|
Arne Wickander har precis släppt sin andra bok
om punken och hans uppväxt, en tredje är på gång
så trilogin blir fullständig. Kul läsning för
oss som var med på den tiden men också för nya
punkare…..oktober 2021.
Hej Arne, berätta lite om dig själv, ålder,
arbete, familj?
-Jag är född 1960. Jag löneslavar på en
arbetsplats i Stockholm City. Bor strax utanför
stan. Dock inte längre i Bollmora, där mina
böcker utspelar sig.
Hur kom du in i punken från första början?
-Jag såg Ramones i ett nyhetsinslag på TV 1977.
På tio sekunder förändrades mitt liv. Jag eldade
upp mina v-jeans och klippte mitt långa hår.
Hur kom det sig att du började att skriva böcker,
har du alltid skrivit?
-Jag skrev redan som ung. Eller försökte skriva
snarare. Det blev nån dikt och nån novell då och
då. Uthålligheten var inte på topp. I min andra
roman, den tionde punkarn, kan man läsa om mina
försök att skriva. I tredje boken kommer ännu
mer om detta. Man kan säga att tredje boken
handlar om att skriva eller dö.
Var det självklart att du skulle skriva om punk?
-Det var självklart att skriva om punkare. Vad
dom gör, vad dom säger och vilka band dom
lyssnar på.
Har du några tankar på en tredje bok så vi vet
vad som händer?
-Jag har kommit ganska långt med tredje boken.
Det ska ju bli en trilogi. Tredje boken tar vid
där den andra slutade och slirar iväg förbi
slutet av 80-talet och fram genom 90-talet. Den
handlar ännu mer om skrivande. Och om ännu fler
punkare som gör saker utan att tänka efter före.
Den är lite mer ödesmättad än de två första.
Nånstans kommer ju alltihop att ta slut.
Är allt sant som står i böckerna?
-Självklart. Eller nä, kanske inte riktigt. Jag
fyller i luckorna och skruvar upp reglagen en
aning.
Har du några tankar på att skriva andra böcker
som inte handlar om dig, punk etc?
-Kanske. Vi får se.
Det här med att du skriver bara små bokstäver,
var kom den tanken ifrån, själv retade jag mig
på det i början men man vänjer sig ganska fort?
-Punk är att bryta mot vedertagna normer.
Versalerna är oxå textens ordningsmän. Såna kan
man vara utan. Jag gillar gemener bättre.
Böckerna har fått bra recensioner för det mesta?
Har du fått någon riktigt dålig? Isåfall hur löd
den?
-Jag fick en recension i nån bokblogg av en
kvinna som inte riktigt hittade hem i boken. Hon
reagerade med bestörtning på alla punkare som
inte gick i skolan och inte jobbade utan
sysslade med en massa annat istället. Boken
beskrev en lång rad av felval, tyckte hon. Jag
brukar köra runt den i mitt Fb-flöde ibland. Den
är festlig i all sin inskränkthet.
Vad är det roligaste med att åka runt i Sverige
och prata om böckerna?
-Att träffa en massa sköna människor. Gamla
punkare som lirar i band fortfarande. Och höra
bra musik live, eftersom jag oftast snackar och
läser på spelningar, inte i bokaffärer. Så ska
ni ha en spelning och vill ha en punkförfattare
som blarrar lite mellan banden, hör av er bara.
Jag kommer som ett skott.
Punken ligger dig varmt om hjärtat ännu,, det
vet jag, har du några förslag på riktigt bra nya
band som du vill säga här?
-Jag kan passa på att slå ett slag för två
jävligt bra stockholmsband: Dödsbabs och Sugar
Rats. Båda banden spelade på Club Probation/Snövit
en kväll häromsistens när jag var där och läste
bok för publiken. Det var en knepig uppläsning.
Det kan vara en utmaning att läsa för punkpublik.
Alla är fulla. Alla snackar, ingen lyssnar. En
sista utväg är att vråla om nån läst Bukowski.
Då brukar folk reagera.
Fem favoritplattor alla tider, fem bästa
konserter du varit på?
-Fem favvoplattor: Never Mind The Bollocks, Raw
Power, Ramones Leave Home, Damneds första och
Saints andra.
Spelningar är värre. Minnet sviker. Men jag gör
ett försök: SLF på Göta Lejon i Sthlm 1980, 999
på Gröna Lund 1978, UK Subs på Underground i
Sthlm typ 1981, Ramones alla gånger jag sett dem
och bara för att klämma till med nåt från senare
år också: Sune Studs och Shit Kids reunion-gig
på Club Probation/Snövit 2019.
Att både jag och du kommit upp i ålder, är det
något hinder för att kalla sig punkare eller
lyssna på punk tycker du (jag tyckte nog själv
det var värre kanske när man var 40 och folk
ifrågasatte det)?
-Jag tycker inte att punk handlar om ålder. Det
handlar om inställning, vilja och humör.
Själv kommer jag ihåg när min pappa sade 1976/77
när Pistols spelades på radion, fy fan----de
idioterna, detta kommer du snart att växa ifrån?
Vad sade dina föräldrar om att du blev punkare?
-Mina föräldrar gillade inte punk. Dom hade
överhuvudtaget svårt att fatta hur det var att
växa upp i en förort på 70-talet. Hur skulle dom
kunna fatta det? Dom var ju tonåringar på
30-talet. Om dom mot förmodan hade gillat punk
hade jag antagligen lagt ner, men som tur var
reagerade dom med bestörtning och stark moralisk
indignation.
På den tiden räckte det nästan att stubba sig
eller sätta en säkerhetsnål på jackan för att
folk skulle vara chockade. Hur ska en ung kille/tjej
idag kunna chocka sina föräldrar (för det var
det vi ville lite grand)?
-Jag ser tonåringar vid busshållplatsen ibland.
Dom står där med sina nya fina kläder och sina
kritvita sneakers och tar foton på sig själva.
Dom verkar inbegripna i en tävling i att vara
renast och snyggast. Ordet uppror finns inte i
deras vokabulär. Dom vill inte chocka någon. Dom
vill bara ha några likes till på Insta. Vårt
uppror var det sista. Nu är det stendött.
Vad betyder punken för dig, är det bara ett ord
eller är det en livsstil? Hur har din syn på
punk förändrats genom åren?
-För mig är det en livsstil. Nu mer än nånsin
kanske. Jag känner ungefär samma sak som jag
kände när jag såg Ramones på tv 1977 och farsan
ryggade tillbax i tv-soffan. Endera fattar man
eller så fattar man inte. Och fattar man inte
kommer man att bli vuxen.
Det finns någon skröna om att punken var mer
politisk i Göteborg än i Stockholm i början av
punken i Sverige, stämmer det?
-Man behöver bara jämföra Göteborg Sounds och
Rude Kids låtar om Björn Borg för att inse att
det faktiskt stämmer. Göteborg är en
arbetarklasstad. Sthlm är en blandad kompott.
Det fanns ju uttalat politiska band i Sthlm oxå,
tidiga Ebba Grön till exempel, men i Göteborg
var alla band politiska.
Hur många böcker måste du sälja för att dina
projekt ska gå ihop?
-Första boken har nästan gått ihop. Jag har sålt
900 ex av 1000. Men nu gav jag ju ut en till, så
nu ligger jag på minus igen.
Vad tycker du annars om att leva i Sverige idag,
politiskt, SD-M+KD? Skjutningar etc etc?
-Politik är till för såna som tror att dom har
alla svar. Jag har inga svar. Jag håller mig
borta från politik. Skjutningarna bryr jag mig
inte ett skvatt om.
Politik och musik är det något som hör ihop? Är
det viktigt att få ut åsikter i musik tycker du?
-Det är viktigt att skriva bra texter, men för
mig har det inget med politik att göra. En
punktext ska ta avstamp i den egna verkligheten.
Den ska vara självupplevd. Inga politiska
pekpinnar tack. Jag gillar Dee Dees texter.
Vilka/vilket är det bästa politiska artisten/bandet?
-Vet inte. Jag bedömer inte artister och band
utifrån en politisk synvinkel. Men visst har det
funnits politiska band som jag gillar: Crass,
Conflict och Snutslakt till exempel.
Innan punken kom 76/77 lyssnade jag på mycket på
Alice Cooper, Deep Purple, New York Dolls,
Nationalteatern, Motvind etc. Vad lyssnade du på
innan punken och är det något du kan komma
tillbaka till idag?
-Alice Cooper och Dolls även här. Sweet, Slade,
Blue Öyster Cult, Thin Lizzy, T.Rex. Det gjordes
mycket bra rock på 70-talet. Livet är en fest
med Nationalteatern är den bästa svenska
rockplattan. Texterna är punk. Dom innehåller
händelser, inte politisk teori. Jag lyssnar mer
och mer på 70-talsrock nuförtiden.
Vad är det konstigaste som ingen tror att du
skulle lyssna på som du lyssnar på och gillar?
-Det vete fan, men jag lyssnar ju en del på
industrirock. Throbbing Gristle, Metabolist och
såna skumma prylar. Chrome och Residents. Fast
det är inte ovanligt att punkare lyssnar på sånt.
Framtidsplaner med skrivandet?
-Skriva klart och ge ut tredje delen i trilogin.
Framtidsplaner med ditt liv annars?
-Att sluta löneslava och få mer tid till annat.
Visdomsord?
-Sitt inte och tänk, dra igång bara. Det finns
inget att vänta på.
Nåt att tillägga?
-Jag kan ju passa på att nämna lite om mina
andra projekt. Jag och förlaget Renegade
Publishing gav ut en diktsamling med
huvudpersonen i min nya roman, en snubbe som
kallas Nilz Pilzner. Den heter Om man ändå kunde
få ut skiten ur huvet. Sedan har jag och två
andra personer startat skivbolaget Bollmora
Rekords. Vi ska ge ut skivor med band som
figurerar i mina böcker. Gamla inspelningar som
blivit liggande. Vi ger ut en singel med
bollmorabandet Brain Scan senare i höst.
Favoritförfattare?
-Charles Bukowski.
Fem böcker man måste läsa? -Postverket och En snuskgubbes anteckningar av Charles Bukowski. Resa till nattens ände och Död på krita av Louis-Ferdinand Céline. Den nakna lunchen av William Burroughs.
|