Arne Wickander har precis släppt sin andra bok om punken och hans uppväxt, en tredje är på gång så trilogin blir fullständig. Kul läsning för oss som var med på den tiden men också för nya punkare…..oktober 2021.

Hej Arne, berätta lite om dig själv, ålder, arbete, familj?

-Jag är född 1960. Jag löneslavar på en arbetsplats i Stockholm City. Bor strax utanför stan. Dock inte längre i Bollmora, där mina böcker utspelar sig.

Hur kom du in i punken från första början?

-Jag såg Ramones i ett nyhetsinslag på TV 1977. På tio sekunder förändrades mitt liv. Jag eldade upp mina v-jeans och klippte mitt långa hår.

Hur kom det sig att du började att skriva böcker, har du alltid skrivit?

-Jag skrev redan som ung. Eller försökte skriva snarare. Det blev nån dikt och nån novell då och då. Uthålligheten var inte på topp. I min andra roman, den tionde punkarn, kan man läsa om mina försök att skriva. I tredje boken kommer ännu mer om detta. Man kan säga att tredje boken handlar om att skriva eller dö.   

Var det självklart att du skulle skriva om punk?

-Det var självklart att skriva om punkare. Vad dom gör, vad dom säger och vilka band dom lyssnar på.  

Har du några tankar på en tredje bok så vi vet vad som händer?

-Jag har kommit ganska långt med tredje boken. Det ska ju bli en trilogi. Tredje boken tar vid där den andra slutade och slirar iväg förbi slutet av 80-talet och fram genom 90-talet. Den handlar ännu mer om skrivande. Och om ännu fler punkare som gör saker utan att tänka efter före. Den är lite mer ödesmättad än de två första. Nånstans kommer ju alltihop att ta slut.   

Är allt sant som står i böckerna?

-Självklart. Eller nä, kanske inte riktigt. Jag fyller i luckorna och skruvar upp reglagen en aning.

Har du några tankar på att skriva andra böcker som inte handlar om dig, punk etc?

-Kanske. Vi får se.  

Det här med att du skriver bara små bokstäver, var kom den tanken ifrån, själv retade jag mig på det i början men man vänjer sig ganska fort?

-Punk är att bryta mot vedertagna normer. Versalerna är oxå textens ordningsmän. Såna kan man vara utan. Jag gillar gemener bättre.

Böckerna har fått bra recensioner för det mesta? Har du fått någon riktigt dålig? Isåfall hur löd den?

-Jag fick en recension i nån bokblogg av en kvinna som inte riktigt hittade hem i boken. Hon reagerade med bestörtning på alla punkare som inte gick i skolan och inte jobbade utan sysslade med en massa annat istället. Boken beskrev en lång rad av felval, tyckte hon. Jag brukar köra runt den i mitt Fb-flöde ibland. Den är festlig i all sin inskränkthet.    

Vad är det roligaste med att åka runt i Sverige och prata om böckerna?

-Att träffa en massa sköna människor. Gamla punkare som lirar i band fortfarande. Och höra bra musik live, eftersom jag oftast snackar och läser på spelningar, inte i bokaffärer. Så ska ni ha en spelning och vill ha en punkförfattare som blarrar lite mellan banden, hör av er bara. Jag kommer som ett skott.  

Punken ligger dig varmt om hjärtat ännu,, det vet jag, har du några förslag på riktigt bra nya band som du vill säga här?

-Jag kan passa på att slå ett slag för två jävligt bra stockholmsband: Dödsbabs och Sugar Rats. Båda banden spelade på Club Probation/Snövit en kväll häromsistens när jag var där och läste bok för publiken. Det var en knepig uppläsning. Det kan vara en utmaning att läsa för punkpublik. Alla är fulla. Alla snackar, ingen lyssnar. En sista utväg är att vråla om nån läst Bukowski. Då brukar folk reagera.   

Fem favoritplattor alla tider, fem bästa konserter du varit på?

-Fem favvoplattor: Never Mind The Bollocks, Raw Power, Ramones Leave Home, Damneds första och Saints andra.

Spelningar är värre. Minnet sviker. Men jag gör ett försök: SLF på Göta Lejon i Sthlm 1980, 999 på Gröna Lund 1978, UK Subs på Underground i Sthlm typ 1981, Ramones alla gånger jag sett dem och bara för att klämma till med nåt från senare år också: Sune Studs och Shit Kids reunion-gig på Club Probation/Snövit 2019.   

Foto:Jalle Jardland

Att både jag och du kommit upp i ålder, är det något hinder för att kalla sig punkare eller lyssna på punk tycker du (jag tyckte nog själv det var värre kanske när man var 40 och folk ifrågasatte det)?

-Jag tycker inte att punk handlar om ålder. Det handlar om inställning, vilja och humör.  

Själv kommer jag ihåg när min pappa sade 1976/77 när Pistols spelades på radion, fy fan----de idioterna, detta kommer du snart att växa ifrån? Vad sade dina föräldrar om att du blev punkare?

-Mina föräldrar gillade inte punk. Dom hade överhuvudtaget svårt att fatta hur det var att växa upp i en förort på 70-talet. Hur skulle dom kunna fatta det? Dom var ju tonåringar på 30-talet. Om dom mot förmodan hade gillat punk hade jag antagligen lagt ner, men som tur var reagerade dom med bestörtning och stark moralisk indignation.  

På den tiden räckte det nästan att stubba sig eller sätta en säkerhetsnål på jackan för att folk skulle vara chockade. Hur ska en ung kille/tjej idag kunna chocka sina föräldrar (för det var det vi ville lite grand)?

-Jag ser tonåringar vid busshållplatsen ibland. Dom står där med sina nya fina kläder och sina kritvita sneakers och tar foton på sig själva. Dom verkar inbegripna i en tävling i att vara renast och snyggast. Ordet uppror finns inte i deras vokabulär. Dom vill inte chocka någon. Dom vill bara ha några likes till på Insta. Vårt uppror var det sista. Nu är det stendött.

Vad betyder punken för dig, är det bara ett ord eller är det en livsstil? Hur har din syn på punk förändrats genom åren?

-För mig är det en livsstil. Nu mer än nånsin kanske. Jag känner ungefär samma sak som jag kände när jag såg Ramones på tv 1977 och farsan ryggade tillbax i tv-soffan. Endera fattar man eller så fattar man inte. Och fattar man inte kommer man att bli vuxen.

Det finns någon skröna om att punken var mer politisk i Göteborg än i Stockholm i början av punken i Sverige, stämmer det?

-Man behöver bara jämföra Göteborg Sounds och Rude Kids låtar om Björn Borg för att inse att det faktiskt stämmer. Göteborg är en arbetarklasstad. Sthlm är en blandad kompott. Det fanns ju uttalat politiska band i Sthlm oxå, tidiga Ebba Grön till exempel, men i Göteborg var alla band politiska.

Hur många böcker måste du sälja för att dina projekt ska gå ihop?

-Första boken har nästan gått ihop. Jag har sålt 900 ex av 1000. Men nu gav jag ju ut en till, så nu ligger jag på minus igen.

Vad tycker du annars om att leva i Sverige idag, politiskt, SD-M+KD? Skjutningar etc etc?

-Politik är till för såna som tror att dom har alla svar. Jag har inga svar. Jag håller mig borta från politik. Skjutningarna bryr jag mig inte ett skvatt om.

Politik och musik är det något som hör ihop? Är det viktigt att få ut åsikter i musik tycker du?

-Det är viktigt att skriva bra texter, men för mig har det inget med politik att göra. En punktext ska ta avstamp i den egna verkligheten. Den ska vara självupplevd. Inga politiska pekpinnar tack. Jag gillar Dee Dees texter.  

Vilka/vilket är det bästa politiska artisten/bandet?

-Vet inte. Jag bedömer inte artister och band utifrån en politisk synvinkel. Men visst har det funnits politiska band som jag gillar: Crass, Conflict och Snutslakt till exempel.

Innan punken kom 76/77 lyssnade jag på mycket på Alice Cooper, Deep Purple, New York Dolls, Nationalteatern, Motvind etc. Vad lyssnade du på innan punken och är det något du kan komma tillbaka till idag?

-Alice Cooper och Dolls även här. Sweet, Slade, Blue Öyster Cult, Thin Lizzy, T.Rex. Det gjordes mycket bra rock på 70-talet. Livet är en fest med Nationalteatern är den bästa svenska rockplattan. Texterna är punk. Dom innehåller händelser, inte politisk teori. Jag lyssnar mer och mer på 70-talsrock nuförtiden.

Vad är det konstigaste som ingen tror att du skulle lyssna på som du lyssnar på och gillar?

-Det vete fan, men jag lyssnar ju en del på industrirock. Throbbing Gristle, Metabolist och såna skumma prylar. Chrome och Residents. Fast det är inte ovanligt att punkare lyssnar på sånt.  

Framtidsplaner med skrivandet?

-Skriva klart och ge ut tredje delen i trilogin.  

Foto:Zäta Zettergren

Framtidsplaner med ditt liv annars?

-Att sluta löneslava och få mer tid till annat.

Visdomsord?

-Sitt inte och tänk, dra igång bara. Det finns inget att vänta på.

Nåt att tillägga?

-Jag kan ju passa på att nämna lite om mina andra projekt. Jag och förlaget Renegade Publishing gav ut en diktsamling med huvudpersonen i min nya roman, en snubbe som kallas Nilz Pilzner. Den heter Om man ändå kunde få ut skiten ur huvet. Sedan har jag och två andra personer startat skivbolaget Bollmora Rekords. Vi ska ge ut skivor med band som figurerar i mina böcker. Gamla inspelningar som blivit liggande. Vi ger ut en singel med bollmorabandet Brain Scan senare i höst.

Favoritförfattare?

-Charles Bukowski.

Fem böcker man måste läsa?

-Postverket och En snuskgubbes anteckningar av Charles Bukowski. Resa till nattens ände och Död på krita av Louis-Ferdinand Céline. Den nakna lunchen av William Burroughs.