Hur reagerade du först när du blev tillfrågad om ni

Lagom till Svensk Punk 25 år den 4:e oktober passade jag på att fråga killarna i bandet några frågor...

Hur reagerade du först när du blev tillfrågad om ni/du ville spela på svensk punk 25 år?

Bonni:-Det var en ganska successivt stegrande positiv reaktion. Först tveksamhet med tanke på hur reserverade vi tidigare alltid varit angående återföreningar. Sedan blev det riktigt kul när det visade sig att vi alla ändå tyckte att det vore kul, och att ändamålet ändå var, och kändes rätt. Sedan exalterad när första reptillfället var avverkat. Nu är vi laddade och ser fram emot 4 oktober….då jävlar!!!

Ernie:-Det lät som en kul idé och efter en snabb kontakt med de andra i bandet
var vi överens att åtminstone försöka repa och se hur det kändes.
Jönsson fick vänta med besked till efter första repet och vi var överens
om att vi skulle få kunna backa ut rätt sent om det behövdes men repet
gick över förväntan så då tvekade vi inte längre!

Micke:-Jag gapskrattade eftersom jag i 11 års tid vägrat genomföra någon patetisk återförening. Efter sista giget på frysen 92 så sålde jag av ALLA instrument och prylar för att aldrig råka ut för något återfall. Jag ville inte hamna på någon pizzeria eller krog spelandes SWEET HOME ALABAMA eller Creedence covers för ett par hundra spänn inför fulla hookers och hängrövar.

Ernie hade redan planterat idéen för de andra tjockisarna och de var med.

Han hade den goda smaken att ringa mig när jag var aningen packad och då var det HELT OK. Senare började jag tänka till men jag håller mitt ord.

Ni är ju egentligen det enda lite senare bandet, varför ville de ha med er tror ni?

Bonni:-Tja…det är väl ändå så att det som kom att bli det Asta Kask som folk känner formades ju ur band som fanns när det begav sig. Ett antal av de tidiga Asta-låtarna gjordes ju innan namnet Asta Kask fanns. Sedan finns det ju, vad vi förstår, ett kultvärde i Asta Kask, och kanske blev vi något av en milstope/språngbräda mellan 77-punken och den snabba, melodiösa 2-taktpunken som är mer gällande idag. Vi har väl en fot på vardera sidan om gränsen på något vis.

Ernie:-Det beror på hur man ser det..Asta är ju ett band med anor från 1978,
men med denna sättningen är vi från -82. Jag vet faktiskt inte varför vi
skall vara med...kanske för att vi är så snälla?

Micke:-Nja där har du fel. Originalsättningen av A K startade upp 78 under ett annat namn…Och vi spelade faktiskt med ATTENTAT och PERVERTS redan 79 eller 80 i Mariestad. Vi ”breakade” ju inte förrän 81 med singeln ”för kung och fostervatten”.

Men som sagt vi var äldre än så. Sen påstår många att det endast är för att säkra publiken… Det är jag osäker på. En sådan här fest kan nog dra sitt eget lass utan påläggskalvar.

Ni hade otroligt stort inflytande på svenska punkband i många ganska år i mitten av 90-talet, hur kändes det?

Bonni:-Svårt att säga. Vi har själva haft ganska svårt att se och acceptera det, även om vi nog ändå fattar att det är så. Det finns väl egentligen två sätt att relatera till det. Det ena är ju att det naturligtvis känns stort och ärofyllt att vara influens för så många. Men samtidigt kan man känna ett visst antiklimax att Asta Kask, tillsammans med t ex Charta 77 och Coca Carola blivit någon form av gjutmall för den svenska punken. Allt tenderar att låta likadant när trenden är att nystartade band bestämt sig redan innan första repet vilka band de vill låta som. Det känns som att punken då sprungit sitt ärevarv i musikalisk frihet och nu åter tagit scenen till de förhållande som punken en gång ville bryta. Ingen är intresserad om du inte kan matcha de gamla mastodont-banden.

Ernie:-Bara roligt att vi kunnat inspirera någon.

Micke:-90-talet? Inte en aning. Möjligtvis på 80 talet att några band influerades av oss och det var naturligtvis smickrande. Undrar om de fick ta samma skit som oss.

Det finns ett stort intresse för er ännu, hur yttrar sig det? Inte bara från Sverige?

Bonni:-Hur det yttrar sig?..tja..som det alltid har gjort. Det kommer ständigt vädjanden, krav, önskningar, erbjudanden, mutor, hot mm….om återföreningar och gigs. De senaste åren har erbjudandena från utriket dock blivit fler och fler.

Ernie:-Till mig som driver astasajten drösar det in många mejl och har gjort
det sedan sajten kom upp 1996. Många unga förstås som nyss upptäckt oss
men även gamla gubbar och gummor från förr som vill höra av sig. Från
utlandet hörs röster från Brasilien, Tyskland, USA, England, Japan,
Spanien, Italien, Ryssland och en räcka andra länder som har hört oss.
Många undrar när vi kommer till deras land...

Micke:-Visst . Det är helt otroligt att folk ännu vill höra dessa numer lönnfeta gamla gubbar från bonnvischan. I många år har vi fått post och mail från hela Sverige samt hela världen utanför med förfrågningar om turnéer samt skivor från coverband som kör AK.

Första gången jag hörde Tyska Rasta Knast blev jag jävligt paff att de gjorde AK låtarna bättre än oss. Men när brasilianarna spelar och sjunger på svenska och det låter som vi skulle velat då blir man surglad.

Vilka låtar tänker ni köra på spelningen? Inget nytt material?

Bonni:-Nja…nytt material…det har vi låtit vara en öppen fråga. Om lusten faller på kanske det kan bli några nya alster, men det är ingenting vi tänkt gå in för. De kommer i så fall av sig självt under repen, och gör de inte det så blir det inga nya låtar. I övrigt har vi väl tagit ut en ungefärlig spelordning, men den behåller vi för oss själva.

Ernie:-Det där vet vi inte ännu, men ingen kommer att bli besviken. Det kommer
inte att bli en blåkopia på tidigare återföreningar i alla fall, det kan
jag lova.

Micke:-Vi kommer väl harva av en rapport från 79-86. I första hand nåt från varje skiva och år. Om vi skickar med något nytt vet jag inte i denna stund….Känns det OK så kanske. Fast det är nog inte det någon vill höra egentligen.

Hur tycker du att ni utvecklades under tiden ni spelade, musikaliskt och som individer?

Bonni:-Jag tycker väl inte att Asta kask som band egentligen utvecklades speciellt mycket, förutom att vi blev tightare och skickligare individuellt på våra instrument, vilket i viss mån kanske visade sig i låtarnas arrangemang.

Sedan gick vi väl från snabbt till snabbare (kanske snabbast).

Som individer utvecklades vi nog en hel del till mans. Vi vaktade ganska hårt på våra ideal, och bandets moral (det gjorde i och för sig alla andra också). Detta gick ju ibland över till ren dumhet (läs gärna naivitet). Många är de tillfällen då vi åkte hem efter gigen med bensin i tanken och några frallor i en påse, medan arrangören räknade tusenlappar. Hela Asta Kask perioden var ett ständigt bevisande att vi hade fötterna på jorden, och inte trodde oss förmer än någon annan. Något i stil med jantelagens martyrer kanske …he he…. Tyvärr är punkrörelsen en tuff familj att växa upp i. Bröder och systrar dunkar dig i ryggen ena stunden, för att sedan sätta en kniv ryggen på dig så fort de hört något rykte om att du skulle förtjäna det..men lärorikt har det varit i alla fall.

Ernie:-Vi satt ju lite fast i en genre vilket säkert hindrade oss en del, men
vi ville lira ganska enkelt och inte krångla till det för oss. Det enda
jag möjligen tycker är synd är att vi inte tillät oss att variera tempot
mer, det tror jag vi hade mått bra av. Fast då kanske vi inte hade låtit
Asta längre...

Micke:-Naturligtvis så utvecklades vi enormt under tiden med ASTA både musikaliskt och mentalt. Asta var ju ett sånt band som inte FICK utvecklas för då hade man sålt sig.

Vi vägrade ju att släppa en LP för det var kommersiellt i andras ögon. Mentalt blev vi de människor vi är idag. Det var den bästa skola jag genomgått. Ta inget skit – Ducka. Tycker du en sak, säg den , och stå för den. Musikaliska utvecklingen var från 1 till 100 förstår ju vem som helst. Fast den fick vi inte visa.

Efter Asta blev det lite olika grupper, Cosa Nostra(håller de på ännu eller?, Strebers, Nein(eller vad hette dem)?

Bonni:-Jodå, Micke hoppade på Strebers ganska direkt efter Asta. Sedan åkte han också med Diapsalma som ljudtekniker. Ernie bildade bandet Nein tillsammans med ett par av gossarna i Rolands Gosskör.

Jag och Bjurre körde igång Cosa Nostra runt 90-91 och körde det bandet fram till sommaren 2000.

Bjurre körde sedan vidare som basist i känggänget Deny, samt trummor i ett band som heter Frost. Dessa båda sistnämnda är fortfarande verksamma. Frost är till och med fortfarande i startgroparna…så det är bara att ringa och boka!

Ernie:-Nein, ja - det stämmer. Det var jag som lirade med Nein som bestod av
Patrick och Conny från Rolands Gosskör. Vi körde smörpop i fyra år.
Bjurre och Bonni drog igång Cosa Nostra och Micke hoppade med Strebers
ett tag.
Dessutom har vi alla varit i diverse sidoprojekt genom åren.

Micke:-Efter AK s slut 86. Började Bonta och jag och Bjurre spåna på ett band med maffiastuk och Ramones sound. Typ Cosa Nostra. Men bildade istället ett band som hette Harlequin. Jag for till Afrika och kom hem till inget av banden. Istället en återförening med AK 89 på Vita Huset. Mycket vatten rann och Strebarna ville ha med mig och Ernie bildade Nein med gamla Rolands gosskörfolk och Bonta som redan hade en tatto med Cosa Nostra loggan fick ju köra det racet.

Strebarna splittrades efter Hultsfred spelningen 88 . Harlequin bildades om med ny sättning och musik. Cosa Nostra började beträda scenerna i Sverige och Europa men som en otursföljt band slutade allt i startgropen.. Själv flummade jag rund i diverse hårdrockband som Quicksand Jesus och lite tuffare THUGGS innan jag helt lade av. ALLT.

Håller någon av er på med musik idag?

Bonni:-Ja, vi har ett band som heter Asta kask som vi för tillfället repar med….he he….
Nej, skämt åsido. Den enda som i övrigt är seriöst verksam i något band är Bjurre.

Ernie:-Bjurre är den enda som spelar aktivt i Deny och Frost.

Micke:-Uppdatering Tack. ASTA SPELAR FÖR FULLT. Bjurren är den mest aktiva idag med sina TVÅ band ”FROST” och ”DENY”… Den killen är inte att leka med.

Vi andra gubbar är bara patetiska ASTANOMANER numer.

Var det inte jobbigt att pendla till Strängnäs för att repa med Strebers?

Bonni:-Den frågan får Micke själv svara på…

Ernie:-Den passar jag till Micke.

Micke:-Det klart det var…..Det var 20 mil norrut att repa och samtidigt var jag nyskild och mina barn fanns i GBG……20 mil söderut. Jag köpte en bil för att klara upp detta och jag brände 22 000 mil direkt. 80 mil varje helg förutom Strebers gigen. Jag kan nog köra bil nu. MEN det var värt allt……………ULKE JOHNNY PELLE var störtsköna lirare och jag har en kanon relation till mina barn TIM o NANNA idag……………..Jag kunde förlorat ALLT.

Ni slutade 1992, ni har inte haft några återföreningar efter det? Inga tankar på det, varför eller varför inte?

Bonni:-Menar du Asta Kask så slutade vi faktisk 1986. Sedan har vi haft två återföreningar, 1989 på Vita Huset, och 1992 på Fryshuset. Förutom dessa så har vi konsekvent tackat nej. Detta har berott på bl.a att jag och Bjurre inte ville ställa våra polare i Cosa Nostra i skuggan av Asta Kask, och att vi ville hålla på med nuet, inte det förgångna. En annan anledning vi gemensamt i Asta Kask hade, var det faktum att Asta kask in till graven varit ett band som vägrade att göra avsteg från de ideal vi själva flaggat för. Vi var överens om att inte ersätta någon medlem, samt att lägga ner bandet när det var som störts som en paj i ansiktet på dem som anklagade oss för att vara divor, profitörer, posörer, och japanturnérande rockstjärnor. Om vi då skulle återförenas i tid och otid skulle ju ta udden av syftet med nedläggningen. Jag tror att många skulle sätta moralkakan i halsen om de visste vilka erbjudanden vi nobbat genom åren….både före och efter Astas död.

Ernie:-Det är inte bara att bestämma, känslan måste finnas där också. Och
viljan. Och läget. Nu föll det sig så att alla ville. Det har varit
tillfällen under åren där vi fått olika typer av förfrågningar både från
Sverige och utomlands, både utan stora pengar inblandade såväl som med,
men alla har inte haft lust samtidigt.

Micke:-Vi slutade 1986 , vi återförenades 89 och 92 på andras begäran.

En rolig grej var att vi återförenades bara för små saker men sa nej till de RIKTIGT stora erbjudandena som när vi skulle spela förband till Ramones och Iggy POP på deras gemensamma Skandinavien turne och vi skulle få minst 50 000 / gig.

Att vi inte har pinsammat ner oss tidigare beror på att Bonta och Bjurre hade CosaNostra och att jag ALDRIG skulle spela mer.

ATT vi träffats nu har mera förklaringar än Punk 25 år. En del ouppklarade business med skivbolag typ. För denna gång är det INTE en återförening……..DET ÄR EN HÄMND…..som kommer slå åt många håll.

Du kommer förstå. Vi fick ta mycket skit förr. Oförtjänt .

Nu blir det tre spelningar , två i Göteborg och en i Stockholm? Blir det någon fortsättning efter det?

Bonni:-Nja…samtal pågår. Nalen i S-holm och Musikens Hus GBG är ju bokade. I övrigt…..det kommer säkert att låta höra om sig.

Ernie:-Det vet vi inte. Inget är bestämt ännu, men dörren står på glänt så vi
får se...

Micke:-Vi gjorde en hemlig spelning i Stockholm i juni under namnet ESTER KEX men det hade läckt lite så det blev fullsatt. Vi såg det som en genrep inför hösten.

I skrivande stund är NALEN bokad för gig. Ev. 2 st om biljetterna inte räcker.

Musikens Hus i GBG och ev. matiné gig av samma orsak. SEN om intresset finns så kan vi tänka oss att göra ett par gigs till UTANFÖR storstäderna……

Vi vet inte just nu men är inte främmande för ett par gigs….

Sist vi lade av var för att vi blev tvungna.. Denna gång är ju en hämnd så denna gång ska VI ta livet av AK isåfall.

Vilken sättning kommer ni att ha?

Bonni:-Micke Tröstlös – Gitarr och sång, Bonni Banzai – Gitarr och sång, Ernie Bazzo – Bas, och Bjurre – Trummor och övriga elakheter.

Ernie:-Sättningen från 1982-1986 som spelade in alla skivor utom första EP´n:
Micke - git, sång
Bjurre - trummor
Bonni - git, sång
Ernie - bas

Micke:-Den enda fungerande Micke Ernie Bjurre och Bonta.

Vilken var originalsättningen?

Bonni:-Vid tiden för insp av 1:a EP:n:

Micke - Gitarr och sång, Steve Aktiv – Gitarr, Pelle Skabb – bas, Uffe Boogie – Trummor. Dessförinnan var det nog lite varierande.

Ernie:-På första EP´n "För kung & fosterland" var sättningen:
Micke - git, sång
Steve - git, sång
Pelle - bas
Uffe - trummor

Micke är alltså den enda kvarvarande originalmedlemmen.

Micke:-Originaluppsättningen skiftade lite mellan 78 – 81 men var till största delen Uffe Bugsy , Steve Aktiv , Pelle Skabb och Micke Menlös. Pelle kastade in handduken för några år sedan tyvärr. Det är en snubbe man kan sakna ibland.

Varför tror du intresset är så stort för en sådan här festival? Vad kommer det att vara för medelålder tror du?

Bonni:-Jag tror att punken i sig har haft stor betydelse för oerhört många människor, och något liknande har aldrig gjorts för denna ”pensionerade” (ursäkta uttrycket) målgrupp, som jag tror funnits där, sneglande, hela tiden egentligen. När kamplusten runnit av finns ändå kärleken till musiken, och vad den står/stod för kvar. Man kan kanske inte identifiera sig med de aktuella punk-gigs som finns idag, känner kanske inte gemenskapen med de ”unga” punkare som finns idag, och den typ av punkmusik de lirar. Då blir självklart en sån här grej en hit. De kommer att finna likasinnade, och en ”hemmaplan” där! Sen finns ju självklart den stora nostalgitrippen förstås.

Ernie:-Gubbarna 40-årskrisar :) Nej, jag tror det är en kul grej som
naturligtvis per automatik har en del nostalgibehov i sig. Publiken tror
jag kommer att vara lite äldre, men hoppas att även yngre hittar dit.

Micke:-Självklart så är det en hög nostalgifaktor samt lite 40 års kriser. Medelåldern kommer nog variera. Jag tror att av naturliga själ så finns många där som var med när det hände. Samtidigt som många nya kids är nyfikna. Ofta när vi var ute förr så bestod publiken av kidsen längst fram sedan de lite coolare och äldre sedan längst bak stod föräldrarna till kidsen längst fram.

Varför tror du punken är så stor idag?

Bonni:-Menar du generellt, internationellt så är det väl tyvärr så att etablissemanget vann. De sög upp, och absorberade revolutionen och gjorde ett varumärke av det, flyttade in det i arenorna och vips så har men ytterligare en genré att suga blod ur, lika gångbar som heavy metal, och folkrocksmastodonter som Bruce Springsteen med flera.

Kidzen gillar det, alltså är det stort.

Som tröst bör nämnas att NATIONELLT så finns trots allt en motståndsrörelse kvar, men den är inte stor. Den dör i samma ögonblick den blir det. Den sistnämnda blommar periodvis upp när kommersiell klichésmörja börjar stå folk upp i halsen.

Ernie:-Tidlöst budskap och rak musik kombinerat med den naturliga cykel som
alla musikstilar har. Upp & ner.

Micke:-Det går i vågor . Det var ju ett uppsving vid 91-93 kanske var den inte så intressant men Punken kommer alltid tillbaka när musik utbudet blir för jävligt. Vilka barn kan se upp till anorektiska porrmodeller som exploateras av multinationella bolag. Lallande dårar och poserande Gangsta Rap. Det är sjukt.

Vad betyder/betydde punken för dig, var det en livsstil eller bara ett ord?

Bonni:-Punken betydde oerhört mycket för mig. Den är en del av mig precis som ens föräldrar är det. Punken var mitt moraliska bollplank i en tid då jag saknade några som helst ramar för vad jag borde och inte borde ställa till med. Jag hade inga rolemodels (typ föräldrar) som kunde hjälpa mig, och besvara frågor, och guida mig när jag behövde det. Vid denna tid kom punken. I punkens bud fann jag de värderingar och gränser jag behövde för att kunna forma en människa jag stod ut med att betrakta som JAG.

Ernie:-Utan punken hade inte jag varit som jag är. Punken har format både min
livs-och samhällssyn i högsta grad. Även om man inte har kvar alla
idealen idag så har man kvar många och agerar ofta punk utan att för den
skull gå i nitar, skinn och grann frisyr längre. För min personliga del
har punken varit enormt viktig.

Micke:-En total livsstil . En skola som jag inte ångrat.. Punken fick mig att inse att man inte behöver flyta med för att accepteras. Hellre sticka ut hakan och respekteras eller i alla fall nämnas.

Idag försöker ju kidsen med alla möjliga ticks för att revoltera mot vuxenvärlden , men ofta är det bara yta och självdestruktivt. Vissa delar inom hiphopen är samma som vår 77 revolt. Nu menar jag inte egoistiskt tänkande guldkedjehiphop med halvnakna brudar och en önskan att bli mer rik.

Nej men Petter Timbaktu osv….. Det finns hopp.

Är det inte orättvist för punkarna idag, de kan inte chockera på samma sätt som vi gjorde? Vad tror du ungdomarna måste göra för att chockera folk idag?

Bonni:-Intressant fråga. Frågan är om kidzen idag har samma ”primitiva” behov av att ”chocka” som de tidigare generationens punkare hade. Jag tror inte att det behovet i så fall slår åt alla håll som det kanske gjorde då. De ramar man ville krossa med det är nog krossade, och kidzen har nog utrymmet att ”se ut som man vill” från samhällets sida. Jag tror att dagens ”kamp” är på ett mer politiskt plan. I den mån man chockar är det nog snarare under frigörelseprocessen från föräldrarna och närmast anhöriga, men att det är något genuint för punken tror jag inte.
Ernie:-Det vet jag inte...måste man gå omkring och chocka folk? Det var inte
min avsikt då i alla fall. Väcka uppmärksamhet, okej, men det är väl upp
till var och en och beroende på sin omgivning. Ungdomarna är nog
tillräckligt påhittiga och behöver inte en gammal punkfarfars råd hur
man bäst chockerar folk..:)

Micke:-Det klart det är jobbigt för en fjortis att överraska föräldrar som varit inne i punksvängen. Bott i kollektiv , demonsterat , drogat , totalvägrat ja visst name it. Oftast så revolterar de i motsatt riktning och blir riktiga svin. Nsf älskar ju osäkra barn.

Hur var det att vara punkare på den tiden ni såg ut som "värst"?

Bonni:-Då gick det knappt en dag utan att man fick försvara sitt utseende och attribut. Var det inte någon som upprört ifrågasatte detta, och ville ha en detaljerad förklaring, så var det raggare som ville spöa en tillrätta.

Sen fanns det dom som inte alls ville ha några svar alls utan bara tog ett krampaktigt tag om sina ägodelar och hyperventilerande sprang över till andra sidan gatan.

Ernie:-Raggare och skinnbollar som stökade med oss naturligtvis men annars
minns jag bara det roliga.

Micke:-I ett litet samhälle som Töreboda där majoriteten var gamla raggare gällde det att springa. Vända på skinnpajjen vid korvkiosken och hålla sig lågt. Ofta blev det konfrontationer med mordhot osv. Det fanns bara en sista utväg när man blev inträngd i ett hörn. Det var att prata om att man bara lyssnade på RAMONES…Ibland funkade det eftersom Ramones var tillåtet i raggarbilarna.

Fast raggare var ju oftast rätt korkade människor så det brukade gå bra.

Värre var det väl när nazi svinen började ta mark….Det GÅR ju inte att prata med en död sten.

Det hände någon incident i Uddevalla också, berätta?

Ernie:-Hmm...efter en spelning där så samlades vi runt Mickes kamofluagemålade
Ford Anglia -62 som var vårt turnéfordon då. Vi ägnade lite tid åt att
köra runt hängandes på taket och i öppna dörrar. Då kom polisen och
hotade med att riva körkortet och gav oss en rejäl utskällning. När
polisen åkt hörs en röst bakom oss "-Och vad fan gör ni då.." på
rungande Uddevallska. Det visade sig att vi stod nära den lokala grillen
där uddevallaraggarna samlades. Två raggare, en lång och smal och en
kort och fet tågar fram och börjar mucka. De försökte ta nycklarna till
bilen och sparkade sönder lyktor och skärmar på bilen. Då tyckte Micke
att det var dags att åka iväg. Så långt allt bra, det var bara ett litet
problem: två astamedlemmar, Bjurre och Ernie, stod snopet kvar tittande
efter den flyende Anglian. När de tittade upp igen står de öga mot öga
med en lång och smal raggare och en kort och fet raggare. Båda lika
arga. Bjurre och Ernie tittade då på varandra och kutade sedan planlöst
iväg. Under språngmarschen hör vi mullret av V8:or bakom oss och ett
antal raggarbilar jagar efter. Snabbt in i en öppning i ett buskage.
Panik! Mitt inne på en inhägnad tennisplan! Ut igen och iväg mot
centrum, fintade väster bakom ett hus och kastade oss under en buske
precis vid genomfartsleden i Uddevalla.

Efter några minuter hör vi ett välbekant knatter och där kommer en
kamofluagemålad Anglia i högsta fart! Ut i vägen och vinka, vifta! Men
ack, efter kommer 3-4 raggarbilar fulla med fulla och arga raggare
jagandes Anglian. Snabbt ner bakom busken igen..

Efter någon timme lyckas vi med en mellanhands hjälp hitta varandra igen
och kunde försiktigt smyga ut från Uddevalla...
Slutet gott, allting gott...

Bonni:-Ernie har ju återgivit det där tämligen bra. Men Uddevalla-raggarna gav väl egentligen bara uttryck för samma grottmännisko-beteende som alla andra bilburna i småhålor hade vid denna tid. Om de mot förmodan inte hade detta beteende så hände det att Bjurres fuckfinger väckte liv i dessa instinkter he he.

Micke:-Jag vet att Ernie har berättat lite om den men faktum är att så var det jämt i småhålorna. Vi fick ofta poliseskort ur staden under våra tidiga folkparks spelningar.

Vi hade en arrangör som skickade ut oss i skogarna med sina raggarband som Buschman , Eddie Meduza osv. du kan ju tänka dig när 4 st små punkare spelar förband till 4- 5 00 fulla raggare.

Hur många spelningar gjorde ni under er aktiva tid egentligen?

Bonni:-Tja…det var flera stycken faktiskt.

Ernie:-Mellan 200-250 stycken med denna sättning. Gamla sättningen ett 50-tal.

Micke:-Tja inte en aning. Men ca 250 – 300 gigs .

Är punk något du lyssnar på idag, finns det några av dagens punkband du gillar?

Bonni:-Ja, det är fortfarande min bag. Sedan sprängs ju gränserna lite hit och dit, bara aggressiviteten och nerven finns där så finns det goda förutsättningar att det får spelas i min stereo.

Dagens punkband? Det beror liksom på hur du menar, och vad du räknar som ”punkband”. T ex Blink 182, Sum 41 m fl så lyssnar jag ganska oengagerat, men tycker väl att det är schysst musik så där. I de mer okommersiella samanhangen så har jag tyvärr dålig koll på vad som finns idag. När man inte rör sig ute i svängen får man inget veta.

Ernie:-Jag lyssnar på all möjlig musik och visst blir det lite punk idag med.
Nya band kan jag lyssna på då och då och då blir det mest åt det
poppunkiga hållet. Street-och skatepunk eller vad det heter... Dock mest
enstaka låtar, jag har nog inte köpt en ny punkskiva på evigheter, men
jag gillar sådant som ex. Randy, Rancid mfl gör... svensk punk har jag i
ärlighetens namn dålig koll på. Planet Pogo då förstås som jag är
insyltad i...

Micke:-Naturligtvis lyssnar jag fortfarande på punk. Man är väl en slags alllyssnare idag. Gillar nog det mesta och är nyfiken.

Vad lyssnar du annars på för musik?

Ernie:-You name it. Jag är allätare...Spike Jones för tillfället...och Randy,
Pugh och The Jam. Imorgon något annat.

Bonni:-Allt som låter som original, och har någonting att säga mig!

Micke:-Jag är ett stort fan av RÖDVINS POESI. Där kungen heter Stefan Sundström.

Men jag lyssnar mycket på radion.

Vilka svenska punkband tror du har betytt mest?

Bonni:-Tja….Ebba Grön, KSMB, Massmedia….det går ju egentligen att räkna upp alla dessa samtida, tidiga band. I ett senare skede började ju punken delas upp i genrér, då blir det kanske lättare att skilja ut vissa band. Om jag kastar all ödmjukhet åt helvete kan man kanske nämna Asta Kask och Anticimex som en betydande vägkorsning……

Ernie:-Vet inte...alla punkband är ju viktiga på sitt sätt, det beror bara på
vilket perspektiv man har. Spelar jag i ett punkband betyder ju det
bandet mest för mig, jag har åstadkommit något och kan skrika ut det jag
vill säga. Det är kanske det viktigaste. Vilka man har som förebilder är
ju en annan sak.

Micke:-EbBa Grön Startade upp tillsammans med KSMB. ASTA skapade en ny trend och spelstil. Dia Psalma och DLK frontade den nya vågen på 90 talet.

Vilka skillnader såg du mellan norrlands/stockholms/gbg(/kånepunken och nu då västgötapunken?

Bonni:-Norrlandspunken var kanske mest utmärkande med sitt djup och svårmod, S-holm, Skåne och GBG hade nog det mesta gemensamt, förutom att GBG-punken visade tydligare sina rötter i traditionell rock. Här har jag då helt bortsett ifrån dialekterna då. Västgötapunken….hmmm…vad är det? Kanske att dessa band var helt befriade från närkontakt med någon ”bransch” (förutom Bert Karlsson, som ju inte fiskade i denna damm direkt), och hade mer distans till sina influenser. Skaraborgsslätten var ett svart hål där ingen egentligen visste någonting, när vi väl var utsocknes var vi så packade så vi ändå inte tog med några lärdomar med oss hem he he.

Ernie:-Det svängde på olika sätt, men alla hade sina kvaliteter. Jag gillade
musiken från alla landsdelarna. (vilket politikersvar va? Hehe)

Micke:-Skillnaden var väl rätt stor. Från Göteborska boogierock punk till industribetonad domedagspunk i Sundsvall. Bonnpunk från småstäder tror jag blev störst. Stockholms Strindbergs var ju bra i Stockholm.

Göteborgspunk nådde väl knappt längre än Alingsås.

Finns det några band i din hemtrakt idag som är bra?

Bonni:-Ja, säkert….men tyvärr har jag inte hört dem…eller om dem. Det beror väl på en kombination av att jag inte rör mig så mycket i svängen, och att det inte direkt finns någon scen för dem nu.

Ernie:-I Stockholm? Planet Pogo är mitt absoluta favoritband här.

Micke:-Säkert.

Har ni spelat på samma gig som några av de andra banden på festivalen?
Bonni:-Ja

Ernie:-Minns inte om vi lirade med Brända Barn någon gång, möjligen någon gång
i Sundsvall, men Attentat har Asta lirat med redan -78/79 någon gång.

Micke:-Vi spelade med ATTENTAT två gånger i Mariestad på 70 talet. PERVERTS likaså om de nu är med. Vi gigade med SLOBOBANS UNDERGÅNG i Skara och om det var i Uddevalla 85. Runt lucia.

Vilken är den bästa svenska punklåten genom tiderna(får ej välja egen låt)?

Bonni:-Skitsvårt….hm…..1000 punx med Grisen Skriker, We´re only in it…med Ebba, Jag ska aldrig dö med Dr, ZEKE är väl några kandidater.

Ernie:-Aldrig dö - Dr Zeke

Micke:-Glimmande Nymph av Bellman med Fred Åkerström vid rattarna.

Vilken är er populäraste låt?

Bonni:-Folkets röst säger ”Välkommen hem” för närvarande. Men en ny omröstning skulle säkert säga något annat.

Ernie:-"Välkommen hem" enligt en nyligen avslutad undersökning på hemsidan.

Micke:-Enligt en röstning på hemsidan är det Välkommen Hem. Men jag tror det är väldigt skiftande beroende på ålder eller stad.

Vilken är er bästa punklåt enligt er själva?

Bonni:-Nä, jag har ingen aning. Det finns väl några låtar man känner extra för, men att välja ut någon specifik…..

Ernie:-"God save the queen" säger jag om du tvingar in mig i ett hörn med
laddad pistol mot pannan och ger mig tre sekunder att svara, men det
finns många aspiranter där...

Micke:-En tyst minut från 2 :a ep´n

Har ni spelat inför 1000 pers förut?

Bonni:-Ja

Ernie:-Ja, det har vi gjort några gånger.

Micke:-Några festivalgrejjer hade ju stor publik. Någon Greenpeace gala osv, Jodå försök inte göra mig nervös.

Vilken av era skivor finns tillgängliga? Övrig merchandise, finns det något?

Bonni:-Jag är faktiskt inte riktigt 100 på vad som finns/kommer att finnas. Men den som nu skulle vilja ha tag på Asta-grejjer behöver nog inte oroa sig.

Ernie:-Just nu bara liven "Från andra sidan" som är från 1992, "Sista dansen"
som är en livesplit med Rolands Gosskör från 1989 samt "Med is i magen"
på CD (1984). Dessutom går det att få tag på "Rock mot svinen" som är en
samling med de flesta singlarna på LP och "Till sista droppen" som är en
EP med tidigare outgivna låtar. Båda de senare är licensutgivna på ett
tyskt bolag. T-shirts finns att köpa...en pirattröja från USA säljs här och där och
en tröja tryckt i Tyskland.. Vi kommer nog att försöka få ut någon egen
tröja till den 4 oktober.

Micke:-INTE EN ANING. Distributionen har väl stapplat i många år och ointresse av både oss och skivbolag så det kan nog vara svårt att få tag på. Det hoppas jag ju att vi får ordning på nu.

Vad är du mest nyfiken på inför festivalen?

Bonni:-Grisen Skriker, och vem som ser ut som vems farfar, och om någon kommer att dö av hjärtinfarkt på scen, eller helt enkelt brinna upp.

Ernie:-Om vi är det mest tunnhåriga och fetaste bandet och vilken publik det
blir. Undrar vilket band som väger mest? Vi får väl ha invägning och
midjemätning... Garanterat lär man komma lättare därifrån...

Micke:-Jag är jävligt förväntansfull på FREDDIE kungen WADLING även nostalgitrippen med Grisen Skriker.

Hur var kritiken på era skivor egentligen, hur togs den om hand om de etablerade tidningarna?

Bonni:-Nja..det var väl både ris och ros.

Ernie:-Ljumt, det var mest lokaltidningar som skrev om oss. Men vi fick en
knippe bra recensioner.

Micke:-Vi recenserades ofta gott förutom i Nerikes allehanda där vi blev sågade jämt.

Vi träffade recensenten på avskedsturnén 86 och hon skulle ha en intervju efter att hon spytt galla över oss i tidningen dagarna innan…Hon var packad och jävligt otrevlig. Vi kastade ut henne med ett par syrliga kommentarer om hennes sätt att sköta jobbet på lyset. Dagen efter blev recensionen ännu värre.

Vilken är den konstigaste recensionen ni har fått?

Bonni:-Det måste nog vara det yttersta exemplet på föredömlig professionalitet och objektivitet som mötte oss i Örebro, då vi redan innan ankomsten var på dålig fot med det militanta, kvinnliga klientelet i denna kommun. En kvinnlig s.k journalist gjorde en intervju med oss efter giget,och hade väl (via någon liter rödvin) ingjutit sig en fast övertygelse att peppra oss med lite skjutjärns-journalistik, och var därför både nedlåtande och otrevlig mot oss under intervjun. Vi överöste henne därför med trevligt stoff att skriva om vad Asta Kask tycker om journalister som beter sig som hybrissmittade nedsupna, rockstjärnor med mindervärdeskomplex, och att vi minsann inte super när vi utför vårt jobb, som vissa andra som eventuellt fått för lite uppmärksamhet som barn…bla bla bla… Om detta stod ingenting att läsa i det färdiga reportaget, men väl en riktigt förkrossande sågning av både konserten och bandet.

Ernie:-Vi blev kallade "Trallhurtiga sprallpunkare" av en Sundsvallstidning en
gång...

Micke:-Alla klämkäcka kommentarer och försök att få oss att verka som något Pellejöns band.

Varför splittrades ni egentligen? Var det för stor press på er som band eller vad hände?

Bonni:-Tja…genom att bara lira för bensinpengar, och få en stor publik blev vi kallade ”divor”, ”posörer”, ”profitörer”, ”rockstjärnor”, ..u name it! När så Ernie skulle flytta till S-holm var det då inte svårt att infria vad vi kommit överens om, att lägga ner Asta när någon hoppar av. Därför spelade vi in en LP (vilket ju bara ”rockstjärnor” gjorde) och sedan gav vi denna namnet ”Aldrig en LP”, och att istället för att turnéra i Japan (som ju alla nystora pudelrockare gjorde) lade vi ner bandet när det var som störst.

Ernie:-Det började bli för mycket uppmärksamhet runt Asta med alldeles för
mycket spelningar och knasiga erbjudanden från Okej och Veckorevyn och
annat som vi tackade nej till. Vi ville inte bli stora och motarbetade
det mesta som pekade åt det hållet, även om vi tyckte det var skoj att
vi sålde skivor så bra som vi gjorde. Sedan drog vi kanske lite åt olika
håll musikaliskt och socialt. Det avgörande var att jag flyttade till
Stockholm. Vi hade en gång bestämt att om en slutade så skulle Asta
upphöra. Så blev det.

Micke:-Vi hade kommit till det steg när spelningarna blev tätare och tog mer tid av våra privata liv. Att gå upp på morgonen och skriva en låt för att kunna köpa sin limpa gör att låten inte blir bra. Ernie flyttade till Sthlm. Och vi kände nog att vi var klara där.

Vi hade de sista åren fått ta ganska mycket skit av folk och var rätt trötta och ledsna över detta också. För mig kändes det hårt för halva min livstid hade varit ASTA och att bli hånad sved.

Hur känns det nu igen när ni träffas och repar?
Bonni:-Det känns faktiskt bättre än någonsin. Vi har jävligt kul tillsammans och är nog mer på samma plan än vad vi någonsin varit. Att det sedan känns som att grejjerna sitter som aldrig förr gör ju inte saken sämre.

Ernie:-Vi har aldrig haft så roligt som nu.

Micke:-Vi har skitkul. Inför första träffen vi hade så hade jag skruvat isär gitarren i molekyler för att jag inte ville spela…. De andra tjockisarna hade redan lånat upp en i lokalen. Efter ca 15- 20 minuter var allt som förr igen.

Har ni umgåtts sedan tiden efter Astas splittring?

Bonni:-Nä, förutom jag och Bjurre då, som ju sedan körde vidare med Cosa Nostra. Troligtvis beror nog detta på att vi inte hade något direkt umgänge till vardags under Asta Kask – eran. Utanför Asta så kom vi från olika umgängeskretsar. Ernie flyttade som sagt, Micke bodde kvar i Töreboda, och jag och Bjurre härjade ju i Mariestad. När Asta försvann försvann också banden oss emellan. Knepigt egentligen…..

Ernie:-Mest per mail och telefon, men vi har inte träffats mycket.

Micke:-Nej inte alls.. Bonta och Bjurre naturligtvis genom Cosa Nostra men inte ens ett telefonsamtal till mig under de åren. Och inte jag heller. Ernie och jag har väl träffats i sthlm några gånger men det blev konstigt där.

Nu är det som om de åren inte funnits.

Vad är det konstigaste som har hänt under en spelning med Asta, i publiken eller på scen?

Bonni:-Det finns mycket att välja på där….hm….någonting som alltid känns kontigt är när man kliver av scenen och från backstage hör publiken skandera ”EN GÅNG TILL…EN GÅNG TILL!”…

Ernie:-Att jag fastnade med en stämskruv i en stagedivande punkare och försvann
i publikhavet? Att Bonni mitt under en låt tar av sig gitarren, går ner
i publiken och slår en ovän blodig, torkar av sig blodet och går upp och
spelar igen? Att ett gäng skinnbollar stormar in på en spelning och
skrämmer skiten ur alla tills det framgår att de älskar Asta och sjunger
med i texterna och slår bara sig själva genom att krocka huvudena mot
varandra under hela spelningen? Jag vet inte,,,,det finns många konstiga
och roliga saker som hänt...

Micke:-Många konstiga saker men de mesta är nog rörande virrpannan ERNIE.

Jag Minns att TST slog sönder utrustningen på en spelning i Bollnäs tror jag och att alla våra instrument blev strömförande. Det slog blixtar emellan oss och hjärtat pumpade 3 ggr. Så fort. Man fastnade i micken när man sjöng.

En annan gång i Örebro så pogade en knubbig brud ut bobbarna ur linnet vilket fick mig och Bonni på knä. Det har hänt mycket men det får nog arkiveras i huvudet.

Vad är det bästa respektive det sämsta med att vara med i ett rockband?

Bonni:-Bäst: Gemenskapen, att tillhöra någonting utöver det vanliga som man delar med några likasinnade.

Sämst: Att ständigt kämpa för att inte tappa bort det som är du själv mitt i alltihop.

Ernie:-Sämst är att resa och kånka, bäst är att stå på scen.

Micke:-Bäst: Kompisar , Resor , Riggning , Matpauser , efterfest.

Sämst: Spelandet . scenskräck , groupies , krav och publiken.

Känns det jobbigt att ha kommit upp i ålder när ändå punken lever kvar och man själv blir äldre? Tycker du att äldre gentlemän som Charlie Harper, Wattie, Mick Jagger, Iggy Pop är patetiska?

Bonni:-Nej, inte så länge drivkraften inte är att krampaktigt hålla sig kvar vid något man känner att man är på väg att förlora. Den kampen i sig är patetisk!

Ernie:-Nej, Iggy kan aldrig bli patetisk. Folk får hålla på så länge de vill.
Patetiskt blir det när Nazareth kommer och spelar på finlandsbåten med
en av originalmedlemmarnas kusins pojkvän som enda medlem med anknytning
till orginalbandet och kör Love Hurts.

Micke:-Inte ett dugg. Vi är bättre än någonsin , bara lite mer och tröttare.

Våra extra kilon på magen gör det inte lättare precis.

Hur reagerar din omgivning på att ni skall spela igen?

Bonni:-Jag vet inte riktigt, vad menar du med omgivning? De närmast sörjande lever i detta lika mycket som jag så mitt beslut i frågan är lika mycket min familjs, så den är också lika positiv som jag. Jag vet att det finns många som jublar. Alla eventuella andra skiter jag fullständig i, de får tycka vad de vill.

Ernie:-Bara positivt.

Micke:-Mina barn tycker det är skitkonstigt. Frugan tycker nog att det är ännu konstigare eftersom hon inte var med då det var aktuellt. Annars tycker jag folk peppar mig…..Det är ju JAG som är min värsta fiende.

Var det lättare för band att komma fram förr i tiden?

Bonni:-Ja, det tror jag. Det fanns fler scener, och mer obruten mark att beträda.

Ernie:-Definitivt. Fler spelställen och allt det där.

Micke:-Det klart att det fanns mer speltillfällen då med en ganska effektiv musikrörelse.

Att detta inte finns idag beror ju faktiskt bara på dem själva.. ren lathet och vill ha allt serverat. Jobba lite själva. Fan, finns det ingen lokal Bygg en då.

Vad är skillnaden för band i dag tror du, vilka råd skulle du ge ett band som precis börjat att spela, vad skall de tänka på?

Bonni:-Det krävs att de jobbar mer själva, inte bara lira, utan också att skapa sina speltillfällen. Som i punkens begynnelse. Det främsta råd jag kan ge är nog att lyfta fram ett gemensamt motiv till varför man lirar, och sedan ALDRIG NÅGONSIN GLÖMMA DETTA MOTIV!. Är ekonomiskt oberoende (läs rikedom och glamour) målet så satsa istället på någon strategisk utbildning, och kasta din integritet åt helvete!

Ernie:-Att spela det de gillar och inte bli förkrossade när rockstjärnedrömmen
inte blir sann och se till att de har kul under tiden och dokumentera
det de gör och spara det i en låda och inte skriva dåliga skivkontrakt.

Micke:-Inget är gratis.

Vad anser du om mp3 debatten och om de illvilliga rykten om att alla skivbolag når ruinens brant snart?

Bonni:-Att eventuella upphovsmän blir blåsta på stålar som tillkommer dem är beklagligt, men påvisar bara att branschen måste anpassa sig till detta nya förhållande. Att vägen mellan artist och lyssnare förkortas ser jag bara som positivt. Men självklart skall alla ha betalt för sina insatser i verken. Jag tror att skivbolagen måste komma ifrån synen på ”skivbolag till distributör till affär till köpare”, och tänka mer på närhet till köpare, d v s anpassa sig och utarbeta alternativa metoder att sprida och ta betalt för musiken. Sedan tror jag att det alltid kommer att finnas en målgrupp som faktisk vill ha ”plattan”, inte bara en samling MP3:or. När man inte längre kan överleva med hjälp av dessa är man ändå ute lite snett någonstans. Naivt?....kanske….

Ernie:-Skitsnack. MP3 är världens bästa reklam för ett band. Visst finns folk
som aldrig köper skivor, men det är samma kategori som på min tid bara
spelade in polares skivor på kassett och aldrig köpte egna. Många MP3
jag tankar hem är från skivor jag aldrig skulle köpt annars. Asta har
haft mp3 på hemsidan sedan 1998. I stort sett alla låtar. Vi säljer
fortfarande skivor.

Micke:-Om skivbolagen ruineras för att skivorna är för dyra i handeln så ligger väl felet där va? MP3 i all ära. Tillgång och efterfrågan. Jag föredrar att köpa originalskivan men inte till vilka priser som helst.

Hur var det här med Pang Records och alla turer om att Asta har/hade blivit lurade av skivbolag Finns det någon sanning i detta?

Bonni:-Nä, egentligen inte. Men helt klart är att vi varit på tok åt helvete för snälla och mesiga mot allt och alla!

…men som sagt…detta är inte en återförening. Detta är en hämd!

Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet?

Bonni:-Nä, det kan jag inte, men jag kan ta åtminstone någonting i varje kategori:

Platta: CITY X ”Ud af funksjon” kanonsingel

Konsert: ODEN i Karlskrona 1986 (och Kafé 44 nu senast)

Viktiga saker i livet: DU! NU! VARFÖR INTE? VARFÖR? SVARET ÄR NEJ!

Micke:-Nej det kan jag inte.

Första, senaste och dyraste skivan du har köpt?

Bonni:-”Slayed” med ”Slade” tror jag var den första.

”Elvis Presley” och ”Nice guys finish last” med Planet Pogo var de senaste.

Dyrast: Det vet jag faktiskt inte.

Ernie:-Första: Slade "In flame". Senaste och dyraste minns jag inte...

Micke:-Första skivan Clash 35 spänn på Domus. Resten ligger i dimma.

En fråga du säkert svarat på några gånger, varifrån kommer namnet?

Bonni:-Ja du….det har spekulerats mycket i den frågan. Allt ifrån sönderklippta klisterlappar till fartyg som levererat AIDS-viruset till Europa. Men här kommer nu den sanna historien: Det härrör från en historia som ger vittnesmål om den allra första kvinnliga polismannen i Svea rike, och frihetssträvaren och rebellen ”Lasse i berget”. Det var en man som under 1800-talet vägrade inrätta sig i samhällets normer. Han bosatte sig i en grotta på Kinnekulle och levde sitt liv, och hävdade sin frihet och sitt oberoende med hjälp av bössa och geografisk kännedom, som en Rambo skulle man kunna säga. Vid ett tillfälle skulle så den lokala ordningsmakten göra ett (av många) försök att gripa Lasse för att han enligt en Baron varit inne på dennes jaktmarker och skjutit en hjort. Den lokala ordningsmakten utgjordes av fem konstaplar varav den femte vid detta tillfälle insjuknat allvarligt. Baronen hade blivit lovad ett uppbåd på fem konstaplar varpå den sjuka konstapeln såg sig tvingad att låta sin dotter ta hans plats i uppbådet. Hon hette Asta och utgjorde nog en dråplig syn, i allt för stor uniform och en kask (hjälm) som hela tiden gled på sned. Lasse visste i god tid om uppbådets ankomst och hade gillrat en fälla för konstaplarna i form av en stor övertäckt grop (björnfälla) som de föll ner i, d v s alla utom en, nämligen Asta som flydde för sitt liv. Lasse infångade henne och tog henne som gisslan. Under två svåra veckor av förhandlingar och stormningsförsök utvecklades ett kärleksförhållande mellan Lasse och Asta, varpå Lasse gav sig frivilligt. Asta vädjade och vittnade till Lasses fördel varpå hans straff endast blev 6 månaders straffarbete. En präst vigde sedan Lasse och Asta i Lasses grotta, och bröllpsskålen dracks ur…just det…ASTAS KASK…som blivit kvar i Lasses grotta.

Ernie:-AKTAS-klisterlappar som klipptes isär och fogades ihop till olika namn.

Micke:-Du har väl hört storyn om Aids. Fråga Bonta. Namnet fick vi till låns.

När ni började att spela, vad var ambitionen, var det att bli rockstjärnor eller vad?

Bonni:-Nej….att förändra världen, eller åtminstone ge sin egen tillvaro och existens någon mening.

Ernie:-Nej, att ha kul och få ut det där arga och jobbiga som satt där inne
någonstans och väntade på att bli utskriket.

Micke:-Självklart inte.. Högsta drömmen var att få spela på en skoldans i Töreboda. Det har vi förövrigt aldrig gjort. Om man inte var intresserad av sport i tonåren då kunde man bara välja på att åka moppe supa ner sig eller starta ett band……….eller så kunde man ju göra alla sakerna samtidigt.

Hur känns det när en massa utländska band gör covers på era låtar? Vilken cover är bäst?

Bonni:-Det är ju jävligt smickrande…och overkligt. Bäst är helt klart Rasta Knasts version på Inget Ljus.

Ernie:-Känns konstigt och kul Bäst är Rasta Knast version av Inget ljus - Kein
licht.

Micke:-Det är klart smickrande. Rasta Knast är ju klippor.. men när Brazilianska AGROTOXICO sjunger låten Psykiskt instabil på svenska utan att begripa ett ord de sjunger , då myser jag.

Ni gjorde bara låtar på svenska eller gjorde ni någon gång någon engelsk låt?
Bonni:-Vi hade den inställningen att det var patetiskt att ha engelska texter när man vänder sig till en svensk publik. Enda avsteget var väl Johnny boy, en oerhört seriös, och viktig historia om homosexuella cowboys.

Ernie:-Johnny Boy var en engelsk låt på "Aldrig en LP" som handlade om ett par
bögcowboys och deras svartsjuka.

Micke:-Nej. Möjligtvis en plojjlåt som hette Johnny Boy. En cowboyböglåt.

Vi hade en kassett som skulle distribueras av ett franskt bolag i Europa som hette ”With a body like Mickey Mouse.” Jag minns inte hur det gick med den.

Tror du att ett band som låter som ni skulle ha någon chans idag?

Bonni:-Nej

Ernie:-Nej

Micke:-NO.

Vad var er styrka som band anser du?

Bonni:-Humor, gemenskap, lika värde inom bandet och melodiös enkelhet tror jag.

Ernie:-Glada melodier, mycket humor och texter som till många delar gäller än
idag.

Micke:-Samspelheten , Basgångar , Stämsång och en blandning av humor ironi och allvar.

Ni skall inte släppa ut allt ert material på CD eller? En liten box eller så med en massa bilder och historier?

Bonni:-Ja, en stor box som vi sedan sjösätter och sedan sätter eld på med hjälp av en välriktad brandpil….eller nåt….vi får se.

Ernie:-Det kan man aldrig så noga veta.

Micke:-Kanske det du.

Visdomsord?

Bonni:-Revolutionen börjar inom dig själv….ingen annanstans!

Ernie:-Stå på dig annars gör någon annan det.

Micke:-DU KAN ALDRIG FLY FRÅN DITT PROBLEM För du har alltid med dig själv.

Framtidsplaner för dig själv? Med bandet eller era låtar eller något annat?
Bonni:-En dag i taget, det som sker det sker!

Ernie:-Njuta av kommande astaperiod och det trevliga sällskapet det innebär för
att sedan gå på gatorna som en vanlig man i väntan på att Planet Pogo
vill ha en producent till sin nästa skiva också.

Micke:-Kan nog inte uttala mig om det nu.

Nåt att tillägga?
Bonni:-Nej, du har nog fått med det mesta, det känns bra helt enkelt.

Ernie:-Skrivkramp.

Micke:-Hur ska du få någon struktur i det här med fyra svarspersoner.

Ta gärna en fråga som du vill att jag skall fråga dig och ställ den till dig själv och besvara den?

Bonni:-Är spontan självförbränning ett fenomen eller en rättighet?

Självklart är det en rättighet, och i vissa fall en skyldighet!

Ernie:--Tyckte du att det var en lång intervju?
-Ja, vet hut pojk! Tänk på mina stackars gamla gubbfingrar. Alldeles
ömma nu :)

Förutom bilden från Sprängkullen är de andra bilderna tagna från Astas hemsida.