Astmatisk Gapskratt är en riktigt bra norsk punkgrupp. De har många olika stilar i sin stil och de sjunger på norska och jag älskar det verkligen. Här gav de mig en intervju i början av februari 2021.

Snälla berätta lite om gruppens historia?

Enok: Allt började när Morten flyttade in i staden 2008.

Morten: Sedan dess har inget varit sig likt ... Jag började arbeta på samma skola som Enoks flickvän. Hon ville börja spela gitarr och behövde bandmedlemmar. Jag tog upp basen för första gången i mitt liv, fick Enok bakom trumset och Snotlip föddes. Vårt enda anspråk på berömmelse är två låtar på en samling som heter Steinkjer Pønkroch Shitty. Lång historia kort, Trude slutade, Vegar gick med, Enok ville spela gitarr, eftersom det är hans huvudinstrument, vi lurade Svein att gå med på trummor, vi behövde ett namnbyte och Astmatisk Gapskratt föddes. Nu är vi i 2015. Vår debutspelning som AG var på Steinkjer Pønkrock Festival med Charta 77, Anti-Lam Front, Mormones, Cockroach Clan, etc. Sedan dess har vi spelat spelningar i Oslo, Kristiansand, Steinkjer, Trondheim, Östersund. och Namsos, släppt två album och en julsingel.

Snälla berätta lite om varje medlem i gruppen just nu, ålder, familj, arbete, intressen och något dåligt om alla? Tidigare band? Andra band vid sidan av?

Enok “Kjetting” Moe: 39 år gammal, vårdpersonal, far till två, har varit med i flera punk/hardcore/metal/ industriprojekt sedan mina tonår, ”Ørtæv” var det enda som faktiskt släppte album. Jag spelar leadgitarr och gör de ”skrikiga” hardcore-sångerna i bandet, eftersom jag inte vet hur man sjunger.

Morten “Petite Mort” Haugen: Basspelare, astmatisk sång som oftast får rätt ton, 43 år gammal, en dotter och två styvsöner. Jag jobbar som lärare i franska och engelska, ser  på Liverpool och min dotters lag spela fotboll och tittar på en massa serier och filmer. AG är mitt första och enda band. En dålig sak om mig? Jag brukar pissa i flaskor i korridoren utanför mitt hotellrum när jag är full på turné.

Svein “Swine” Nekstad: 35 år gammal, far till två, arbetar som slaktare, spelade i ett band i mina tonåren, spelar trummor i AG. Jag gillar att dricka grädde direkt ur kartongen.

Vegar “Kongen av campingplassen” Pedersen: 41 år, gift, två barn. Lärare i naturvetenskap, matematik och jag servar datorer för studenterna. Jag kom in i punken genom Astmatisk Gapskratt, där jag spelar rytmgitarr. Innan dess brukade jag aldrig riktigt lyssna på punk, förutom Bad Religion, och The Offspring. När jag var yngre handlade det om Guns n ’Roses. Vi har spelat spelningar med flera punkband under årens lopp, och när du väl har sett dem live tenderar de att hitta vägen till spellistan på Spotify. När Astmatisk Gapskratt har spelningar tenderar jag att dricka alldeles för mycket öl. Det hjälper inte min (bristande) spelförmåga.

Jag kan höra mycket olika influenser men mest punk och melodisk punk båda som USHC och “trallpunk”? Tidigare favoriter?

Enok: Det finns definitivt mycket både svenska trall och amerikansk hardcore där men annars allt från hiphop till black metal. Jag lyssnar på mycket olika musik själv, och min filosofi har alltid varit att skriva musik jag gillar och inte bryr mig om genrer, ledsen om det låter pretentiöst.

Morten: Jag kunde gärna tillbringa en hel intervju med att bara prata om hur mycket svensk trallpunk har betytt för mig. Från det ögonblick jag hörde “Ishockeyfrisyr” på Definitivt 50 spänn igen, kollade på Charta 77 och Sector Sexs vid min första riktiga spelning när jag var 17, bläddrade igenom Birdnest postorder zine, bokade Lastkaj 14, Charta 77 och Mimikry för att spela i Steinkjer, jag kan fortsätta och fortsätta. Mina favoriter från den klassiska trallpunk-eran är Charta 77, Sector Sexs, Radioaktiva Räker, Skumdum och Charles Hårfager. Numera verkar det finnas en uppståndelse av det klassiska trallpunk-ljudet, där band som  Sardo Numspa och Lastkaj 14 är de uppenbara favoriterna, och jag är väldigt glad för den kommande Fruktansvärld-debuten.

Och då vill jag inte ens börja prata om Punk i Drublic, ... och Out Come the Wolves or Hoss! Men jag måste nämna att Tony Slys låtskrivning har ett stort inflytande, även om det inte visat sig så mycket ännu. Det kan vara mer ett avlägset mål att nå.

Svein: Jag lyssnar på de flesta punk-undergenrer från den poppigaste poppunk till crust och black metal, men mina favoriter är band som Nofx, Rancid, The decline, No use for a name och svenska band som Lastkaj 14, Sardo numspa, Menudå och Björnarna

Astmatisk Gapskratt är ni nöjda med namnet? Hur kom det upp? Ni var inte rädda för att något annat band skulle heta så här? Vilket är det bästa bandnamnet du vet?

Enok: mitt favoritbandnamn är “Brutal Kuk” från Trondheim

Morten: Jag var den som kom med namnet, naturligtvis är jag nöjd. Haha. Det kom bara till mig under ett samtal med en astmatiker under vintern, när min astmasjukdom är som värst, och när du försöker skratta är allt du kan komma med är lite väsande hosta. Jag tyckte att det skulle vara ett utmärkt bandnamn, och när föregångaren till vår nuvarande uppställning berodde på ett namnbyte, gjorde vi det till vårt eget. Vilket som är det bästa bandnamnet är det svårt att välja. Det finns så många bra. Tatuerade Snutkukar, Charles Hårfager, Åka Bil, Leftover Crack, Fruktansvärld. Ni svenskar är bra på  bandnamn!

Svein: Jag tror att mitt favoritbandnamn är Paralgin Fortere

Vad är det bästa med att spela live? Saknar ni att spela live just nu?

Morten: Jag tror att jag talar för hela bandet när jag säger att vi verkligen saknar att spela live, det är det bästa med att vara i ett band. Vi var så lyckliga att få spela två spelningar under julen, innan covid-19 blossade upp igen.

Det bästa med att spela live är den adrenalinkick du känner när du går på scenen, du delar ett lyckligt ögonblick med publiken och får släppa all din energi. Titta på andra band du spelar med, som vanligtvis är bra.

Och var är bäst att spela? Och det värsta stället?

Enok: Om jag skulle göra en lista över mina tio favoritställen jag har spelat, skulle hälften av dem vara någons hem. Det är en så intim miljö och jag tycker att punk/hardcore är riktigt emotionellt och intimt.

Morten: Jag håller med Enok, men jag måste säga att det var en upplevelse att spela på Rockefeller (en ganska stor plats i Oslo), på en av våra första spelningar med den nuvarande lineupen

Enok: Ja, det var surrealistiskt. Månaden efter åkte jag till Oslo igen och såg The Dillinger Escape Plan på samma scen som vi spelade.

Hur är det att spela den här typen av musik i Norge just nu? Vilka typer av band har ni konserter tillsammans med?

Enok: Jag tror att punk är på ett bra ställe just nu i Norge. Även om det definitivt finns en stor del av band som fokuserar på pop-punk i amerikansk stil så tror jag att det också finns ett bra klimat med mindre grindhållning och uppdelning mellan olika undergenrer, så det accepteras när man spelar kängpunk eller powerviolence men att också ha Blink-182 i din skivsamling.

Hur skulle ni beskriva er musik i tre ord?

Morten: Snabba, energiska ballader

Vad betyder punk för dig, är det bara ett ord eller är det en livsstil?

Enok: Jag känner att det som är minst punk att göra är att definiera vad som är och inte är punk

Vilken låt/album eller grupp var det som tog dig till punk/ ardcore?

Morten: För mig var det tre album som jag lånade från min farbror vid ungefär 14 års ålder; Ramones - It's Alive, Buzzcocks - Singles Going Steady och Sham 69 - That's Life.

Enok: Jag hade hört lite old school punk, sedan 1994 när jag var 13 köpte jag "Smash" av Offspring och "Basket Case" singeln med Green Day och de båda gav mig en smak av något jag gillade, jag var inte helt nöjd och började gå på lokala spelningar och gräva djupt i punk-skivor som och letade efter den fixen.

Svein: Jag tror kanske att det var Ramones och det norska bandet Silver

Vad ska en ung kille göra idag för att chockera sina föräldrar som vi gjorde när vi var unga? De har redan sett allt ;-)?

Morten: Börja göra sysslor utan att bli ombedd och ge bort deras bidrag till välgörenhet. Jag skulle bli chockad om någon av mina barn gjorde det.

Hur är det att bo i Norge just nu? Politiskt? Fascister? Vad tycker det norska folket om vår covid-strategi?

Enok: Generellt tycker de flesta norrmän att vi har lyckats med Covid-19 mycket bättre än Sverige och skrattar åt Dr. Tengells påståenden om att ni mår bra men det är mycket lättare i ett land som vårt som har låg befolkningstäthet och hanterbara gränser. Politiskt har vi en konservativ regering nu som vi hoppas kunna bli av med innan de lyckas förstöra för mycket. Fascister är lyckligtvis inte så vanliga, det skandinaviska nynazistiska gänget NMR kom till vår stad och försökte dela ut flygblad i december 2019 och sociala medier översvämmades av videor av lokalbefolkningen i alla åldrar och kön som stod upp mot dem och bad dem att gefan i vår stad och jag har i princip aldrig varit stoltare över mitt lokala samhälle.

Finns det några bra band från Norge just nu? Är punkscenen/metallencenen/hardcorescenen stor? Hur är det i er hemstad?

Enok: Massor av riktigt bra band över hela landet och ganska bra kommunikation mellan dem. I vår lilla hemstad Steinkjer är jag och Morten styrelseledamöter i en klubb som sätter upp spelningar regelbundet med punkband från hela landet samt några från Sverige, Storbritannien och andra länder. I vår hemstad måste jag nämna de band vi delar replokal med: Våra favoriter hela tiden ”I Like To Tell Men That They Can’t Handle Two Things At The Same Time”, oldschoolpunkarna i “Dirty Toilets” och fusion jazz / prog ensemble “ORDN”. Det finns också några häftiga metalband och just nu är de mest intressanta uppåtgående banden metalcore-akten "Soaris" och den unga thrash metal-duon "Dep" som är ungefär 13 år gamla.

Vad vet du om Sverige? Har ni varit här någon gång?

Morten: Sverige är mina favoritgrannar. Eftersom Steinkjer ligger ganska nära Östersund har jag varit där flera gånger. Både på semester (Leta skivor på Skivbörsen, delta på Yran, etc.) ochmed min dotter på Storsjöcupen och två gånger för att spela konserter. Jag har också varit på Hultsfredfestivalen flera gånger och besökt andra städer. En av mina favoritresor till Sverige var när vi åkte till Stocka för att hämta vårt debutalbum hos Per. 3/4 bandmedlemmar åkte på en biltur med en förare, började tidigt på morgonen, drack öl, lyssnade på bra musik, åt hamburgare (SCK-Per gör de bästa hamburgarna), återvände med vår första vinylversion och spelade en spelning i en väns vardagsrum när vi kom hem runt midnatt.

Enok: Jag drack en låda på 24 öl på den resan, så jag tror inte att jag hade min bästa prestation den kvällen.

Har du hört några bra band från Sverige?

Morten: För många att nämna. Som tidigare nämnts är jag ett stort fan av trallpunk, så du har de uppenbara som Charta, DLK, Räkorna, Räserbajs, Skumdum, Mögel, Strebers, Asta Kask, Dia Psalma, Sector Sexs (mest underskattade band någonsin), liksom som den nuvarande SCK-listan. Jag är ett stort fan av alla band på vår etikett. Jag var också enormt intresserad av BHR ett tag, så då finns det NFAA, Millencolin, The Hives, Raised Fist, 59TTP, Raised Fist, Randy, Refused, Liberator, Chickenpox C. Armé, etc. Den melodiska death metal-scenen har producerat en del fantastiska band, med Entombed, In Flames, The Haunted och At the Gates som det bästa av dem. Vill du ha rock? Hellacopters, Backyard Babies, Sahara Hotnights, Gemini Five och Maryslim fungerar bra. Jag hade en indiefas i min ungdom, så jag kan inte klara denna fråga utan att nämna Wannadies, Brainpool, Salt, Bob Hund, Fireside och Monster.

Enok: Även om jag håller med om allt Morten sa, skulle jag också lägga till Totalt Jävla Mörker, Knogjärn, Ett dödens maskineri, Nasum, Skitsystem, Lok, Trevolt, Slöa Knivar, Psykbryt, Mimikry, Ebba Grön, Satanic Surfers, Vånna Inget/True Moon , Beyond Pink, och en hel del band som han håller med om och skulle kunna få honom att tänka på hundra andra band han glömde att nämna.

Morten: Åh, jag håller med, men jag borde inte lägga till mer nu. Förutom kanske Östersundsbandet Babysitters with Machine Guns, Beforeskin, Avd. 5 och Djävulskap? Östersund anses vara en norsk stad för oss. Förresten, om någon kunde göra digitala kopior av de tidiga Babysitters WMG-demorna och skicka dem till mig, skulle jag bli skitglad. Jag tappade mitt kassettband med ”My parents say” på det för flera år sedan och skulle vilja höra det igen.

Era texter, vem gör dem och vad påverkar er? Aldrig på andra språk än norska?

Berätta om följande låtar

På Trynet 

Sprukne skjell og knuste glass 

Tar alltid imot dæ

Enok: I början när Morten skrev alla sånger experimenterade han med texter på engelska, "bok" -Norska, vår talade dialekt (Trøndersk), till och med svenska. Själv har jag en princip att alltid sjunga på dialekten jag talar, för jag tycker det är mer ärligt och sant, så när mina andra band slutade och jag började skriva fler låtar i Astmatisk Gapskratt tror jag att Morten bara insåg att jag inte kompromissar och började skriva alla sina texter också på Trøndersk.

Morten: På Trynet. Det här är en sång om de tider i ditt liv när ingenting går din väg. Varje liten glädje och lycka som kan komma i din väg ger dig bara falskt hopp och du väntar på att världen ska krascha runt dig igen.

Morten: Sprukne Skjell och knuste glas. Den här låten handlar om någon som höll upp mig när saker och ting var riktigt dåliga privat, och att veta att de goda tiderna inte kunde hålla. Jag tror att du kan se ett framväxande mönster angående mina texter här. Jag lät Enok ta hand om de upplyftande grejerna.

Enok: Tar alltid imot dæ är en låt om att ställa upp för vänner och andra när de behöver dig. Titeln betyder "Jag kommer alltid att fånga dig" och inspirerades faktiskt av en vän av oss som sprang mot scenen vid en konsert, satte ett ben på scenkanten och sedan utförde en flip bakåt till en publiksurf. Han litade på att vi skulle fånga honom och det var en trevlig metafor för hur du kan lita på att en god vän ska vara där även när du tar risker.

Finns det något ämne som ni aldrig kommer att skriva något om?

Enok: Jag tror inte att jag är rolig eller smart nog att skriva humoristiska texter.

Morten: Jag är riktigt rolig och smart, men aldrig på humör att skriva humoristiska texter. Men på allvar tror jag inte att jag någonsin kommer att skriva en sång om bröllopstårtor eller pumpor.

Politik och musik, går det hand i hand? Vilken är er mest politiska sång? Är det viktigt att få fram era åsikter i musik?

Enok: Jag tror att den mest "politiska" låten på detta album är "56789byråkra10", om hur det är att vara arbetslös och försöka navigera i ett system som försöker avsluta arbetslösheten genom att göra det riktigt skamligt och riktigt svårt att vara arbetslös. Låten blev plötsligt mycket mer relevant under covid-19 då tusentals arbetare plötsligt avskedades på en gång och inte fick sina ansökningar om arbetslöshetsfonder granskade på många månader. Låten ”Sammen i stormen” är en kärlekssång om att hitta sann kärlek i en delad passion för att bekämpa förtryck, och det är också ganska politiskt. Jag tror att någon verklig och ärlig lyrik har en edhe av politik, så ja, den går hand i hand.

Bästa politiska bandet/artisten?

Enok: Jag tycker att det finns många brittiska band som är i en egen klass. Oi Polloi, The Restarts, etc. Sedan har du band som lyckas kombinera politik med riktigt fängslande refrängar som Anti-flag (USA) och ZSK (Tyskland). Jag och min flickvän gick för att se ZSK i Düsseldorf, och det var bara något med att stå i en moshpit med 600 personer som alla dansar kaotiskt medan de sjunger "alerta, alerta, antifascista" som får dig att känna att du är redo att gå ut och ändra världen.

Tror du att musik (texter och så vidare) kan förändra någons liv, jag menar människor som lyssnar på musik?

Enok: Det finns en lyrik av Wingnut Dishwashers Union som går "A punk rock song won't ever change the world, but I can tell you about a couple that changed me" och som verkligen sammanfattar mina känslor i denna fråga. Jag skriver mycket personliga och ärliga texter, så för mig betyder det mycket när någon säger att de kan relatera till texterna, eller till och med frågar oss ”handlar den här låten om mig?”.

Din favoritskivomslag alla tider? Vem gör era skivomslag? Och har ni några bra skivbutiker i er hemstad?

Enok: Det tidigare albumet designades av en lokal Photoshop-profet som heter Lene Aas. Hon förtjänar många arbetsuppgifter, så vi försöker nämna hennes namn så ofta vi kan. Det sista albumomslaget och de två digitala singlarna ritades och designades av mig.

Morten: Mitt favoritskivomslag är det första som verkligen gjorde intryck på mig; KISS Alive II. När jag såg Gene Simmons svettig och blodig på framsidan och den majestätiska live-bilden som tog hela utrymmet i gatefolden lämnade mig inte oberörd.

Svein: Albumet “Sell outs som ingen vil kjøpe” från Laarhöne är mitt favoritomslag eftersom jag gillar dödskallar (för att jag är barnslig). Jag gillar designen och valet av färger.

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Varför eller varför inte? Vinyl, CD, kassett, vad föredrar du om du kan välja vad som helst? Vad är bäst med Second Class Kids som etikett?

Enok: Det bästa med SCK-märket är att vara tillsammans med så många av våra favoritband och undra hur vi hamnade där.

Morten: Personligen gillar jag att ha en fysisk kopia i mina händer om det finns ett band jag verkligen älskar och bryr mig om. Ljudfiler på internet har jag inte samma känsla för . Jag gillar dock så många olika band och genrer att jag helt enkelt inte har pengar för att köpa allt jag vill, så jag är glad över digitala streamingtjänster, som Spotify. Numera föredrar jag vinyl eftersom CD-skivor är på väg ut och jag har inte ägt ett kassettdäck på decennier.

Snälla berätta för mig någon rolig sak som har hänt under er karriär och eller under någon spelning?

Enok: Det finns så många, men de flesta av dem är bara de typiska saker som händer när man reser över hela landet och dricker för mycket, men ett roligt ögonblick från precis innan lockdowns var förra vintern när vi hade en spelning i Trondheim med våra vänner i den legendariska gruppen Cockroach Clan på den trånga och svettiga källarklubben ”Fru Lundgreen”. Det var ett par på klubben som var ganska välklädda och lite äldre än oss. Kvinnan fortsatte att berätta för oss hela natten att de gifte sig samma dag, och efter ett tag insåg vi att det var sant. När vi gick på scenen tyckte vi verkligen att det var coolt att vi i princip spelade på deras bröllopsfest. Så jag tillägnade "Sammen I Stormen" till dem som deras bröllopsdans, eftersom det är vår enda kärlekssång. Det var ett vackert ögonblick. Sedan, när Cockroach Clan gick på scenen, försökte sångaren Billy göra en skål för dem. Han såg dem inte, så han frågade efter dem i mikrofonen. En röst längst bak svarade tillbaka: ”De gick hem för att knulla”. Jag hoppas att de båda hade en fantastisk natt och förblir lyckligt gifta och knullar som kaniner.

Hur ser er publik ut? Vilka människor saknar ni på era konserter? Vilket är det största bandet ni någonsin har spelat tillsammans med?

Enok: Jag tror att många människor som annars anser sig vara felaktiga känner sig hemma och går på våra konserter.

Morten: Jag tror att det största bandet vi har spelat med, åtminstone på samma spelning, är Charta 77.

Enok: Vi spelade med Adhesive också, minns du?

Morten: Adhesives mest populära låt har 350 000 strömmar, Charta 77s mest populära låt har mer än 3 miljoner strömmar. Vem är störst? Jag talar inte om kvalitet här, eftersom Adhesive var en av de mest imponerande liveakterna jag någonsin har sett.

Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet?

Enok: Detta förändras från dag till dag, men jag tror Refused's The Shape of punk to come, System of a Down's självbetitlade debutalbum, Motorpsycho's Demon Box, Turbonegro's Apocalypse Dudes och Mr. Bungle's Disco Volante är fem album som alla verkligen formade och inspirerade mig musikaliskt på något sätt. Det är ännu svårare att välja ut fem konserter, för jag har varit på så många fantastiska med fantastiska moskpits och riktigt intensivt humör, och jag tycker verkligen att fysisk levande musik är en av de viktigaste sakerna i livet.

Morten: Just nu är det Rancid - ... and out Come the Wolves, Lastkaj 14 - Becksvart, Anthrax - Persistence of Time, No Use for A Name - More Bitterness, Deftones - White Pony.

Jag har varit på så många fantastiska konserter, det är svårt att välja 5, så jag säger bara Laarfest 2019, där vi spelade med alla våra favoritband. Två dagar av skoj, bra musik, fantastiska människor och öl. Musik är det viktigaste i livet, följt av god mental hälsa, min dotter, serier och tillräcklig vila.

Svein: Jag försöker att inte ha favoritskivor eftersom jag ändrar mig hela tiden, men fem stora är Rancid 5, Nofx Self Entitled, Lastkaj 14 Stormar, Laarhøne Sell outs som ingen vil kjøpe, Frenzal Rhomb Smoko at the pet food factory ,

Första, sista och dyraste skivan du någonsin köpt?

Enok: Först: GnR: s "Appetite for destruction" köpt på kassett när jag var liten. Senaste Lastkaj 14 “Speglar och rök”. Dyraste: Prudence “Drunk and Happy” (1973). Jag hade ett hål i min samling av dessa lokala folk-/proglegender från 70-talet och hittade det saknade stycket i en begagnad skivaffär.

Morten: Först: Jag fick Gene Simmons 78 soloalbum av min farbror när jag var liten men den första skivan jag kan komma ihåg är KISS - Crazy Nights på kassett. De senaste albumen jag köpte var Birdnest-vinylåtergivningarna av Dia Psalma - Efter Allt, Hymans - Hymanity och Johan Johansson och hans Lilla Svarta Värld. Dyrast: Första Anthrax-singeln Soldiers of Metal. Innan jag fick en familj spenderade jag det mesta av mina pengar på att samla på skivor av Anthrax, Toy Dolls och Beatnik Termites Records.

Är det tråkigt med intervjuer? Är det mycket intervjuer?

Enok: Det värsta är att vi måste skryta om oss själva. Vi är i allmänhet väldigt blygsamma.

Morten: Jag tror att det här bara är vår andra intervju någonsin, så vi har inte haft tid att bli uttråkade än. Med tanke på våra långa svar antar jag att det är du som är ganska uttråkad av att läsa hittills.

Bryr ni er om recensioner? Vilket är det mest märkliga ni någonsin haft, med detta band eller något annat band ni har varit med i?

Enok: Jag älskar att läsa recensioner och är i allmänhet ledsen över att det finns färre tidningar och tidskrifter som gör professionella recensioner idag. Jag skrev för en lokal tidning, och medan musikrecensionerna var de minst respekterade artiklarna av redaktörerna och i allmänhet gjordes för en skitlön, var det alltid artiklarna andra ville diskutera med mig.

Morten: Oavsett om recensionerna är bra eller dåliga är det kul att tänka att det finns någon som har tagit sig tid att lyssna på vår skiva och ge sin åsikt om den. Vi har oftast fått bra recensioner, så jag kan inte minnas några märkliga.

Enok: Åh, jag minns en! En recensent skrev tog bort en hel poäng från vårt betyg eftersom vi hade för många bilder av oss själva i omslagets gatefold.

Vilka band jämför folk er med, är det tråkigt att människor jämför er med andra band eller är det förståeligt?

Enok: Jag gillar det. När de är på plats och nämner band som faktiskt är bland våra favoritband blir jag imponerad, när de jämför oss med ett band som jag inte har hört kollar jag in det bandet och får ofta ett nytt favoritband. När en tysk tidning skrev att vårt tidigare album lät som om det kunde ha varit ett nytt Asta Kask-album var jag redo att tatuera det citatet på min kropp.

Morten: En person vi känner sa att det lät som (norskt hardcore-bandet) Brutal Kuk på Fat Wreck-records och jag gillade verkligen den jämförelsen.

Om du kunde välja fem band från det förflutna och historien och nutida band och både döda och levande band att ha en konsert tillsammans med ert band. Vilka fem hade valts ut?

Enok: Vi skulle dela med Asta Kask, Rabagast, Rasta Knast, Crass och Lâche och erbjuda gratis närvaro till alla som kunde säga lineupen fem gånger riktigt snabbt.

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en trevligare person utanför musiken ??

Enok: Duh.

Bra namn på er skiva med Blackskatecruststreetpopcorepunk eftersom det nästan beskriver er musik, hur kom ni på det här?

Enok: Det började som ett skämt som vi tryckte på våra merch-t-shirts, och gjorde narr av alla som bryr sig mycket om genrer och till och med gör ett separat genrenamn för sitt eget band.

Vilken är den fråga du vill ha men du aldrig får. Snälla fråga den och svara på den?

Enok: Fråga: Vilken är din favoritkomplimang för att få en spelning? A: "Jag trodde inte att jag gillade punk förrän ikväll"

Framtidsplaner för bandet?

Enok: Vi vill släppa vårt julalbum. Låtarna har gjorts i fem år eller något redan, men projektet skjuts upp när vi skriver nya låtar som inte är jul.

Morten: Vi skulle vilja spela konserter igen men det är inte upp till oss just nu.

För dig själv?

Morten: Försök att inte bli sparkad ur bandet på grund av hemska baskunskaper.

Enok: Inga. Jag planerar aldrig framåt för någonting, jag improviserar bara varje dag.

Visdomsord?

Morten: Det är aldrig för sent att göra ett misstag, och troligtvis kommer du att göra det.

Något att lägga till?

Enok: Ett linje med het sås, kanske?

Morten: Om du är osäker, gå till Gastromaten.