigt, men vi
kickstartade låtskrivarprocessen och vi har inte
slutat sedan dess!
Berätta lite om varje medlem, ålder, namn, vad
ni spelar och band före och vid sidan av Astrid
SS?
Enok: Jag är 44 år gammal, spelar sologitarr.
Jag spelar också gitarr i Astmatisk Gapskratt,
och jag och Trude brukade spela i ett band som
hette Ørtæv. Alla medlemmar i Astrid SS sjunger
också i en punkkör som heter DASK. Jag har
spelat gitarr kompetent i en massa andra band
som tyvärr aldrig kom ut ur replokalen, och
trummat dåligt i en massa andra band som tyvärr
spelat massor av spelningar. Jag pratar också
alldeles för mycket.
Trude: Jag är 45 år gammal, jag spelar
kompgitarr. När jag var i tjugoårsåldern spelade
jag trummor och i mitten av tjugoårsåldern
började jag spela gitarr. Tills nyligen spelade
jag i ett helt kvinnligt punkband som hette I
Like To Tell Men That They Can't Handle Two
Things At The Time.
Magnus: Trummor. Jag är 49, vilket känns
konstigt att säga, jag känner mig som en
nybörjare men har spelat trummor i fyrtio år nu
och gitarr i 35! Kanske är det för att jag nådde
min kompetensnivå i tjugoårsåldern! Jag har
spelat i många band genom åren, och spelar
fortfarande bas i mitt gamla punkband (för
närvarande i paus) Rama Lama das Punkabteilung.
Vi har hållit på sedan nittiotalet! På senare
tid spelar jag trummor i ett prog/psych/rockband
som heter ORDN och dess avknoppning/oäkting
Uordn. Förutom det driver jag Stomi Studio från
min källare där vi spelar in våra grejer.
Joar: Jag är 46 år och spelar bas i Astrid SS.
Jag har hållit på med musik ända sedan jag var
en ung tonåring, främst som gitarrist. Även om
jag har spelat i flera band genom åren har det
inte kommit ut så mycket av det (förutom glädjen
att spela) förrän nu med Astrid SS.
Frode: Sång. 48 år ung. Jag har alltid spelat
lite gitarr och sjungit lite i olika
konstellationer, men upptäckte inte att jag
verkligen kunde använda min röst på olika sätt
förrän jag var i trettioårsåldern. De
senaste tolv åren har jag spelat tillsammans med
Magnus i ORDN, ett band som kan vara punkigt när
det är som bäst, men Astrid SS och punkgenren
kändes verkligen som att komma hem till mig. Det
är jag som sjunger, de andra fyra rackarna som
kan prata.
Astrid SS, snälla berätta lite om namnet?
Magnus: Det är bara ett dumt namn, ok? Sluta
trakassera mig! Men på fullaste allvar så tror
jag inte att det finns några band med bra namn!
De är alla dåliga! Det kanske inte är uppenbart
för folk utanför Norge, men det är en lek med
den mycket kända norska sångerskan Astrid S, och
jag är rädd att vi kommer att behöva förklara
den dumma ordvitsen för resten av vår karriär!
Det är en gammal, utspelad version av Tredje
riket och jag var så förtjust i det, redan innan
namnet var på bordet. Men vi gör inte en
Korslagda Kukar och byter namn. (Om vi inte
spelar på Schlagerfestivalen!)
Enok: Vi LOVAR att vi aldrig kommer att skriva
namnet med blixtsnabba S.
Joar: När jag blir tillfrågad om namnet Astrid
SS av den oinvigde säger jag bara att vi är ett
antifascistiskt punkband och att vi vill ta de
där S:en från nazisterna - i rosa Barbie-typsnitt,
eller något annat typsnitt som vi tycker passar.
De är våra nu, tack så mycket....
Detta verkar vara det första ni släpper som
band, varför en LP som det första?
Enok: Vi är på en kreativ plats mentalt, så vi
producerar mycket just nu och när debutalbumet
kom tillbaka från vinylpresseriet hade vi redan
börjat spela in uppföljaren. Jag tror att vi
alla gillar long play-albumet som format
eftersom det är en så djupdykning i en artist
och deras tankesätt just nu.
Magnus: Vinyl är dyrt så min motivation var mest
bang for the buck! Det är frestande att släppa
något så snabbt som möjligt bara för att få ut
något, men eftersom det är vår första release,
varför inte ta god tid på dig. EP:s och 7:or
senare! Jag hade också en idé om att när vi hade
tolv låtar så skulle vi börja spela in. Det
verkade vara en anständig summa!
Joar: Vinyl är trevligt. Att ha riktiga
konstverk på framsidan är trevligt. Att hålla i
ett handskrivet papper med alla texter och
eftertexter är trevligt. Att lyssna på vinyl är
trevligt. Om detta inte är trevligt, vad är det
då?
Är det viktigt att få ut det fysiskt?
Magnus: Jag tror att det är viktigare för små
band att ha en fysisk release. Om du inte har
gjort dig ett namn, om du bara släpper ett album
på Spotify, är det bara en blipp och sedan är
det borta. En vinyl som du alltid kan hitta i
din hylla fem år senare, men du kommer aldrig
att besöka den där Spotify-sidan igen. Jag
förstår att folk inte bryr sig om vinyl,
eftersom det är dyrt att tillverka och du aldrig
får tillbaka dina pengar, men Spotify är dumt.
Bandcamp känns mer som en säker plats för
artister, de ger banden mer kontroll över
inkomst och försäljning och känns mindre som att
du har att göra med Music Incorporated.
Joar: Samma anledning som i svaret på fråga fyra...
Omslaget på skivan är riktigt snyggt, någon
djupare mening med det?
Enok: Vi ville ha ett handritat omslag som visar
en av de många stora artisterna i den norska
punkscenen, och vi älskar alla Erik Henriksens
distinkta stil. Vi skickade honom en länk till
de ommastrade låtarna och han inspirerades av de
dystopiska vibbarna i låtar som
avslutningsspåret "Death Drive Society" och
föreslog en bebis som bar en gasmask. Han är en
nörd precis som vi, så när vi föreslog att
bandnamnet skulle dyka upp organiskt på bilden,
som på startsidorna i de gamla "The Spirit"-serierna,
tog han genast kommandot och ritade barnet under
mattiden och ställde till med en röra som
stavade vårt bandnamn. Vi älskade alla
konstverken och tolkningen är upp till
betraktaren, som med all stor konst. Jag ser det
som en kommentar till hur "vi" värderar behoven
hos dagens rika och mäktiga över kommande
generationers behov och lämnar våra
efterkommande till en fucked up värld med
förstört klimat och utarmade naturresurser.
Magnus: Jag tror att den enda instruktionen/begränsningen
vi gav var "inga dödskallar"!
Är det viktigt att ha ett skivomslag som visar
vilken typ av musik du spelar?
Enok: Vi hade faktiskt den här diskussionen i
bandet! Själv gillar jag skivomslag som är "fel",
som industrial noise-pionjärerna Throbbing
Gristle med sin cover på "20 jazz funk greats"
eller Deafheavens "Sunbather".
Magnus: Beach Boys - Surfa på! Det ser inte ut
som ett Beach Boys-album! Men omslaget är
perfekt eftersom de hade rört sig bort från
surfing vid den tiden.
Har du något favoritskivomslag?
Enok: Herb Alpert's Tijuana Brass - Whipped
Cream And Other Delights. Det fanns så många
andra skivomslag från den här tidsperioden som
bara är en pin up-modell som poserar, den här
gör en meningslös twist på det ämnet genom att
täcka modellen i rakskum som liknar en
bröllopsklänning och detta förvandlar bilden
från klyschig till ikonisk.
Magnus: Jag tycker att Lionel Richie - Can't
Slow Down utstrålar lugn, cool och samlad! Det
här är en kille som vet vad han vill och han tar
tillfället i akt! Också Funkedelic - Uncle Jam
wants you. Det är det ultimata
påfågelstolsöverdraget! Funkedelic vet hur man
gör fantastiska omslag!
Att spela punk på det här sättet i Norge, hur är
det nuförtiden?
Enok: Vi brukar placeras i oi punk/street punk
subgenren och jag tror inte att det finns någon
stor scen för den stilen just nu. Det finns
några band i Oslo som passar, och även band som
Cockroach Clan i Lillehammer. Sångaren från
Bergen-baserade Bitches And Bastards har ett
nytt band som heter Destination Nowhere som har
släppt några lovande singlar. Jag tror att det
är säkert att säga att det finns många fler band
inspirerade av 90-talets amerikanska punk just
nu än 70- och 80-talets brittiska punk.
Magnus: Punkscenen i Norge i allmänhet är bättre
nu än någonsin och jag ser en hel del crossovers
mellan genrer. Självklart har du dina vakter,
men det verkar finnas plats för alla oavsett
vart du går.
Norge har alltid haft en massa bra band,
favoriter från förr och favoriter nuförtiden?
Magnus: Jag gillar tidig punk som Ischjazz, De
Sjenerte, Søt Hevn och Svartedauen. Den typen av
musik där man hör att de överträffar sina
förmågor, nästan in i outsidermusikterritorium,
men ändå fulla av råa känslor och energi! Det är
ett under att några av dessa låtar ens blev
inspelade! Fucking North Pole Records och
Apollon Records har båda en stadig ström av
kvalitetssläpp. De verkar ha duopolet på bra
musik nuförtiden!
Enok: Jag gillar nästan alla punkstilar och har
massor av favoriter. Om du vill ha
rekommendationer på oskyldig men energisk
tuggummipoppunk skulle jag tipsa dig om att
kolla in Ramona's Tea Party, om du gillar mer
experimentell post-hardcore skulle jag säga att
du ska kolla in duon Barren Womb. Om du gillar
power violence och modern grindcore bör du ge
Rat Lord en snurr, om du gillar old skool d-beat
hardcore skulle jag föreslå Dødsdømt eller
Knuste Ruter. Jag skulle också rekommendera dig
att gå och se band live, eftersom musik alltid
är bäst live och många bra band som jag kunde ha
nämnt här har inte släppt några skivor ännu.
Vad betyder punk för dig, är det bara ett ord,
en musikstil eller är det en livsstil för dig?
Enok: Det är allt
Magnus: Allt det ovanstående, men främst är det
en inställning. Ett sätt att göra saker på.
Joar: Jag måste hålla med Magnus här. Det är
främst en attityd. Jag skulle gå så långt som
att säga att det är en attityd som har anpassats
av andra genrer också. En del av Darkthrones
material har den där punkiga attityden, till
exempel.
Era texter verkar vara viktiga för er? Är det
viktigt att ha texter som handlar om något
riktigt viktigt och inte sjunga om ingenting?
Enok: Ja, jag tar texter på allvar. Jag kan inte
ens lyssna på vissa band från min ungdom längre
(som Seigmen till exempel) efter att ha lärt mig
att deras texter bara är nonsens. Våra texter
sträcker sig från dödligt allvarliga till fåniga
eller satiriska, men det finns alltid en mening
bakom dem.
Magnus: När du lägger till en bra text till en
låt så faller hela stycket på plats. Utan texten
är det bara ännu ett riff eller ackordföljd.
Joar: En av anledningarna till att jag ibland
lyssnar mycket på instrumentalmusik, eller musik
på språk jag inte förstår, är att dåliga texter
förstör lyssningsupplevelsen för mig. Vissa
människor har en förmåga att ignorera texterna,
men det har inte jag. Med detta menar jag inte
att texterna måste vara politiska eller något
sådant - de kan mycket väl vara tvetydiga och
öppna för tolkning.
Snälla berätta lite om att följa texter
-For King and country
-Your punk band sucks
-Ugly things-
Magnus: King&Country är en låt om små människor
som vill växa på bekostnad av andra människor.
"Ge mig en medalj! Det här landet tillhör mig
nu! Dö för mig!" Människor som vill bli
ihågkomna!
Trude: Vi skrev faktiskt detta INNAN det
nuvarande Trump-presidentskapet började och de
följande "No Kings"-protesterna, så vi var på
sätt och vis profetiska.
Enok: En del människor verkar likställa att vara
"punk" med att vara en skitstövel/sociopat eller
"punkrock" med att spela dåligt. För mig är det
vad "your punk band sucks" handlar om.
Magnus: Alla spelade i ett band när jag var
liten och gjorde låtar som sög. Tänk om du
fortsatte att spela den där handfull låtar
resten av ditt liv och aldrig gjorde något annat!
Föreställ dig sedan att du får dina
journalistvänner att skriva om ditt skitband!
Trude: Om du känner att texterna i Your Punk
Band Sucks handlar om dig, så gör de förmodligen
det.
Enok: Ugly things är en låt om våld i hemmet.
Det är ganska vanligt att förövaren i sådana par
beskyller offret för att ha gjort dem våldsamma,
och ofta möjliggör deras omgivning till och med
för dem genom att prata om denna olyckliga
fantastiska kille som alltid hamnar i relationer
med psykotiska kvinnor. Dessa texter berättar
historien om en våldsam partner som faktiskt
dömts för sina brott och som fortfarande är
hämndlysten och förnekar all skuld.
Ni har aldrig tänkt på att sjunga på norska?
Magnus: Det gör vi! På ett kommande släpp, en
hyllning till kulthjälten Per Bergersen, spelar
vi en version av en relativt okänd låt han
skrivit, Tanga For To!
Några svenska favoriter?
Enok: Totalt Mörker. Av nyare band just nu är
jag ganska förtjust i Ett Dödens Maskineri,
Småjävlafötter, Crash Nomada och Gatuplan, men i
allmänhet har svensk punk och hardcore en stor
plats i mitt hjärta.
Trude: Mimikry, Gatuplan, City Saints, DLK,
Lastkaj 14. Jag har varit på Mimfest och
Close-up-båten flera gånger, och jag älskar
musiken, vibbarna och punkarna! Med undantag för
City Saints har alla dessa band spelat i vår
hemstad! Biljetter till Close-up-båten 2026 är
redan köpta!
Magnus: Jag gillar gammal progg och har ett par
meter av det på vinyl! Väldigt unikt sound, när
alla kopierade brittiska och amerikanska band
gjorde Sverige sin egen grej! Jag hittar många
likheter mellan progg, flum, rörelsen och punk.
Båda är väldigt mycket diy och politiska med
oberoende skivbolag och spelställen!
Joar: De senaste åren har jag lyssnat mycket på
Gösta Berlings Saga. Jag tycker också mycket om
Henrik Palms musik. Band som Meshuggah och Opeth
har varit viktiga för mig genom åren. Mitt
engagemang i punkscenen har också gjort att jag
fått upp ögonen för band som ATTENTAT, Gatuplan
och Beforeskin.
Att bo i Norge idag, hur är det politiskt med
rasister, höga priser, att inte vara med i EU
osv?
Enok: Jag tycker att vi ser mycket av samma
trender som i andra länder, där de liberala
konservativa tappar mark till mer populistiska
och direkt främlingsfientliga konservativa. FrP
är det närmaste vi har till SD, och de var det
näst största partiet i förra valet. Detta är med
rätta skrämmande. Jag tror att ekonomin och
många av de andra problemen vi ser i Norge är en
del av en större internationell fråga.
Supermakten i öst för territoriella krig mot
sina grannar och supermakten i väster åberopar
ett handelskrig mot hela världen med ständigt
föränderliga tullar, och de drivs båda av
narcissistiska sociopater. Detta påverkar
naturligtvis både oss och hela världen.
Magnus: Patetiska människor som skyller sina
egna tillkortakommanden på andra! Den senaste
modeflugan bland de anti-woke, högervridna "fritänkarna"
(som på något sätt slutar med att ha samma
samtalsämnen som alla andra fritänkare! Nyfiken!)
är att de desperat försöker låtsas att det nu är
coolt att vara kristen. Kristenhet är den nya
anti-woke! Som tur är finns det andra (riktiga)
kristna som kämpar hårt för att det inte ska
hända! 20-årig ledare för Kristmoderaternas
ungdomsparti tycker att våldtäktsoffer ska
fullfölja sin graviditet! Sådan är
situationen, självutnämnda högerintellektuella
som utger sig för att vara centrister med sunt
förnuft, som deltar i idiotiska podcasts och
bloggar förklädda till tidningar. Massor av nya
namn på den listan under de senaste fem åren.
Slipade, kostymbärande silvertungor,
revisionister, apologeter och öppensinnade
trångsynta! Som tur är är prideflaggor och
palestinska flaggor så vanliga på punkspelningar
nu att det nästan känns konstigt om man inte ser
några!
Finns det många ställen att spela live för er i
Norge?
Magnus: Det finns flera ställen runt om i Norge
där vi kan spela, men logistiken är lite åt
helvete. Det tar oss ungefär åtta timmar att
köra till Oslo, och de flesta spelningar är i
det området eller ännu längre söderut, så det är
en prövning att ta sig runt. Och spelningarna
täcker inte bensinpengarna så jag är glad att vi
i alla fall har kul när vi gör det här!
Vad är det bästa med livegig och vad är det
sämsta?
Enok: Det värsta är logistiken och krånglet med
att BOKA spelningar.
Trude: Det värsta är den nervösa känslan precis
innan showen, och det bästa är när den känslan
försvinner och du inte känner för att skita ner
dig själv längre när showen börjar.
Magnus: Det jag vill ha ut av en spelning är att
omvända församlingen, få dem på vår sida! Det är
den bästa känslan, när man får publiken att
slappna av och vinna över dem!
Har ni bara spelat i Norge eller har ni spelat
något utanför Norge?
Trude: Vi spelade i Östersund 2024! Våra vänner
från Beforeskin bjöd in oss att spela på Gamla
Tinghuset där vi spelade tillsammans med Världen
Brinner, Fattig Aristokrat, Avtonat, Nionde
Kretsen och Beforeskin.
Enok:
Det slutade faktiskt med att vi var huvudakt den
kvällen eftersom inget av de andra banden ville
vara den sista akten på scenen!
Snälla skriv ner dina tio favoritskivor genom
tiderna?
Magnus:
Cardiacs - Sing To God
Dead Kennedys - Fresh Fruit For Rotten
Vegetables
The Residents - Commercial Album
Frank Zappa - We're Only In It For The Money
Soft Machine - Third
Mr Bungle - Disco Volante
NoMeansNo - Wrong
Kjøtt - s/t
Fru Pedersen - Blandt Kløver Og Sopp
Gong - Angel’s Egg
Enok:
Jag hatar att ranka musik och den här listan
skulle vara tio helt olika album om jag fick
frågan igen imorgon, men här är tio odödliga
klassiska album jag alltid återkommer till utan
inbördes ordning. Min musiksmak är all over the
place:
Stiff Little Fingers - Nobody’s Heroes
Böyen Beng - Kjærlig vårt hat
Black Flag - Damaged
Atari Teenage Riot - Delete Yourself
Refused - The shape of punk to come
ZSK - Hertz Für Die Sache
Against Me! - Reinventing Axl Rose
The Aller Værste! - Materialtretthet
Israelvis - Eurosis
Zeal & Ardor - Zeal & Ardor
Joar:
Dødheimsgard - A Umbra Omega
Voivod - Nothingface
Jethro Tull - A Passion Play
Virus - The Black Flux
Gong - You
Dead Kennedys - Fresh Fruit for Rotting
Vegetables
Indian Wells - No One Really Listens to
Oscillators
Oranssi Pazuzu - Valonielu
David Bowie - Low
Brian Eno - Thursday Afternoon
Why stop at ten? The list goes on and on…
Trude:
Rage against the Machine - Rage against the
Machine
Beastie Boys - Ill Communication
Cock Sparrer - Shock Troops
Rancid - And Out comes the wolves
Frank Zappa - Apostrophe
The Interrupters - Say it out Loud
Mimikry - Tjugo
Gatuplan - Kampen Går Vidare
Refused - The Shape of Punk to Come
Faith No More - King for a Day, Fool for a
Lifetime
Vilken typ av folk kommer till era konserter?
Enok: Alla sorters människor. En riktigt positiv
upplevelse var att åka till Östersund. Vi
spelade en spelning för alla åldrar där, och det
var en massa ungdomar med tuppkammar, bandmärken,
nitbälten etc som också spelade i coola punk-
och hardcoreband. Jag tror att det finns
framväxande punkscener som den på många ställen
och jag hoppas att vi kan odla det och hålla
scenen vid liv.
Vad är det mest kaotiska som någonsin hänt under
en Astrid SS-konsert?
Enok: Jag tror inte att det har varit några
speciella händelser som stuckit ut, bara allmän
förödelse och moshpits. Det var en konsert i
bandets tidiga karriär där vi alla blev för
fulla, basisten somnade medan han stod upp och
fortfarande spelade, gitarristerna sprang över
hela scenen och alla i bandet kände ett behov av
att prata i mikrofonen mellan varje låt, men vi
bestämde oss kollektivt för att aldrig gå upp på
scenen i det berusningstillståndet igen. och
försök att ta bort all video från natten från
Internet.
Vilken är din favoritlåt att spela live? Och
vilken är låten som är mest populär i publiken?
Magnus: They Don't Care verkar få bäst respons,
antagligen för att vi upprepar refrängen ad
absurdum, så att även den tätaste kängpunkaren
får det. Men vår favorit kommer
naturligtvis alltid att vara den nyaste.
Enok: Mina två favoriter att spela just nu är
två nya låtar som heter "All billionaires are
fascists" och "Heads will roll".
Trude: Lizzie´s in a box. För att det är roligt,
svårt, snabbt och över på en minut.
Joar: Just nu är några av mina favoritlåtar All
Billionaires Are Fascists, Killing Children for
Peace och Get Up, som alla är nya, outgivna
låtar. Så, jag antar att det är de nyaste.
Gör ni några covers live? Om ni gör det, vilka
låtar?
Enok: Vi brukade göra det. Vi började som ett
old school punk coverband och spelade till och
med några oi punk versioner av icke-punk låtar
som Limahls Never Ending Story tema och Lynn
Andersons "Rose garden" men nyhetens behag
försvann och vi ville fokusera på vår egen musik.
Jag
älskar öl och gör min egen öl. Några tankar på
att göra en Astrid SS-öl, om ni gör det, vilken
typ av öl skulle det bli och vad skulle ni kalla
det?
Trude: Kanske en pale ale som heter Rude Brew?
Enok: Rude Brew är ett bra svar. Jag tycker
också att en bra signatur Astrid SS-brygd skulle
vara en variant av en Irish Red Ale. Kalla det
Guillotine Juice. Jag gör faktiskt en del
hembryggning själv, kanske svänger jag ihop en
sats av båda dessa.
Jag håller på Arsenal i England och GAIS i
Sverige, har ni några favoritlag inom fotboll?
Enok: Haha, jag tror att det är det som skiljer
oss mest från stereotypa Street punk-band. Vi
följer inte fotboll egentligen. Jag gillar
underdog-historier som när norska lag som Bodø/Glimt
har slagit mycket större rivaler i herrarnas
Champions League och Europa League, och liknande
med Brann i damligorna. Jag uppskattar också när
lag visar bra värderingar, som FC St. Pauli i
Tyskland som har en strikt, orubblig
antifascistisk och antifördomsfull hållning. Det
tar bollar (ordvitsen var meningen).
Magnus: Jag tycker att fotboll borde förbjudas.
Det är organiserade hatbrott.
Hur lyssnar du på musik, är det vinyl, CD,
Spotify, vilket är det perfekta formatet?
Magnus: Det finns bara ett format som räknas
egentligen, men det hindrar mig inte från att
köpa CD-skivor!
Enok: Jag tror faktiskt inte att jag har några
enheter kvar i mitt hem som spelar CD-skivor!
Vinyl och streaming för mig.
Joar: Jag lyssnar mest på Tidal, men även på
vinyl och CD-skivor.
Köper du många skivor själv?
Magnus: Det är en sjukdom. Jag köper skivor som
jag inte ens vill ha. Jag vet att jag inte
kommer att lyssna på dem, men jag kan ändå inte
sluta. Och det handlar inte ens om vad du har,
det handlar bara om vad som saknas, och du
känner dig som en förlorare eftersom du inte har
det och det! Jag behöver allt!
Enok: De flesta album jag köper är på konserter
med band som jag vill stödja genom att betala
dem vad Spotify inte gör.
Joar: Innan jag skaffade en skivspelare för
några år sedan trodde jag att jag hade ganska
många vinylskivor. Nu när jag har en skivspelare
visar det sig att jag inte har så många. Jag
köper främst vinyl när jag verkligen gillar ett
band och känner att jag vill stötta dem på ett
konkret sätt.
Visdomsord?
Magnus: Tänk inte utanför boxen! Alla dina
verktyg finns i lådan! Allt du vet, all din
erfarenhet finns i den lådan! Om du går utanför
den boxen är du hjälplös! Dessutom: Inget
är ristat i sten! Dessutom: Baka inte
brödet innan degen har jäst!
Nåt att tillägga?
Enok: Alla miljardärer är fascister. Befria
Palestina. Transrättigheter är mänskliga
rättigheter. Ät de rika.